Livet går upp och ner

Men som Alfvén så bra uttrycker det: Livet är inte särskilt lyckat hela tiden. Ibland suger det fett. Och så är det bara.

I går var det emellertid trevligt värre hemma, jag hämtade upp den ena ungen och därefter den andra, vi handlade bakelser på Bananza på grund av sonens namnsdag, åt en oinspirerad middag med pasta och fiskpinnar och så ordnade dottern disko i vardagsrummet, där vi intog våra respektive bakelser till tonerna av Michael Jackson - en skiva de fått av sin pappa.

Sonen: En kompakt marsipangris (han åt ungefär en hundradel), dottern: Ett wienerbröd, jag: en semla. Därefter såg de Winx, dottern är besatt av dessa älvor, så la jag barn och lyssnade medan dottern förhörde sonen i ämnet "vem är vem i Winx", han kunde det mesta. Så somnade de kring halv nio-nio vilket får betraktas som helt okej, jag svepte min folköl till Top Model och la mig tidigt och gick upp kl sju och fick hjälp av grannen som lämnade dotter medan jag lämnade son och rusade till jobbet för en intervju kl 9.15.

And the beat goes on.