tisdag, mars 31, 2015

Frukt och efterlysning

Det var måndagmiddag hos oss igår när jag kom hem. Dottern kom från sin träning men var så nedkyld av regnet att hon var knäckt. När alla gått, vi softat i soffan och barnen lagt sig kollade vi nyheter, och la oss själva.

Jag vaknade jättetrött, men upp gick jag och barnen kom iväg till skolan. Jag yogade dessutom för andra dagen i rad även om det tog emot. På kontoret har frukt-köparen varit extra trevlig, för här finns jordgubbar! Plus att solen faktiskt ska skina ända fram till eftermiddagen.

Jag måste efterlysa folk: pappa eller mamma till 1-3-årigt dagisbarn, det är till föräldratidning. Dessutom söker jag lite vem som helst för fråga som gäller attraktion: räkna upp något icke-perfekt som attraherar dig hos existerande partner eller annan person! Ska vara okej att vara med med namn och bild i bägge fallen.

Ni som passar in får hemskt gärna mejla mig på ana(snabel-a)udovic.se

Etiketter: ,

måndag, mars 30, 2015

Den svenska "våren"

Söndag var den värsta dagen jag varit med om på länge vädermässigt. Sonen och jag var ute på fotbollsplan redan kl 8.30, då var det ett kort uppehåll, men de övriga sju timmarna vi spenderade på fotbollsplanen regnade det oavbrutet, ett blött, kallt regn och en blåst som var snål och isande. Pojkarna var vid gott mod de första matcherna, och vi hann hem emellan för att äta lite extra frukost, men sedan skulle de gå hela vägen till Eriksdal och bli fotograferade och när vi kom tillbaka därifrån var det inte lika glatt. Ändå vann de 3 av 5 matcher, och vi rev av en hel timme i kiosken där bland annat mina hembakta bullar skulle säljas.

Pratade en del med de andra föräldrarna, som är rätt sköna, men ville framför allt HEM. Var ganska orolig för att både sonen och jag kommer att bli sjuka av den kraftiga nedkylningen. Förresten även F och dottern, som åkte även de på cup i Sollentuna vid lunchtid.

Vid halv fyra förlorade i alla fall sonens lag sin match vilket betydde att det skulle sluta där, han var helt lycklig och ropade "Vi förlorade!" och vi kunde gå hem när de fått sina medaljer, som de inte ens ville ha för de ville bara IN. Väl hemma lagade jag till kycklingspett, vi kollade på tv tills dottern och F kom vid sju. Åt och såg sedan Bron till Terabitia, en fin film om fantasi som var väldigt sorglig också. Så tjata barn i säng, sova, dottern kom vid 3-tiden och fick sova hos oss.

Måndag, tröttedag. Stack helt oinspirerad till yogan men fick min energi där, hann dock inte redigera färdigt text innan lunch på kontoret samt snabb cykling till dagens intervjuperson, plåtning också, lång tid tog det hela. Men var ganska mysigt. Regnet föll igen, men den här gången stod jag bakom tjocka väggar och stirrade ut på de blöta plåttaken vid Mosebacke torg.

Till bibblan för att göra klart redigering. Snart hem till måndagmiddagen, men min stackars dotter måste fotbolla utomhus idag med.

Rädda oss från svensk vår. Den är så hård och kall mot oss stackars nordbor.

Etiketter: , ,

söndag, mars 29, 2015

Platser man inte kommer sakna

Det blev hemgjord pizza på fredag, Asterix-film till fredagsmyset och så lägga barn. På lördagen sov vi till halv nio, sedan frukost. Medan dottern förberedde sig för cup, stack jag till mitt härliga arkiv i Flemingsberg. Kändes inte pepp, det ser för tråkigt ut. Väl där satt jag och läste och läste, försökte speeda upp men fick bara till omkring tre 1800-talstidningar. Så upptäckte jag den gudomliga kopiatorn! Lyckades kopiera ganska många nummer innan de stängde kl tre. Då bar det av hemåt med lättare hjärta. Handlade, hemma var bara F först, dottern kom medan jag gjorde bulldeg, sedan var tvillingarna hos oss ett par timmar, medan vi förberedde lite guacamole som passade till maten som M och N kom med – pulled pork. Soft middag, när barnen lagt sig (sonen kom från sin klasskompis fest efter åtta) låg vi bara i soffan och pratade om livet, skvallrade och funderade över sommaren.

