Östersjön i kvällningstid

Östersjön ser vi här

Ont i tanden ingen humörhöjare

Åkte till Stocka i går, där mina föräldrar numera har hus. Tåget dit, arbetade under tiden så plötsligt var jag bara framme. Sedan kom barnen med sin mormor och hämtade mig. Under färden till huset tjafsades det om en banan. I huset låg pappa och sov med influensa. Det ser ut som att det här sportlovet inte blir så värst sportigt.

Efter middagen såg vi på Boli och jag la barnen, läste Harry Potter och den flammande bägaren. Sonen somnade snabbt, sedan dottern. Jag försökte läsa mina mejl men insåg att mejlen legat nere mellan kl 16 och 21. Alla som skickat mejl den perioden - tyvärr kom mejlen aldrig fram. Skicka om!

Vaknade i dag, skottdagen, med ont i halsen. Ska nu jobba medan barnen sportlovar. På grund av ingen träning - ont i kroppen. På grund av gud vet vad - ont i visdomstanden. På grund av överdrivet jobbande - sover dåligt. Vi får hoppas på bättre tider nästa vecka.

Det kostar att värna miljön

Saker jag saknar idag: En tågluffarbiljett. Första klass. Kommer kosta 8 papp för mig och barnen. Dessutom tillkommer tusen för sovplats och cirka tusen för inrikesbiljett. Måste bokas innan 15 mars annars ännu dyrare.

Står på Stockholms central och låter den senaste intervjun - utförd i Västerhaninge, körde dit och hem i slasket - snurra omkring i mitt huvud som en karusell av vetenskap, tro och hopp.

Lyssnar på Kort biografi med litet testamente och undrar om han försöker kalla på gamla flickvännen genom sina låttexter. Verkar ju funka i så fall.

Måndag, en utvärdering

Jag bestämde mig för att utvärdera min dag. Att jag utvärderar just denna dag är för att det nästan inte går. Det här är en dag då typ ingenting hände. Vilket gör den spännande. Vad är det som händer när ingenting händer?

Därför:

Dagens spark-där-bak
När jag till sist tog mig ur sängen, halv nio i morse. Sedan hade jag massa konstiga idéer att sätta mig direkt och börja jobba. Så jag fick ge mig en spark till - ät frukost först.

Dagens roligaste
Att intervjua en intelligent, kunnig människa med lunginflammation (det var inte vad intervjun handlade om). Den handlade om en sak som bara blir större och intressantare ju mer man undersöker den.

Dagens flow
När jag redigerade om och kortade ett gäng texter - en slags bakläxa som jag var tvungen att ta tag i. Tiden flög. Det var som att jag var i trans och vaknade till efter flera timmar. Ett annat, vaknare flow kom sedan, när jag gick igenom en viss lagstiftning i länder i hela världen och i stort sett bara översatte och gjorde tabeller. Har tydligen saknat statiskt arbete.

Dagens misslyckande
Ingen träning alls. Fast egentligen är inte det mitt misslyckande utan i stället IDÉN att jag skulle träna. Varför ens tro det? Jag hade feber i går. Jag har massor av jobb att göra. Jag är hemma hela dagen. Jag varken hinner eller kan träna, och aldrig att jag skulle orka ta mig hemifrån bara för tränings skull. Så varför tänker jag då att jag ändå kan stoppa in lite träning!? Så trött på den här delen av min hjärna.

Dagens "jag har inget liv"-insikt
När jag började bli svag och insåg att det var hungern, och när jag då tänkte värma rester även till middag. Nej. Det går inte. Måste laga en lax- och potatispaj i stället. Måste dessutom gå ut och handla grädde. Någon slags kontakt med den yttre världen.

Dagens längta-sig-bort
När F smsade att det är "Det är sååå vackert här. Man glömmer det mellan varven" från Kroatien. Jag längtar dit så det skriker om det.

Dagens svåraste
Att veta när arbetsdagen är slut och vilan ska börja. Den insikt som jag i vanliga fall får av mig själva, eftersom jag lämnat kontoret och gått hem. Men i dag är jag ju redan hemma. Jag har jobbat utan paus (förutom för frukost och lunch) precis hela dagen. Någon gång måste jag ju sluta.

Det får bli nu.

Dagens rest

Fejk, din hugha mansgris!

Jag vilade bort min sjukdom i går, det var för väl. Eftersom jag inte har tid att vara sjuk om min stora gigantartikel ska bli klar. Och det ska den banne mig! Jag kämpar på. Fick faktiskt göra en intervju i går kväll. Sedan värmde jag lite rester och kollade på tv. Som vanligt tråkade allt ut mig så jag satte på Notting Hill, som jag har hemma. Inte så bra, inte så kul. Jag föredrar verkligen Hugh Grant som svin, i Bridget Jones. Den där fumliga romantiska typen han ska spela är så fejkad att man stör ihjäl sig.

Ja, i morse gick jag upp och nu jobbar jag, hemma. Äter rester. Måste äta upp all mat nu innan den blir dålig.

För mig är det som att banta att äta rester. Jag tycker att det är så obeskrivligt tråkigt och otrevligt med rester, även om det i praktiken smakar bra får jag tristesspanik för att jag nyss åt detta, och för att det inte är fräscht, nylagat. Jag äter rester endast och uteslutande för att allt annat vore ekologiskt oförsvarbart, och för att fylla buken. Jag tar min lilla portion och inte ett uns mer än så. Sedan kastar jag mig tacksamt över salladen och njuter av kaffet efteråt.

