torsdag, januari 31, 2013

En

Då var det sista dagen i hellraising-projektet i dag. Och samtidigt en dag för avstamp i något nytt. Jag har saker på lut, som nu ska få ockupera mitt liv. Skillnaden är att dessa saker inte kommer att äta upp all tid, all hjärnverksamhet, stressa och förvirra mig så jag blir knas. Jag ser mycket fram emot detta.

I går var det debattpub på kontoret, Pia Printz kom och pratade om varför hon vågade hoppa av journalistiken och i stället göra böcker. Hennes första bok var en enorm succé - hon översatte "En dag" och startade förlag bara på den. Hon vågade göra det eftersom hon tänkte så här: Hur farligt kan det vara? Det är ju inte döden.

Och därmed har jag fått ett nytt motto i livet. Man kan misslyckas hur många gånger som helst. Det är ju inte döden. Det är inte oåterkalleligt. Så länge vi lever och andas kan allt hända.

onsdag, januari 30, 2013

Frihet på indisk restaurang

Är på Shanti och hämtar kvällens middag. Ska bli föreläsning snart, på vår lokal. Med projektet är läget som så: att jag i stort sett är klar. I stort sett. Jag känner frihetens vindar blåsa.

Två

Läste ur Guldkompassen för barnen i går, efter att jag gått hem, efter att jag ätit surkålsgryta, efter att sonen gjort sina läxor. Jag gillar verkligen Guldkompassen. Kanske är den lite för svår för barnen att förstå. Men det struntar jag i. Jag förklarar några ord och går vidare. De är ändå fascinerade eftersom

1. Barn försvinner och man förstår att det händer dåliga saker med barnen.
2. Det förekommer mystiska objekt - till exempel har alla människor en daimon, Lyra har en kompass som man måste försätta sig i trans för att kunna läsa av, och det finns mekaniska skalbaggar som innehåller en själ så ond att det inte går att göra något åt den. Man får stänga in den och hoppas på det bästa.
3. Om man kollar på vissa fotografier ser man att det i luften hänger trådar som bildar andra världar, och att det runt alla människor finns någon slags energier. Och att det ena hänger ihop med det andra på något vis.

Det är helt enkelt otroligt mysko allting. Som det ska vara.

I dag gick jag med barnen till skolan och sedan på yogan, tränade 1,5h första serien så långt jag kommit. Men jag fick göra den långsamt, försiktigt, för nu orkar jag inte mycket mer. Prestationen har satt sina spår.

Å andra sidan är det två dagar kvar nu. Två små fjuttiga dagar.

Etiketter: ,

tisdag, januari 29, 2013

Tre

Så här såg jag ut på väg hem igår. En bra beskrivning av såväl mitt yttre som mitt inre kan jag säga.

Men nu är det nollgradigt så jag skippade pälsmässan (inköpt på marknad i Moskva nyåret 2001/2002, då även ett livsavgörande beslut fattades i en vodkabar: att skaffa barn. Därav Nadjezda, som på ryska betyder hopp).

Istället blev det en basker från HMs Sonia Rykiel-kollektion, när jag och barnen hetsade iväg till skolan i slasket. Nu börjar sisyfosarbetet igen. Tre dagar kvar.

Etiketter:

måndag, januari 28, 2013

Fyra

Då var det fyra dagar kvar. Jag startade dagen med att väcka barn, duscha, servera frukost, gå till skolan och så till Yogashala, där jag yogade 1,5 timme och nu så ska här arbetas tills kväll inträder. I dag handlar det om historia. Jag känner varje dag att jag inte vet vad jag sysslar med. Men tänker att det får någon annan tala om för mig. När de här fyra dagarna är över.

Etiketter:

söndag, januari 27, 2013

Fem

Igår jobbade jag effektivt i tystnaden fram till efter sex på kvällen. Barnen var med farmor och F och åkte skridskor. Vi åt lite varma mackor, F och jag, sedan kallade vi in barnen till vårt hus där de bastade med oss. De skrek i panik över värmen men gav sig faktiskt ut och tvättade sig i snön!

Så såg vi Stjärnorna på slottet allihop, barnen gick över till farmor och farfars hus, la sig. Vi kollade filmer och sov vid midnatt. När jag vaknade vid nio i morse gjorde jag faktiskt åtta solhälsningar! Hade ju yogamatta med mig på landet så det kändes som att den pockade på. Sedan frukost och så satte jag mig och jobbade på igen. Det tog emot, kan jag säga. Men jag hade i alla fall inte spänningshuvudvärk i dag som i fredags och i går. Vid ett åt vi lunch och sedan jobbade jag lite till innan det var dags att åka hem. Inte lika mycket kö den vägen! F och jag stack iväg och handlade thaimat i kiosken vid Zinken. Nu slappar alla utom jag som jobbar klart med dagens textsjok. Snart ska barn läggas, och jag får några timmars ro. Jag är här men ändå inte. Jag är så less på det här just nu. Jag vill släppas fri ur textfängelset.

