Läkning, räkning, självspäkning

Nadias arm läker som den ska. Puh! Fast precis när jag lämnade henne på skolan i dag, hade hon dels världens separationsångest, samt började prata om att armen gjorde ont! Igen! Jobbigt. Men fröken (som nyligen brutit foten) påstod att det kändes så ibland och inte var någon fara.

Jag har även hittat pengar, så jag kan betala tillbaka en skuld. Stor lättnad.

Apropå att vårda sin karriär, är det väl det vi gör nu i denna fas i livet, alla vi snart-40-åringar. Det är normalt. Men jag är så obstinat att jag måste retas när jag ser en armé marschera åt samma håll. Även om jag är i armén själv. Lite som att skjuta sig själv i foten.