Årets familjebild

Så här blev det i år... Nästa kommer om tre år. Då är barnen 9,5 och 12,5.

Feberdimmig dag

Nu är jag faktiskt sjuk. Det kom i natt, blodet började sjunga i huvudet och jag fick en låt i det som gick på fruktansvärd repeat - Foggy days eller Dimmiga dar av The Plan/Håkan Hellström. Otroligt hur konstig hjärnan blir av lite feber. F kom med ör-tempen och den visade 38,1. Släpade mig upp, åt frukost, hämtade en matta på kontoret med mamma, sa hejdå till barnen+mamma, drack kaffe med F och B, sa hejdå till dem, ramlade ihop i soffan och kollade filmer. Bland annat Falling in love. Så bra! Varför görs så få sådana filmer?

Så har tydligen Erland Josephson dött idag. Jag träffade honom 1981, när jag var 10. De var vid Domkyrkan i Uppsala och spelade in Fanny och Alexander, begravningsscenen. Jag fick Erlands autograf. Så frågade jag om inte han ville ha min? Det ville han. Han skulle sätta upp den på väggen hemma sa han.

Mello kräfva popcorn

Igår när jag hämtat barnen i skolan handlade vi musslor, för det ville de äta. Hem och laga till den samt fiskgryta, se tv, fredagsmys, F kom och han la barn. Sedan kollade vi ränderingar på kroatiskt hus, och så kom M och N faktiskt. Vi drack vin och pratade till tre! Trevligt fast dumt eftersom barnen vaknar 7.20 alla dagar utom vardagar. Men jag gav dem frukost och försökte vila. Vid 10 kom syrran, snack om Kroatien, softa i soffan, dotterns tantokompis H kom, sedan gick barnen ut på gården och mamma kom med massa slovensk mat. Dessutom kom C, vi fikade kladdkaka och snickesnackade om tidningars framtid, och så kom F från kontoret där han ränderat lite till, vi åt falukorv och nu - Melodifestivalen!

Om Fs utställning i Södermalmsnytt!

Hejdå pulkabacke

Hej vår! Vi har längtat!

Estelle blev det

Vi som är frilans kan arbeta mer koncentrerat. Eftersom vi inte samarbetar så mycket med andra. Vi jobbar själva, behöver inte diskutera med någon utom redaktören, och det gör man oftast i början och slutet av processen. Jag tror att vi vinner massor av tid på det. Framför allt får vi koncentrera oss. Som jag sagt förut så tror jag att koncentration kommer att bli en bristvara i framtiden.

Men det är ändå inte lätt att koncentrera sig, fast jag är ensam. Jag måste ju se vilket namn den nya prinsessan fick. Estelle, fint tycker jag. Jag tycker överhuvudtaget inte att man ska ha så mycket åsikter om bebisnamn. Det är inget föräldrar väljer av en slump. Det är genomtänkt. Alltså - rasa inte. Håll käften. Ni har ingenting med saken att göra.

I går var jag på min kurs, sedan fick jag skjuts + tog bussen hem. Där fick jag fiskbullar med ris, bläk, och så la jag barnen efter Boli. Sedan kollade jag alldeles för länge på tv, sov, F tog barnen till skolan, hem hit kom min redaktör och vi hade möte hemma. Nu arbetar jag för fullt. Jobba jobba jobba!

Hold on där träd!

Grattis till bebis

Och så har vi i dag fått en ny kronprinsessa. Det var ju roligt! Kvinnlig tronföljd ännu en gång. Mindre roligt med monarkin, jag tycker inte riktigt den hör hemma i ett samhälle där alla ska vara lika mycket värda. Men nu sitter vi i den här rävsaxen och då är det så.

Mycket jobb nu!

Jag arbetar en hel del just nu. Jag arbetar med en mycket stor artikel och det tar tid och kraft. I går bar det av efter lämning raka vägen till Södertörn, där jag gjorde en massa jobb och satt på bibblan för att hinna göra mer jobb. Därefter raka vägen till CradleNets årsmöte, sedan hungrig som en varg hoppa på 74an och åka hem, där all mat (pizza) var uppäten. Fick göra nya pizzor till mig, kolla lite nyheter, sedan sova. Upp tidigt igen, väcka barn, gå till skolan på hala vägar, isen börjar smälta så det är antingen pölar med is under, eller pölar med grus i, eller bara is, med eller utan grus. Helt jävla livsfarligt. Tog 66an till jobbet. Arbetar på här. Allt jag har.

Kajor kringgärdar kunskap

Tänk att de gillar högre lärosäten så mycket, dessa svarta fåglar. Uppsala universitet och nu Södertörn.

Fråga dig varför

Jag har skrivit det förut, men jag diskuterade i dag saken med en kollega - nämligen detta: Att alla borde fråga sig VARFÖR de skaffar barn. Det borde vara en slags pliktfråga att reda ut innan man sätter igång. Nej, svaret "för att alla andra gör det" är inte riktigt försvarbart, tycker jag.

Precis som adoptivföräldrar borde vi alla få prata med någon om vårt beslut, gå igenom våra tankar, förväntningar och verkligen reflektera över varför vi vill sätta barn till världen. (Ibland ville vi kanske inte utan det blir ändå, men då har man 9 månader på sig att tänka igenom saken.)

