Att fara omkring

Det är så jävla bitchigt väder för joggare. Fy satan. Minusgrader! Snöblandat regn! Vilket helvetesland vi bor i. Just våren driver en till komplett vansinne. ALDRIG blir det varmt. Jag ska plocka fram dunjackan igen. Jag vägrar frysa.

Annars har jag farit omkring som en vante över Söder. Först gick jag med skrikande son till tandläkaren, F och dottern kom också, de fick fluor penslat på tänderna, vilket var äckligt, så sonen skrek igen, hela vägen till dagis, jag fick lämna honom ledsen. Vidare till kontoret, sedan till yoga, sedan via coffice (åt upp mina sista pengar jag hade på coffice-medlemskapet, en macka o god yoghurt) och så raka vägen till dotterns utvecklingssamtal på skolan, sedan till kontoret, hann sitta 3 minuter, sedan klippte jag mig, hos Örjan, blev fint som vanligt, och så raka vägen till kontoret igen. Nu ska det väl ändå bli något jobbat! Det hade visserligen varit lättare om jag inte hade glömt anteckningarna till artikeln hemma. Well well. Får väl jobba till sent igen, som jag gjorde i går. Ett liv, varför ska man ha det?