Fast - jag ser ljuset. Fem dagar kvar nu.

Etiketter:

lördag, januari 26, 2013

Sex

Då har vi åkt på landet. F lånade Bs bil eftersom B ändå skulle jobba på Bar Central hela helgen, han hämtade barnen, sedan mig vid det nystädade kontoret, sedan var vi i olika bilköer och kom till sist fram, två timmar tog resan.

Efter middag fick jag sätta mig och jobba. Jag ska egentligen bara jobba hela tiden. Den här helgen blir som en parentes i livet, men barnen är åtminstone i närheten. Vid halv tio igår orkade jag inte mer och såg i stället amerikanska Män som hatar kvinnor. Sov, upp vid nio, frukost och så tillbaka vid skrivbordet igen. Sex dagar kvar.

fredag, januari 25, 2013

Fredagsfika

Nu har frilanskontoret haft städ-eftermiddag, därefter fika med semlor, och jag blev inte riktigt klar men det ska bli. Senare idag.

Sju

Hämtade endast dotter igår. Kände att min energinivå var låg vilket har direkt samband med att jag inte vet hur jag ska gå från en textbit till nästa - samt att jag var tvungen att kvällsjobba, med annan intervju. Så medan dottern sydde kuddar och bröt ihop för att de blev fel, vilade jag mig bara (och tröstade henne med käcka "av misstagen lär man sig, min vän"). Sedan började jag göra surkålsgryta, som vi åt. Och så kollade dottern på tv medan jag fick ihop det lilla jobbet, så gick jag och hämtade son hos kompis, väl hemma kollade barnen på tv, jag la dem, F kom från sin hockeybockey, jag kollade på Allt faller, Belinda var med! Mycket kul. Sedan däckade jag och vaknade kvart i sju. Upp, frukost, hetsa barn till skolan. Nu jobbar jag. Sju helvetesdagar kvar. Och i dag har jag inte mycket tid att röra mig med.

Det blev ingen yoga i dag. Däremot kan ni läsa min artikel från Arubaresa här.

Etiketter: ,

torsdag, januari 24, 2013

Svettigt värre

Och så här ser man ut efter yogapass: Svettig. Och fett nöjd med sig själv.

Etiketter:

Åtta

I går tröskade jag igenom en horribel textbit, och fick någon slags ordning på den. Sedan klistrade jag in en ny textbit: Den var det redan ordning på från början! Lättnad stor. Ändå fick den kompletteras med andra inklistrade textbitar som jag skrivit och drällt runt med överallt i min dator. Kan knappt hitta skiten! Jag åt både lunch och middag på kontoret och det allra sista jag gjorde innan jag stack iväg på föräldramöte på dotterns fotboll var att klistra in en rejäl textbit till. Den ska jag ta tag i i dag. Nu är det åtta hårda skoningslösa arbetsdagar kvar.

På fotbollsmötet bedyrades det att man inte tänkte hetsa tjejerna till elitspelare. Å ena sidan. Å andra sidan tänkte man inte ta in några nybörjare längre, utan det skulle vara tjejer som kunde något. De är anmälda till matcher med lag som är asbra så de kommer förlora en massa i vår, sa ledaren. Gott så. Bra att lära sig förlora. De ska träna kondition, annars klarar de inte 7-mannaplaner.

Promenerade hem med några fotbollsfarsor, barnen höll precis på att lägga sig, kollade lite tv med F, vi la oss och så vaknade jag av mig själv kl 6 på morgonen! Så jag tog vara på det, gick upp, duschade, drack kaffe och promenerade hela vägen tillbaka över Söder till Yogashala. Det blev 1,5 timmes träning, andra passet denna vecka. Jag har börjat få små skador men hade alternativa övningar och yogan gjorde gott inte minst med mitt havererade psyke.

Nu texthelvete ska du få se på bearbetning! Som sagt: Åtta. And counting.

Etiketter:

onsdag, januari 23, 2013

Nio

Jag har inte mycket att berätta förutom att jag räknar ner. Nu är det nio dagar kvar till den dödliga deadlinen. Nio dagar av knepande och knåpande med enorma mängder text som jag knappt kan titta på för det gör mig helt snurrig.

Nio dagar att tänka "det är så synd om mig, buhu" som F tycker att jag gör. Jag vältrar mig i offerkoftor, jag beklagar mig och är knäckt och känner mig fångad och snärjd och tycker att det jag gör är det mest obegripliga och värdelösa som någonsin skapats av mänsklig hand.

Jag vet inte vad det ska leda till, vad det är bra för, men det är det jag sysslar med. När jag inte yogar eller hänger med barnen, mina två ventiler ut ur prestationsångesthålet. Barnen är för övrigt ganska lätta att få upp och iväg till skolan på morgnarna. Det är som att de faktiskt trivs ganska bra.

