lördag, oktober 31, 2015

Jag - en parisare

Ja, vi har precis varit i Paris hela familjen. Paris, min och Fs stad en gång i tiden, långt bort på 90-talet, precis när den ekonomiska krisen rasade som värst (fast jag var tvungen att läsa nationalekonomi 20 år senare för att inse hur illa det var och hur det fortfarande påverkar oss och har förstört barnens skolgång i decennier och gjort unga människor lättpåverkade och utan insikt i hur kunskap faktiskt ser ut så de röstar fram rassar i riksdagen).

Nåväl, en liten utvikning.

Vi fick gå upp tidigt för att ta vårt flyg som gick via Helsingfors konstigt nog, tur vi åt frukost först eftersom alla flygplatser är sjukt dyra liksom maten på själva flygplanen. Var hos C i 20e arr redan vid 16-tiden, men där var det några som arbetade så vi kom in med våra väskor. Sedan fick vi vänta på olika barer innan han kom hem, och så åt vi middag hos honom liksom alla kvällar utom en, då vi åt på koreansk restaurang.

Första dagen yogade jag lite, vi tog det lugnt och sedan drog vi iväg för att se en dinosaurieutställning vid Champs-Elysees, men kön var gigantisk så det blev en eftermiddag med svenska Cicci och hennes dotter och kompis i Tuilerierna, dit även vår gamle Paris-vän P kom. Han köpte först godis, sedan en massa kläder åt barnen eller framför allt dottern.

Den kvällen hade C kompisar hemma, så vi träffade E från i somras (hon var med honom i Podobuce), bland annat. Onsdag ägnade vi åt Eiffeltornet, gick upp till andra våningen och hiss högst upp. Koreansk restaurang, och så på torsdagen blev det Montmartre och dyr kaffe på Place de Tertre, sedan Louvren och Mona Lisa, men framför allt Napoleons lägenhet, som var roligare att se.

Sista kvällen gjorde C pasta som på Karako i Orebic, och så allra sista dagen åkte vi och tittade på det han inrett: ett stort stipendiat-centrum för unga som vill göra musik, av Red Bull. På bilden utsikt från en av terrasserna, jag gillar verkligen den blågrå färgen på Paris tak. Det var mycket kul att se Cs inredning! Så packa och åka, igen via Helsingfors där vi köpte massa Fazer-godis. På Arlanda åkte resten av familjen norrut, själv åkte jag hem och glodde på tv och la mig vid midnatt. Nu nästa resa.

Etiketter: ,

måndag, oktober 26, 2015

Pausar en liten stund

I fredags blev det champagne på kontoret, för en av oss hade fått ett redaktörsuppdrag (inte jag dock!). Så fick man pinna hem och där hemma fanns tvillingar, syster, mamma och vi gjorde tacos och när tvillingarna gått blev chipsen framplockade. Ena tvillingen kom väldigt glad i hågen med en flaska sprit hon hade hittat, ut och dansade med i vardagsrummet till allas stora förtjusning.

Så på lördag skulle jag tvätta och eländet ville aldrig torka så jag fick boka om tvättid klockan 20. Satt i stort sett hela dagen och jobbade, skrev texter, svarade på tentafrågor, jobbade på nästa föreläsning. Sonen var och lekte med grannbarn, dottern spelade tennis med F. Så när alla kom hem, kom även lille J och D, de hängde hos oss tills D tog sonen på bio: De såg the Martian. Dottern, F och jag såg film under tiden.

Så på söndag jobbade jag direkt när jag vaknade, stack så iväg till Yogashala och yogade 1h30min, pratade lite med A på vägen hem. Hemma kom en person från Sifo och intervjuade mig i en timme. Sedan kom Nat och Mart och syster till Nat med bebis, och vi åt pizza som jag lagade. De gick ganska tidigt, vi packade och så la vi oss tidigt. I morse gick vi upp redan vid halv sex. Nu har vi åkt på semester.

Så bloggen tar en liten paus en stund.

fredag, oktober 23, 2015

Gruvligheter

Sonen kom till kontoret igår torsdag – två dagar i rad! och vi gick till Akademibokhandeln och köpte min favoritbok Jane Eyre i present till A, som hade födelsedagskalas. Sonen fick nyaste Pax-boken, han älskar böckerna om Mariefred. På kalaset fick man bubbel, ost och pizza, men sonen kom inte riktigt igång trots att det var fullt av barn i hans ålder så vi gick hem rättså snart, eller snarare cyklade. Jag skjutsade honom. På landskapsprovet hade det gått okej, "jag skrev på alla rader", men han mindes inte var i Sverige man sysslade med gruvdrift! Det grämde honom.

Hemma var F och dottern, som tränat boxning på Eriksdalsbadets gym med sitt lag. Vi såg lite på tv, som alla kvällar, alla åt olika saker olika tider. Det var länge sedan vi satt tillsammans och åt middag. Sedan tvingade jag barnen att öva på solhälsningar enligt en mall jag ska lära mig. Det gick sådär. När barnen var i säng tittade vi på nyheterna och det vidriga hatbrottet på en skola i Trollhättan som skedde samma morgon. En man med svärd och Star wars-utstyrsel som hade ihjäl ett barn och en lärare.

Det är för deppigt just nu i det här landet. Folk bränner ner flyktingboenden och attackerar barn på grund av deras ursprung. De allra farligaste personerna vi har i vårt land är dessa nassar. De är våra terrorister. Jag önskar att jag hade lite lugn i mitt arbetsliv. I så fall skulle jag ge en hel del energi åt att tänka ut vad man kan göra, på riktigt. Vi kan inte ha människor som är ensamma på det här sättet, som sitter och hittar på konstiga låtsasvärldar och kan göra det utan att någon stör dem.