Varför jag själv skaffade barn? Av rent egoistiska skäl. Jag ville ha fler med mina gener i sig. Det är sanningen. Plus att jag ville få en chans att uppfostra barn, att sätta mitt avtryck i tillvarons oändlighet. Även om man blir lite ödmjuk på vägen, för mitt avtryck blir det ju inte. Deras avtryck blir det, med några slumpvis bevarade genetiska likheter.

Grått, gråare, Huddinge sjukhus

Semlan på jobbet

Grand slam i kulturmedia

Måndagmiddagen blev omtyckt. Det var grymt gott med tagine-kycklingben-grytan som jag gjorde på Johanna Westmans recept (utan taginegryta, men med kycklingben, spiskummin, kanel, lök, saffran, aprikoser, russin och smör mmmm). Alla som inte har den måste köpa Första kokboken i världen. Den är oerhört bra.

F och dottern kom sedan, från gitarren, och då fick barnen snabbt lägga sig så jag kunde läsa ett superlångt avsnitt om världsmästerskapen i quidditch. Så fick dottern läsa lite i Harry Potter, femte delen, medan F och jag kollade på tv men det var förfärligt tråkigt så jag gick och skrev min påhittade historia i stället, i sängen. När F kom såg vi detta inslag som kulturnyheterna lagt på webben, om utställningen i Marabouparken. Mycket roligt.

Man kan säga att gårdagen var en slags grand slam vad gäller kultur + folk jag känner (inklusive mig själv). I tv:s Kulturnyheterna pratade Martin om ståuppares antirasism, sedan var det alltså inslag om F på samma Kulturnyheterna fast på webben, och det samma morgon som DN Kultur skrev om Tivoli där jag skriver manus. Haha! Kungar och drottningar för en dag. Snart glömda och begravda.

Ja, så sov jag och så gick jag upp och tjatade upp barn ur sängen, i kläder, iväg till skolan, så via yogashala till jobbet (hann göra mysore 1h15min), intervjua intervjua, mejla text, söka fakta, göra research, äta lunch med frilansarna i lokalen, fira fettisdag. Jo det är sant.

Slasket på gatan

Nej inte favoritvädret. Svettas i alltför varm jacka av dun. Barn oavbrutet förkylda. Host host på natten. Ge oss sportlov så vi kan bota sjukorna.

Kul!

Glad för detta idag http://www.dn.se/dnbok/dnbok-hem/i-vantan-pa-nasta-serieboom

Unna sig annat skriv

I går kväll efter storhandlingen hade vi ett litet möte med syrran plus fru, pratade om trädgård och vad man skulle vilja ha i en sådan. Samtidigt åt vi revbensspjällen jag gjort. Dessutom sprang jag upp och ner i tvättstugan några gånger. Ganska trött var jag när jag satte mig ner i tv-soffan, efter att ha duschat och lagt barnen (fast F fick läsa för dem för jag hade så mycket). Då var det dags att fixa måndagmiddag. En nordafrikansk kycklinggryta med fisk-alternativ.

I morse stack F med barnen. Jag läste tidningen, rensade tvätten, tog bussen till jobbet och fick gå till mataffären på vägen, för jag är frukt- och kaffeansvarig på kontoret denna vecka. Sedan dess har jag jobbat på som en galning (lunch på kontoret), men det finns fortfarande mycket kvar att göra.

Snart hämtar jag sonen för att ta hem honom plus våra gäster. I kväll tänkte jag också unna mig att skriva en saga.

Fortfarande saknas salladslök (alltid!), varmrökt lax, leverpastej.

Storhandling

Saker som saknas är 150 g varmrökt lax, leverpastej, salladslök (alltid!), pancetta och en burk borlottibönor. Och sötpotatis.

Helgens bestyr

Jo i fredags var det utställning, jag hämtade barnen och tog dem hem, många utbrott på vägen för dottern var trött och såsade helt extremt, jag gav dem köttbullar med spagetti, vi gjorde oss i ordning, handlade blommor och åkte till Marabouparken. Där tittade vi på alla fantastiska saker som UC gjort genom åren, bland annat finns en film med där dottern och jag syns, då hon bara är 4 månader gammal, det uppskattade hon. De gillade också att mostrar och farmor och farfar kom. Så blev de trötta och fick åka med mostrarna hem för fredagsmys. F och jag var ute till sent, för det blev efterfest på UC.

Fick gå upp tidigt och hämta barnen för syster var sjuk, sedan softade vi mest hemma fram till 14 då jag och sonen gick på kalas, L fyllde 7, i Tantos festlokaler. Så hem och softa igen, äta middag och lagom till Melodifestivalen tog vi fram chips med dip. F la barnen sen gick vi rätt tidigt själva och la oss.

I dag började vi med städning, fortsätter sedan med storhandling som avslutas med tvätt och stor-matlagning. Puh.

Gå och se!

Skynda till Marabouparken! Mycket fin utställning (av F m fl) som pågår till 13 maj, på helgerna monsterklubb för barn. Dessutom god mat i restaurangen.
Foto: Idha Vavra

Dotterns kort

Uglycute har separatutställning

Slitet bakom - slitet!

Gårdagen bestod av mycket research, dessutom försökte jag bli klar med en artikel. Kämpade som ett djur enligt det numera klassiska kreativ ångest-upplägget. Skriva ingresser, skriva om ingresser, skriva om igen, stryka allt, börja från början, ta tillbaka ingressen från start. Skriva början av texten, skriva om den, stryka, börja om, stryka, börja om. Kritisk genomläsning, flyttande av stycken, börja om igen.

