Fräls oss från moderskaps-narcissister
Jag måste säga att jag tycker det är väldigt intressant hela den här Felicia-historien. Jag har läst boken nu. Efter att ha pluggat på en del om narcissismen blir min amatörtolkning att den mamman som beskrivs i boken (som kanske inte är en sanningsenlig bild och kanske inte alls beskriver en nu levande person) helt klart lider av narcissistisk störning. Just oförmågan att erkänna sina egna brister är så att säga narcissismens kännetecken. Den här obändiga lusten att förhärliga, förhöja, sig själv och sina egna idéer och handlingar (på bekostnad av andra).
Och - självklart - idén om att den sort man själv tillhör, kvinnan, är en bättre sort än mannen. (Funkar lika bra tvärtom för en narcissistisk man.) Det får givetvis förödande konsekvenser. Historien har verkligen visat att pappor behövs. Som i fallet Breivik. Som i fallet Felicia. Som i tusentals andra berättelser. Och de behöver inte ens vara pappor - de kan lika väl vara mamma nummer 2, eller en annan vettig vuxen. Föräldraskap behöver delas med andra. Vi kan inte stänga in oss i små enklaver. Barnen måste få tillgång till andra vuxna som vill dem väl. Där har Anna Wahlgren helt fel när hon påstår att dagis är skadligt. Där har Jesper Juul fel när han påstår att dagis är skadligt. Dagis kan göra en enorm skillnad. Dagis kan hindra framtida Breivikar. Inte fel, va?
Läste bra om detta här: http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/ulrika-milles-jag-ser-en-stor-sorg-och-vrede-over-att-de-franvarande-faderna-gav
(Ni får klippa och klistra för jag vill absolut inte hamna under artikeln på nätet, det är det värsta jag vet.)
Och - självklart - idén om att den sort man själv tillhör, kvinnan, är en bättre sort än mannen. (Funkar lika bra tvärtom för en narcissistisk man.) Det får givetvis förödande konsekvenser. Historien har verkligen visat att pappor behövs. Som i fallet Breivik. Som i fallet Felicia. Som i tusentals andra berättelser. Och de behöver inte ens vara pappor - de kan lika väl vara mamma nummer 2, eller en annan vettig vuxen. Föräldraskap behöver delas med andra. Vi kan inte stänga in oss i små enklaver. Barnen måste få tillgång till andra vuxna som vill dem väl. Där har Anna Wahlgren helt fel när hon påstår att dagis är skadligt. Där har Jesper Juul fel när han påstår att dagis är skadligt. Dagis kan göra en enorm skillnad. Dagis kan hindra framtida Breivikar. Inte fel, va?
Läste bra om detta här: http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/ulrika-milles-jag-ser-en-stor-sorg-och-vrede-over-att-de-franvarande-faderna-gav
(Ni får klippa och klistra för jag vill absolut inte hamna under artikeln på nätet, det är det värsta jag vet.)
Etiketter: dålig förälder
posted by Ana at 10:26 fm
7 Comments:
Jag har läst Felicias bok och Anna Wahlgrens Barnaboken. Jag tror också att "people need people" och att i brist på andra människor i sitt sociala nät kan förskolan fungera som ett stöd till barn i familjer. Särskilt dysfunktionella familjer, som Wahlgrens. Som Felicia Feldt beskriver det var ju Wahlgrens barn helt beroende av sin mor eftersom de flyttade hela tiden och aldrig kunde bygga upp ett naturligt socialt nät. Men generellt tror jag INTE att förskola är bra för barn. Jag tror att barn mår bättre om de får vara med SIN flock. Med människor som inte har betalt för att finnas för dem, utan som finns där alltid, även på helger och efter att förskoleperioden tagit slut. Det krävs en by för att fostra ett barn. Den byn ska bestå av människor som är konstanta i barnens liv. Inte av fröknar. Jag tror att det är viktigare att barn får vara med sina föräldrar än att tillbringa sina dagar med pedagoger. (Jag är själv lärare och har två barn i förskolan.) Självklart ska vi inte stänga in oss i små enklaver, det säger jag inte, det är då det kan gå väldigt långt innan vi reagerar på att något är fel kring barnet. Men jag anser att vi begär för mycket av våra små. Jesper Juul, Anna Wahlgren och Louise Hallin är inne på liknande tankar: Dagis är inte alltid det bästa alternativet. Läs Nina Björk: http://www.dn.se/kultur-noje/vi-ar-pa-helt-fel-spar
En sak till: Det är ändå föräldrarna som är barnens närmaste vuxna. Vi kan aldrig lägga över vårt föräldraansvar på pedagogerna, vilket man ser hela tiden när man arbetar i skola/förskola. Pedagogernas uppdrag är i första hand att vara pedagoger och att undervisa. Samt vara ett STÖD för föräldrarna i deras fostran av sina barn. Om barnen är sex timmar eller mer på dagis blir det inte många timmars föräldrafostran per dag... http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/att-vaga-satta-granser_195247.svd
Jag håller med dig om att föräldrarna är de som har störst ansvar, men inte om att dagis är dåligt. Däremot kan dagis vara dåligt om personalen hela tiden byts ut, men på förskolor där personalen trivs har du en "by" som dessutom består av pedagoger som vet vad de sysslar med. Det är väldigt svårt att se vilka familjer som är dysfunktionella, men att vilja stänga dörren om sin familj är redan det dysfunktionellt, skulle jag säga.
