Familjeliv är lika med fajt

Nu är Jasmine (Aladdin) Nadias nya idol (efter Disney on ice). En framåtrörelse ändå, eftersom det innebär att hon
1. Gillar blått (ljusblått) och inte bara rött och rosa.
2. Kan tänka sig byxor, om de är lite fladdriga och kombineras med något som knappast kan kallas t-shirt, mer en slags bh-topp. Suck.
3. Accepterar att mörkt hår också är fint. (Hon har ju själv mörkt hår men strävar efter blont, som man säger i yogan. Bara det att den här strävan inte är så konstruktiv.)

Annars är hon stockkonservativ och extremt bestämd när det gäller kläder. Och vägrar konsekvent att lämna prinsesstadiet. Oerhört segt. Hon skulle vara så fantastiskt fin i jeans. Men men. Man måste vänta. Så länge Tony fortfarande gillar en skön klänning är feministen i mig ändå ganska nöjd.

I går gjorde vi förresten en mysig grej: Drack lite te innan läggning. Allihop. Mycket trevligt. Nadia ville upprepa myset på morgonen, men då hade F gått sin fettbrännarpromenad och jag vad distraherad av DN och, kanske det största problemet av alla - ingen av barnen är intresserad av själva ÄTANDET av frukosten. De begär hela tiden något nytt att äta vilket gör mig topp tunnor rasande och så tar skrikhelvetet vid till sist, som alla andra morgnar. De kommer hungriga till dagis och man vågar inte tänka på vad som händer sen. Men - c'est la vie.