Vännerna föll av linan

Kan inte sluta tänka på dokumentären jag såg i går: Man on Wire. Om den sjuka snubben som gick på lina mellan tornen vid World Trade Center, alltså detta var augusti 1974. Han heter Philippe Petit, och alla som kan bör se repriser i dag på SVT1 eller i morgon.

Jag var faktiskt högst upp i ett av tornen en gång, år 2000. Vi tog hissen till baren jag och K, där ölen kostade skjortan. Jag kunde nästan inte gå fram till fönstret, och när jag gjorde det, kände jag bara - det borde vara kriminellt att bygga ett så här högt torn. Det är vanvettigt högt. Just hur högt det egentligen var, kunde inte filmen skildra: Det går liksom inte att skildra höjd i bild, hur det känns att stirra nedför ett sådant bråddjup. Philippe berättade om det allra första steget, alltså när ena foten är på tornets tak medan den andra är på linan. Det är det steget som avgör. Det kunde varit steget till döden. Men så blev det inte, för han kunde gå fram och tillbaka åtta gånger, och lever än.

Fast han förlorade alla sina vänner som var med på projektet, samt flickvän. De klarade bara inte mer.