Lax stroganoff

Gjorde vansinnigt god middag idag - lax stroganoff efter Melker Anderssons recept i hans kokbok. Rivig smak tack vare två chilifrukter, som mjukas upp av creme fraichen... Mmmm.

Min nya plats

Jag har flyttat, på jobbet. Det är kul med ny plats. Förändrar mer än man kan tro.

Mycket jobb i dag

Blev lite jobb i dag, ganska mycket jobb faktiskt. Men som tur var - efter att jag lämnat barnen - hann jag yoga en sväng, och sedan arbetade jag nonstop framför min dator, framför en AD:s dator, och lunchen den åt jag gissa var: framför datorn.

Sedan gick jag hem med mina svettiga yogakläder och åt måndagmiddag som serverades hemma hos oss, bakad potatis med skagenröra och kycklingröra. F har lagt barnen och jag ska bada. Det förtjänar jag efter ett hårt arbetspass.

Vår Dirty Dancing-helg

Måndag i dag, således inleds med en kort resumé av mitt intressanta liv, med fokus på helgen.

Den superintressanta fredagen började med att jag bråkade med kroatiska ambassaden, sedan var jag på diverse möten och så stack jag hem lagom till fredagsmyset. På den mycket spännande lördagen gjorde familjen i stort sett ingenting (förutom F, som hade tvättid) fram till klockan 13, då vi promenerade hela vägen från västra Söder till Chinateatern. Väl där hämtade vi ut biljetter till generalrepetitionen av Dirty Dancing, som vi sedan såg allihop - barnen som klistrade, helt fascinerade, framför allt av dansen. Sedan åt familjen middag på Roppongi Seikoen, jättegod mat, men på grund av barnen fick vi snabba oss hem och lägga dem. Vid busshållplatsen visade sonen oss en massa salsa-danssteg han lärt sig i skolan.

Väl hemma la F barnen och jag stack iväg till folkoperan där Catia var med sina kompisar, vi drack lite cava, JD kom, sedan blev det tidig hemgång och sova. På oemotståndligt spännande söndagen gick dottern och jag till fotbollen och jag korrekturläste medan hon spelade. Vi försökte sedan hitta en jacka på Ringen men det gick inte. Vi tog en korv, åkte hem, kollade Dirty Dancing - filmen denna gång - och så stack jag ut och sprang 4,4 km och så åt vi söndagmiddag med syrran plus fru och pratade om Kroatien i sommar. När de gått la jag barnen som vägrade sova och till sist sa jag som det var: Barn som är helt slut i skolan, klarar inte skolan, de får inga jobb och kan hamna på gatan som vuxna.

Då tyckte dottern att jag inte förstod henne, att jag bara var arg. Då förklarade jag att hon inte förstod mig - jag var inte arg utan orolig för deras hälsa, att jag inte kan strunta i dem (som hon föreslog).

Att uppfostra barn är inte lätt, men jag är glad ändå att de säger emot mig och säger ifrån.

Sprang just 4,4 km...

... Med 6,30 min i snitt per km. Hittade inte mössan så jag fick köra torggummestilen.

Vad hände, proviva?

Förut fanns en ekologisk variant med björnbär. Nu - puts väck. Varför?

Redischering minsann

Ute med S (min DN-kompis, kan man säga) på Urban Deli och Bar Central i går efter att ha jobbat en hel del, måste klappa mig själv på ryggen för att jag varit så duktig. Vi snickesnackade om allt möjligt, från journalistik till semester till kompisarpusslet - ja, det där pusslet man lägger när man kartlägger varandras halv- och hel-gemensamma vänner. Vi ska starta en teatercirkel! Blir skoj.

Taxi hem och sova omedelbums vid midnatt, upp 7 och hetsa iväg barnen till skolan, de berättade om allt kul som hänt i går: Tekniska museet för sonen, sedan fick han ta med kompisen V hem, och dottern fick åka pulka i Tanto.

Sa hejdå och gick sedan hela vägen till Stureplan för att skriva under ett dokument för kroateriet, som börjar ta astronomiska mängder tid i anspråk (de ringde sen för det är ändå problem). Här på kontoret hade jag ett möte, sedan fick jag rusa iväg till ett annat möte, och nu ska jag arbeta med olika texter enligt följande:
1. Redigera en enkät, mejla den.
2. Korrekturläsa.
3. Hitta på en saga, skriva ner den, mejla den.
4. Spara ner frågor och svar och redigera dem.
5. Skriva ner frågor och mejla dem.

