Hornsgatan har något

Det finns något litterärt över Hornsgatan, det måste medges. Jag tänker framför allt på Gentlemän, förstås, men det är något med hela gatans utformning, framför allt från Zinkensdamm och hela vägen till Slussen. Den vindlar sig fram mellan lägenheter som ömsom är lyxiga våningar, ömsom trista kyffen, den är precis så bred som en stadsgata ska vara och affärerna och restaurangerna är fortfarande av högst olika slag.

Sedan verkar Hornsgatan frambringa en och annan Henry även i modern tid. Min Henry börjar framträda som en slags blandning av flera personer men kanske framför allt crazykvinnorna M, T och den andra T, hon som äger lägenheten jag var på drink på i går, efter att ha jobbat som lärare, åkt till Babylon och lunchat med JD, åkt hem och lagat middag som fick sonen att gråta för den var så vidrig (vegetariskt herregud! hemgjord ost palak paneer), tagit oss igenom utbrott och börjat se på filmen Mad max, gick jag med motigt sinne iväg till Zinkensdamm för drinkfest (motigt eftersom jag var ute dagen före också, på Vi och Mersmaks fest för frilansar, i huset på Riddarholmen, trevligt det med förstås). Var i den magiska lägenheten med en massa folk som var helt ostiffa i ett par timmar, kom hem fnissande för det är något med Ts lägenhet och den andra T och att släppa efter och bara tramsa loss. Livgivande är vad det är.