Van att kräkas

Vår son är så van att kräkas att ingenting kommer utanför. Det är alla migränkräkningar som skapat vanan. Redan i går, under måndagmiddagen, började han krackelera, trots att han ätit en macka (dock somnade han på tok för sent i söndags), och så la han sig och sov vid 18-tiden. När alla ätit sin lax och bakade potatis och sallad, kom F och så var det läggning av dotter och trött tv-kollning innan vi la oss. I morse vaknade jag tidigt fast jag hade behövt sova... Men sonen blir hemma.

Vi vet inte om det är migrän eller kräksjuka.

Senare ska jag sticka ut på landet. Då kanske jag inte bloggar så mycket. Har ett jobb att göra som kräver mycket stor koncentration och INGA AVBROTT av någonting. Att arbeta koncentrerat. Det är så sällan man får göra det. Men det är guld värt.