I morse var det rykande kallt när vi gick iväg, hand i hand. Efter lämning vandrade jag mot jobbet eller Yogashala, kunde inte bestämma mig för vilket, men det blev endast jobbet till sist (mötte även mamman till G som gått i dotterns dagisgrupp på vägen och vi öste galla över delar av kultursides-Sverige, detta kotteri fyllt av trångsynta rövhål som håller varann om ryggen). Nu har jag också ätit lunch. Lunchlåda, som varje dag denna fattigmansperiod i livet.

Nu ska jag slakta mer text. Som sagt: Nio. Still counting.

tisdag, januari 22, 2013

Flippade

På jobbet igår var jag tvungen att mata på med energi kring tre på eftermiddagen. Gick loss totalt, halva chokladkakan försvann i ett nafs. Så kring halvsex stack jag till grannen för måndagmiddag. Sonen och F hade gått hem redan, men dottern var kvar. Jag åt soppa och gick hem. Där låg sonen sjuk igen i sin migrän eller vad det nu är. Läste för dottern i min säng och så la sig hon. Såg risig film på tv men gav upp. Sov nog redan halv elva.

Etiketter:

Dator dator på väggen där

Då blev veckans första yogapass gjort eftersom jag lyckades ta mig hemifrån tidigare än vanligt, vid sjutiden snubblade jag över Söder i snön och kunde få till ett pass på 1h20min. Sedan skulle jag rusa iväg på intervju, men den flyttades fram och då gick jag och åt frukost med några yogisar på Gildas. Det hade jag inte tid med. Det får jag äta upp. Men det var mycket skönt. Och lunchen blir framför datorn. Datorn datorn datorn. Det enda jag kommer att se de närmaste dagarna.

Etiketter:

måndag, januari 21, 2013

Skrivtvång! Nu!

Jag hade en del panik för mitt stora projekt i helgen. Men nu arbetar jag på och paniken känns lite lättare att hantera. Man måste ta allt i bitar. Man kan inte ta allt på en gång. Försöker jag intala mig själv. Vi får väl se hur det går med den saken.

En sak har ändrat sig: Jag gillar vintern, insåg jag i går. Det är ändå väldigt härligt med den bitande kylan, all snö, det känns friskt och klart på ett ganska härligt sätt. Sedan var ju solen här. Den har man saknat.

I dag lämnade jag tillbaka en massa böcker på bibblan. Här ska inte läsas några böcker nämligen. Här ska skrivas. Och inget annat.

söndag, januari 20, 2013

Sportig dag

Igår var dottern med F på fotboll medan sonen och jag gjorde cocosbollar, handlade godis och köpte pizza som vi tog till syster. Där såg vi sista Star Wars-filmen, nummer sex. Sedan hem och lägga barn. Idag söndag har varit sportigt värre. Först satte jag klockan och tog buss tre till Yogashala, yogade 1h20min i trängseln, gick hem dit farmor och farfar kom med hunden Cicero till barnens förtjusning. När de ätit lunch och jag rejäl frukost gick familjen (farmor och farfar skulle fira släkting) hundpromenad på isen, till Årsta holmar. Där klättrade vi på berg och höll igång i solen. Barnen blev kvar i pulkabacken, vi vuxna är hemma.

Etiketter:

lördag, januari 19, 2013

Minus 15 grader

Det är minus femton grader och jag sov till halv tio. Kom hem vid midnatt efter middag hos J och hennes söta snuviga son, 4 månader, tjejmiddag med även E och JM, mycket mysig. Hon bor i Tanto så det var ingen lång promenad. Pratade mycket om Es nätter. Hon har jobbiga nätter. Man ska vara tacksam över det som ändå fungerar.

Jobbade till halv sex på kontoret innan jag gick hem igår. Men bara F var hemma. Star wars hos syrran igen. Barnen kom när jag hade gått till J.

fredag, januari 18, 2013

Det ser ut som en plan, men är spån

Lunchade med E nyss. En gammal vän, som jag faktiskt känt (till) sedan jag var 13 år. Vi har haft en liten paus och återupptog nu kontakten. Man kan inte vara barnslig. Man måste gå vidare i livet.

Böff borgignone serverade de på Urban Deli, den var god men rejäl. Och nu sitter jag här och skriver igen, stoppmätt och varm i kroppen trots minus tio ute. Fast jag skriver på fel sak. Jag måste styra in mig själv. Jag måste skaffa mig en plan.

Igår jobbade jag med något jag egentligen inte har tid med, jag kämpade hela dagen med en artikel till en tidning, vid halv sju kunde den skickas till intervjuperson för genomgång. Oerhörda våndor. Nu har jag fått artikeln tillbaka och den är för lång (mitt fel). Jag måste alltså försöka stryka, men framför allt måste jag göra det som jag egentligen ska syssla med - SKRIVA EN PLAN.

