Nu orkar vi inte mer

Nu är vi helt slut i min familj. Totalt färdiga. När dottern och jag stack i morse, sov sonen fortfarande. Han som brukar studsa upp, före henne! Jag känner mig taskig som måste släpa upp dottern ur sängen och stressa på henne till skolan. I dag kom vi ändå försent, några minuter. Sedan cyklade jag till jobbet och lyssnade på klassisk musik, lite Beethoven, lite Chopin, lite Bizet.

Men i går, då jobbade jag och sedan fick jag och Magnus på kontoret springa till t-banan för vi hade räknat fel på tiden. Jag var ombytt innan, Magnus fick byta om på tåget till några tanters förtjusning. Så sprang vi av vid stadion, lämnade in våra väskor och gick in på Stadion. Snart var det startskott, och ut i Lill-Jansskogen sprang vi. Det var varmt som fan och backigt utav helvete. Jag är ganska ovan vid att springa i backe och blev helt färdig. Jag som tyckte loppet var så fjuttigt, 3,7 km, blev totalt slut! Fick gå flera gånger. Min tid blev 22,56 minuter - halvnöjd är jag med det. Sedan duschade jag och vi fick picknick-mat i gröngräset bakom Stadion, Magnus, Anders och jag. Vi hade anmält 2 personer till från min frilansbyrå Garbo Reportage men bägge var sjuka/skadade. Sedan fick jag tyvärr skynda mig ifrån gräsmattan för att hämta sonen som var hos sin dagiskompis, hämtade honom vid halv åtta, hem och borsta tänder. Då kom dotter och F från fotbollen. Jag la barnen och kollade på Desperate Housewives - helt otroligt att Lynette och Tom ska skiljas! Eller vad säger ni?

Så somnade jag kring midnatt och vaknade halv sju och trött är bara förnamnet som sagt.