Morsan får spelet

Helg ensam, med barnen. Är fantastiskt trött. Det är ändå betryggande att det är jobbigare att vara ensam med barnen än när vi är två vuxna hemma. (För er icke-feminister kan jag förklara att det innebär att F och jag delar på jobbet med barnen. Många upptäcker först när de skiljer sig att de gjorde ALLT.)

I går gjorde vi inte många knop. Jag fick jobba och sätta barnen framför tv:n, sedan åt vi lunch och så promenerade vi till godisaffären, barnen köpte sitt godis. Sedan lekte vi i en lekpark, så hälsade vi på hos Ida som inte var hemma, så gick vi hem, då kom Ida och Mima och åt den supergoda makaronipuddingen jag lagade, sedan gick de, så la jag barnen. Upp vid 8, risgrynsgröt till ungarna, läste tidningen, försökte yoga men då skulle nån bajsa och jag la ner.

Fick fullständigt spelet när jag skulle försöka gå med Nadia till fotbollen: Inga fotbollsskor. Inga kläder. Allt borta. Ringde F i Warsawa, sparkade i dörrar, slet bort alla förbannade vinterkläder från alla krokar i hallen. Nadia grät, Tony skrattade åt mitt utbrott. Men då, till sist, hittade jag andra gympaskor att ta med, lämnade Tony hos Ida, cyklade med Nadia till fotbollen, det gick ganska okej, sedan till Ida, jag jobbade igen, så ut på gården där barnen lekte med kompisar Selma, Jacob, Evert, så in och så lagade jag potatis med bajskorv - alltså köttfärslimpa. Den var inte så god. Nu har jag lagt barnen igen. Och jag är fullständigt slut. Men barnen, de lägger sig inte.