fredag, mars 27, 2015

Lugna ner sig

Det gick bra först. På arkivet. Sedan gick det sämre. Det började välla in annat jobb, jag åt aldrig lunch, och när jag väl – helt skakig – tog fram min burk med ostsallad så var det som att kasta in en synål i en krater, så mättnaden uteblev. Jag blev helt enkelt otroligt stressad. Jag ÄR stressad. Jag har panik, för jag förstår inte hur jag ska klara av att tjäna in alla pengar jag behöver för att kunna ta semester (cirka 100 000 kronor före juni månad) på dessa ständigt sjunkande arvoden och samtidigt göra en C-uppsats i historia. Det är obegripligt hur det ska gå till.

Att dessutom den här terminens absolut tyngsta artikel inte blir klar är oerhört betungande, psykiskt. Så jag kände mig lika grå som himlen när jag kom hem från blåshålet Flemingsberg, och sonen var grinig av hunger och dottern med, de vägrade äta samma mat och det vanliga. Jag var Sura Mamman igen, men till sist fick vi till en kompromiss: Sonen fick vodka penne, dottern åt pyttipanna. Till mig räckte maten nästan inte, men jag hade ändå ingen aptit. Dottern spelade fotboll, sonen och jag kollade på Lilla Aktuellt och annat. Strax efter att barnen lagt sig la jag mig med. Gick upp 5.30, cyklade i kallt regn under ännu en grå himmel till Yogashala, var med på ledd primary och kände mig något bättre. Färdig redan 8.15 och då var det tokjobba som gällde.

Fick iväg Frilansjournalistens allra sista nyhetsbrev, yey! Skrev fakturor, skickade ytterligare en stor artikel jag jobbat med på sistone, så bar det av till möte på Babylon om en eventuell handbok i en eventuell sak. Kände mig plötsligt lite gladare av det. Till kontoret igen och rodda ekonomi. Nu ska jag skriva en budget, söka intervjupersoner och överhuvudtaget lugna ner mig.

Etiketter: , , ,

torsdag, mars 26, 2015

På arkivet

Det bidde en arkivdag idag, äntligen. Trodde aldrig jag skulle få till det, men tack vare sjukt pressat schema och en stressnivå av sällan skådat slag kunde jag bege mig mot Flemingsberg och plocka fram Järnarbetaren. Sitter och läser agitatoriska texter från slutet av 1800-talet medan kalla vindar blåser utanför takfönstret där man skymtar en grå himmel. Har vi någonsin sol i Sverige nuförtiden? Känns inte så.

Etiketter:

onsdag, mars 25, 2015

Hetsad människa

Frilans Riks årsmöte i går, hela dagen inne på ABF-huset trots att solen värmde. Men å andra sidan behöver jag inte gå dit mer i livet, vi gör nämligen tidningen Frilansjournalisten för allra sista gången och jag kommer heller inte komma dit på grund av att jag är fackligt aktiv – det går inte att vara i denna hetsiga tillvaro jag har med plugg och jobb och hej och hå.

Mitt under årsmötet kom ett jobbigt besked. Fick en massa extra att göra på redan skickad text. Kände andnöd av stress faktiskt, så jag gick ut en stund och andades på Sveavägen. Hur kan allt samlas så det måste ske exakt samma tider, på detta vis!?

Tog mig till ABF-huset per cykel så fick cykla hela vägen till Kanalplan sedan, mötte upp dottern och vi kom hem vid 18-tiden. Då fanns frikadellerna på bordet, vi åt och så var det dags för mig att jobba igen, gav mig ut och iväg till ett ställe där några yogade, nära mig som tur är. Intervjuade typer där som var roliga, fick energi av det i alla fall.

Hemma mindre än en timme senare, såg på tv, deppiga True detective. Kunde somna rätt gott ändå, trots maxstressade tillvaron som råder. Upp och iväg till yogan, men gjorde bara stående för jag hade så enormt mycket att skriva. Sedan satt jag och skrev hela dagen, bara kort avbrott för lunch, ändå bara en av två texter klara. Dumma jag.

