Upp och hoppa!

Waiting for my man... eller kvinna. Som vanligt i telefonkö. Många av mina dagar består av minuter, halvtimmar, timmar väntandes på en eller annan expert som vet något jag måste veta.

I går gjorde jag min näst sista dag på DN. I dag min allra sista. Sedan vidtar frilanslivet. Det firar jag med att göra yoga, ta hand om min son medan dagis har stängt, vaxa benen samt gå till tandläkaren. Förhoppningsvis kommer jag att kunna jogga.

Morgnarna är rent ut sagt överjävliga, eftersom varken jag eller dottern vill gå upp i tid. Antar att man måste tänka lite som systrarna i Askungen: Hugga av sig hälen och bara tvinga in fotjäveln i skon. Typ hugga av den sköna sömnen och bara dra sig själv ur sängen. Den varma, sköna.