Planen ser ut ungefär så här:
Fredag: Svara på den här frågan. 10000 tecken.
Måndag: Svara på den här frågan. 10000 tecken.
Tisdag: Svara på den här frågan. 10000 tecken.

Och så vidare.

torsdag, januari 17, 2013

Världen, avlång

Lämnade sonen i skolan i morse. Där visade han mig sin teckningsbok, som skolan infört eftersom många barn innan tog ett löst papper, ritade ett streck och så kastade de pappret eftersom det var dags för nästa aktivitet. Men inte längre! Nu lägger alla bara undan sina ritböcker och fortsätter nästa stund som går.

Därför hade planeten jorden blivit färdig. En avlång variant. På nästa sida kommer det att bli en stadsplanet, en hel planet som bara består av höghus.

Syrran kallade sonen Dali-inspirerad och det får man ju säga. Måste ta med honom till lite fler konstutställningar. Inspiration.

När jag lämnat barnen i skolan gick jag i snömodden till Yogashala. Jag gjorde 1,5 timmes träning, modifierad eftersom jag har svagare vänsterarm som måste komma ikapp, förklarade läraren. När jag gjorde yogan fick jag tillbaka energin som jag förlorade i går. Lång historia, men jag kan säga att jag börjar bli riktigt riktigt trött nu. Jag behöver snart få vila. Jag behöver även snart få pengar. En slags dubbelvinst, sådant man i dag bara kan få genom hårt arbete.

Etiketter:

onsdag, januari 16, 2013

Helgen rekapitulerad

Vi hade en rätt lugn helg förra helgen. Jag hämtade på fredag, jag gjorde mat, sedan stack barnen till sina mostrar för att se Star Wars, första filmen - de tog även fredagsmys med sig. F kom hem och det var bara jag hemma. Men sedan kom de, ganska sent. Ändå sov de inte särskilt länge på lördagen (en klassiker). De enda aktiviteterna i lördags var dotterns läxor och därefter hennes fotboll. Jag tog henne dit, med buss nummer 3, sedan satt jag mest och finslipade ett översatt dokument jag gör som frivilligarbete. Och så buss hem, för sonen var ivrig att få ge sig iväg till Star Wars-kavalkaden. Dottern åt sin middag snabbt och så stack de dit med sitt lördagsgodis, såg film nummer två. Så kom de hem igen och fick lägga sig. På söndag gick vi överbron för att barnen skulle leka ute, tog med varm choklad och de klättrade i lekplatsens klätterställning medan vi pratade om ekonomi och framtid. Så hem och städa. Resten av söndagen ägnade vi åt att laga en massa mat, det blev gnocchi med tomatsås, det blev laxbullar inför måndagmiddagen, och så tog vi med oss den mycket goda gnocchin till min syster där vi åt mellan Star Wars nummer tre och nummer fyra, som vi såg alla tillsammans. Hem och lägga barn, så var det måndag igen. Den här arbetsveckan har mest ägnats åt att jobba, har lyckats få lite yoga, annars jobbat, hämtat barn, serverat måndagmiddag och jobbat igen. I går jobbade jag till kvart i sju. Sedan gick jag till Bar Central med syster och S. Det var mysigt och roligt att lära känna S, som jag jobbat med på DN en del. Pörkölt var det jag tog i går, rekommenderas!

Jag somnade vid midnatt och tidigt i morse stack F till Nässjö. Ska köra hämtning och lämning i dag. Barnen lämnade. Nu jobba! Det vanliga, skriva en jävla massa tecken, göra intervju, skriva en massa tecken till, få panik över hur det ska kunna bli klart. Börjar bli rutin på det där nu.

Etiketter:

tisdag, januari 15, 2013

Klart slut

Det blev 21000 tecken totalt idag. Får duga. Men överblick börjar bli ett skriande behov. Samt en skrivare som klarar att skriva ut allt det här. Denna textmängd.

Vill hoppa i tiden

Snön faller ute, dottern oroade sig lite över den nya klasskamraten som inte har mössa och vantar - han kommer från varmare land.

Igår när jag hämtat barn, fick jag laga lite mat och så kom alla måndagmiddagsgästerna, förutom två vuxna. Vi åt laxbullar med bulgursallad och yoghurtsås, men barnen fick fiskbullar och det åts en del kan jag säga!

Så byggde de kojor och höll i gång medan vi vuxna pratade. Sedan gick alla och jag la barnen, vi försökte kolla på tv men det var för tråkigt, och jag la mig ganska tidigt. Upp halv sju, tog min smoothie, vilade lite till, väckte barnen och så gick vi till skolan. Blev lite strul eftersom dottern ville att jag skulle följa henne hela vägen - men sonen vägra följa med - så till sist delade de upp sig och mamman fick springa emellan. Otroligt meckigt. Så gick jag över hela Söder till Yogashala och yogade i 1,5 timme ungefär. Andra dagen i rad! Men armen känns. Måste vila lite nu.