Man kan säga att redigering och mejling utgör en stor del av mitt jobbliv. Och så skrivandet förstås. Därav nedslitna fingertoppar.

En och annan cool katt

Jag älskar katter. Det är bara så. Förklaringen finns här.

Ett äventyr

Det är som ett roligt och ganska gulligt äventyr, det här att försöka skaffa ett kroatiskt pass. I dag (efter lämning av barn + yoga 1h10min) var jag där med mina papper, betald blankett och fotografier, allt som skulle behövas. Men så funkade det inte att lämna fingeravtryck (som det tydligen ska vara på pass nuförtiden). Varför? Jo för att jag skriver, att mitt jobb är att knattra på datorn! Så jag har slitit ner fingrarnas yttersta hud. Så galet. Kan gå ändå, men så kom ett annat problem: Mina mellannamn funkar inte med kroatiska systemet. Så jag måste tillbaka imorgon, avsäga mig Karin Sara...

Fick prata i går med dottern om hur det blir när vi dör. "Vi vet ju inte om vi kommer träffa gammelfarmor sedan?!" Sa hon med tårarna rinnande på kinderna. Nej, sa jag, det vet vi inte. Döden är inget vi kan hyckla med. Vi har ingen aning om vad som händer sedan. Men så länge någon finns i våra tankar så finns den, förklarade jag. Så länge vi kan tänka på någon vi saknar så lever den personen kvar. Vi kan också prata med dem, i huvudet. Det är det som återstår när döden gjort entré.

Najs plejs!

Le med munnen, inte med ögonen

... Alltså med tanke på att kvinnliga popsångare i dag ler och plutar till det så inåthelvete och ändå inte verkar ha särskilt kul, menar jag. Jag nämner inga namn. Det behövs inte.

Syncronise your feet

Men kanske har Baby Loves attityd i den här fantastiska låten ändå haft ännu större impact. Är det inte lustigt att alla stora kvinnliga popidoler i början av 80-talet vägrade le, och ändå verkade ha jävligt kul?

Sorg, liv och attityden som formade en generation

Ännu en vabb-dag i dag. I går gick jag och la mig vid 23 och sov till 8, då F och dottern gick till skolan. Sonen och jag har inte gjort särskilt mycket. Han älskar att leka ensam i sitt rum. Så jag sitter bredvid och läser, allra mest. Så kallad kvantitetstid, där den enda fostran som pågår är fostran i att sysselsätta sig själv för att man har tråkigt.

I går eftermiddag åkte vi på begravning, med vår bilpool-bil och gps. Det var en fin begravning och rörande trots att hon var gammal. Dottern blev ledsen eftersom "nu kommer jag inte träffa henne något mer, inte på riktigt". Det känns bra att de fick vara med på begravningen, ta adjö och se hur det gick till. Sedan var det mat och kaffe i lokaler i närheten och så till gammelfarmors lägenhet och prata med släkten. Sedan åkte vi hem, jag försökte jobba lite medan F la barnen.

På tv gick det utmärkta programmet "Hitlåtens historia" som jag gillar skarpt, i går om "Kids in America", men den allra roligaste hittills har varit berättelsen om Buffalo Stance med Neneh Cherry.

Jag insåg att den fantastiska attityd som Neneh Cherry har i Buffalo Stance-videon som man såg tusen gånger har format hela min generation (åtminstone tjejerna), att hon var gravid gjorde henne på något sätt ännu coolare - och just i det här programmet visar också att det var just det hon blev - som hon själv säger, det var hennes räddning. Man får sådan bra förmåga att strunta i det som inte har betydelse när man är gravid eller har en liten.

Begravningskaffe

Även 90-åringar framkallar tårar. Till Enköping åkte vi för att ta farväl av barnens gammelfarmor och många vackra rosor fick vi se.

40-årskrisen börjar tråka ut mig

I dag är det vabb-dag, dessutom en färd till begravning av gammelfarmor. I går åkte jag och hämtade barnen, drog till vårdcentralen - Carema faktiskt, ligger nära skolan, skrev in barnen för koll av streptokocker, sedan gick vi på måndagmiddag i E-huset, fick varma mackor och linssoppa. Så hem, jag la barnen för F var borta på kvällsmöte. Satt med datorn och småjobbade lite, men fick inte mycket vettigt gjort. F kom 22, och vi la oss vid 23. Vaknade 3 när tidningen damp ner, kunde inte somna om på mycket länge! Irro.

