Alperna minsann

Jobbade allt jag hade i måndags eftermiddag, hann inte det jag skulle. Men ingefära-kycklingen jag lagade blev god, tvätten blev tvättad, och så såg F och jag Succession medan sonen försökte få oss att göra läxan åt honom (han fick inget för det). Jag la mig tidigt, men sover oroligt, drömmer om saker elever måste göra eller saker jag skulle behöva förbereda.

Ställde klockan på 6 men somnade om, vaknade dock halv sju så det var ingen katastrof. Frukost och iväg, kom till skolan så jag hann rätta två debattartiklar innan min första lektion, där jag satte igång en klass för redovisning ekonomisk historia, nästa lektion kom ingen till för den var frivillig för gymnasiearbete (de mejlade desto mer), så bjudlunch med min biträdande rektor och två lärare som driver ett franskt utbyte med mig, vidare till en lektion med stissig klass som snart ska redovisa, stökigt, jobbigt, fick en timme med kaffe och rättning och så har jag nu dagens sista lektion, som pågår till sent. Har väldigt bråttom sen, ska försöka komma i tid till sonens föräldramöte.

Mitt liv, det är som att befinna sig i en torktumlare just nu, och jag skulle vilja fly härifrån under höstlovet som hägrar men det verkar inte bli någon resa. Vi är försent ute för att boka någon, kan inte ens komma till Göteborg. Barnen vill ändå inte umgås med oss så mycket. Men F har börjat prata om Alperna som semestermål i någon slags framtid. Känns dock osannolikt, på tok för dyrt.

Överhuvudtaget känns det som att ingenting är överskådligt, allt bara rör på sig och är omöjligt att fånga eller styra – eller ens veta vad man själv vill med. Konstig period just nu.