Såg på Bron, snart klar med andra säsongen. Gillar verkligen Bron! Känns tråkigt att Martin Rodhe är borta i nya säsongen.

I dag gick jag inte på yoga. Jag sov, länge, och nu ska jag jobba så tecknen ryker.

Etiketter: ,

torsdag, oktober 22, 2015

Effektivitet i skrivfabriken

Jag jobbar stenhårt denna vecka, skriver som en liten gnu för att få till alla texter och intervjupersoner (saknar bara en enda just nu: en mamma som är från England/USA och bor relativt nära Stockholm, barnen får gärna vara födda i ursprungslandet och äldsta inte äldre än 12 år, mejla mig om ni känner någon! ana(snabela)udovic.se), och för att få ihop allting arbetar jag enligt min nya skrivmetod: Att skriva på tid.

Det går till som så att man lägger upp sin intervju framför sig, alla anteckningar, och så öppnar man ett vitt word-dokument, tar fram timern på mobilen, räknar till 15 minuter. Stänger av allt med internet och mejl mm och bara tokskriver dessa 15 minuter, men lämnar DIREKT när de gått ut. Tar en paus, sträcker sig, och så ner och sätta sig igen. 15 minuter till. Efter bara någon timme eller två har jag en text att utgå från, som måste redigeras. Men si redigering är ju ingenting jämfört med att skriva på vitt papper. Finns ingen större skräck för en som skriver att sitta där med sitt vita papper. Det är oöverstigligt.

I går möttes hela familjen på mitt kontor, och det blev ett gnöl och jämmer och elände innan vi till sist gjorde det vi hade tänkt göra: Gick på bio. Såg "min lilla syster", om en liten tjej vars storasyster får anorexia. En väldigt hemsk men bra film, tänkvärd. Kanske lite väl psykiskt påfrestande för barnen, men vi pratade om det på vägen hem. Hemma pluggades det och åts och jag såg Bron ända till 23 så jag var rätt trött i morse. Nej, nu ska jag stänga ner internet för nu börjar skriverierna.

Etiketter: ,

onsdag, oktober 21, 2015

Det vidriga teknokratiska

Har en liten grej jag vill klaga på: Nämligen att när jag kommer hem är det någon skittråkig sak jag måste göra. Då pratar jag inte om plocka disk, laga mat och boka tvättid, att röja undan i vardagsrummet eller läsa läxor med barnen. Det är bara sådant jag alltid har att göra, det är självklart, och faktiskt helt okej. Nej, jag pratar om TEKNOKRATSKIT. Som att försöka ta ut våra besparingar ur någon fond, där allt bara handlar om obegripliga dokument som saknas och annat skit. Som att det i går var – håll i er nu – möte om rören i vårt hus. Jag skojar icke. Efter att jag kommit hem från kontoret och ätit korv med bröd, fancy värre, fick jag sätta på mig jackan igen och cykla i regnet till Eriksdalskolans aula för att prata om stambytet som ska ske om cirka ett år. Då när vi ska bo utan vatten i vår lägenhet, med toa och dusch på gården, i ungefär två månader. Jag försökte desperat förstå ifall stambytet kommer att innebära att de måste förstöra vårt nyrenoverade kök, men det verkade mest handla om badrummet, som vi inte renoverat de senaste 10 åren. Efter över en timme, när psykopat-frågestunden började (alla passiv-aggressiva svennar, som ska ifrågasätta varenda liten sak, hjälp oss! De är spritt språngande! Bara att de inte vill förstå att alla rör kommer gå sönder och vattenläckorna förstöra huset om vi inte sätter igång snart. Bara det) så cyklade jag hem och försökte ha lite tid till att faktiskt inte göra någon teknokratskit. Som att titta på Bron och göra en äggmacka.

Vi la oss tidigt, F och jag gick upp vid 5.30 och vandrade runt Årstaviken, åt frukost, barn till skolan, jag till Kaffe med T, pratade om livet och alles. Så blev det kontoret igen.

tisdag, oktober 20, 2015

Utsikt från kontoret

Jag har inte riktigt lika nära till fönster här på nya kontoret som jag hade på mitt gamla, där jag satt precis intill ett skyltfönster. Men fönster finns! Det är jag glad för. Allt det gröna utanför (till höger utanför bild) är också klart plus. På vårt gamla kontor är det numera – snyft snyft – en homestaging-firma. Yes. Ut med journalistiken. In med "vi bygger pengar av pengar"-företagandet.

Annars går det inte att undgå att se den monumentala trötthet som råder hos mig just nu. Har som vanligt gått upp megatidigt, följt mysore, själv tränat, städat shalan, följt lunchklass, same same varje tisdag! Men i går var jag dessutom på grundkurs som slutade 21, fast på Zinken. Jag tappade hakan på riktigt, så tagen blev jag av att se helt nya yogisar upptäcka och förstå ashtangayoga. Det satt bara efter en kort stund, blev så imponerad! Sedan är man ju aldrig någonsin klar med ashtangayoga. Aldrig, aldrig någonsin. Det är faktiskt hela poängen. Var ett litet sandkorn bland alla andra sandkorn och livet och tiden går vidare. Jag älskar den grejen, att tänka på sin egen obetydlighet. Den är så icke comme il faut just nu, när vi lever i den narcissistiska kulturen, folk offrar vad som helst för att få vara VIKTIGA. Därför är yoga så välgörande. Vi har ingen betydelse, vi ska bara försöka lämna efter oss så lite skit som möjligt. Där har vi vår utmaning. Tro mig, den är stor nog.