I morse med dottern till vårdcentralen, hon hade inga streptokocker och missade bara 10 minuter av skolan.

Saker som inte blir av:
1. Åka till kroatiska ambassaden.
2. Åka med kvittona till revisorn.
3. Inköp av deo och ny våg.
4. Inköp av tvättmedel.

Saker som blir av:
1. Fungerande balans mellan jobb och familjen - för en gångs skull (åtminstone just nu)! Vilket gör mig på bra humör.
2. Research och läsande, av böcker, dagstidningsartiklar och magasin.
3. Ältandet av "Vad ska jag göra med resten av mitt liv", men det är sån vardag med det där nu så det behöver knappt nämnas. Hej 40-årskris. Snart kommer även du förpassas till dåtiden. Det ser jag fram emot.

Snön faller, äntligen!

I lördags stack F iväg och storhandlade medan jag och barnen lagade brunch åt våra gäster. Dottern rörde om i äggröran, sonen stekte pang-pannkakor och jag gjorde en god sallad samt stekte baconen i ugn. Så kom K med barnen, V och E, och alla åt och särskilt V, överlägset bäst aptit, och så drack vi kaffe och snackade och gick ut på gården där barnen ville vara väldigt länge, särskilt dottern. Hon lekte nämligen kafé.

Vi åt skinkstek till middag och såg på tv, sedan på söndagen hade det kommit ordentligt med snö. Dottern och F åkte på fotbollsträning medan sonen och jag var på gården, samt i pulkabacken. Där stannade barnen i stort sett hela dagen, jag och F var inne och softade omväxlande med att gå ut och tvinga på dem hjälm och åka lite själva, till sist kom de in, då gick vi över till syrran och bjöds på cannelloni, så hem och F la barnen och nu har jag yogat, jobbat och ska hämta barn. Den vanliga snurren helt enkelt.

Offra lite tid

Fick offra lite av arbetstiden på dagens yogapass, så värt en lunch framför dator och lite kvällsjobb när barnen somnat. Balans är lösningen på i stort sett allt.

Min turistmarkör

... som även på ett förtjänstfullt sätt tydliggör den berlinska ölmagen.

Barnfrisyr

Det är så gulligt med frisyrerna som uppstår efter intensiv utelek med mössa.

Uppe tidigast av alla

Jag fick mat hemma igår i alla fall, cornflakesfisk med ris som dock presenterades som "inte så god" av F. Sedan kom syrran med fru och försökte hitta en modern bok som frun kunde ha på sin kurs i svenska. Det blev Felicia Feldt, vi var tvungna att försöka förklara hela den kulturella grejen med Wahlgrens dagishat unt so veiter. Bra lektion i svensk historia blev det.

Sedan la jag barnen och de var så förbannat gulliga att de la fram min yogamatta och en kudde för att jag skulle ligga på den när jag läste Doktor Proktor och pruttpulvret. Sedan läste dottern Harry Potter men i skolan håller ungarna på och berättar vad som ska hända! De som sett filmen. Det gör mig faktiskt pissed.

Efter det såg vi på nyheterna och s-mötet där inget avslöjades, ska Juholt få gå eller inte? Och så försökte vi se hela filmen The social network, om Facebook, men jag var tvungen att lägga mig 22.30 och filmen tog aldrig slut så jag missade det sista. Men det står helt klart att grundaren verkar vara en rätt osympatisk person.

Däremot gick jag upp först av alla, kvart i 6 på morgonen! För att ta 3an till Yogashala, där jag yogat "ledd primary" alltså försökte mig på alla rörelser i första serien. Vi höll på i 1h45min och nu äter jag en välförtjänt frukost. Och jobbar, såklart.

Färgad för er skull

Jag har på mig färg idag, för att muntra upp den grå tillvaron lite. Utan snö blir det rätt grått på vintern faktiskt.

Lunchade på Babylon med JD idag. Där var även kultureliten i form av Klas Östergren och Mikael Marcimain. Jag har stora förhoppningar på dem. Gör nu en riktigt värdig Gentlemen, jag ber.

Men JD och jag snackade mest om Kroatien, detta så svårflirtade land som samtidigt är så ljuvligt.

