En dum dum värld

Jag är så jävla trött i dag. Är det novembers fel? Gråa, gråa november. Tydligen var det fint väder i dag. Det missade jag helt. Jag har bara gått jättesnabbt och burit en massa tunga grejer alternativt gått ännu snabbare för att hinna till lunch med Erika. Hon gillade i alla fall min nya lila jacka från hm.com. Och så gick vi en liten sväng på shoppingtur. Jag hittade en lite punkig klänning med prickar på Bikbok men sedan satte jag på mig den och Erika sa att det blev lite skumt med volangärmarna. Och då kände jag lite grann att jag faktiskt ska dress my age. Har alltid frustat åt sånt förut. Men nu känner jag ändå att jag faktiskt vill det. Jag vill va dashing men dashing för en 35-åring. Inte dashing för den 20-åring. Vet dock inte hur. Gud så mycket frustration det ligger i mitt shoppande, nu när jag ALDRIG ALDRIG ALDRIG har en enda sekund över för att faktiskt få köpa några roliga nya grejer. Jag fick också rusa ut från Bikbok efter 2 minuter och hoppa ner i t-banan för att komma till dagis 15.20, då redan 5 minuter sen.

Men efter hämtningen stack jag och Nadia och Tony hem till Liv, alltså Tonys dagiskompis Liv, här i Tanto, och fick risotto och lite vuxensnack plus en hel del barnsnack och ganska många tjut, glada och arga och ledsna.

Så kom F också, och vi gick hem. F ska vara tjänstledig från White i ett år, start mitten januari. Han ska bli som jag - en fri satellit i en pressad jobbknarkarvärld. Nu handlar det om fadersmjölk på Faktum. Tydligen kan män amma. Det tror jag säkert. Jag tror också att dam- och herruppdelningar är helt onödiga i vissa sporter. Allt är en illusion. Vi är blinda eftersom vi väljer att vara det. Dumma dumma värld.