Hösten lyser med sin närvaro

Då kom hösten som en stormvind, sonen skulle tränat i går men regnet fullständigt öste ner så han kom tillbaka igen. Så plötsligt bytte vädret humör och blev fint med vacker rosa himmel. Dottern satsade på att ta det lugnt den allra sista dagen innan skolan som var i går, det betydde tydligen att åka och köpa en skolväska samt klippa sig hos moster.

Jag lagade mat i hundra år som det kändes, en massa tempura-grönsaker som blev fina i fritösen, sötpotatis till, kyckling för sonen. Allt blev gott "fast inte lika gott som Jons", F-citat (han fick ta hand om all disk sen och det var MYCKET). Sedan ville F se dokumentärer på tv, först om Ingvar Carlsson och sedan om Serena Williams. Dottern som helst vill stänga in sig i sitt rum kom ut ur sitt skal och kollade faktiskt på den om Serena.

Medan tv:n stod på försökte jag sammanfatta två av de kurser jag hängt med på under förra årets yogautbildning, och repetera för att klara min nästa drop-in-lektion.

Förresten kom JD till kontoret i går eftermiddag så vi följdes åt hemåt en bit, kul att se henne igen. Och jag kände mig så skönt lagom ostressad till mods i går. I dag är det annorlunda. Jag verkar dömd att vara en orolig person. Men jag har tagit vara på dagen, jag har skrivit Projekt-skriverier. Bra av mig. Ingen yoga i morse på grund av fullmåne... Å andra sidan fick man se sina barn göra sig i ordning och gå till skolan i morse, första dagen-fina, roligt.