Sammanbrottet, början på något nytt

Jo men i går fick ungarna vara hemma för F tyckte de verkade förkylda. Då hade jag redan väckt dem i svinottan för att sticka till skolan. (F kom för övrigt hem från Berlin-London vid midnatt natten mellan tisdag och onsdag.) Så jag stack till arbetet och jobbade, klistrade kvitton och researchade och redigerade och allt det där vanliga. Vid 11.45 åkte jag - i god tid - till ett möte med en redaktör, på vägen åt jag hamburgare men det var synd för hon åt lunch och det hade jag kunnat få om inte.

Sedan åkte jag till jobbet igen och arbetade lite till men var rätt splittrad och vid 18-tiden åkte jag hem. Och hemma var barnen hjärtligt trötta på att vara hemma, dottern längtade till skolan, all mat var uppäten så jag fick laga jättegod falukorv i ugn, var mycket hungrig och irriterad men blev lugn av mat i magen. F duschade och la barnen och jag kollade på mitt favoritprogram Mästerkocken, och la mig ganska tidigt, och så upp och iväg med barnen till skolan och på det en liten jogg, 4 km, hem och duscha och till arbetet. Alla kvitton är nu klistrade.

Att göra närmaste dagarna:
1. Skriva en artikel.
2. Luncha.
3. Skriva artikeln ännu mer.
4. Redigera en massa text från en särskild sajt.
5. Sticka till revisorna med alla kvitton.
6. Sticka till kroatiska ambassaden och bli kroat.
7. Börja stor-researcha för stor-artikel, samt lill-researcha för liten artikel.
8. Bryta ihop och gå vidare, för allt det där som jag vill men inte får igenom.

Fräls oss från moderskaps-narcissister

Jag måste säga att jag tycker det är väldigt intressant hela den här Felicia-historien. Jag har läst boken nu. Efter att ha pluggat på en del om narcissismen blir min amatörtolkning att den mamman som beskrivs i boken (som kanske inte är en sanningsenlig bild och kanske inte alls beskriver en nu levande person) helt klart lider av narcissistisk störning. Just oförmågan att erkänna sina egna brister är så att säga narcissismens kännetecken. Den här obändiga lusten att förhärliga, förhöja, sig själv och sina egna idéer och handlingar (på bekostnad av andra).

Och - självklart - idén om att den sort man själv tillhör, kvinnan, är en bättre sort än mannen. (Funkar lika bra tvärtom för en narcissistisk man.) Det får givetvis förödande konsekvenser. Historien har verkligen visat att pappor behövs. Som i fallet Breivik. Som i fallet Felicia. Som i tusentals andra berättelser. Och de behöver inte ens vara pappor - de kan lika väl vara mamma nummer 2, eller en annan vettig vuxen. Föräldraskap behöver delas med andra. Vi kan inte stänga in oss i små enklaver. Barnen måste få tillgång till andra vuxna som vill dem väl. Där har Anna Wahlgren helt fel när hon påstår att dagis är skadligt. Där har Jesper Juul fel när han påstår att dagis är skadligt. Dagis kan göra en enorm skillnad. Dagis kan hindra framtida Breivikar. Inte fel, va?

Läste bra om detta här: http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/ulrika-milles-jag-ser-en-stor-sorg-och-vrede-over-att-de-franvarande-faderna-gav
(Ni får klippa och klistra för jag vill absolut inte hamna under artikeln på nätet, det är det värsta jag vet.)

Fett nöjd

Det här smycket hittade jag på fantastiska vintageaffären Glanzstücke (se www.glanzstuecke-berlin.de).

Alexanderplatz, nejtack

Sonen började gråta när han såg mig. Först för att han misstänkte att han inte skulle få fika, trots att det är hans namnsdag (eftersom han fikade i går med sin farmor), sedan för att hans present inte dög (jag köpte tv-tornet i miniformat, han hade redan ett sa han men det hade gått sönder). Dottern hade i alla fall saknat mig, men farmor blir saknad liksom de andra barnvakterna som ställt upp för att jag och F skulle kunna åka till Berlin.

Efter frukost och dusch stack vi allihop till skolan, jag sa hejdå, jag gick till jobbet via Yogashala där jag gjorde 1,5 h yoga, det var skönt. Passade på att göra en intervju på shalan och ska snart iväg på nästa intervju. Har också en hel del text att redigera. Det är bara att köra!

...särskilt för den som gillar guld

Hotellet vi bodde på...