Sedan sägs det att barn är så mycket på dagis, men då glömmer man alltid att räkna alla helger, lov, studiedagar, morgnar och kvällar/nätter. Sammanlagt är barnen allra mest med sina närmaste, för det mesta. Åtminstone när barnen blivit 2-3 år ser de tydligt skillnad på tiden, att nu är de på förskolan men sedan ska de hem. Jag tycker att väldigt många i dag vuxna (inte bara ifrån dysfunktionella familjer, det kan räcka med en pappa/mamma som är väldigt stressad och sällan hinner sätta sig och prata) säger att de är så glada över att de gick på dagis. Det blev deras by, och det är det bästa vi har kommit på hittills med tanke på hur vårt samhälle ser ut.
Jag vill också påminna om det unika i vårt land att få vara hemma med barnen i 13 månader, det är otroligt generöst och fint för våra barn och gör att de flesta föräldrar har väldigt tajta band till sina barn. I Frankrike lämnas barn in på dagis 3 månader gamla.
Eller så hamnar kvinnan i ett livslångt slaveri där hon är helt beroende av sin mans inkomst. Det är dysfunktionellt, säger jag.
Det är ändå rätt så grovt av dig att indikera att barn riskerar att bli framtida Breivikare och Felicior utan tid på förskola. Och när du tar upp nätter och kvällar som exempel på tillfällen föräldrar träffar sina barn... under nätterna sover man ju. Inte sker föräldrafostran under sovtid? Om du lägger ihop ett barns tid på förskola och hemma en vanlig vecka, där föräldrarna jobbar 8 timmar om dagen utan att saxa och barnen är på förskola samma 8 timmar plus kanske upp till två timmars restid. Det blir 40-50 timmar FRÅN föräldrarna per vecka. Det är väldigt mycket för ett förskolebarn. Inte mycket föräldraansvar, anknytning och fostran man hinner med under den arbetsveckan. Visst har du rätt i att barnsomsorgen är väl utbyggd i vårt land och att det finns många familjer i andra länder där en vuxen försörjer den andra under småbarnstiden. Jag tror att det är bra för förskolebarnen att vara mestadelen av sin tid hemma. Jag ser inte beroende av sin make/makas/partners inkomst under en kort småbarnsperiod som ett "slaveri". Jag tycker att vi måste börja sätta värde på barnen. Sätta dem högst. Före ekonomi och jämställdhet. Jag tycker att det är dags att sätta barnen i fokus. Det är de som är vår framtid. Vi måste alla ta vårt ansvar för barnen och inte bara fösa över ansvaret på staten. Det är VI som är innevånarna byn. Du och jag. Alla. Då måste vi finnas till för våra barn och hitta sätt som underlättar för barnfamiljer att göra det både på samhällspolitisk och privatpolitisk nivå. Att lämna bort sina barn 40-50 timmar i veckan skulle också kunna ses som dysfunktionellt, om man ser oss svenskar ur ett internationellt föräldraperspektiv.
