Sorgen, borrandet och allt annat

Jo men jag gick hem i måndags, och försökte hjälpa sonen med det sista. I kom med en av tvillingarna, den andra var sjuk. Jag stekte upp lite squash och gjorde pasta med squashsås, även sonen ville äta detta fast han skulle iväg och äta hos S sen. Så var det då dags för sonen att dra, vi stängde hans stora väska och så bar vi ut allting i hissen och jag följde med till Is bil där jag kramade honom adjö. Han skulle till Södra station, åka pendeltåg till sin tjej S, äta där, sova där, och så få skjuts till Bromma morgonen därpå för att ta flyget till Frankrike där han ska bo i tre månader. 

Jag fick åka med Is bil uppför backen bara, gick då till gamla måndagsmiddagsgrannen L och E, som lagade mat, där lånade en mät-grej, en lasersak, för att borra upp hyllor. Pratade med Rebo på vägen hemåt igen och det var regnigt. Hemma försökte jag få lite ordning på mät-grejen och förstå hur jag ska sätta upp hyllorna men gav upp och gick istället och la mig.

Tisdag den 28 januari gick jag upp tidigt och åt frukost och så cyklade jag till shalan, tränade inte så länge men hann ta en vila och så drog jag till skolan och förberedde ett prov, hade lektion med provskrivande naturkunskapselever, så blev det lunch och därefter ytterligare en lektion med provskrivande, denna gång min mentorsklass. Direkt efter det var det lektion med elever som skulle skriva klart etnografisk studie och direkt efter det mentortid, då det berättades om att det förekom rasistiska och sexistiska saker, kändes lite tungt och en sak att försöka ta tag i. Så bytte jag om och gick upp igen, då hade vi yogastund i samma sal där vi nyss haft mentortid, det blev en digital lektion och det var skönt. Sedan så tog jag mig med cykel iväg till Black and Brown där vi hade läst Augustvinnaren "Kungen av Nostratien", vi klagade mest över att det inte hände något trots att det hela tiden verkade så. Därefter gick jag en bit och resten cyklade jag hemåt, fick plocka undan lite och gick och la mig. I morse, onsdag alltså, vaknade jag väldigt tidigt och därför kunde jag förbereda hemma för borrning, hämtade även upp hyllplan från källaren, sedan drog jag till jobbet och hade en lektion om globalisering, så lunch och så ytterligare en provlektion och sedan återigen en lektion med sam 3-or om globalisering, direkt efter det tutorial där flera kom för att skriva och för att ha seminarium. Blev helt färdig av den timmen för försökte hela tiden samtidigt att göra kommentarer till utvecklingssamtal, det gick knappt. Så blev det äntligen dags att sticka, jag kom en liten bit på mina sockor men hade plötsligt för många maskor så fick repa upp. Sedan smsade jag surt med I och så skyndade jag hem och försökte fundera ut hur jag skulle göra med mina hyllor. Så kom I äntligen och då borrade och borrade vi som dårar, hon hjälpte mig att se vad som var fel och assistera. Äntligen klart, fast då var klockan över 19 och jag försökte skynda mig till kontoret med borren men det var stängt då. Gick tillbaka med mät-grejen till grannen igen, och så pratade jag med Rebo i telefon en bra stund. Sedan städade jag borrdamm och försökte ringa min son, han ringde till sist. Han var helnöjd med staden han bor i, den är fin. Men det hade hänt något hemskt. Hans vän hade dött, lika gammal som han själv. Det hände tydligen i fredags efter en fest. Ännu vet han inte varför. Han är i chock, och väldigt ledsen. Tur att han inte åkte ensam utan med sin tjej S. Det hade varit fruktansvärt om han var där själv. Han är väldigt ledsen. Jag hade velat hålla om honom nu. Fick prata lie om hur sorg känns, att det är helt okej att känna sig både glad och ledsen, att gråta. Han kan ringa mig när han vill: Så la han på. Jag är nu väldigt ledsen, kände inte detta barn men det är alltid fel när 19-åringar dör. Alltid.