Handlingsförlamning och krig

Jag har så fruktansvärt mycket att göra i dag och i morgon så jag vet inte ens hur det ska gå till. Sitter helt handlingsförlamad i min dotters rum nu och försöker reda ut hur jag ska få ihop allting. Det jag ska få ihop är:
1. Revidering av power point samt tillhörande utskrivning av föreläsningspapper till föreläsning i morgon, Helsingborg.
2. Genomgång av frågor till kvällens diskussion i Göteborg (igen!). Jag är förresten på ABF, restaurang Trappan, ikväll kl 19–20. Alla kan komma!
3. Ta tåget kl 11, inte missa det!
4. Skriva en artikel till Frilansjournalisten.nu
5. Skriva en artikel till Vi Föräldrar, det vill säga foga samman resultatet av en läst bok, tre intervjuade personer, samt komplettering med innehåll av ytterligare två böcker som jag måste hämta in jag vet inte hur, för läsa dem hinner jag inte.
6. Mejla ut till alla intervjuade.
7. Skriva två artiklar till.
8. Försöka hitta en bra intervjuperson till nästa vecka, bolla med redaktör.
9. Läsa minst ett obegripligt kapitel om nationalekonomi, makroteori.

Men i går var sonen länge på fritids. Han var nämligen helt inne i sin lek: Bygga upp New York i kaplastavar. Sedan kom tyvärr kriget till New York så allt förstördes. Inte så handlingsförlamat, om man säger så.

När jag kom hem fick jag föra mitt eget krig. Jag upptäckte nämligen en räkning från Bredbandsbolaget, som vi inte borde ha då vi faktiskt har comhem numera. Men efter att ha väntat i telefonkö i 30 minuter visade det sig att comhem ljugit för mig när de sa "vi ordnar det med förflyttningen från bredbandsbolaget till comhem". De flyttade bara över telefonabonnemang, men ordnade ingen uppsägning av själva bredbandet. Jag blev så jävla förbannad och skrek flera gånger "jag ska alltså betala 1000 kronor för något jag inte använder!" Jag hatar, hatar, hatar vårt vidriga telekom-samhälle. Hatar det intensivt. Varje gång jag bytt abonnemang har de hittat något sätt att stjäla pengar på mig. Betalade fram till september även för en telefon (summa 1000 kronor där med) som jag aldrig ens tagit ur kartongen. Avskyr dem så mycket, de är sådana as. De=Telenor, comhem, Bredbandsbolaget. Hatar er. Jag kunde fått en skön timme då jag kunde pratat med min familj i stället för att bråka med er. I stället förstörde ni en timme av mitt, mina barns och min sambos liv. Så ni vet.

Gick under tiden som jag skrek och ryade i telefonen med min dotter till en träningslokal i närheten där jag gjorde intervju med en grupp människor. Hon fick vara med och se hur det kan vara att vara journalist, att kastas in i ett sammanhang där man inte känner folk, men ändå måste få dem att snacka så man har något att leverera i form av text. Hon tyckte att de kunde pratat lite mer än de gjorde, hehe. Så lägga barn och kolla Homeland och själv sova. Nu som sagt, försöka komma ur handlingsförlamning.