söndag, maj 31, 2020

Första femtioåringen ut

I vår kompiskrets börjar det dra ihop sig till livslängd halvsekel. Och idag firades J, Fs kollega sedan länge och vän sedan en evighet tillbaka: de möttes på högstadiet.

Helgen började med att jag och sonen drog till Hornsgatan för sushi, sedan handlade vi på vägen hem och hemma blev det chips och Da Vinci-koden på tv. F och dottern ute, kom hem rättså sent bägge två. Igår lördag skedde inte mycket, jag joggade, yogade, gick en promenad med sonen och F för att köpa glass vid Hornstull, massa folk ute i det fina vädret, läste på balkongen, åt vegetariska burgare, såg braiga filmen 1917 hela familjen, även med dottern denna gång.

Så inföll söndagmorgon och hela familjen drog till Leoparden, där vi hämtade öl och vin och kokade kaffe. Detta tog Js bror i sin bil till Hagaparken, jag och barnen promenerade dit, där samlades Js kompisar för en överraskning: J blev verkligen överraskad av att vi satt där i skogen. Åt smörrebröd, drack skumpa och öl och pratade loss. Barnen spelade lite fotboll men drog hem rättså tidigt, men jag var kvar till sju. Försöker nu fara hem från svårtillgänglig plats. Vädret är strålande vackert, varmt.

Vad man saknar att hänga med folk och bara prata på, om allt och inget. Skrämmande nästan. Det sägs att vi alla delar samma saker nu i tider av corona, men vi gör det i ensamhet eller med samma personer hela tiden. Vi behöver prata med många människor för att delge vad sker med oss, få olika perspektiv och ingångar. Bara att få höra en före detta tonårsmamma berätta om när allting lättar; när ens barn blir sig själva igen från den alien som intar dem från 15 års ålder och håller dem i sitt grepp tills de blir 18 (tydligen). Eller få bekräftat att lärarjobb på gymnasiet på heltid är en sådan pärs att det kanske är ogörligt. I sanning är jag ju helt slut också. Det tar mig en hel lördag att varva ner.

J fyller egentligen på tisdag, men firades av vänner idag. Om ett år blir det dags för oss andra att fylla halvsekel. Många kalas lär det bli, som när vi fyllde 40. Livet rullar på.

Etiketter: , ,

eXTReMe Tracker