...hade roliga rum

Berlins historia

Jag är i lobbyn på vårt hotell i Berlin, men ikväll ska jag åka hem igen. Jag kom på fredagkvällen, var ganska nervös för att flyga just fredag den 13. Men det gick ju bra. Sedan åkte jag med ett gäng svenskar jag känner till deras hotell, och tog u-bahn till mitt hotell, Michelberger.com. Jag låg och läste och väntade in F, som kom till sist (med annat plan), med sina kollegor. Vi åt en macka i den stökiga men trevliga baren, sedan la vi oss på vårt coola hotellrum. Nästa dag upp och hoppa och iväg till Starbucks vid Brandenburger Tor. Där träffade jag B och A, vi gick "Tredje riket-tur" med guide. En sak fastnade, det var när vi stod vid monumentet med alla de riksdagsmän - kommunister, socialister, liberala - som stod upp och sa ifrån när Hitler tog över. Som blev dödade. Han läste den här dikten, av Martin Niemöller:

First they came for the communists,
and I didn’t speak out because I wasn’t a communist.
Then they came for the trade unionists,
and I didn’t speak out because I wasn’t a trade unionist.
Then they came for the Jews,
and I didn’t speak out because I wasn’t a Jew.
Then they came for the Catholics,
and I didn’t speak out because I was Protestant.
Then they came for me
and there was no one left to speak out for me.

Det är så oändligt sorgligt.

Sedan bar det av till mina kompisars hotell, där jag var på spa och fick superbra massage, så champagne på A-L och S hotellrum, och så till baren på hotellet och vidare till Bouchardt, där vi åt god mat och så till en bar som var helt rosa och till ett techno-ställe och sedan åkte F och jag hem, klockan var halv fyra. Sov länge, åt frukost, så åkte jag och hälsade på min gamle vän F som bor i Kreutzberg med sin familj. Det var kul att se honom. Efter det mötte jag F och J och gick på museer, kollade in Nefertiti som var osannolikt vacker, bra gjord. Smirky smile, finns det uttrycket på svenska?

Sedan åkte jag till kompisarnas hotell, tog en öl, och så när B och A åkte hem stack jag till Mr Vuong, dit kom F och hans kollegor (de jobbar med modemässan). Sedan åkte vi till vårt hotell, sov och nu är det måndag och snart lämnar jag stan. Jag gillar Berlin. Har även köpt en t-shirt som säger det I hjärta Berlin. Ska visa den sen.

På Arlanda

Jag ska fara bort några dagar. Då blir det lite tyst här på bloggen. Men stay tuned. Vi har lång väg kvar innan denna röst tystnar (hoppas jag).

Väntar på pappa

Efter att ha jobbat med klistring av kvitton och målandet av en bokhylla i går, stack jag hem och tvättade barn, la dem, sedan fick F och jag mat som han varit och handlat, och så kollade jag lite på början av The social network, som verkar lovande, packade mina kläder och pratade lite med F som satt med sin nya laptopväska och ojade sig. Sedan var jag väldigt trött, somnade vid halv tolv, vaknade vid 7 när klockan ringde och försökte få ungarna plus grannens dotter att komma till skolan i tid. Det misslyckades, för dotterns del. Kramade dem hejdå. Nu sitter jag på kafé vid Stureplan och jobbar medan jag väntar på pappa.

På tunnelbanan kom jag plötsligt att tänka på mannen som varit på flygplatsen i Languedoc före oss. Där gick ingenting att betala med kort, man måste ta ut kontanter i en automat utanför. Mannen hade blivit helt vansinnig, gått och tagit ut en 50 eurosedel, slitit sönder den framför personalen och kastat den i golvet.

Den berättelsen livar alltid upp mig.

Plötsligt i livet

...har man hamnat på ett jazzigt kafé nära Mariatorget och där sitter man med sitt kaffe medan det snöblandade regnet öser ner.

Jag har flyttat, lite grann

Jag tror att jag ska lägga in citroner i kväll. Så kan vi äta dem om en vecka. De skulle tydligen ligga så länge för att betraktas som "inlagda". Annars jobbade jag till ganska sent i går, fick klart en text och började klistra in mina kvitton, som jag mest måste göra för att pärmen bågnar och behöver tömmas.

