Ni vill inte veta, tro mig

Kom på att jag ju ska ha den här bloggen som en dagbok, fast exklusive allt som kan vara känsligt för nån - för folk är känsliga, det kan jag garantera er! Det är väl bara F som inte bryr sig så noga, men han har heller inget val, är man ihop med en skrivare så är man.

Jo - jag har alltså jobbat på mama, måndag, tisdag, onsdag. I går hämtade mamma barnen på dagis, så när jag lämnade mama åkte jag raka vägen till Zinkens idrottsplats och försökte springa intervall 6 gånger 5 min snabbt tempo, 6 gånger 1 min lugnt tempo. Det gick åt helvete. Den konstiga magåkomman, som jag misstänker kan härstamma från Tonys magsjuka, men som liksom är helt flyktig och aldrig bryter ut utan bara ligger som ett illamående i bakgrunden, gjorde intervallträningen svår. Så det blev mer 2 gånger 4 minuter, en gånger 2 minuter, och så något uppgivet avslut. Ungefär 20 minuter håglös intervall. Därefter hem, Tony flippade och flippade och fick ligga i sin säng med sitt skrikande medan vi åt fläskkotletter. Har tyvärr tappat all aptit också så jag kämpade i mig lite mat. Sedan skulle F och jag på modevisning, Blank, så vi tog taxi och då var plötsligt Tony på fint humör. Hemma igen innan de hade somnat. Snackade med Rebo på telefonen. Sorgliga saker har hänt, en ung mamma dog i cancer (eller ung, alltså i vår ålder). Sedan gick jag i stort sett och la mig, för att väckas halv sju av Tony som återigen ville bråka och skrika och hålla på. F tog honom och efter en hel del skrikande gick de till dagis. Jag har inget uppdrag i dag, hade tänkt gå till lokalen, men nu ger jag illamåendet en match och bara ligger. Vad jag mer gör i dag vill ni inte veta. Inte jag heller. Det är vidro i alla fall. Och någon mat äter jag inte alls, bara dricker vätska. Berättar mer om detta senare.