Etiketter: ,

måndag, oktober 19, 2015

Helgen och sömnlösheten

Lite staccato om min helg:
Fredag – var på mina barns skola, köpte olika saker som skulle gå till fattiga barn, så hem och börja laga massa mat, hemgjorde pizzor en masse – kladdkaka, förrätt med sallad och blåmögelost – och arbeta samtidigt. Sedan kom kompisar, fem stycken gamla mama-medarbetare, och en son, E, som satt med mina barn och såg film. Men sonen var fram och tillbaka på sin skolas Halloweendisko "jättetråkigt" hade det varit. Så kom svärmor från sin teater kring 22. Alla gick halv tolv, vi la oss, då kom även F hem.

Lördag – Sov länge, åt frukost, så med sonen iväg till Yogashala vid 13-tiden och han hjälpte mig att städa shalan, dammsög hela stora golvet och torkade fönster. Vi blev klara mycket snabbt, han fick en hundring för besväret, och så gick vi och köpte korv samt kollade in dottern som hade cup. Hon gjorde massa mål i sitt nya lag! Gick med A i en paus och tog en öl på Zinkens vandrarhem, sedan gick hela familjen hem till grannen A som fixat köttbullar, även A med dotter S och F och alla var där. Så hem vid 22-tiden, barnen la sig, jag kollade lite på Bron. Somnade vid midnatt, vaknade kring ett, kunde inte somna i säkert 4-5 timmar. Helt otroligt värdelöst. Orsaker: Ekonomi, många artiklar, ekonomi, tidsbrist, ekonomi.

Söndag – Gick upp kring halv tio, frukost, gjorde några solhälsningar, sedan iväg till Yogashala Zinken, åt chiapudding och hade lektion i tre timmar med L. Jättekul att prata om yogautbildningen! Men var ju inte i någon form alls. Så hem, fick sitta i cirka 10 minuter på Ljugarbänken, sedan promenerade alla, inklusive dotterns fotbollskompis J, till Tele2 Arena vid Globen, vi gick längs vattnet. Gratisbiljett till Hammarby-match där de förlorade stort. Sonen och jag försökte hålla upp intresse genom hot snacks och popcorn men vi gick i pausen. Blev helt less på all trängsel och att man inte kunde komma ut ur arenan. Tog 4an från Gullmarsplan och HEM! Så skönt att få träffa ingen och vara hemma. Gjorde scones som vi åt när F och dottern kom. Kollade på Bron, la mig redan halv tio – och sov, gott.

Måndag – Kaffe, så till Yogashala, fick en ordentlig träning men var trött fortfarande. Psykiskt mest. Veckan börjar uselt, kanske slutar i dur? Tex genom att mina uppdragsgivare betalar fakturorna så jag kan få lön till nästa månad? Vi kan hoppas.

Etiketter: , , ,

fredag, oktober 16, 2015

Inget bad för oss

Sprang från jobbet och till tuben i går för att försöka komma till Centralbadet 17.30, då jag och F bestämt träff. Men när vi väl kommit fram visade det sig att vårt presentkort gick ut i april i år, så no bath for us. I stället gick vi till Rolfs kök och åt råraka och annat, satt i den fina baren. En 90-talsrelik. Sedan skulle vi promenera hemåt, via en källarbar som vi inte ville vara på. Där skulle de slänga gamla stolar som F gillade så vi tog en med oss och vandrade vidare mot Mosebacke torg och Woodstockholm, där B och J satt och hade ätit. Vi drack öl och snackade tjänstedesign. Så till Fs kontor, lämna stolen, och gå hem. Hemma sov alla, även farmor som var barnvakt.

Vid sju halv åtta vaknade alla. I dag var det skolans dag, så farmor, F och jag gick dit men hittade knappt barnen för det var lite rörigt.

I dag ska jag arbeta och skicka text och ändå försöka vara i barnens skola. Härlig kombo...

torsdag, oktober 15, 2015

Urstark

Hade otippat en av de bästa träningsdagarna i dag på länge. Var tydligen helt svag i kroppen förra veckan. Nu helt stark! Backdropsen gick sjukt bra.

Annars var onsdagen en hemmajobbardag, för att få ihop allt. Åkte med 55an till Östra station kring 11-tiden, gjorde en intressant intervju på ett par timmar, köpte vin på vägen hem och fortsatte jobba medan alla kom och gick i lite olika konstellationer. F lagade mat medan jag stack till min sista onsdagsyogakväll, cyklade hem och åt upp pastan som var kvar, kollade lite på tv – Aktuellt hade hela sändningen från Malmö station där flyktingarna kommer i massor just nu på grund av flyktingkatastrofen. Diskuterade dotterns eventuella tennis-spelande med F. Min åsikt är att det blir för hetsigt med för många aktiviteter, man måste tagga ner. Det går att få in saker ändå, testa och se om det är något för en. I tonåren kan man satsa rejält på det som känns roligast och ändå bli bra på det, om man nu vill det.

