Konsumtionssamhälle my ass

De säger att vi lever i ett konsumtionssamhälle men jag vet inte jag. Det är oerhört svårt att konsumera, i praktiken. Saker är hela tiden slut på lagret, det går inte att få tag i supporten, det går inte att ens komma till vissa affärer  på grund av mystiska öppettider eller för att du saknar bil osv osv. Precis det du behöver finns inga exemplar av i den färg du sökte, precis det du ville ha fanns inte i din storlek, just den modellen tog just slut!

I dag var det skolstart, och med skolstart kommer shoppingstart. Det ska inhandlas kalender, pennskrin, nya gympakläder (ständigt dessa gympaskor!). Det är som att lägga en stor tung sten ovanpå den man redan hade som utfattig enmansfirma. Men det är bara att knipa igen, låna för att klara sig över ytterligare en ekonomisk kris, hoppa från isflak till isflak, kanske någon gång få komma igen. Kanske någon gång få betalt för allt jobb man gör. Bara som exempel.

Men yoga kan jag träna eftersom jag årskort har, och det blev yoga i går, ett rejält pass. Sedan skrev jag på en knepig och svår artikel, den var så förbannat knepig och svår att jag inte kom någon vart utan fick ta datorn med mig hem för att fortsätta knepa och knåpa. Samtidigt stack dottern till träning med F, sonen fick göra chokladbollar med sin vän A, jag gjorde jobbet och sedan pizza, A gick hem, dottern kom, alla la sig förutom F och jag som såg två avsnitt av The Killing. Herregud, hur svårt kan det vara att fånga mördaren!?

Så fick vi gå upp tidigt i dag för skolstart. Jag följde med min dotter till hennes nya klassrum i femman. Jag blev bekymrad eftersom de ska ha så förbannat många olika lärare och det vet man ju vad det betyder. Nämligen att det alltid är någon sjuk, någon vikarie någon som hoppar av. Precis det som min dotters klass inte behöver.

Så tog jag en sväng förbi bibblan för att samla kraft. Nu ska jag pengar håvas in.