Gick i alla fall med N nästan hela vägen hem. Här hemma ska det bli våfflor, vårfrudagen som det är...

Etiketter:

tisdag, mars 24, 2015

Dag för årsmöte

Ä jag har verkligen inte tid att skriva bloggar i dag – hade inte alls tid igår – men jag tänkte teckna ner helgens händelser, som bestod i fredagsmys, sedan på lördag skulle dottern spela fotboll och sonen och jag gick hela vägen till Gamla stan, där F och dottern mötte upp oss. Vi fikade och sedan splittrades familjen, dottern och jag shoppade och var på bibblan Kulturhuset. Hemma ganska sent, barnen köpte godis och vi åt middag. Så åkte F till Bar Central 2 och jag la mig supertidigt eftersom jag var så sur. Söndag cyklade jag iväg och yogade, men blev inte mindre sur för det. Så kom I och M med tvillingar och sedan gick sonen och jag och fikade hos JD, då blev jag lite gladare, så hem och äta och så avslutades söndagen med att jag tvättade en enorm tvätt.

Måndag morgon iväg till yogan, då hände något och jag kunde göra kurmasana jättebra! Så till jobbet, arbeta arbeta arbeta. Har så mycket denna vecka att jag inte förstår alls hur det ska göras. Från jobbet raka vägen till måndagmiddag hos L:s föräldrar, åt lax och så hem, kolla Vetenskapens värld om vikten att röra på sig för barn. Sova.

I dag blir det årsmöte!

Etiketter: , ,

måndag, mars 23, 2015

Den sura mamman

Var oerhört sur i helgen. Det tog flera dagar att lista ut vad det var: pollen!

Etiketter:

fredag, mars 20, 2015

Vilandekväll

Kom hem fem igår, lagade mat till barn (vodka penne) och bestämde mig för att det skulle bli en kväll i vila. Medan dottern stack på träning så satte vi oss sonen och jag och kollade på Spiderman 2, med den fantastiska chefredaktören på tidningen som Peter Parker säljer sina bilder till. På bilden chefredaktörens reaktion när Peter Parker ber om förskottsbetalning. Ungefär samma reaktion som jag skulle få om jag gjorde detsamma.

Sen såg sonen och jag några avsnitt av Modern family innan han fick lägga sig och då kom dottern plus F hem. Barnen var ganska trötta och somnade vid niotiden. F och jag såg ett avsnitt av tv-serien om Saul och sedan la jag mig för jag skulle upp jättesupertidigt. 5.30 ringde klockan, 6.30 stod jag på Yogashala och gjorde ledd första serie hela alltihop. Kände en enorm trötthet i kroppen. Jag behöver verkligen vila. Så efter att dagens stora text är gjord, den stora intervjun avslutad, eventellt en liten text dessutom är skriven, så är det ju fredagskväll och startskottet för vilodagarna bränner av.

Etiketter: , ,

torsdag, mars 19, 2015

Rädda mig från mig själv!

Alltså jag är så trött på mig själv. Har intervjuat femtioelva personer för en artikel som har begränsat antal tecken så intervjupersonerna knappt får plats! Hur tänker man då? Inte alls! Såklart vaknar jag numera före väckarklockan, min stresshantering lämnar en del övrigt att önska. Det är därför jag alltid måste hålla deadline, för jag måste avyttra mig texter, ta dem bort från mig så jag kan gå vidare och skaffa mig ett förbannat jävla liv. Det är den enda stresshantering jag egentligen har: att bli klar.

Men i går när arbetsdagen var över gick jag till dotterns sista simkurs och simmade en halvtimme, som vanligt i andra änden av bassängen medan hon tränade, älskade att se hennes glada min när de skulle hoppa trams-hopp från bassängkanten som sista övning. Efter duschen gick vi lite planlöst och sökte någonstans att äta som bägge kunde acceptera – det blev grill och kebab hörnet Ringvägen Götgatan, rätt äckligt men men. Sedan var vi en stund på Lindex för det fanns lite tid ändå att göra onyttiga saker, det finns hopp. Så lämnade vi cyklarna och tog tuben till Globen, letade och svor så det osade för att vi måste ut i otillgängliga vidriga slakthuskvarter (passar bäst för rika fotbollsföräldrar som har råd med bil), för att till sist hitta hangaren där dotterns fotbollslag skulle fotograferas, det gjordes och så tog hon och jag tuben tillbaka, pratade en del om slakt, så ut till cyklarna och hela vägen hem där det blev omedelbar läggning.