Det finns alltid en risk vad gäller unga flickor och den stavas ätstörningssyndromet. När någon börjar få ett ångestliknande beteende kring mat eller kring hälsa, får för sig att hon måste röra sig extremt mycket eller bara "råkade känna för" att inte äta godis – varningsflaggan upp! Försöker vara jättebra på allt i skolan – varningsflagga upp! Aldrig kan göra saker på kul, bara hänga med kompisar, fnissa och se löjliga tv-serier, softa, vara oseriös – varningsflagga upp! För en dag sitter du där och hela ditt liv handlar om att få ungen att äta. Livet som du kände det förut är borta, glädjen finns inte mer. Allt fokus på ett barn som sakta tynar bort och faktiskt kan dö ifrån en.

Apropå det har jag bra uppmaning jag använde i en artikel en gång (DN): 
10 sätt att motverka ätstörningar hos barn 
Twittraren Hemmingsson, twitter.com/Hemmingsson, som har erfarenhet av ätstörning, har en lista till vuxna som vill motverka ätstörning hos sina barn. 
1. Ät på regelbundna tider, och ät tillsammans hela familjen.
2.
Tvinga inte barn att äta upp mat de inte vill ha.
3.
Stigmatisera inte godis, chips och dylikt genom att gömma det. Förvara bland vanlig mat. 

4. Klaga inte på din egen eller andras kroppar. Undvik generellt att fokusera på folks yttre, även positiva kommentarer. 
5. Banta inte, och ha inte bantnings- eller dietlitteratur hemma. 
6. Trösta inte dig själv eller ditt barn med mat. Inte ens med morotsstavar. 
7. Säg inte saker som ”Det här var syndigt gott”, ”Farligt god efterrätt”, eller ”Den kakan var nästan för god”. Inget ”unna sig”! 
8. Prata inte om mättnadskänsla som något negativt, typ ”Usch, vad mätt jag blev”.

Men i går kväll somnade jag som en stock, vaknade 7, hade kunnat sova i timtal till, kaffe och så träning. Nu ska en artikel bli klar, måste bli! Och så måste jag hitta en mamma. Bara jag gjort det så är jag hemma med intervjupersonerna för denna gång. Kanske.

Etiketter: , , , ,

onsdag, oktober 14, 2015

Intresserad av världen

När jag kom hem igår låg sonen på Ljugarbänken och läste en sprillans ny veckotidning för barn, om samhället och världen, med massa barn intervjuade, enkelt och lättillgängligt språk, mycket bilder. Det är Svenska Dagbladet som gjort satsningen, och första intrycket är att den är toppen.

Själv försökte jag arbeta i går eftermiddag trots att hela familjen var hemma, gjorde research och tror jag fick svar, har alltså hittat den närmaste periodens svåraste intervjuperson! Bingo-känsla som alltid. Sedan försökte jag plugga men tröttheten var mycket stor. Så vid 17-tiden när dottern stack på träning, såg jag Bron, de tre sista avsnitten av första säsongen. Mycket sorgligt slut. Så vid 20 gick jag och hämtade sonen från hans träning, alla la sig, F och jag la oss redan kring 22, gick upp 5.30 och promenerade, frukosterade efteråt, och så bestämde jag mig för att jobba hemma en stund. Har så mycket att göra att jag inte hinner vare sig yoga eller prata med kollegor på kontoret.

En smoothie-görare i blått (en alltid-favorit-färg för mig) som jag suktat efter finns plötsligt på rea, tusen kronor billigare, se här, men den är fortfarande asdyr. Jag har hört att den är superlätt att diska och att billigare varianter inte är superlätta att diska, och dessutom alltid går sönder. Eftersom jag gör smoothies jämt och vår (billiga) stavmixer gått sönder, var jag var nästan på väg att köpa den. Måste härska mig och inse att jag är fattig och kommer så förbli ett litet tag till. Hoppas jag (alltså att det gäller ett LITET tag). Som vanligt är regeln att det är dyrt att vara fattig. Det vill säga köp billig stavmixer = du måste inom kort köpa en till. Och då köper du en billig. Så går det ett år, och du måste köpa en till. Med tiden visar det sig att det hade lönat sig att pröjsa 1999 trots allt.

Etiketter: , ,

tisdag, oktober 13, 2015

Apropå...

Apropå samtidströttheten skrattade jag gott åt detta i går. Skulle hemskt gärna vilja göra en och annan artikel med såna här RIKTIGA nyheter.

Etiketter:

Samtidströttheten

La mig tidigt i går ändå helt supertrött i morse kl 4.50 när klockan ringde. Duschade, åt frukost och fick skynda till Yogashala – det stod en på kö utanför! Gick med på mysoreklassen i tre timmar som vanligt, men eftersom det var svartmåne var träningen över där och jag städade. Så tränade jag pyttelite själv och framför allt, vilade samt läste bok på kontoret tills det var drop-in-lunchklass och jag följde med där också. Gick med M och åt hamburgare till lunch, cyklade hem för att jobba lite där i lugn och ro. Där var barnen, och redan kvart över tre kom F hem dessutom. Crazy. Alla är hemma supertidigt!

Våra barn har "skolans dag" på fredag men F och jag har faktiskt jobb att göra, kan man tänka sig va? Att vi kan med att göra annat än att vara exakt där våra barn är hela tiden?!! Vi har varit på utvecklingssamtal 1, utvecklingssamtal 2, föräldramöte 1, föräldramöte 2, en hel arbetsdag försvann när jag följde med på klassresan... vi kan säga upp oss från jobbet och bara hänga på barnens skola.

Men självklart har skolan bullat upp med aktiviteter och saker föräldrarna ska köpa så barnen får sitta där helt besvikna och de vuxnas dåliga samvete skjuta i höjden. För att vi var så hemska att vi försökte arbeta och tjäna pengar till hem och mat. Jag har redan varit på två såna här dagar men det minns förstås ingen.

