Gnäll och riktig sorg

Tillbaka på mama, men min plastjacka fanns inte här, buhu. I går sprang jag och Ida Midnattsloppet på prov. Det gick inte under timmen! Fan också. Nio minuter för långsamt. Måste försöka speeda upp den här veckan.

Annars är jag trött, jättetrött, efter att ha gått upp kvart i sju, lyssnat till Tonys grinande om frukost och sedan ett oändligt grinande hela vägen till dagis. Väl där blev det tyst, men så var han ledsen och tittade med stora tårfyllda ögon på mig när jag gick. Snyft. Han liksom bet ihop när han gick iväg med fröken för att rada upp sina bilar.

Nu började det regna. Alla här bryter ihop. Jag säger bara: Svensk sommar.