Skriva också. Måste skriva. 24000 tecken i dag på grund av att jag inte hann ordentligt i går. På grund av att jag skulle hämta barn och på grund av en viss matthet som börjar infinna sig. Jag vill så inihelvete gärna vara klar med detta nu. Jag vill att det ska bli den 31 januari. NU!

Etiketter:

måndag, januari 14, 2013

Recensioner, nejtack

Då var det måndag och hälften av dagens 20 000 tecken är skrivna. Det skedde på kafé där frukost intogs - jag hade nämligen yogat nästan 1,5 timme innan dess. Men nu är jag på kontoret och försöker få till det sista.

Det jag skriver nu är mer freestyle och därför svårare. Det är alltid lättare att skriva saker som andra står för än saker man själv står för. På det viset är jag ingen krönikör. Jag förstår inte riktigt hur man orkar med att vara en krönikör, en professionell tyckare. Eller ännu värre - en recensent. Huva!

Missförstå mig rätt: jag tycker en massa saker, men jag tycker dem nästan alltid bortanför mina artiklar, det jag får betalt för. Jag tycker saker här, till exempel. Att tycka saker kräver att man har på fötterna. Det har man inte alltid.

En recensent har ju aldrig på fötterna, till exempel. En recensent har ingen aning om hur ett projekt startade, varför det formades till att bli det det blev, vad som valdes bort och vad som var tanken bakom. En recensent har bara den färdiga produkten att tillgå. En recensent kan förstöra kreativa människors tillvaro totalt, åtminstone för en period, i vissa fall kanske för resten av personens liv.

De få gånger jag recenserat i tjänsten har det gällt utländska produkter, filmer, böcker. Det är enklare eftersom personen aldrig behöver läsa det som står.

Jag förstår recensentens jobb som konsumentupplysare. Jag ANVÄNDER mig av recensioner för att navigera i det kulturella. Av vissa recensioner, ska tilläggas. Exempelvis har jag aldrig litat på kultursidornas recensioner av böcker. Där går jag bara på kompis- eller släktrekommendationer. De på kultursidorna har en för mig helt obegriplig smak. Minst varannan gång jag läst något som de rekommenderat undrar jag vad i helvete som pågår.

Däremot filmer! Där har morgontidningarnas kultursidesrecensenter nästan alltid rätt (med undantag för en del utomeuropeisk och utomamerikansk film. Som tex vissa kinesiska filmer vars enda idé är att visa upp snygga tjejer och göra stiligt fotografi). Fast ibland kan man märka att filmrecensenterna känner leda. De kan klaga på att en film är för lång. Visst känns en film lång om det är sol ute och man måste sitta i en muggig salong kl 10 en tisdagmorgon. Men för den vanlige biobesökaren, som gått för att det är en regnig kväll och man äntligen fixat barnvakt, känns inte filmer lika långa. Tro mig.

Nej, nu ska jag inte prata mer om det. Som sagt, 10 000 tecken ligger i huvudet och väntar på att bli skrivna.

Etiketter: , ,

lördag, januari 12, 2013

Bonus

Dessutom bra om Matilda Wendelboe! Man behöver inte vara en ond kapitalist. Allt är möjligt.

Läs!

Mycket bra och viktigt i DNs lördagsbilaga idag, om hur vi tar oss ifrån sopbergshelvetet. Läs genast!

Tar det lugnt hemma idag, efter hård fredag med 22000 tecken skrivna, var klar redan före tre så jag firade mig själv genom att fika ensam på Il Caffè, kardemummabullen galet god, så hämtade jag barn och köpte fredagsmys och gjorde köttfärssås. Men barnen stack till sina mostrar för att fredagsmysa och se Star wars. Först vid nio kom de - läggdags. F la dem och så såg vi Maktens män, helt ok film men det amerikanska valsystemet är verkligen svårbegripligt måste jag säga.

fredag, januari 11, 2013

Ärlig dotter, oärlig mamma

Annars hade jag väldigt roligt i går när jag hämtade sonen. Dottern ville gå själv med sin kompis M som skulle med hem. De ville gå före oss. Men vi upptäckte att de tvärtom hamnat efter! Så vi började smyga på dem, vi smög bakom träden, tog vägen längst ner när de gick högre upp. Fast de hade sett oss och sprang ifrån. Så vi drog till affären och köpte risgrynsgröt i stället. Sex stycken korvar ville sonen ha. Han är så trött på att gröten tar slut hela tiden. Han fick fyra.