Sedan lunch. Läste Elle. Så skönt ibland att se färdiga artiklar när man är i sitt textkaos.

Så på det igen, skriva artikel och skriva och skriva och få flow, äntligen! Upptäcka att man måste rusa iväg och hämta barn. Hämta dem, gå hem, laga curryfisk till deras stora förtret, äta det (barnen fick en variant helt utan sås, torr vit fisk samt ris är tydligen toppen). F kom, vi kollade på Boli, i soffan försöker jag återuppta artikelhelvetet som SKA bli klart, så lägger jag barn och läser en massa ur Harry Potter och Fenixordern, sedan fortsätta skriva och klockan 22 är artikeln klar. Dock fattas småbitarna.

I morse gick jag upp 5.37 och drack kaffe, fick sedan rusa iväg för att ta 3an till Yogashala. Gjorde ledd primary, alltså hela första serien, men de sista övningarna klarar jag definitivt inte. Tog 1h45 minuter och var väldigt kul. Så till kontoret, frukost framför dator, försöka bli klar med småbitarna, samtidigt som researchen pågår liksom intervjuandet. Snart, artikel, snart har jag dig fångad som i en ask. Jag vinner det här.

Arbeta hemma, kanske, kanske inte

Det händer att jag funderar på att arbeta hemma mer. I framtiden. Men samtidigt har jag svårt att föreställa mig att jag verkligen skulle stå ut med det i längden. Ensamt, kontaktlöst, ingen koll på branschen. Ingen debattpub, som den vi hade i går på min frilansbyrå (då vi pratade om ifall Tidningsdöden finns eller ej).

I dag jobbar jag hemma. Det är stökigt så inihelvete, som det alltid blir när vi jobbar mycket och barnen dessutom varit borta helgen innan. Stökigt som det blir när livet pågår för fullt. Under fotsulorna fastnar gruskorn när jag passerar hallen. På köksbordet gäckar brödsmulorna. Vardagsrummet orkar jag inte ens titta in i, där råder kaos med sönderklippta lappar, tejp, klister, färgade papper. En följd av den senaste tidens pysselfrenesi.

Men min koncentrationsförmåga är betydligt bättre. Det är ju tyst. Det finns ingen som vill fika, ska äta lunch, som har bråkat med någon eller fått sitta i telefonkö i femtio minuter och måste dryfta det.

På sistone har jag alltså varit med och ordnat debattpub på Garbo, druckit öl med A som förut satt på vår frilansbyrå, åkt taxi hem, sovit gott och F gick med barnen till skolan. Jag arbetar allt jag kan, men nu - hämta barn!

Saker som saknas: Träning. Det fick inte plats, helt enkelt. Creme fraiche och grädde behövs också.

Så sjukt gulligt

Sonens Alla hjärtans dag-kort till sin far.

Liten uppdatering

I måndags: Med barn till skolan, yoga, jobba - sedan på Dirty Dancing-premiären. De hade blivit mycket duktiga, och dansen var helt splendid. Gick med K, hon och jag fick äta middag på Riche sedan för det var det enda stället på Stureplan öppet sent en måndag. Taxi hem för att få sova lite.

I tisdags: Iväg och arbeta, lunch med JD på Babylon, sedan jobba igen och hämta barn och så handlade vi vaniljhjärtan som vi fikade efter middagen som till barnens förtjusning bestod av fiskbullar. F kom och vi fick båda så oändligt fina Alla hjärtans-dag-kort.

I onsdags: Alltså i dag. Med barnen till skolan, dottern trött och ville inte, snuvig stackaren. De är så trötta, barnen. Men lite hängig hjälper inte, i så fall skulle inget barn utbildas i vårt land, i alla fall vinterhalvåret. Till jobbet via bok-release-frukost på 8t8, sitta på kontoret läsa bok bråka med skrivaren hetsa intervjupersoner det vanliga. Snart är det pub här. Snart dödar jag min skrivare, stryper den långsamt.

Vi naiva människor

Lite roligt tyckte jag.

Hjärtansdag

Sonen valde det rosa hjärtat, dottern det vita med vaniljsmak. Mitt hjärta smälte totalt när de kom med var sitt kort till mig.

Det barnen inte orkar

Stort problem i vårt samhälle: Alla dessa val. Det är en enorm missuppfattning att barn skulle vilja välja exempelvis aktivitet på friluftsdagen. Inte i den här åldern. Barn vill helst bara göra det de redan känner till. De tycker alltid illa om nya saker. Valet stressar dem, orsakar en massa pressade situationer hemma när vi försöker få fram vilket som är deras Val. Jag upplever att det här håller på att växa till ett enormt problem i vårt samhälle: Vi försöket tvinga barn till en mognadsnivå de ännu inte nått. De orkar inte ta ställning, de fattar inte vilka urvalsprinciperna är, de känner sig pressade av saker som är menade att vara roliga. Ge inga barn under 9 alternativ! Säg bara vad som gäller. De kommer garanterat hata det eftersom det innebär något nytt - men de slipper stressas upp av något de inte förstår.

Snåla inte, det vinner ni inte på

Annars hade jag en mycket bra februarihelg. Den började med att jag stack från jobbet till Mornington Hotel, där jag drack vin och pratade med B, A och A, som är gravid, jättekul. Sedan tog vi taxi till Ljunggrens och åt makalöst goda spicy tuna rolls. Men jag tycker Ljunggrens är ett spännigt ställe, lite som om Vasastan försöker tränga sig in på Söder. Dock kul att träffa A-L och JD som också kom dit. Sedan bar det av på fest nära Pelikan, och sedan hoppade jag av medan övrigt sällskap stack till en fest lååångt ut på Villa Pauli. Själv fick jag med mig B till Bar Central, där F var liksom A med sina polare. Mycket roliga anekdoter, bland annat om Villa Pauli och Mölle (en historia för sig).