F och jag såg lite av vår nya tv-serie om loseradvokaten Saul och la oss för sent, tolv. Vaknade röv-tidigt som sagt, men kunde sticka till Kaffe och prata med T och J, mina kollegor i frilanstillvaron, där vissa problem är oerhört mycket större än andra... Så cykla till kontoret och skriva skriva skriva, måste bli klar klar klar. Måste bli en normal människa. Någon gång. Please.

Etiketter: , ,

onsdag, mars 18, 2015

Norrsken någonstans där

Igår natt var det norrsken, och det gick faktiskt att se några grönbleka stråk över våra Tantohus, om man stod ett tag och huttrade på balkongen. Det gjorde vi efter att vi sett femte delen av True detective. Innan dess var jag på Kulturhuset med stackars M som var sjuk egentligen, vi ville se Roland Paulsen som pratade om sin bok Vi bara lyder, mycket bra bok om Arbetsförmedlingen. Läs alla! Han var väldigt bra på scen, tydlig och skarpt kritisk. Fast 3 är bara en straffinrättning, tro inget annat. Kanske är hela Arbetsförmedlingen att betrakta som en straff- och kontrollinstans. En rättning-i-leden-instans, eller en nu-fixar-vi-snygga-sysselsättningssiffror-instans.

Ja, innan dess var jag på kontoret där jag jobbade allt jag orkade och ända bara fick ihop text av EN intervju, trots att jag hade gjort inte mindre än åtta intervjuer. Jag gör så mycket research ibland så det är rent sjukligt. Måste skärpa mig lite.

Ja, och innan dess yogade jag men det har jag nog skrivit. Jag är ganska trött i dag. Det känns som att min text aldrig någonsin kommer att bli klar i tid och som att jag kommer få sömnproblem de närmaste dagarna på grund av detta. Men som vanligt måste vi nå botten för att komma upp.

Etiketter: , , ,

tisdag, mars 17, 2015

Det som verkligen är ett problem

Hade bokcirkel hos mig igår, så efter intervju nummer två (första var på Lilla Essingen, andra var vid Hornstull) stack jag hem och gjorde en tomatsoppa. JD kom samt två till, det var allt. Vi hade läst Jane Eyre, äntligen en sträckläsarbok! Pratade en del om den och en del om antiseminismen som bara ökar, vad är det som fuckin händer?! Det får vara någon måtta på dumheterna. Vi har ett verkligt problem i vårt land – det är att de som är rika bara blir sinnessjukt rika utan att skapa nya arbetstillfällen genom alla sina pengar. Det är det som är vårt problem, på riktigt. All den här folkförföljelsen kommer aldrig att hjälpa oss ta tag i det verkliga problemet, tvärtom grumlar det bara situationen så kapitalister kan fortsätta att tjäna massor av pengar åt sig själva och öka arbetslösheten till högre och högre nivåer. Idiotin måste få ett slut. Vi behöver samla oss och tänka fram lite nya samhällsvisioner och fördela resurser (minus kommunismen). Detta måste ske inom kort, innan det blir riktigt, riktigt otäckt här.

F flydde hemifrån för att måla fönster när bokcirkeln kom, sedan kom han tillbaka och vi såg på tv innan läggning. Dottern kom upp först av alla, helt sänkt, sedan var det skola och jag gick på denna veckas första yoga och kroppen var tung och motsträvig liksom sinnet är just nu av diverse skäl. Men solen lyser. I dag skriver jag och det måste bli mycket skrivet, som tur är får jag äntligen jobba hela dagen. Tre timmar till!

Etiketter: ,

måndag, mars 16, 2015

Firande och lek

Somnade otroligt tidigt fredag för utmattningen av att ha gått upp tidigt för att komma med flyget hem. Så upp och göra bricka till mamma som fyllde år på lördag. Sjöng med barnen och sedan förbereddes lite mer tårtor. Mamma gick på teater medan F och dottern åkte och storhandlade och sonen lekte med grannar, själv joggade jag och köpte pizza till sonen.

