Hela alltet på några få lektioner

Arbetet ger frihet, som tyskarna sa en gång. Ändå känner jag mig oerhört ofri, åtminstone av mina skrivandejobb. Texter har en tendens att ALDRIG TA SLUT ALDRIG BLI KLARA ALLTID STRULA. Alltid, alltid, alltid något som kan läggas till, dras ifrån, bytas ut, skrivas om, kortas ner, byta tempus, byta tilltal, ändras hit, ändras dit.

Ska bli så intressant att ha ett jobb som är tidsavgränsat. Klockan ringer, alla drar. Blev man klar? Kanske inte, men den lektionen har gått och kommer aldrig mer igen. Man får lägga allt på en annan lektion i stället, någon annan tid.

Men i dag har jag isolerat mig på kafé och hela idén med det är att jag ingen känner, för så fort jag känner någon så måste jag prata med den, och det har jag inte tid med. För jag måste ju hålla på med texter som aldrig tar slut.

Jag sprang till skolan i dag, för lektionen började 8 och det går inte alls att komma till Medis på en kvart som jag trodde. Men läraren var senare än jag! Sedan blev det rask genomgång av mänskligheten, från homo eructus till flodsamhällena, forntiden helt enkelt. Alltså det är så roligt med skolan att man pratar om allting som liksom ligger där så självklart runtomkring oss. Hur kom vi till, rasen människa? Jo några miljoner år gick och så formades 2 procent DNA på ett annat vis, från schimpans till människa. Människan, jordens förgörare, var kommen. Ge oss några år till så har vi inte längre den här planeten att vistas på.

Men i morgon ska det bli 1600-talets ekonomiska tänk: Jag roffar åt mig så mycket ädelstenar och guld som möjligt så har jag allt, du inget, ha ha! Det var alltså en ekonomisk teori som varade i flera hundra år, ändå känns det designat av en försigkommen förskoleunge.