Heldagsfirande av sonen

Somnade som en stock vid 22.30 i går, upp och göra frukost till sonen i morse. Väcka dottern, så gjorde vi fin bricka och gick in och sjöng för vår 7-åring, familjens minsting. Han fick en cykel, kulor, han var besviken för att han inte fick något Nintendo, och så gick jag, sonen, dottern till skolan där jag sa hejdå till dottern men stannade med sonen. Först fritids, sedan i klassrummet där alla sjöng för honom och ställde frågor - de flesta handlade om vad han fått till frukost och i present.

Sedan begav sig alla ut med matsäckar, inklusive jag, och så tog vi oss till tunnelbanan, bytte tunnelbana i Gamla stan, fick gå av en hållplats tidigare än tänkt, gå till Odenplan och där ta buss till Hagaparken. Med 25 barn! Otroligt att det ändå går så smidigt som det gjorde. I Hagaparken promenad dit, äta lunchen i regnig park, in och se fjärilar, farliga pirajor och giftgrodor och så tillbaka hela vägen.

Väl i skolan igen var det rast. Då kom farmor och farfar och hämtade sonen, dottern och mig. Vi gick hem och gjorde i ordning för kalas. Där fanns även mormor. De hade städat så fint och så lades ny duk på och det blev uppvärmning av pizza, tårtfix, och så kom gästerna, syrran + fru, grannen J, gudmor S med döttrar, senare även S:s man R, och det var alla. Sonen besviken att inte fler kom. Men glad för alla fina presenter. Alla fick pizza och fika och sedan godispåse till de små, samt kull på gården.

Allra sist stack barnen iväg till mormor och morfar, farfar skjutsade dem. F och jag själva hemma. Lite snopet utan barn. Såg dokumentären om NY Times eftersom F tjatade om att den var jättebra. Men jag var lite motståndare till att se den eftersom temat ger mig rå, skär ångest. Undrar hur det ska gå för tidningarna. Undrar verkligen. (Ja, den var bra. Den visar varför all info nätet skulle bli totalt jävla intetsägande utan journalister. Det skulle bestå uteslutande av "aktivister" med en agenda. Hemska tanke.)