fredag, oktober 01, 2010

Skoldag för mamman


Var på dotterns skola hela dagen. Först var det samling, sedan matte, kort rast, sedan hade 2orna uppvisning i aulan och så lunch, lek ute och efter det fredagsmys (film om pingvinerna) , leken "soffan", mellanmål och så ut och leka på gården, och då stack jag med dotter och dotterns kompis E till dagis, hämtade sonen och gick sakta hem. Hemma var F, sjuk. Nu ska det lagas quiche, tvättas, kanske även städas!?

Livet leker.

(Fast i går var det festligare, var på en författares mingel, hon firade 10 år som författare, Pontus vid Stureplan - bild från utanför, tagen av C på Familyliving.se/redaktionsbloggen, därefter mötte jag upp med Nat och Mart och Uje och åt på Bistro Ruby, de skulle till Moderna och jag hakade, cyklade tidigt hem dock. Sov pissdåligt.)

7 Comments:

Anonymous Elisabeth said...

Jag har läst dig ett tag nu och håller med dig om mycket som du skriver: jämlikhet, egen tid, diverse socialdemokratiska åsikter och diverse annat. Men den senast tiden blir jag lite sorgsen, lite starkt uttryck kanske, men jag får inte riktigt intrycket av du tycker familjelivet är speciellt kul. Du går ut mycket och tränar och så, du har en hel del egen tid, vilket förstås är jättebra, men det verkar som det är det som är det roliga i livet. Jag menar, livet med barn ser ju ut så. Jobba, laga mat, bada barn, lägga barn, snyta barn men det är ju samtidigt det som är grejen. Det är så många som inte ens är "närvarande" när de är med sina barn utan sitter med ögonen på iphonen och väntar att få fly iväg. Livet leker väl även tillsammans med barnen och inte bara någon annanstans? Jag menar, om du har varit ute tre kvällar på en vecka och joggat och yogat så måste du väl ha blivit bekräftad och egoboostad så att det räcker länge. Jag får intrycket idag att många gillar teorin med barn men inte praktiken för att det inskränker för mycket på det egna livet. Jag tror inte att du är sån, men ibland är det vad du projicerar.

5:45 em  
Blogger Ana said...

Jag förstår, men det är nog inte riktigt en sann bild av mig. Jag gillar inte att städa, storhandla och tvätta. Det betyder ju verkligen inte att inte inte gillar att vara med mina barn, inte för mig i all fall. Jag har inga problem med att jag gör egosaker, jag har faktiskt inget dåligt samvete alls som mamma även om jag förstår att det glädjer folk om mammor har mer dåligt samvete, av okänd anledning. Jag behöver mina vänner OCH träffa mina barn. Det är lite trixigt men jag går upp innan de vaknar på morgonen och joggar, tex, eller skippar arbetstid för att yoga. Och jag kommer alltid att gå ut och träffa mina vänner, det ser jag som en tjänst jag gör mina barn: Jag visar dem att vuxna också har roligt och har ett eget liv. Det är bra lärdom för dem - och gör förhoppningsvis vuxenlivet roligare. Så du läser mig fel - jag skriver ofta om roliga saker jag gör med mina barn. Att handla, tvätta och städa eller forsla många barn tillhör inte mina favoriter, men det är en annan sak.

9:00 em  
Blogger Grannfrun said...

såna där vibbar som elisabeth får känner aldrig jag när jag läser din blogg ana. bara så du vet.

10:57 em  
Anonymous Elisabeth said...

Fast det handlar inte om dåligt samvete eller att vara mamma eller pappa. Det är farligt att köra mammakortet om man lever i en jämlik relation där båda har lika utrymme.Jag läser bland annat din blogg och du råkar vara kvinna.Det är väl ingen som jublar av att handla mat el vilket husbestyr det handlar om. Jag pratar om att livet pågår hela tiden och "göra roliga saker med barnen" inte bara är skansen el bio eller vad det nu är. Jag pratar heller inte om att man går runt i sin egen lilla bubbla som Linda Skugge. Du säger att barn ser att vuxna har roligt men då bekräftar ju du igen att det roliga är någon annanstans. Det är svårt att med några få meningar förklara. Du blir väl mest bekräftad av de människor som läser din blogg, jag antar att det tillhör medievängen, journalistsvängen också. Jag känner inte dig jag läser bara vad du skriver. Det är det som får representera dig.
Man ska inte ge upp egna intressen och vänner för att man har barn. Man ska göra allt man kan för att må bra. Men jag tror att många i vår ålder idag är som bekräftelse törstande tonåringar, kvinna som man, och som intalar sig att de behov man själv har är det viktigaste. Jag tror att man måste våga rannsaka sig själv som mamma eller pappa och inte hänvisa till feminism och annat hela tiden. Mammor är inga heliga kor. Inte om man är för jämlikhet.

8:07 fm  
Blogger Ana said...

Jo men det finns ju jättestarka bilder av hur en mamma ska bete sig, det är svårt att komma ifrån. Jag är ju kvinna, och därför provocerar det mer att jag tycker att det är roligt att gå ut eller ägna mig åt egna intressen, som träning. Den här synen på moderskap är stenhårt cementerad och det är bara att acceptera - det kommer ta många år innan det till fullo ändrar sig. Man går alltid in med sina föreställningar och tolkar saker utifrån sitt eget liv, och då blir det snett. Min blogg säger egentligen inte så mycket om mig, bara om bitar av mig. Jag har inga problem alls med balansen mellan det roliga som är utanför hemmet och det roliga som är innanför. Jag gillar som sagt att vara med barnen OCH jag gillar att vara med mina kompisar. Och även om du känner "oro" så ser du inte mitt liv alls, bara för att du läser min blogg. Jag känner mig helt trygg i att jag ger barnen det de behöver. Bland annat därför att jag och min sambo ofta ifrågasätter oss själva, och ändrar på sådant vi inte tycker är bra.
En annan sak: Att blippa på datorer och mobiler eller läsa böcker och göra annat medan man är med barn - tycker jag bara är bra. Jag är helt emot vårt curlande av barnen när man ska aktivt SE barnen hela tiden. jag tror att det risken med det är att vi skapar just såna bekräftelsesjuka monster du ser. Min idé är: Spendera mycket tid med barnen men se till att alla i familjen har ett bra liv. Då mår alla bäst, och är det kul att blippa på mobilen medan barnen bygger koja - go ahead! Det är också att umgås.

12:11 em  
Blogger Ana said...

Dessutom måste jag säga att jag verkligen inte träffar kompisar eller tränar för BEKRÄFTELSEN - jag gör det för att jag annars mår riktigt dåligt, och det är nog väldigt individuellt och specifikt just för mig men fortfarande ett faktum.
Ps. Tinni, intressant att höra - jag vet att du hade sagt vad du hade tyckt om du hade tyckt tvärtom oavsett att vi arbetar i samma bransch.

12:22 em  
Anonymous Anonym said...

"Jag är helt emot vårt curlande av barnen när man ska aktivt SE barnen hela tiden. jag tror att det risken med det är att vi skapar just såna bekräftelsesjuka monster du ser. Min idé är: Spendera mycket tid med barnen men se till att alla i familjen har ett bra liv."

Ovanstående var det bästa som jag har hört på länge. Håller helt med dig, Ana. Barn ska få vara med, inte vara universums mitt hela tiden.

/Sara

7:58 em  

Skicka en kommentar

<< Home

eXTReMe Tracker