Min arbetsgivare är bäst

En liten blogg before I gogo...
Nyss gick en gigantisk kråka förbi fönstret till lokalen, på Greta Garbos torg alltså. Den var jättestor. Jag skulle inte vilja träffa den ensam.

Annars händer inte mycket. Jag jobbar på. Börjar se lite av ett ljus i tunneln vad gäller alla jobben. Snart ska jag ägna mig åt heligt skrivande, eget skrivande, skrivande som jag inte tjänar en spänn på. Det går bra, eftersom F nu inte längre är pappaledig så vi kan bägge bidra egalt till familjens försörjning. Och därmed tänkte jag börja jobba gratis. Åt mig själv. Jag är en ganska trevlig arbetsgivare, måste jag säga. En sådan som tycker att det är viktigt med ordentlig lunch. Som gärna ger den anställde (jag själv) en paus, då man kan snacka lite skit, glida runt. Och som tycker det är helt okej att fixa privata grejer under arbetstid.

Ida hämtar Nadia på dagis i dag. De ska gå och fika. Mysigt! För dem. Att fika med Nadia är en ganska trevlig upplevelse, ofta. Fast också oväntad. Ofta sägs ingenting under fikat. Däremot kan det bli en del spring, och en hel del krav efter sötsaker.

Jag mår inget vidare. Tror jag fått barnens konstiga sjuka, nån slags evighetsförkylning med en hosta som pågår i månader (år?). Vet inte när jag kan börja träna igen, det är annars också viktigt, träna på arbetstid, det säger Arbetsgivaren Jag Själv definitivt ja till. Bara att gå ner till Friskis och Svettis och köra faktiskt. Nej nu ska jag bege mig mot city. Tjena.