Mandela död

Blev ändå en speciell känsla som infann sig i morse när radion slogs på för julkalender: Nelson Mandela har gått bort. Går inte att glömma honom, han var en sann hjälte. Som när han hade kunnat bli benådad i förtid om han lovade sluta bråka – och tackade nej. Sedan släpptes han ut några år senare och knöt näven direkt. Jag ger mig inte! Vi behöver fler som han i världen.

I går jobbade jag, gick till Söder-förlagens bokrea, pratade lite med förläggarn, redaktörn, fick höra att sonen fått migrän så det blev inget julfika på skolan. I stället handlade jag en massa saker och släpade hem dem. Värmde mat till dottern, F och mig, sonen piggnade till lagom till julkalendern på tv, men fick sedan läggas igen.

På morgonen var sonen (som vanligt) bra igen. F tog dem till skolan, men jag gick ännu tidigare hemifrån, snabb promenad till jobbet för jag hade en intervju kl 8 prick men det ändrade sig så då gick jag på yoga och kunde köra vanligt pass, 1h15minuter, det var skönt även om axeln fortfarande är krånglig. Väl på kontoret igen har jag arbetat med mina artiklar, gjort intervju på telefon, skrivit en text, snart intervju igen. Men lunch med Tinni på Vietnam, nytt ställe, samt lite inköp av fynd på Tjallamalla. Dagen är inte slut än...