Ursäkta, är lite trött. Samtidstrött.

Etiketter: ,

måndag, oktober 12, 2015

Livet är grönt just nu

Insåg plötsligt idag under yogapasset – antagligen på grund av en diskussion F och jag hade om det vidriga konceptet tjänstedesign, snacket var ungefär "kan man inte bara få gå på Konstfack/designutbildning för att man gillar färg och form goddam it" – att olika perioder i mitt liv består av olika färger. Jag liksom färglägger tillvaron. Utan att aktivt tänka på det själv har jag alltid en färg som råkar gälla för varje period (oklart när perioden börjar och slutar dock, vissa färger kommer tillbaka cykliskt, andra lämnar jag kanske för gott, detta kan gälla tex perioden då silverglittrigt var grejen). Just nu är det det gröna som gäller, det kände jag väldigt tydligt när jag och dottern var på Tennisstadion (klargrön) i lördags morse kl 8.25, på Bar Central Birger Jarlsgatan (biljardgrön) lördag kväll, samt på söndag då jag befann mig på Zinkens fotbollsplan (gräsgrön plastmatta!! Vad är dealen med alla små plastkorn i plastgräsmattan? Vad händer om dessa hamnar i havet eller i fågelmun? Är de biologiskt nedbrytbara? Detta ska den undersökande journalisten jag kolla).

Annars var helgen som så: Fredag cyklade jag hem via Ica, gjorde tacos och nachos, så kallad "classy dinner", när alla utom F mölat i sig detta kom F, men då stack vi till I eftersom mormor var där, sedan stack vi hem igen och kollade Children of Men på Netflix och åt chips, sedan kollade jag tyvärr på Bron lite sent, så det var trögt att gå upp 7 lördag morgon, men dottern och jag hade bokat in oss med privatlärare i tennis, så det var bara att ta 55an dit. Han lärde henne grepp och de spelade, det såg dels ut som att hon är rättså naturbegåvad på tennis, dels otroligt skoj ut. Så via Zara hem, hon fick en ny vinterjacka som såg som något Östermalmstanter bär, så stack vi till Zinken där F var med sonen och lille J, jag fick ta hem lille J till D och G.

Därifrån gick jag hem och lagade carbonara-lunch som ingen ville ha, och så vilade jag lite och pluggade, så kom K som är här från Gbg, och vi drack kaffe. Sedan gick vi hela vägen till Surfers där vi åt gott och billigt, även S kom och vi pratade om relationer och vart man är på väg. S var trött och gick hem men K och jag tog en öl på BC, sedan gick vi till Gamla stan och så gick jag hela vägen hem, kollade Bron innan jag somnade (igen!) men fick sova till 9.30 söndag och då gjorde vi oss i ordning för att gå till cupen, sonen och jag, medan F och dottern stack och spelade tennis i tälten vid Eriksdalsbadet. När sonen hade paus fikade vi på Fabrique. Vi sammanstrålade sedan på fotbollsplanen hela familjen och dottern hängde med lite nya lagkompisar. Hemma softade vi mest, tills PRECIS när jag skulle göra intervju, då var barnen tvungna att ge sig ut. Efter intervjun gick F och jag till det mindre tjusiga alkishaket Stinsen nära oss/Södra station, dit barnen samt deras tvillingkusiner, I och M kom, vi åt classy dinner igen, plankstek, och så hem och titta på film (Bad Santa). Jag känner mig – yogan till trots – inte så träffad av denna artikel, även om jag verkligen håller med. Det är helt sinnesrubbat att folk generellt tänker att helt vanlig mat är gift. Vi lever i sanning i ett ätstört samhälle.

I morse började jag med en intervju kl 8, så Yogashala, så lite frukostträff med A, prata om vårt hopplösa italienska resereportage, så till kontoret. Nu jobba!

Etiketter: , , ,

fredag, oktober 09, 2015

Utsikterna

Jag gillar hur det ser ut alldeles intill mitt kontor. Hur ljuset silas genom trädkronorna i Skånegläntan. En annan sak jag gillar är Åsöbageriet, liite Urban Deli-fräscht fast ändå inte, eftersom det också är ett helt vanligt konditori. Kom precis därifrån, hade haft textkritik med JD som varje fredag. Lustigt att det går framåt även där, i mitt minst prioriterade projekt just nu.

I går kom jag hem lite sent (tyckte barnen som var hemma 15.30, jag kom 17), men med kläder köpta på nätet och uthämtade på postställe till sonen. Både jackan och skalbyxorna var för stora, och dessutom tyckte han att jackan var ful. Jag stekte en jädrans massa rårakor med lite för mycket salt, till det ugnsfalukorv, själv värmde jag lammrester. F hämtade dottern på träning och lämnade tillbaka alla kläder på samma postställe, de var tillbaka strax före sju. Så samlades familjen i soffan som varje kväll och såg på ett tv-program om en engelsk kille med asperger, samtidigt kämpade jag hårt för att kunna beställa flygbiljetter till familjen, mycket krångel om man skriver en siffra fel.

Vi ska få oss en minisemester, trots allt. Det är emot alla odds. Men, vi lever bara en gång så vi skiter i att vi inte har råd och säkert inte tid heller. En dag ska vi dö och då har vi glömt allt vi gjorde som var präktigt.

