Sökandet efter tristessen

Vad jobbig man var förr. Man gjorde så förbannat mycket. Jag gör inte ens en tredjedel av det jag gjorde förr, och jag gör ändå bra mycket mer än många av småbarnsmorsorna jag känner (förresten, hur länge är man småbarnsmorsa? Det kanske beror på hur länge man curlar sina barn).

Jag märker ibland när jag åker på semester med folk utan barn, att de verkligen GÖR mycket saker hela tiden. Själv vill jag inte lyfta arslet i onödan - alltså naturligtvis åker jag gärna på en eller annan utflykt, men det får bli högst en i veckan eller så - för jag vill ha ro, stillhet, jag vill sakta men säkert ta in saker och reflektera över dem. Jag vill läsa massvis med böcker. Jag vill dra ner på allting, alla intryck, allt folk, jag vill fokusera på dem som finns i den här familjen. Tills händelselösheten blir trist. Då är semestern klar.