F och jag tog en sista öl i Skatteskrapan, ytterligare ett ställe som absolut inte borde ha på Söder att göra - kan någon rädda den där baren från töntarna PLEASE!? Liksom de höll på att inte släppa in mig för att jag hade täckbyxor, det var minus 15. De har tidigare stoppat kompisar pga trasiga jeans. Vi är liksom inte i Mjölby (ursäkta mig Mjölby, kanske har även ni lämnat 80-talet för länge sedan).

Så hem, diskussioner till sent, så sova och upp och iväg med olika bussar till Hasseludden där min 40-årspresent avnjöts på yasuragi. Den bestod först av att vänta väldigt länge på lunch, sedan badade vi i fina badet, därefter gjorde jag hathayoga, samt fick behandling (massage), vi softade och snackade och åt fyrarättersmiddag och softade ännu mer och nästa dag frukost och mer softande. Sedan tog vi bussen hem igen. Dock var det osannolikt dyrt, F tyckte inte jag skulle tänka på det eftersom det var min present. Men när de vägrade låta oss gå ner i badet efter kl 12 då utcheckningen var, nej det är så dumsnålt så det gillade jag inte alls. Vi hade på sin höjd varit där till 13. Det är inte mycket utnyttjande med tanke på den goodwill det hade gett.

Hem, softa lite hemma, hämta bil och åka till landet och hämta barnen, som hade haft en bra helg. Vi åt lamm, åkte hem, jag la barnen, kollade lite tv, sov, upp och hetsa iväg barn till skolan, gick och yogade och så har jag arbetat hårt i dag. Mer arbete kommer det bli - i morgon.

Ett skrivarhat

Sitter här och hatar min skrivare allt jag kan. Den är så genomvidrig så jag vet inte hur jag ska beskriva det. Köp aldrig någonsin en Canon Laserskrivare, säger jag bara. Jag köpte en dyrare modell som av outgrundlig anledning kan skriva ut annat än A4. Varför man nu i helvete vill skriva ut annat än A4, när det innebär att varje gång man skriver ut något, slår skrivaren bakut och säger "check paper size", trots att man aldrig någonsin i hela sitt liv använt annat än A4 och verkligen aldrig lagt i annat format än A4 och aldrig har ens tillstymmelse till lust att använda annat än A4, särskilt inte efter den här fruktlösa dusten. Ja, jag har kontaktat Canon. Två månader efter mitt samtal fick jag ett mejl från dem, med missvisande instruktion. Jag påtalade det missvisande i deras information och lär väl få ett svar på det mejlet någon gång 2013.

Så, jag får väl ge upp helt enkelt. Köpa en ny skrivare. En superenkel, och billig eftersom jag antagligen måste köpa en ny till, efter det. Eftersom ingenting längre görs med tanken på att man kan använda det under lång tid. Ingenting som har kvalitet, enkelhet, som är lätt att förstå, använda och rätta till. Inte så ekologiskt.

Ännu en efterlysning

Nu söker jag intervjuperson igen. Denna gång söker jag någon som HELT ANONYMT kan berätta om problem den personen har med sina bonusbarn. Har du svårt att acceptera din partners barn, även om du inser att du måste hålla masken och försöka acceptera att det är hans/hennes barn? Har du något knep för hur du gör det? Vad säger du, vad håller du tyst om?

Mejla mig så berättar jag mer. Själva intervjun kan göras per telefon och senast torsdag behöver den göras! Mejladress är ana(snabela)udovic.se

Utanför mitt fönster

Nu känns det genast glammigare

Livsnjutningen börjar här

Folk och fåglar bor på höjden

Vackert ute idag

Rosor hemma

Tänk vilken tant jag blivit. Köpte rosor på Hötorget i onsdags efter att ha varit på trist ekonomimöte om våra sparpengar, som någon gång i framtiden ska ge oss större lägenhet. Efter det hämtade jag barn, vi gick till F:s jobb med pizza som de åt. Där var det utställning av Woodstockholms möbler, snittar och bubbel. Barnen lekte och la sig i en sittmöbel med locket på. Men de blev snabbt trötta och jag tog taxi hem med dem kl 19.14, de sov före 21. Jag såg två filmer, bl.a. When you're strange om The Doors. Förvånansvärt lite filmat material verkar det finnas av dem, alltid samma bilder. Jim som började hosta blod sista veckorna innan han dog, på grund av allt supande.

Sedan sova, upp tidigt torsdag och iväg med barnen till skolan, själv yogade jag och arbetade på kontoret innan jag tog 59an till min kurs, ska berätta mer sedan men den gjorde mig uppriktigt lycklig.

Sedan fick jag i all hast göra en intervju sittandes i kafeterian till kursstället.

Mötte upp med AB utanför Bonnierhuset, vi gick till Riche och åt - jag tog sniglar, mmm, så vidare till B.A.R men sedan skulle hon med kompisar till Moderna och då hoppade jag av för att i stället sakta gå genom stan dragandes väska med yogamatta, dator, papper och böcker och annat krafs. Fullständigt iskall om benen när jag kom hem vid 22-tiden. Barnen hade vikt en massa små papperslådor. Nyss tog F dem till skolan.