I morse gick jag upp supertidigt, 5.25, var på Yogashala kl 6.30, gjorde ledd primary men försökte vara lite snäll mot kroppen som fortfarande är lite ur slag. Sedan raka vägen till frukost som sagt, med JD på Åsöbageriet. Hon åker också på minisemester, till Göteborg. Själv ska jag arbeta så fort jag bara kan. Sedan är det ju fredag, och helg. Jag ska ta det lugnt, fast också plugga. Helt ledig är jag aldrig någonsin. Men i framtiden så.

Etiketter: , , ,

torsdag, oktober 08, 2015

Ana på Operan

För övrigt kan alla göteborgare snart se mig tala på scen! Huvaligen... Men här är i alla fall informationen. Gratis inträde, bara en sådan sak!

Etiketter: ,

En större frid

Tiden flyger, jag hinner inte blogga riktigt. Men i går var det onsdag och då gick F och jag promenad runt Årstaviken, så frukost och sedan sket jag i att yoga och jobbade i stället, på mitt kontor, gick till ett kafé och väntade på en intervjuperson men hade missuppfattat allt så jag väntade förjäves, det var ju på torsdag! Så till kontoret och intervjua en mäklare, sedan blev det lunch med kontorskollega på Åsöbageriet och så blev det lite jobba igen, sedan hem och på vägen köpte jag hälinlägg till mitt konstiga ena ben som är kortare än det andra, pratade med JD och så mötte jag mina barn, utan ytterkläder!? På väg till sina kusiners dagis, jag drog hem och lagade korv stroganoff liksom värmde ärtsoppa, JD åt med oss. Barnen kom, och de berättade att deras pappa var en hushållsgris och att deras mamma var en matsnobb som kallade mat de gillade för "barnmat", JD hade mycket roligt åt det. Så fick jag cykla iväg till min yogakurs, där jag satt med (fortsättning). Hjälpte dem att minnas rörelser! De gjorde egen träning. Råkade ge dem lite för hård övning, navasana, båten, fattade inte att de inte gjort den förut.

Så cyklade jag hem, fiskade upp sonens nya byxor med GARANTI på att knäna inte kommer gå sönder under de år han kan ha dem! Gissa om han behöver dem! Så alla närstående får gärna köpa fler till jul eller födelsedagar, det ska vara storlek 140 av modell Amigo, se här.

Ja, det hade bakats chocolate chip cookies när jag kom hem, som jag åt, liksom lite macka. Sedan såg jag Bron och la mig bara någon timme efter barnen för jag var galet trött. Vaknade tio över sju, fick skynda mig ner till tvättstugan och så drog jag till Yogashala och gjorde serien fram till navasana, sedan fick jag hasta till Åsöbageriet för min intervju (som jag alltså trodde jag hade dagen innan... snurr snurr). Sedan fick jag hasta till skolan för sonens utvecklingssamtal, han verkar klara skolan utmärkt. På det blev det kontoret, där jag hade städdag så återigen fick jag städa! Mitt liv just nu. Jag som är en av världens minst städtokiga människor.

Annars går det framåt. Jag fick min faktura betald, bara en sådan sak. Det droppar in nya roliga jobb. Jag känner lite mer frid, på det stora hela.

Etiketter: , , ,

tisdag, oktober 06, 2015

Oduglig konstruktion

Ja och den icke-fungerande väskan ser ut så här. Men jag visste att den skulle bli knas. Det är bara början på ett långt och krävande projekt: att skapa den perfekta tygväskan, en ryggsäckskonstruktion som kan bli en fancy handväska att ha över axeln! Samtidigt är den helt o-fancy, eftersom den är gjord i tyg! Hundra procent Ana Udovic: slafsigt, konstigt och lite aha-känsla, allt i ett.

Etiketter: ,

Jobba hårt min vän...

...cashen kommer sen! (I de fall man arbetar för företag som betalar ut fakturan vill säga.)

Jag försöker sluta vara ekonomiskt bitter och slita på här på nya kontoret, numera arbetar jag endast för företag jag har förtroende för. Men idag var det den maffiga yoga-tisdagen, uppe kvart i fem för att dona med det vanliga: följa med på Mysore, träna själv, städa, följa med på lunchyoga och nästan somna i padmasana (lotusställningen) pinsamt nog.

I går kom jag faktiskt till kontoret till sist, tog en fillunch och kunde skriva en text samt researcha så mejlen sprutade, ja faktiskt fick jag skicka ett fysiskt brev också för en av intervjupersonerna hittade jag inget nummer eller mejladress till. Så hastade jag hem till kvart i fem-tiden, och fick skynda mig att göra pannkakor till sonen så han kunde äta innan träning. Dottern hade två kompisar hemma, "det är roligare att vara tre än två", de åt en massa pannkakor och kollade på Winx, vilket var så barnsligt så de skämdes men det var liksom skäms-kul på något obegripligt vis. Jag började sy på min väska som blev klar till sist, dock helt oanvändbar, men sonen ville väldigt gärna se ett program om mobbning, Morgans mission på SVT som vi tittade på. Det är så kul med sonens samhällsintresse! Efter halva tiden ville han dock rita en mystisk värld vid sitt skrivbord i stället, men jag tittade och tyckte att det var ett bra program. I morgon kommer ett till, jag intervjuade programledaren om det till Kupé, läs om ni åker tåg. Det gör tyvärr inte jag, så jag har inte sett reportaget live.

Så tog jag ett snack med min samarbetspartner, grannen A, och kunde sent omsider skicka ytterligare ett mejl som jag blev mycket nöjd med. Ett nja till (det betalda) jobbet.