Sedan begav sig alla mot China där vi mötte mamma med kusin V.

Vi åt gott och åkte hem för att äta tårta framför finalen av Melodifestivalen. Söndag stack jag och yogade och sedan gjorde jag lunch till A och hennes son B som kom på besök. Det blev lek på gården, denna gång var även de uttråkade storasyskonen med, grannars E och dottern. De spelade pingis. Så kom tvillingarna och lille J ovh lekte på gården en stund och sedan lagade jag laxbullar innan vi såg en Will Ferrell-film och däckade. Nu börjar en riktig oxvecka för mig...

Etiketter: ,

torsdag, mars 12, 2015

Färger jag gillar

Vi kom in på sultan Ahmeds palats idag. Färgerna är fantastiska. Varje stenskiva målad för sig. Sedan badade vi på hamam en och en, möttes upp på sky bar/restaurang Marmara men det var mer tjusigt än bra. Bra däremot var barerna som täckte hela gatan mot gågatan Istiklal Caddesi i Beyoglu. Istanbul – we'll be back.

Etiketter:

onsdag, mars 11, 2015

Nästa dag

Och idag hittade vi stället som alla Istanbulbor går till. Där åt vi små fiskar och grönsaker och drack rakia. F är expert på att hitta ställena där vajben finns. Utan honom skulle det aldrig gå.

Etiketter:

Istanbuls undre

Plötsligt i livet är man i Istanbul, en resa jag köpte impulsivt två dagar före julafton för jag kom inte på något annat F ville ha i julklapp.

Ingen av oss har egentligen tid att åka men nu blev det så ändå. Alla verkade gilla Istanbul så mycket. Vi landade sent på måndagen, efter seg resa i trångt flygplan och många köer. Hotellet är fint och stan har potential. Det är molnigt och ganska kallt dock.

Igår såg vi Hagia Sophia, mycket speciellt bygge, samt undervattens-cisternen som en av Bondfilmerna spelades in i. Samt en massa mer. Idag tar vi oss lyxen att vila efter frukost.

Etiketter: ,

måndag, mars 09, 2015

Solen är här

Skön helg faktiskt, började med att barnen kom till mitt kontor på fredagen och så gick vi till Bar Central med N, dit kom även hennes make M och hans syster samt sambo och deras två barn. Så mina barn och deras barn var ute på Nytorget och hjulade titt som tätt, och klarade att stanna ända till kl 21. JM kom förbi också, liksom A-L och S, som jag upptäckte först efter ett tag. Men så när vi skulle gå hittade F inte sin jacka. Jämmer och elände, nycklar och bankkort och rubb och stubb fanns där. Jag gav honom 200 till taxi hem, tog själv cykeln och så var det ett vankande runt innan han till sist spärrade alla kort vid midnatt. Sov, upp och barnen var ute och tjoade medan vi vuxna tog det lugnt. Kände mig inte frisk, så låg mest och vilade hela dagen faktiskt, dock allt mindre bekymrade eftersom de hittat jackan och allt fanns kvar. Fast då var det ju lite försent med korten förstås.

Mot kvällen stack ungar och jag till I, där vankades vegetarisk chili som jag gjort, samt lax som I gjort. Vi åt chips och kollade på Melodifestivalen, Andra chansen, jättetråkigt program tycker jag men desto roligare att se ettåringarna slå lovar kring snacks-skålen (de hade majskrokar för småbarn utan salt men en av dem upptäckte ostbollar! No return efter det). Så hem och sova till söndag. Men söndag var sonen risig, kanske migrän. Ändå tog vi oss över Årstabron och till lekplatsen där D och I var med alla ettåringar. Dock bajsade en av dem ner sig på ett ordentligt vis, och I hade glömt våtservetter och det blev ett stort bajshaveri, så när hon dessutom bajsade igen så gick I hem. Men det var sol och värme så vi blev kvar en stund, sedan gick även vi hem, F till jobbet, jag handlade. Hemma låg sonen och vilade sig för migränen. Han kunde inte riktigt äta den indiska kyckling jag gjorde heller.

