Terrordåd igen

Då har ännu ett terrordåd skett, denna gång i Bryssel. Vad gör man, som Rebo sa på telefon. Det finns inget sätt att försäkra sig mot terrordåd. Inget man kan göra än att hoppas att få människor dör och att allt färre personer tycker att terror är något coolt.

Jag läste någonstans, minns inte var, om att nassarna inte såg döden som något fel. Tvärtom var det den största äran, att få dö i strid. Det är ju en allmän militär macho-idé som dock var mer vanlig förr. Viljan att dö för någon större orsak har sjunkit markant i världen sedan andra världskriget, det sa en kunnig journalist som föreläste på Tollare förra måndagen. Vi vill inte offra livet för nationen längre. Vi vill väl framför allt inte offra livet. Vi lever längre och vi vill verkligen leva, ingen martyrdöd här inte. Med undantag då för dem som sysslar med terror, allt från narcissistiska norrmän till skolskjutare i USA och IS-krigare. De vill gärna dö för Saken. De vill framför allt att vi alla ska vara rädda.

En sak som hände när jag var i Sarajevo en sommar var att jag på allvar insåg betydelsen av filmfestivalen. En kvinna i vår by försökte övertala oss att komma, sa att hela Sarajevo blommade upp under filmfestivalen. Festivalen startade mot alla odds 1995, då belägringen fortfarande pågick (freden kom i december samma år även om man inte vet om den verkligen någonsin kommit). Några få stora filmstjärnor vågade sig dit. Men - festivalen blev av och den blev en stämningshöjare av rang. Jag tycker att det är en fantastisk idé, och den enda sanna vägen att gå när terror och våld hotar. Lite som med barn, som kinkar sig eller bråkar: Man bråkar inte tillbaka. Man bygger inte in sig i säkerhet. Nej: Man kör Avledningsmanöver. Man hittar på något Roligare. Man upptäcker Annat i livet.

Funkade för övrigt även på skolgården på 80-talet, när de tuppiga killarna skulle slåss. Så fort publiken svek, ingen oroade sig, ingen skrek i panik, alla började med en rolig bollek i stället, så föll hela idén med slagsmålet. Därför borde vi sluta fylla alla svenska medier med löjliga "kan det hända i Sverige hur ska vi skydda oss vojne vojne"-intervjuer, och börja jobba med annat i stället: Fixa en filmfestival, ordna en stor konsert eller bara en kul gatufest. Tex i de delar av Syrien som fortfarande är fria. Operation Avledningsmanöver, med undertitel: Något kul att göra. Kul kultur.

Av livsnödvändighet måste vi börja ha lite roligt nu.