F kom hem sent i går, och i dag är det jag som kommer hem sent. Han var på Bar Central Birger Jarlsgatan på jobbmöte. Jag ska på ett mer kulturellt färgat möte, nämligen min bokcirkel där ämnet i kväll kommer att bli föräldraskap: Vi ska prata Selma Lagerlöfs Kejsaren av Portugallien.

Etiketter: ,

måndag, oktober 05, 2015

Modern helg, mycket promenader

Jo men helgen! Måste ju berätta lite om den. Detta är ju trots allt en dagbok och ingenting annat. Fredag: Spelade lite basket med S i Skånegläntan utanför kontoret, cyklade hem. Gjorde carbonara, åt, medan F drog igång fredagsmyset drog jag till Peppar, där var Mart och Nat och massa folk från Gävle, lite Uppsala, vi snackade och drack jättestora öl, sedan gick vi till en teater nära och där hade Uje släppfest, men vi fick vänta en bra stund innan han faktiskt spelade sina sololåtar, eftersom trummisen var trummis på Grotesco och inte kunde komma loss före elva.

När det väl var spelat drog jag hem, sov, upp och tvingade med en tjurig son på långpromenad, men han tinade upp sakta, och F som hade tvätt i tvättstugan fick skynda före medan sonen och jag diskuterade vart man skulle bo i världen om man fick välja själv. Och i vilken sorts hus. New York var hans preferens. Dottern spelade under tiden fotboll med sitt nya lag i Tanto, och sedan stack jag iväg för att gå på en anatomi-lektion vid Zinken, fick höra en massa om diafragman, samt blev förvånad över betydelsen av att grunda sina fötter och händer i marken, så hem och göra lammracks. Men ingen direkt rast och ro därefter, för då skulle vi till JD och P som hade poesiafton i sin lilla bio. Batyskaf? var temat. Jag lyckas inte minnas ordet för det är något hål i mitt huvud. Nåväl, sen hem och lägga barn lite sent, sig själv likaledes. Söndag ville vi ut i solen. Det blev att hetsa med grannes E gående hela vägen till Moderna Museet, där vi såg konstnären Olafur som jag heller inte kan minnas efternamn på, barnen mycket fascinerade. Särskilt rummet med gult ljus gillade de. Vi åt (mindre god) lunchbuffé och fick börja om för de ville se allt igen. Jag såg det fantastiska arkitekturmuseum-biblioteket för första gången. Mitt mål i livet är att spendera mer tid på sådana bibliotek. Sedan tog vi båt och buss hem igen, fick börja direkt att laga massa bosnisk spenatpaj och baka bullar på grund av kanelbullens dag. D med familj kom, liksom I med familj, det var fullt ställ och tvillingarna rätt otåliga för att maten aldrig dök upp. Men bullar gick hem.

Sedan såg jag klart på Downtons femte säsong. Nu är jag redo för sista, som kommer på riktig tv snart. Vi såg lite på Bron också, det är min nästa netflix-grej.

I dag har jag fått flera jobberbjudanden att fundera på: Det ena ger pengar men tar väldigt mycket tid, det andra tar tid och ger inga pengar. Det verkar förstås solklart vad jag ska välja, men kanske lutar det åt inget av det.

Etiketter: , ,

Solglasögonens egen resa

Det tog 2 månader. Men till sist kunde Åhléns faktiskt få till skruven som lossnat på mina solglasögons ena sida. Ett tag misströstade de rejält. Då ringde de och berättade att jag kunde få nya solglasögon - men just den modell jag hade fanns förstås inte kvar (konsumtionssamhället, alltid fail!). Det kändes faktiskt helt sinnessjukt, allt som fattades var alltså en liten liten skruv på höger sida, en sådan som i stort sett alla glasögonaffärer har mängder av för en tia. Nåväl, eftersom jag var beredd att vänta fick jag faktiskt tillbaka mina rosa. Men mötet jag skulle gått på gick åt helvete.

Jag får omstarta den här dagen och försöka göra rätt. Även om man aldrig vet vad som är riktigt rätt förrän långt efteråt. (Nu berättade precis konduktören att bussen jag sitter på inte går att få igång!?)

fredag, oktober 02, 2015

Småstadsmänniska i själen

Kanske blir det ett systemfel i en när man kommer från en mindre stad, även om det inte märks förrän man blir äldre. Hur som helst har jag fått allt svårare att fixa allt farande runtikring. Småstadsmänniskan i mig vill ha gång- eller cykelavstånd till allt. Att behöva hoppa runt på pendeltåg, tunnelbana, bussar och tvärbanor med trängseln, väntan och krängandet känns motigare och motigare för varje år som går.

Konstigt nog förstod jag inte när jag bodde i Uppsala, min födelse- och hemstad, hur nära det var till allting. Man suckade djupt för att man måste gå ända till Eriksberg, herregud så långt borta (tar kortare tid än att gå till Gamla stan från Tanto) eller till Fyrishov (ungefär sju minuters promenad från centrum).

Samtidigt har jag svårt att fördra det eviga skvallret och avundsjukan som finns i små städer. Här har ingen tid att hålla koll på någon, man kan gå omkring ganska anonym och hitta på diverse dumheter och ingen har en aning, åtminstone om man förflyttar sig lite, till Östermalm eller Fisksätra eller Bromma eller något sånt. Man orkar heller inte sucka djupt över hur folk tränger sig före i kön till korvkiosken, för man har fullt upp med att raska på och virvla vidare i storstadssströmmen.