Så hem, lagade tomatsås och sedan pizza. Tjejerna lekte med barbies, sedan lekte de Dumbledore och Voldemort, sedan kollade de på Narnia. Under tiden kollade sonen på Det brinner! i sin mobil. Ingen aning om vad det är, han har fått rekommenderat av skolkamrater. Hinner inte kolla upp allt. Hinner inte med föräldrakontrollbehovet. Men jag la dem, läste Järnvägsbarnen, och sedan tog jag tillfället i akt att berätta om det dummaste jag gjort som barn (åtta år). Jag stal 100 kr av min kusin (cirka 1000 kr i dagens penningvärde). Jag skämdes något fruktansvärt och försökte få slut på alla pengar genom att handla allt godis jag kom åt, men hur jag än gjorde blev det hela tiden en massa pengar kvar. Ångesten.

Dottern: "Det där skulle jag aldrig kunna göra." Jag tror henne. Hon är för ärlig.

Morgon, den tidiga

Jo det gick att komma upp 5.30 imorse. Duscha, dricka kaffe, skynda sig över Söder och komma till yogashalan i tid för ledd primary, första serien, som pågick till kvart över åtta. Sedan till kontoret, äta yoghurt, jobba som ett litet svin. Nu medhavd lunch. Tror jag lyckats få till 17000 tecken redan. Å andra sidan kom T förbi lokalen och sa något. Hon har erfarenhet och hon påpekade att jag måste skriva annat nu. Att min tidsplan verkar alltför knapp om jag inte skriver mer av Det Andra, genast. Jag tar till mig. Jag omgrupperar. Jag gör vad som helst. Bara jag blir klar. Jag älskar att bli klar.

Etiketter:

torsdag, januari 10, 2013

I sus, men inte dus

Jo men i dag blev det 17000 tecken. Jag får ju ta 3000 av de jag skrev i går när jag var så duktig så duktig. Så därför håller jag mig inom ramen. Min ram, den som jag satte. Som säger att det ska bli 20000 tecken varenda jämrans dag till den 18 januari. Ett väldigt hårt krav har jag insett. Men det finns sådant som är lite hårt, helt enkelt. Bara det inte är det alltid är jag glad.

I går när jag slitit hårt och belönat mig med teater, gick jag hem, kollade tv, somnade sent, satte klockan tidigt eftersom jag tänkte ge mig iväg på yoga, vaknade men kom aldrig upp ur själva sängen så det blev annat. Duscha, äta frukost, skriva, intervjua, sedan hastade jag iväg på månadsmöte med Garbo inklusive lunch och så var det bara att sätta sig på kontoret och skriva skriva skriva.

Nu ska barn hämtas. Det liksom susar i min skalle. Tror jag. Kan vara ventilationen också.

Bra pjäs

Såg så oerhört bra pjäs igår, ihop med JD. Gå genast och se! Heter Den störste av de störste, går på Dramalabbet, se dramalabbet.com. Två personer - vi kan kalla dem Mikael Persbrandt och Thommy Berggren - brottas med sin inre jättebebis och tuppar sig mot varandra på ett otroligt skojigt sätt. Var på väg att få en ostoppbar fnissattack när Berggren maktspelade som mest: "jag tycks inte behövas här". Fantastiskt bra! Att rollerna spelas av två kvinnor som gör dessa män på ett läskigt trovärdigt sätt är extra bonus.

onsdag, januari 09, 2013

I mitt anletes svett

Jo men det blev 28000 tecken idag! Mycket stolt över insatsen. Imorgon ser det svårare ut, har intervju och möte. Men ska verkligen försöka hålla ångan uppe. Annars dröjer det ännu längre innan jag blir av med det här. Hemska tanke.

Dagens middags ensam i lokalen ihop med en vetenskaplig artikel. Men pastan var god (fullkornspasta, avocado, tomater, mozzarella, pesto, salt).

Hellre försenad än handlingsförlamad

Ä det gick inte ihop. Jag hann inte få till 20 000 tecken i går, det blev endast 15 000. Ska man göra två intervjuer och hämta barnen kl fyra, är det svårt att hinna skriva så mycket, insåg jag.

Vaknade tjugo i sju i morse med en smärre panik. Jag kommer inte att hinna! Jag har så många intervjuer kvar att göra... Så väckte jag barn, fixade frukost och matsäck och drog iväg med ungarna till skolan. Utan stress, precis i tid. Sedan vandrade jag en omväg till jobbet och saker föll på plats.

Bland annat tänker jag göra ytterst få intervjuer till. Jag ska få ner skiten. Det är prio ett. Alla dessa tecken ska bankas ner, redigeras, byggas ihop. Det är fokus nu och några veckor till.

Sedan får vi se, kanske gör jag några kompletterande intervjuer i efterhand. När allt är försent. Det blir en bra plan.

tisdag, januari 08, 2013

Foggy day

Då har vi noll tecken skrivna hittills. Och en intervju uppskjuten. Samt en skrivare som driver mig till vanvett.