Saker som saknas: batterier till vitala grejer som tangentbord och bankinloggningsgrej.

Nu kom det tråkiga

Fast roligt presenterat. (Notan alltså.)

På Riche. Diskuterar listors förträfflighet

Här är mitt sällskaps lista över SMÅ planer framöver, en hel del att få ordning på... (undrar hur de stora planerna ser ut?)

Ugglan och nattfasan

Flower power

Efter dagens projekt - urtrist möte med dem vi sparar pengar hos (eller kastar bort pengar på, de senaste två åren har 6000 kr förlorats i intet) som F dessutom glömde trots att han bestämt mötet - köpte jag rosor. Jag är lite mer flower power än ekonomisk power.

Snitt snapp snut sagan är inte slut

Körde en extremt lågintensiv träning i dag - 30 minuter på trappmaskinen, samtidigt som jag läste min researchbok. Dottern är frisk och fick gå till skolan med F i morse, som - heureka! - kom ihåg att lägga hänglåset i dotterns gympapåse. Men något säger mig att sagan om hänglåset fortfarande inte är över.

Annars snöar det utanför fönstret, jag läser Stephen Kings bok om att skriva, jag ser fram emot morgondagen då något Nytt ska hända i livet och annars är det en del gammalt som hört av sig. Jag ska ta ställning till om jag ska skriva ännu en gigant-artikel. Eller, förlåt, två. Vi får väl se.

I kväll blir det i alla fall snittar.

Att vara pojke är att få stryk?

Sonen skadad även i dag, även denna gång "var det inte meningen". Jag bara noterar. Men i mig börjar en helig vrede bubbla upp.
Jag kör lite räknefeminism:
Antal gånger de senaste 10 dagarna som sonen kommit hem med skador pga våld av skolkamrater: 3.
Antal gånger de senaste 10 dagarna som dottern kommit hem med skador pga våld av skolkamrater: 0.
De går på samma skola. De är ungefär lika våldsbenägna (gentemot varandra) här hemma. Ingen av dem slåss särskilt mycket. Men den ena är en han, den andra en hon.

Trötta barn som skriker och kastar saker

Annars så åkte jag igår måndag till jobbet via Yogashalan, gjorde första serien men kände mig rättså risig så jag fick lägga mig medan jag var i de stående rörelserna eftersom blodtrycket sjönk infernaliskt, dock klarade jag hela serien fast med handikapp-rörelser pga axeln. Sedan jobbade jag på Urban Deli, där jag även åt frukost med mig själv. Och så till kontoret, skriva och slänga papper och hålla på. Åt lite pasta framför datorn till lunch, sedan bar det av till skolan och jag undrar som alltid över den extremt jobbiga ljudnivån och alla trötta barn, plus att min son för andra gången fått sår i ansiktet på kort tid på grund av att någon POJKE kastar vassa saker precis där han är. (Första gången mycket nära hans öga.)

Hemma gjorde jag fläskfilé, mycket god sådan, och så la F barnen och jag badade och så började dottern må risigt, odefinierbart, det höll i sig i morse så jag vabbar. Igen.

Sagan om ett hänglås

Vi har haft mycket problem med hänglås på sistone. Förra terminen när sonen gick på simskola, tappade jag nyckeln till hänglåset så en stark donna på Eriksdalsbadet fick komma med en rejäl tång och klippa. Efter det köpte jag ett genialt hänglås - helt utan nyckel! Bara kod. Men i vanlig ordning försvann det som allting i vårt hem, efter hans sista simskolelektion låg det inte längre kvar i necessären där allt som rör simskolan ska vara.

Så började dottern på simhopp med skolan och vi tänkte nostalgiskt - vad enkel tillvaron skulle vara om det gick att hitta det där hänglåset igen. Så skulle hon slippa komma ihåg nyckel, bara kod. Men den gick ju absolut inte att hitta i vårt kaotiska hem, så jag försökte desperat komma ihåg att köpa nytt trots att mitt minne är överfullt och jag inte kan minnas några hemgrejer när jag är på jobbet (då har jag nämligen tusen miljarder jobbgrejer att komma ihåg). Ändå, medan jag sprang mot bussen, såg jag en järnhandel som faktiskt hade öppet 8 på morgonen (min idealiska tid att gå i affärer). Men de hade bara väldigt små hänglås med kod. Om jag kom tillbaka i eftermiddag kunde det ha kommit in nya, större, sa han. Men det finns ingen chans att jag hade kommit ihåg det, eller att jag skulle hinna heller. Så jag köpte det lilla och höll tummarna. Men det funkade inte. Låset var för litet. 150 spänn åt helvete. I lördags köpte F ett nytt hänglås där jag köpte det allra första, det som funkade men som mystiskt försvann. Problemet var bara att han glömde att lämna det i gympapåsen där det behövde vara.

Och vad vill jag få säga med allt det här? Inget särskilt. Jag vill bara ha en minnesanteckning från den här tiden. För jag har märkt att många äldre banaliserar stressen som småbarnsföräldrar känner. De minns aldrig såna här saker. Som hänglås som håller på att få hjärnan att sprängas. Eller vantar som plötsligt inte finns någonstans. Eller speciell mat som måste handlas för barnens olika matnojor men som bara finns i vissa affärer som ligger väldigt långt bort eller aldrig har öppet när man är ledig. Med mera. En slags påminnelse till mig själv alltså, i framtiden: Lägg mindre tid på att banalisera småbarnsföräldrar. Mer på att hjälpa dem, så gott det går. Tex genom att åka och köpa det där hänglåset som håller på att driva dem till totalt vanvett.