Jag skrev långa listor till barnens mormor och farmor och så blev det till att lägga sig. Vilken renons på feminism denna åttonde mars förresten! Det mesta firandet bestod i att läsa alla smarta kvinnors uttalanden tidningen vilket i och för sig var mycket inspirerande. Gillade Amanda Ooms löfte till sig själv: Att aldrig bli bitter kring munnen. Tror jag ska skaffa mig samma löfte faktiskt.

Vi såg äntligen slut på House of Cards, la oss, och i morse gjorde jag några solhälsningar hemma, fast jag är darrig fortfarande. Sonen var okej så han kunde gå till skolan. Vi tvingade honom att äta nyttigheter till frukost som havregrynsgröt och ägg, för vi insåg att hans kost denna helg bestått av nutella-mackor, godis, chips. Typ ingen mat – förutom fredagens wienerschnitzel på Bar Central åt han inga proteiner eller kolhydrater, heller inga mineraler eller vitaminer. Nu får det bli skärpning.

Fast först ska vi iväg en sväng. Mer om det senare.

Etiketter: , ,

fredag, mars 06, 2015

Ljusare tider

Det kompakta mörker som det känts som att vi halkat runt i sedan november har lättat lite. Jag åkte till Uppsala igår (där de monterar ner fina tårtpappermönstret i betong från Åhlénshuset, så tråkigt) fick springa av tåget och kasta mig ner på en trappa för att göra intervju. Så upp till universitetet för att prata om en rätt usel uppsats om skandinavism, var ganska snurrig av sjukan fortfarande och frånvarande närvarande. Spillde ut lunchsoppan – visserligen i påse – på tåget på vägen dit, sedan satte jag mig på den kaffe latte jag köpte och skulle dricka på tåget tillbaka till Stockholm. Fick förklara för min intervjuperson varför jag hade bakdelen täckt av ljusbrun sörja när jag gjorde intervju på Babylon efter att jag gått av tåget, från halv fem. Intervjun tog nära två timmar. När den var klar insåg jag att sumpat mössan någonstans på vägen mellan alla mina ställen.

Så skulle jag hämta upp dottern på träningen men var tidig så jag tog med thaimat hem till O som bor precis vid Kanalplan. Vi snackade en del om förestående födelsen av hans son, så gick jag ner och dottern och jag cyklade hem. Därhemma var det frid och fröjd, sonen lekte med smurfarna i dockskåpet tillsammans med de två små grannpojkarna J och T, dem tog jag med över till sig och läste saga för (älskar Aja baja, Alfons Åberg! En bortglömd bokskatt). Så kom deras föräldrar och vi pratade om allt mellan himmel och jord till efter elva! Skynda hem och sova. Upp sju, iväg med alla, kände mig bättre så jag cyklade (yes har hämtat lagad cykel, i onsdags) till Yogashala, gjorde alla stående men så kom kallsvett och jag gjorde avslutande övningar och gick till kontoret för att vara med och skicka ut vårt nyhetsbrev, göra en två snart tre tunga intervjuer. Jag är drottning av effektivitet!

Etiketter: , , , ,

torsdag, mars 05, 2015

En eloge till mitt jobb (och mina barn)

En märklig sak med journalistik är att ju allvarligare, tyngre, ett ämne är, desto roligare är det att arbeta med. Eftersom jobbet då känns mer värdefullt. Jag skrev en stor artikel om för tidigt födda barn och dessutom om abortlagstiftning eftersom frågan var när liv är liv, ja ni vet den klassiska som religiösa bokat in som sin fråga och ingen annans. En prekär fråga, om man så vill. Men just därför är det så himla fantastiskt underbart att vara en journalist och UTAN EGNA FÖRUTFATTADE MENINGAR gå in och titta på något. Själv vara helt blank och höra med dem som kan något. Jag blev helt lycklig över den artikeln, för de som kunde något inom det gebitet var verkligen i allra högsta grad kunniga. Det var en fråga som hade dryftats in i minsta beståndsdel! Äntligen en del av samhället som verkligen fungerade, tänkte jag då.

