Tanto och Paris, två motpoler

Bullerbyidyll. Så var det på vår gård i dag. Barnen leker i stora klasar, de hittar på den ena leken vildare än den andra, eller så spelar de bara fotboll helt enkelt. Gungar, snackar, kramar hundar, låtsas att de är någon annan, springer och lånar varandras leksaker. (Vi vet inte ens vems saker det är, alla bara ställer ut uteleksaker som är till alla.) Föräldrarna sitter bredvid och chitchattar och samlar ihop resterna av middagen, som ätits utomhus. Solen lyser, allt hysteriskt grönt.

Men jag kallade in ungarna redan strax efter sju, för tvagning och läsning. De sover för lite, de blir helt slut. Själv kommer jag däcka mycket tidigt i kväll. F är ute på någon servering med J. Som vi har längtat efter vår och värme, folk blir nästan galna.

Jag försöker fortfarande smälta parisarnas liv, så här 20 år efter att jag själv slutat vara en parisare. Det verkar inte bli så mycket barn, inte heller så många långvariga relationer. Däremot massor av fest, middagar hemma och ute på krogen, extremt mycket arbete, ofta 10-12 timmar per dag. På det stora hela totalt värdelöst faktiskt (förutom middagarna). Men det hindrar inte att man gillar Paris. Bara i lagom dos.