Jag i min lilla kokong

Det är snö på gatan utanför vårt hus, visserligen tunt lager, men ändå snö. Tur att jag lyckades köpa vinterskor till Nadia innan.

I går var jag på invigningen av Förlagets nya lokaler. Jag gick ensam dit, kände inte många men jag tänkte: Jag ska öva mig på min mingelfobi och stanna här ett tag. Det gick oväntat bra, trots hot flush-en jag fick av utsatthestångest ibland. Ensamhet är så TYDLIG. Å andra sidan är jag ju en förbannat trevlig person så jag brukar inte bli ensam länge. Detta låter kanske som skryt men det är inte det, det är bara fakta. Jag är så trevlig att jag kräks på mig själv ibland (dock inte i går).

Hem med trean. Älskar att sitta helt innesluten i min kokong på en buss och läsa en bok eller lyssna på mp3. Hann lagom till DH - Desperate Housewives - och såg även lite av Astrid Lindgren-dokumentären. Man måste verkligen säga att Astrid fyllde ett stort tomt hål i berättarkonsten. Vad hade barnen haft om det inte var för henne?

Nu ska jag avsluta den del av Projektet som jag frenetiskt sysslat med på sistone och försöka lägga det åt sidan. Jag har en hel del journalistik att göra nämligen.

ps. Jag har gått ner TVÅ kilo! Fattar ingenting. Kan det vara fettet jag äter? En kapsel fiskleverolja varje morgon. Eller träningen? Men den brukar bara göra mig starkare, inte mindre? Jaja. Det var i alla fall välkommet.