Den makabra idiotin

I helgen blev jag chockad, och det är ganska svårt att chocka mig, ska jag säga. Orsaken till chocken var utställningen på NK, där någon jävla idiot designat prylar som ska påminna oss om att folk är hemlösa, att de svälter och blir våldtagna.

Jag stannade till på gatan när jag läste detta och sa rakt ut: MEN HERREGUD. (Lustigt nog råkade Lars Winnerbäck gå förbi mig precis då med sin son.)
Läs själva
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14320112.ab

Jag kan inte sluta tänka på detta. Idiotin är av sådana gigantiska proportioner, det är makalöst. Som om folk inte tänkte på detta dagligen! Min åttaåriga dotter ligger och gråter på kvällarna för att folk har det svårt i världen! Vad i helvete är det med dessa efterblivna designers?

Och när ersatte vi vårt välfärdssamhälle med välgörenhet? Varför skulle man göra något så inåthelvete korkat?
För att förtydliga, valet står mellan att:
1. Vi väljer alla att betala skatt så pengar kan gå till dem som har minst, rättvist fördelat så att alla behövande ska få samma mängd pengar.
eller
2. Vi låter snälla människor ge pengar till dem som de råkar stöta på, som kanske ser snälla och trevliga och gulliga ut, och befinner sig i närheten av de snälla som ville ge pengar.
Svårt val eller hur?

Söder, tidig morgon

Den här helgen började med kassler till fredagsmiddag, popcornen var uppätna och så la jag barnen. På lördagen softade vi länge och väl, jag gjorde köttfärssås som barnen hatade och så promenerade vi till sist till Ringen och vi kunde gå på sjön för isen var tjock, till barnens förtjusning, barnen klippte sig, vi handlade lite mat och en ny cardigan till sonen eftersom han tappat bort den han fick i julklapp. Sonen fick ont i magen och kunde inte smaka räksoppan jag gjorde, men dottern älskade den, så kollade vi på Melodifestivalen till sent, F la barnen. Söndag upp och skynda sig att städa, F lagade brunch, så kom J och A och deras tre söner, vi åt och drack kaffe och A tog familjebild på oss. F och dottern stack på fotbollscup, sonen och jag kollade film, så gick vi till syrran och fick fyllda paprikor. F och dottern kom, vi hem, jag la barnen. Sova och så börjar vardagen igen...

Mycket av denna helg: Repetition av repliker till showen som sonen ska hålla för 3orna. Han spelar skurk och har grav scenfeber. Dottern gnällde men gjorde sina läxor ändå på lördagen.

Minus 12 grader

Vi gillar!

Promenad på sjön

Flicklek

Pojklek

Städa lite på jobbet

Ja i går så kom jag hem och då var ingen hemma. Sedan kom ungarna och F, de hade varit hos kompisar och fått godis, de var mycket exalterade över detta. F la barnen och vi såg en fransk film som var helt okej, "Heartbreaker" med Vanessa Paradis (enda mysko grejen var att en man slog ner en kvinna som en kul grej, det ska fransmän till att komma på något sånt). Så la vi oss och i morse tog jag upp barnen och tog dem till skolan, så snabbt det gick för att inte komma försent, sonen skrek hela vägen för att hans vantar var borta och han frös. Sedan åkte jag till city och jobbade på biblioteket i Kulturhuset, samt köpte nya termobyxor som dottern kommer att avsky, så skynda skynda till Söder igen och gå på lunchmöte med Garbo, min frilansgrupp. Därefter hade vi städdag, så vi handlade toapapper och tömde stället på skräp, dammsög och torkade ur saker och ting. Några var på Ikea så avslutningsvis blev det öl och lite samkväm ihop med skruvandet av möbler. Nu ska jag väl hem antar jag.

Sånt här gör mig glad

Hejdå alla dåliga vänner

Jag vet inte om ni känner igen det men då och då har man problem med sina kompisar. Det börjar kanske som en lätt trötthet, man fattar inte vad det är riktigt, kan inte sätta ord på det. Så efter ett tag börjar man kanske se sig själv utifrån - och se sina vänner utifrån. Och plötsligt uppenbarar sig ett mönster där man tidigare inget mönster såg.

Plötsligt ser man kanske hur man själv anstränger sig, och hur lite ens vänner anstränger sig. Hur man gnor och sliter och tjafsar med sin sambo för att anpassa sig så man kan träffa en vän, som sen bara får för sig att skjuta upp träffen, eller ta dit en massa andra människor fast man skulle träffats i lugn och ro. (Inte sällan någon som klagat på ens andra vänner men själv inte drar sig för att ta dit vilka trista typer som helst.)

Vänner som är avundsjuka utan orsak, vänner som dömer en, för saker som man aldrig i sitt liv skulle göra. Som beter sig föraktfullt och nedlåtande fast man själv varit rättså snäll, på det stora hela (åtminstone inte alls lika elak - jag är inte blind för min egen roll, jag vet att jag gör fel också. Ett fel är att ens ha anpassat mig från början). Vänner som snackar skit bakom ryggen på en, trots att man är på samma plats. Som om vi var 15 år fortfarande.