Jag vet inte vad jag ska göra med informationen, men det skaver lite att bo i storstad. Det är så trångt, långt och stressigt. Väldigt sällan tråkigt. Men kanske är det lite uttråkning man saknar här i livet.

Etiketter:

Bygga och gräva hål till vansinne

Det byggs (läs: renoveras) en del i Stockholm. Faktiskt är det så mycket hål i gator och avspärrningar kring hus att det i stort sett inte går att komma fram på cykel. Jag har räknat och kommit fram till att ungefär vartannat kvarter måste man väja för något stängsel, staket, byggställningar eller avspärrningar kring saker, för att inte tala om alla lastbilar som måste fylla upp små gator med vändplats så de inte går att komma förbi. Bara kvarteret mellan Blekingegatan och Katarina Bangata, nästan helt omöjligt att komma fram!

Men, på sistone har graffitin börjat breda ut sig på alla dessa avspärrningar, och då blir det lite roligare. Fast jag hörde om föräldrar som fick besök av polisen fyra på morgonen för att deras barn målat graffiti, vilket känns helt jävla sick. Faktiskt börjar man känna att aversionen mot graffitin påminner om aversionen mot rave på den tiden det begav sig: Man förstår att det handlar om Något Annat än själva saken per se, alltså att måla eller att dansa. Det har blivit som en stor tvångstanke hos myndigheterna, detta måste till varje pris bort! Det får inte finnas! Barn som svälter ihjäl, kvinnor som misshandlas, skolskjutningar eller cancer – det är ingenting i jämförelse med det fruktansvärda att folk kanske dansar hela natten eller målar hela natten. Fy tusan!

Annars pågår mitt lite småtrista liv som vanligt, i går blev jag färdig med en text som inte ville sig riktigt, sedan fick jag två jobberbjudanden, vilket gör mig glad för jag vill gärna göra jobb! Reklam: Artiklar till salu här! Även böcker och föreläsningar går att köpa! Bara att lägga in sin beställning! Obs med den lilla egenheten att det är för BETALNING, alltså att jag vill ha lön för arbetet jag lägger ner. Men det kommer vara värt det, jag lovar.

Så gick jag hem och gjorde nachos, jobbade ikapp medan barnen kollade på tv, kollade lite på tv med dem, F kom hem när de lagt sig. Jag la mig tidigt och var på ledd Primary kl 6.30 i morse. Sedan textkritik med JD – sedan arbeta. Två texter innan dagen är slut. Det är min målsättning.

Etiketter: ,

torsdag, oktober 01, 2015

Lurendrejeriet måste få ett slut

For omkring lite i går, från kontoret till Mosebacke torg där jag åt lunch med gamla uppsalakompisen L, som är gift med en engelsk geolog och har farit runt jorden några varv med familjen. Vi åt gott på Woodstockholm och pratade länge och väl, om gemensamma vänner, om hur Sverige och Stockholm egentligen är (bara det här med ris-och riskakor-ger-cancer-ångesten! Har alltså hela Asien dött i cancer, utan att man fått höra ett ord?).

Sedan begav jag mig till Biologiskt hudvårdscenter där jag först satt en stund och jobbade, sedan fick behandling, mycket skönt. Så vidare till min yogakurs, där jag först satt en stund en trappa ner och jobbade på Hermans, så sitta med på fortsättningskurs, och så raka vägen därifrån till BitterPills Hornstull, mellanlandning på Folkets kebab där jag försökte skicka en text med hjälp av internetdelning av telefonen. Men si det går inte längre!

Det är ju fabulöst idiotiskt av telekom-företagen att först införa en modernitet och sedan ta bort densamma. Jag vet att de vill att jag ska betala mer för surf men det kan de fetglömma efter allt lurendrejeri de sysslat med genom åren, inte minst att betala för en dator som aldrig gick att använda. Ni vet att vi användare hatar er intensivt hoppas jag! Telenor ("Telesnor" om ni frågar mig, för snor gör de), 3, Tele2, we hate you all. Skulle inte ha lurat oss med "erbjudanden" som i praktiken innebar att vi betalar flera hundra varje månad - flera tusen per år – för saker vi inte kunde använda, för tekniskt skräp. Skulle inte ha haft alla aggressiva försäljare på Siba, Dialect, what have you, som stod där och lurade av oss pengar och sa att saker och ting var gratis fast de inte var det!

Låt oss säga så här: VI HADE MYCKET HELLRE GETT PENGARNA TILL RÖDA KORSET. Ni är så körda så jag tror inte ens ni förstår det själva.

Nåväl. Jag är skapligt aggressiv nu, återigen för att jag blir spottad på i mitt (ekonomiska) yrkesliv, men jag kommer givetvis att vidta åtgärder för helt utan vapen är jag ju inte.

I alla fall, jag stack till Ottars release-partaj BitterPills i Hornstull, tydligen gamla Roxy-ägarna som har, pratade om hur vi får en bättre värld med några människor jag inte kände (vi enades om att en global medborgarlön var lösningen, även om det innebär en del byråkratiska utmaningar), cyklade hem, kollade Downton Abbey. Pratade med F om att en vi inte känner bra, men träffat i Kroatien, kommer att dö snart, vilket han också gjorde denna morgon. Alldeles för ung.

Själv stack jag och yogade lite sent eftersom jag Sov Länge, ända till 7.20 minsann. Men gjorde hela serien och nu har jag energi till att arbeta. Jag torkar bort spottet och koncentrerar mig på mina uppgifter. Vi får väl se vem som vinner i längden.

Etiketter: , ,

eXTReMe Tracker