Men jag har fått till veckans första yogapass i alla fall, och därmed mår jag toppen och är fokuserad för att jobba som bara den. 20 000 tecken, två intervjuer, en hel del research står på schemat. Sedan hämta barn. (20 000 tecken är ungefär 4000 ord eller fem och en halv A4-sidor fullskrivna med ett typsnitt som är 12 punkter stort.)

In i jobbdimman bara.

Etiketter: ,

Fint i förorten

En björk jag gick förbi på vägen till biblioteket i Huddinge hade en lång slinga ljus i sig. Lite oplanerat uthängd. Väldigt fint. Satt i biblioteket och jobbade tills klockan sex, då fick jag bege mig hemåt, äta bacon och ägg och lägga barn som inte somnade. Strulig natt med sonen i vår säng. Gäsp säger jag denna arla morgonstund.

måndag, januari 07, 2013

Att hålla fast vid historien

Dagens antal tecken-rapport: Hittills 15000 tecken. Återstår alltså 5000. Hade en liten plan om att försöka skriva det dubbla pga en missad dag, men tror inte jag orkar faktiskt. Jag har dessutom gjort en 1,5 timmes lång intervju i Huddinge och är - som alltid efter intervjuer - helt bombad i skallen. Men i morse gick jag med dottern till fritids och det var mycket mysigt att gå själva och snacka, samt repetera 4ans multiplikationstabell, som hon behöver träna på.

Lunchen var väldigt skraltig, en chorizo springandes, och så en vidrig pressbyrån-kaffe på det. Lite skakis nu. Men hemma väntar rester. Samt avfrostning av frys.

Kanske är bloggande ett sätt att binda ihop historien i vårt splittrade, flexibla samhälle. En kontinuitet. Jag använder det så i alla fall. För att binda samman livet. Världen må vara splittrad men jag ställer inte upp på det. Jag har historien i min blogg, och före dess, i mina kalendrar, och före dess, i mina dagböcker, och före dess i fotoalbum från barndomen. Jag har levt i 41,5 år och jag tänker komma ihåg hur saker sakta men säkert förändras. Jag tänker lära av historien. Det måste alla göra. Det är den enda vägen framåt. Historien berättar till exempel att man kan skrämma människor till tystnad. Precis vad som sker i dag. Jag är skrämd. Har skrivit om det här.

söndag, januari 06, 2013

Hemma hela dagen

Blev lugn dag. När F gick på yogakurs började sonen kvickna till. Han åt lunch och satt och kollade på Michael Jackson-videos medan jag körde hela yogapasset hemma, 1h20min ungefär. Veckans tredje! Dottern gick till sin moster och firade serbisk jul, dit gick även jag och sonen. Nu är vi hemma och förbereder läggning.

Etiketter:

Sjukt barn igen

I fredags kom F förbi kontoret, så vi tog en alkoholfri öl på Bar Central innan jag drog hem själv, F hade middag med sina kollegor. Poppade popcorn och kollade på tv samt snackade med R i Götet. Sov länge på lördagsmorgonen, frukost och sedan hoppade jag på pendeltåget som går hela vägen till Uppsala numera. På tåget tänkte jag vara effektiv och läsa en faktabok. Men det som hände var att jag gav fan, och bara glodde ut genom fönstret, lyssnade på några yngre brudars problem (mobilen hade dött) och förundrades över hur likt deras liv lät mitt för cirka tio år sedan. Den ena hade en kille hon hade tröttnat på, den andra kände sig stressad över om hon skulle få vara kvar på ett jobb hon innerst inne inte ville ha, framför allt skulle de iväg några tjejkompisar och ha en grym helg med övernattning, förstod man. Såna helger - love them.

I Uppsala grattade jag pappa som fyllt år och hämtade barnen, de kom till mina föräldrar ihop med farmor och där fick de korv. Sedan tog vi SJ-tåget söderut, jag läste högt, Järnvägsbarnen av Edit Nesbit, och på T-centralen bytte vi till tunnelbana och tog oss hela vägen till Bagarmossen, för middag hos J och A, där var även S och R med sina tre barn. J och F kom från yogaträningen som de fått i julklapp av sina respektive (F av mig alltså), sedan lagade J mat och det blev mycket goda tacos med pulled pork-kött. Men sonen kroknade efter att ha ätit sitt lördagsgodis, och mådde illa - igen hemma hos A och J! Så han fick vila medan vi åt, sedan satte vi av hemåt, fick låna deras bil så F körde hem och sedan tillbaka med bilen. Sonen kräktes i bilen och sedan sov han hela natten. I dag är det lika illa. Stor frustration känner vi. Nu är det film och vila. Lite frukost fick han i sig.