Sånt har hänt mig i livet. Men jag har lagt ner såna vänner, för länge sedan. Det finns så många andra människor. Världen är full av bra typer som man kan ha jävligt kul med.

Hej igen Söder

Och jag kan bocka av revisor-besök på min lista. Vad gäller våg och deo tänkte jag leva på the edge och strunta i det, för ett tag åtminstone. Det ena ger ändå bara cancer, det andra ångest. Å andra sidan saknas andra saker hemma:
1. Ett hänglås med kod till dotterns simhopp (det som vi hade har mystiskt försvunnit)
2. Termobyxor som dottern kan acceptera - som inte är "tjocka", vad nu det betyder.
3. En jacka som dottern kan acceptera (låter kanske lätt men det är oerhört komplicerat).

Ice ice baby

Och ute snöar det

Han kom hem precis när jag låg och läste Frihet i går, F, och jag försökte komma ihåg allt man måste rekapitulera men jag tror inte jag mindes hälften ens. Det blir kommunikationsproblem när en jobbar väldigt mycket. Sedan sov vi, så gick han upp och gav barnen frukost, så gick jag upp och gav mig frukost, sedan tog jag barnen till skolan för F måste iväg på möte. Dottern sur och arg som ett bi på grund av att det är tio minus och hon MÅSTE ha termobyxor, dessa förhatliga kläder som är så tjocka och fula och gör att hon snubblar. Riktigt förbannad var hon.

Själv hade jag dressat mig i joggingkläder och kylan till trots joggade jag från skolan och ut i naturen, men tog bara en backe nära hemmet och körde upp och ner tre gånger (cirka 3 km). Där fick jag bekräftat att det är lite si och så med kondisen. Inte ens första gången klarade jag att springa hela vägen.

Hem, göra axelövning, duscha, sätta sig med datorn och jobba vid köksbordet. Ute snöar det.

Insåg plötsligt i livet ett par saker, nämligen
Sak jag älskar med mitt jobb: Att kontoret går att variera.
Sak jag älskar överhuvudtaget: Att hänga hemma med min familj, i vår röda soffa.

Frisör i hemmet

Dottern lekte frisör med mig innan läggning. Hon var hemskt nöjd med de tre flätorna.

Tandfén är en glömsk jävel

Annars hämtade jag barnen i går, men dottern bad att få följa med sin kompis - som fått en dvärghamster - hem, hon fick det. Sonen och jag gick hem och han frågade den laddade frågan: Vad blir de för mat. Svaret, lax stroganoff, var han mycket missnöjd med. Jag föreslog att jag kunde steka en laxbit på sidan av till honom, det var bättre. Han missade alltså den goda mat jag lagade. När vi ätit satt vi och kollade Bolibompa, han tappade ytterligare en tand, stolt, jag la den i ett glas vatten vid hans säng. Och så fick jag ge mig iväg och lämna honom hos syrran medan jag hämtade dottern, och så hem igen, lägga barn och kolla tv och så kom C från lokalen eftersom hon måste låna min nyckel, strax därefter kom F och jag la mig tidigt.

I morse fick jag rusa upp när jag insåg att tandfé-jäveln inte hade kommit ihåg att kasta tanden och lägga dit en peng, men det gick vägen ändå. Duschade, drack kaffe, gick med dottern till skolan medan F tog sonen till doktorn, sedan yogade jag 1h20min (dock har jag fått yogaskadad axel och får inte göra genomhopp och solhälsningar på två veckor!!! Väldigt frustrerande), så till jobbet och skriva och göra fakturor och allt det där vanliga.

Av allt som förut inte blev av saknas nu bara tripp till revisor, deo och våg. Känns bra att bocka av listan.

Jag säger lite grann bara

Ska jag säga något om Bengt Ohlssons kulturvänster-artikel!? Jo. Nja. Jag vet inte om jag riktigt pallar faktiskt. Jag fattar ingenting av bashingen av Malin Ullgren, helt jävla sjukt att hoppa på just henne. Sedan förstår jag att Bengt blir galen på konsensus inom vissa kretsar av kultursektorn. Jag vill också att alla ska tänka själva, att alla ska tänka utanför boxen. Jag vill att vi ska kunna utvecklas och vara fria från creddpajaseri när vi yttrar oss i offentligheten. Stå för vad vi tycker och tänker, alltså vad vi själva tycker och tänker, inte vad som är rätt att tycka enligt de som är heta just nu. Jag tycker att det vore förtjänstfullt i ett öppet samhälle om vi alla förstår att även om vi inte delar deras ideologi är det så att en liberal person tror att deras lösningar ger ett bättre samhälle, likaså tror en moderat, liksom en sosse eller en vänsterpartist. Ingen vill något ont, utom rassarna eftersom de ju baserar sin ideologi på hat mot vissa grupper av människor. Övriga är inte ondskefulla - de har bara andra lösningar. Som man kan tycka är usla, såklart.

Däremot tycker jag mycket illa om slarvet och ängsligheten. Mycket av det som ritas och byggs just nu är alldeles för slarvigt gjort. Eftersom det ska vara så förbannat billigt. Byggnader och stadsplanering ska absolut inte vara billigt! Det ska stå i en herrans massa år och bör vara av bra kvalitet. Jag gillar heller inte ängsligheten, och Stockholms skitnödiga "skönhetsråd" gimme a break som ska tukta varenda nyskapande förslag och som gör att precis allt nybyggt i stan ser ut som Liljeholmen. Det, mina vänner, ger mig fascist-rysningar. Huvaligen.