Nu jobbar jag igen med liv-död-problematiken fast på ett annat sätt. Började nästan gråta igår men måste hålla mig professionell. Måste försöka hålla mig kall, det är ju det som är mitt jobb, hålla sig neutral, lyssna, skriva, försöka hitta förklaringar och upplysa, så objektivt som möjligt. Det är mitt jobb det. Mitt underbara jobb, som jag skulle sakna så om det försvann... Snyft.

Annars var mina barn så fina i går. Efter simningen cyklade jag och dottern hemåt. Jag gick raka vägen till sängen och la mig, för jag mådde verkligen inte bra, helt tung i huvudet. Men det var tvätt som skulle in i sina maskiner, dottern hjälpte mig ner i tvättstugan och kom med gurkvatten, sonen bakade kakor (lite av ego-anledningar visserligen), fast de kom och hörde sig för flera gånger om hur jag kände mig. Efter maten, F hade gjort potatis- och rotselleri-soppa, fick jag energi och kunde se lite tv för att sedan däcka och sova till halv åtta. Jobbar i dag, hemifrån. Mår bättre.

Etiketter: ,

onsdag, mars 04, 2015

Annars

Jobbade en massa igår, fick ändå bara klart en artikel men gjorde gott om research för en annan, och så vandrade jag mot dotterns fotboll och plockade upp henne för att sedan möta A och JD på Gossip där vi åt, dottern ville dock dra i stort sett genast. Vi gick hem och det visade sig att sonen varit sjuk, men blivit bra igen under dagen. Fick göra pyttipanna till sonen för han hade trott att vi skulle ta med indiskt till honom. Så la sig barnen och vi vuxna såg på House of Cards och jag däckade 23. Upp sju och iväg med alla. Själv gick jag till kontoret och rev av den där artikeln jag borde ha skrivit dagen före. Sedan åt M, N och jag lunchlådor och så mejlade jag om framtida uppdrag med diverse folk och gjorde intervju samt fick sprängande huvudvärk. Så jag kam inte simma bredvid dottern som planen var, får sitta och glo istället.

Etiketter:

Kontoret, snart ett minne blott

Vi ska ju flytta ut ur vår frilanslokal i slutet av juni. Det kommer kännas sorgligt, tror jag, eftersom vi har så ljust och fint med stora skyltfönster mot gatan. Fast också roligt, på annat vis, eftersom det blir förnyelse och förändring. På många olika sätt.

Fast det svåraste av allt kommer att bli: Var ska jag ha alla dessa grejor som jag har på kontoret!? De får knappast plats hemma. Ungefär 88 procent kan jag visserligen kassera, men det blir ändå en hel del pärmar, böcker, gamla anteckningar, block, skrivare, tangentbord, skrivbordssamlare, plastmappar och god only knows kvar.

Jag gör det vanliga – prokrastinerar till senare. Under tiden sysslar jag med skriveri, samt redaktörar en smula. Redigerar, sätter rubriker, korrekturläser, funderar och gör om.

Text är verkligen mitt liv. Det är så deppigt då att det (relativt) fria textskrivandet försvinner som avlönat arbete. Jag känner stor sorg över detta, faktiskt. Det har tagit många år att bearbeta, jag har gnällt en massa här på bloggen jag vet inte hur länge. Jag har börjat sommarsemestern under flera år med en stor ångestklump i magen, oro över framtiden.

Skillnad nu. Nu gör jag i alla fall något. Jag försöker vidareutbilda mig, skrapa ihop samhällskunskaps- och historiepoäng på universitetet så jag skulle kunna söka kompletterande ämneslärarutbildning (som i sig är 1,5 år lång, ska göras på halvtid så 3 år). Långskott alltså – klar tidigast 2020, och då tänker jag ändå fortsätta journalistiken på deltid om den finns kvar.

Men sedan jag började med min vidareutbildning har jag mått lite bättre, känt ett ljus i tunneln. Man måste ha ljus i tunneln. Kanske kommer texten att få en revival, kanske inte. Det kan ta två år men det kan också ta femtio år. Om femtio år är jag inte yrkesverksam längre. Om femtio år finns jag väl antagligen inte ens. Så jag måste mäta upp mitt liv i de överskådliga bitar som går att få.