Hej, ursäkta om jag lägger mig i tråden men jag blir nyfiken på hur dina dagar tillsammans med barnen ser ut under deras första sex år i livet. Vad gör ni?
Hur ser en torsdag i januari ut?
Tror att det kan bli ett knivigt kliv in i skolvärlden att vips fungera i en grupp tillsammans med, för dina barn helt okända, drygt 20 barn och flera vuxna.
Jag håller dock med dig om att det är många föräldrar som lägger över för mycket av sitt eget ansvar på pedagogerna. Men jag tror det vore fint om du tittade på det där igen om att lämna dina barn till vuxna som bara vill ha betalt. Jag menar att ditt sätt att se på förskolan och dess personal är att gravt undervärdera pedagogernas arbete och kompetens. Det finns såklart oengagerade vuxna, fel folk på fel plats, på en förskola liksom på andra arbetsplatser men då får man försöka byta förskola. Ta sitt föräldraansvar helt enkelt.
Jag tycker det låter som vi släpper ner våra barn i en varggrop när du skriver att vi lämnar bort våra barn. Försök att våga lita på andra vuxna, att de är kapabla till att t.ex. ge dina barn andra perspektiv än vad du kan göra och se det positiva i mångfalden som förskolan kan ge, en förespegling om hur samhället ser ut och fungerar med demokrati, konfliktlösning, individuella skillnader etc.
När ska förresten människor runt omkring dina barn upphöra att vara konstanta?
Håller helt med dig Ana om att föräldraskap behöver delas med andra, att vi inte ska stänga in oss i små enklaver och att barnen måste få tillgång till andra vuxna som vill dem väl.
// Mattias
Jag tror att vi har en del framtida Breivikar och Felicior i familjer som är dysfunktionella, ja, det står jag för. De hade behövt ett bra dagis där ögonen hölls öppna. De är inte få barn som far illa, om du tror det. Man räknar att cirka 400 000 barn lever med en eller två alkoholiserade föräldrar.
Man fostrar inte barnen när man sover men man ÄR med dem. Man är tillsammans. Jag tror inte på konstant fostran, men jag tror på att vara med varandra, umgås aktivt eller passivt.
Och barnen kanske står främst för den som är för jämställdhet, har du tänkt på det? Man vill ge barnen en framtid där de upplever att de har ett val, där de står fria (barn gör sin sina föräldrar som bekant - en flicka som ser sin mamma ta allt ansvar för barnen kan lätt uppleva att hon har något annat val). Det är inga få år man är hemma, inte om man har mer än ett barn. Se på länder där mammor är hemma, där minskar barnafödandet hela tiden. Det blir så krävande med barn att vi inte kan ha dem. Är det bättre, menar du?
Jag tror inte på att jobba för mycket heller, men där finns ju klar fördel att vinna på att bägge föräldrarna går ner i arbetstid, säg 75-80 procent var, då har du ju en lösning när barnen slipper vara så långa dagar på dagis. Men många pappor tycker inte att barnen är värda det. Jag tror det är där du skulle behöva lägga ditt krut, varför har så många pappor som statistiken visar fått för sig att deras barn inte är så viktiga att de kan tjäna lite mindre pengar under en viss period?
Att ha en idé om sig själv att man är allt ett barn behöver är inte bra alls. Jag säger inte att du har det, men jag säger bara att det är riktigt märkligt att sådana tankar fortfarande finns. En del har inget val, och då får man göra det bästa av det.
Jag håller med dig Mattias, vi måste kunna lita på andra vuxna. Kanske är just dina erfarenhet av dagis inte bra, men du är ju bara en av oändligt många människor och många dagis. Det går inte att dra alla över en kam.
Sedan är det ju så att när barnen blivit större får man "facit". Hur mår de? Jotack, de verkar för det mesta må bra. De fungerar bra i grupp. De trivs på skolan. De är oftast glada. Då var det kanske inte så illa ändå med dagis.
Apropå att offra barn på jämställdhetens altare. Underbara Clara engagerar många att tycka om detta i sin blogg. Läs! http://www.underbaraclaras.com/clara-reflekterar/nar-barn-offras-pa-jamstalldhetens-altare/#comments
Skicka en kommentar
<< Home