Knas i systemet, kanske barnmigrän. Det blir en lugn söndag. I morgon ska det jobbas så det står härliga till.

fredag, januari 04, 2013

Vi satt visst ihop

Det blev faktiskt hela 25 00 tecken i dag, och då får jag genast för mig att jag ska skriva 5 000 till så jag kan tjäna in åtminstone hälften av tecknen för den där dagen då jag sket i att göra mina 20 000. Vi får se hur det blir.

Jag har en benhård disciplin, jag arbetar hårt, jag får saker gjorda. Ändå känns jobbet oöverstigligt. Det här var nog i sanning det svåraste jag gett mig in på i mitt liv. Motigt, värdelöst, en känsla av totalt misslyckande som följer mig hela tiden - vad är det för skit jag tillverkar egentligen!? Vad ska det bli, blir det något att ha överhuvudtaget, varför har jag inte med ditten eller datten och jag har inte hunnit intervjua de tjugo personerna eller läsa de tjugo böckerna eller åka hit och åka dit och så vidare.

Oerhört stort, svårt, tungt projekt alltså. Men jag gör det. Jag jobbar på. Jag hoppas på belöning, i form av
1. Pengar
2. Tid
3. Uppvaknande i samhället

Så, kära ni, jag gör det för er. Och för mig. Kanske det bästa sättet att bedriva en rörelse förresten. Att sluta prata om DOM. Göra en rörelse som berör MIG och DIG och OSS. För senast jag kollade sitter vi här på jordklotet ihop.

No money, no funny

Då har det blivit 5000 tecken, har 15000 to go. Lämnade hemmet i all hast för att hinna till lunchen med JM på Babylon (för mig: te). Blev kvar för att skriva åtminstone 5000 av de återstående. Sedan är det dött lopp mellan bibblan och kontoret. Vilket ställe blir bäst?

Annars händer inte mycket. Vi bestämde att januari får bli en vit månad, det där ett-glas-vin-et-för-att-det-är-jullov gör en bara väldigt trött, och sockret, för att inte tala om det! Asketism och fattigdom passar ganska bra ihop. Pengarna totalt slut. Blir inga nya förrän de där 20 000 tecknen om dagen samlat ihop sig till omkring 500 000 tecken. Så - jobba är det som återstår.

Yogagatan

Har jobbat en del i dag, när jag inte gjorde hummerfond eller stekte entrecote till pyttipanna. Det blev faktiskt 20 000 tecken skrivna idag, och då kom jag ändå till bibblan och en sväng till yogashala för ett hårt pass kringa halv sex, där vi först blev ledda, sedan körde jag själv hela serien. Var ganska skakig första delen av passet, och helt slut efteråt.

Nu har jag tittat på dåliga tv-serier och ska sova. Imorgon - minst 20 000 tecken till!

Etiketter:

onsdag, januari 02, 2013

En kort summering

Det har varit fullt ställ de senaste dagarna, men mycket kul. Nyårsafton var en mycket trevlig kväll, vi åt massa gott, humrar, havskräftor, skagenröra, helstekt entrecote med pommes och pannacotta. Alla som kom var trevliga prickar (grannarna A&J med barn, JD&P samt kompis H, K&I som hade med sig god mat) och barnen lekte och åt tacos vid barnbordet, plus att de fick gå en skattjakt i huset. Sedan sprang de runt i trappuppgången och busade så "Arga Tanten" dök upp, till stor skräck för de mindre pojkarna i sällskapet.

Vi vuxna satt och snackade och spanade in barnens vilda lek, sedan, före midnatt, lånade vi en grannes lägenhet (han var inte hemma) och kollade på fyrverkerier från 11e våningen, makalös utsikt. Så tillbaka och så höll vi igång till fyra på natten, sonen somnade vid 2 och dottern vid 3.

B och A gick ner och sov i gästlägenheten, och vår familj sov till halv tolv, då gjorde vi brakfrukost och dit kom även K och I, som sovit kvar i Ks brors lägenhet på 11e våningen. Sedan tog vi det mycket lugnt, buss nummer 3 till barnfavoriten Bryggartäppan, sedan gick vi hela vägen hem och handlade indiskt på vägen för att spendera resten av kvällen i soffan. Och så lägga sig lite tidigare. I dag, den 2 januari, gick B och jag en långpromenad, barnen lekte på gården och så åt vi rester innan alla åkte - F tog barnen till farmor, B och A tåget till Göteborg, och jag var plötsligt själv hemma. Gick till syrrans katter, men då kom de dit och så lämnade jag tillbaka nyckeln till gästlägenheten och tänkte att jag skulle jobba. Men det skulle jag ju inte.

Etiketter:

tisdag, januari 01, 2013

Gott nytt år!

Så nu kommer 2013. Otursår? Inte säkert. Kan vara helt annat. Kan vara turår likaväl. Hittills rolig kväll med mycket god mat och fantastiska fyrverkerier, sedda från 11e våningen.

Etiketter:

eXTReMe Tracker