Det går dock väldigt trögt och kostar massor av energi att utbilda sig och samtidigt jobba heltid. (Även om jag blir gladare.) Den energi som är kvar räcker absolut inte till en sak: Fixa hemmet. Tyvärr. För det skulle ge mig mycket att få känna att hemmet var klart. Att det absolut inte var ett Projekt längre. Jag vill ha så lite Projekt som möjligt i livet – jobb och plugg räcker gott.

Ju färre Projekt, desto mer plats plats för det andra, det vi kan kalla Spontana glädjeämnen. Det är min verkliga satsning det. Från nu och femtio år till.

Etiketter: , , , ,

tisdag, mars 03, 2015

Långsam matlagning

Gick hem direkt efter min intervju nummer två i går (på raw food-ställe med jättejättegoda raw kakao-kakor), hemgången blev via Sportson där jag lämnade in min cykel som fick punka TVÅ DAGAR efter att jag sist var där, vilket nu är flera månader sedan eftersom is/snö kom och för att jag inte orkade hålla på och hålla på.

Men de var så käcka och tänkte bjuda på slang. Nytt däck ska jag få, det gamla var helt kaputt. Kring fyra var jag hemma. Dottern hade gått hem från skolan tidigt och sonen kom, dottern gick dock ut och spelade fotboll med H. Jag försökte laga kycklingben enligt ett recept som jag sakta men säkert insåg tog 1,5 timme att tillaga, så alla var rejält hungriga när det äntligen blev klart. Fast åt bättre tack vare det. Under tillagningen skrev jag en artikel, en av fyra nästan gjord, och så tänkte jag vara käck och läsa en avhandling men även jag har gränser. Det blev lite tv-serie och så tjata alla i säng, de somnade vid nio för en gångs skull. F hade varit på nya Bar Central och kom vid halv elva, jag la mig då och så upp och då mådde sonen lite kymigt sa han, men det var ändå oklart vad det handlade om och jag har massor att göra så jag gick via Yogashala till jobbet. Nu ska inte mindre än två artiklar bli klara. Samt minst tre intervjuer bokas.

Etiketter: ,

måndag, mars 02, 2015

Vardagen anfaller

Då var lovet slut. Vi åkte hem tidigt på lördag morgon, efter en sista dag på Iggesundsbadet (fredag) samt Oliver Twist på Netflix innan sovning. Kom till stan vid halv tolv, då fick jag sticka raka vägen till Kungliga biblioteket för att försöka låna en avhandling som självklart inte gick att låna (jag säger bara Kungliga Krångelbiblioteket!!) så jag försökte med varierat resultat kopiera det enda som var viktigt, tror jag, så tog jag två bussar hem. Hem! Där hemma var det bara att börja förbereda för kvällen. I kom med tvillingarna, jag följde henne hem, sedan kom J & A med sina pojkar, tre stycken. Alla tre skulle vi barnvakta, och de skulle sova över. De var ute och tjoade, jag lagade spagetti med köttfärssås, alla åt och kollade på film och la sig. Killarna samt vår son i samma rum, men mellansonen kom ut och grät lite för han längtade efter sin pappa. Så han fick sova med mig, F fick sova i soffan. Så blev det söndag och alla var ute och tjoade och byggde en hel stad i sandlådan. Jag tog en snabb jogg, för att försäkra mig mot tvillingarnas magsjuka, och så gjorde F och jag brunch i evigheter, även när J&A kom fick vi steka rårakor, revbensspjäll, bacon och så togs en familjebild hastigt och lustigt.

Vid 16-tiden stack F till jobbet och besöksfamiljen hem. Sonen gick till grannen och jag och dottern softade lite – jag påbörjade en av veckans 4 artiklar som måste, måste, måste bli klara – innan det blev kväll och vi såg Terminator. Jag har förresten äntligen sett det sista som går att se av Downton Abbey, blev väl besatt där ett tag.

Ja så blev det lite House of Cards för F och mig innan vi la oss lite för sent. Jag gick upp, duschade och stack till yogan. Fick till indandningen, blev mycket stolt över detta. Tog 59an till Odenplan, gjorde intervju, ringde sedan upp en eventuell föreläsningsbokare, åkte till kontoret, nu skriva skriva skriva.

Etiketter: , , ,

eXTReMe Tracker