Jag har nämligen flyttat. På jobbet alltså. Till ett annat bord, till det större rummet. Och jag har mindre plats för allt, men det känns ändå ganska mysigt. F fick hjälpa mig såga av en hylla min dator står på (mer ergonomiskt om du har laptop), som jag ska måla vit kant på. Jag ska måla en annan bokhylla vit också. Vandrade fram och tillbaka över Söder i går för att fixa allt. Funderar även på att köpa en stor boll att sitta på - allt för ergonomin. När man har sånt här dåligt, stillasittande jobb som jag har, så måste man vara mycket medveten för att inte få musarm och annat skit.

Jag kom hem sent i går, vid halv sju, åt mat medan F la barnen, kollade lite tv, sov, så upp och se till att barnen kom till skolan. Jag iklädd joggingkläder - vilket betydde att jag kunde jogga ifrån skolan och en runda på 4 km! I kallt regn. Hem och duscha, sedan iväg till jobbet där jag pratat med datakillen i en timme ungefär, för att få mer plats för datasaker. Nu blir det klistra kvitton och måla.

Ser god ut

Men smakar inget vidare, denna rödkålssallad.

Lammfrikadell

Vi hade middag i går, hemma. Jag hämtade barnen och var lite smågrinig eftersom det ställs tusen krav om att kompisar ska följa med hem och de själva ska få gå hem till kompisar och så vidare. Nu när mina barn bockat av tandborstning, toabesök och bre-sina-egna-mackor-kompetensen, börjar jag bli sugen på nästa steg: Gå själv till och från skolan, samt till kompisar. Själva arrangera kompisträffar. Men när jag förklarade att det betyder att dottern ensam måste minnas vad som ska till skolan nästa dag, föredrog hon att vi gick med. Det är för jobbigt för henne att komma ihåg saker. Hrm.

Jo, sedan kom M och N och åt lammfrikadeller med pasta, vi pratade om politik, mediebranschens förruttnelse och designbranschens upphovsrätt, bland annat. Även Berra kom, det var trevligt. Jag la barnen, de somnade någotsånär i tid men det var knepigt med uppvaknandet, även för mig, och lite hets för att hinna till skolan blev det.

Sedan har barnens gammelfarmor gått ur tiden, natten mellan 9 och 10 januari. Det gjorde dottern väldigt ledsen. Hon har gammelfarmors namn som mellannamn.

Tramstutte

Ibland ser folk så löjliga ut på fotomodell-bilderna så man inte vill ha ett enda plagg bara därför. Vad i helvete pågår på den här sajten till exempel? Jättekul att du har bröst - men - newsflash - det har jag med! Jag skiter i dina pattar. Jag vill se kläderna.

Träning på sistone

Har just gått på yoga och det magiska hände att huvudvärken sakta tynade bort, under passet! Ungefär en timme tog det, och det betyder att min träning de senaste veckorna sett ut så här:

24/12 - joggade cirka 4 km
26/12 - joggade cirka 4 km
28/12 - joggade cirka 4 km

Sedan åkte vi till Göteborg, sov dåligt och träffade massa kompisar och det blev absolut ingen träning över huvudtaget, inte heller hade jag några nyårslöften eftersom jag inte riktigt tror på sånt, men jag borde eventuellt omvärdera eftersom det tog ända från nyår fram till dags dato innan jag kom igång med träningen igen. Alltså:

10/1 - yoga, cirka 1h15min

Nu gäller det bara att keep on träna. Särskilt som jag har en slags crazy idé att jag ska springa Kungsholmen runt den 5 maj. Det får bli mitt löfte: Att komma igen efter alla små resor, alla barn, alla kompisträffar, alla krisande små och stora människor runtomkring inklusive en själv.

Ett annat löfte jag har är att säga nej till saker som jag vet att jag inte kommer att orka göra. I stället för att tvivla, vara osäker, pendla hit och dit och säga kanske, kanske och sedan, när ältandet tagit över tillvaron, säga nej. Kan eventuellt spara en del energi. Jag säger nej! Genast!

Någon har fått sin julklapp

Hål i öronen. Detta så hett eftertraktade. Här är vi på väg till jobbet, dottern hänger med mig och hjälper mig byta skrivbord. Och i kväll drar måndagmiddagen igång, hos grannen i samma hus. Det lär bli en del snack om en viss budgivning.

Att ge igen

Oändligt sorgset ändå, det här med Felicia-boken. Och makes you think, eller hur? Hur kommer barnen svara på att vi offentliggör dem? Förhoppningsvis svarar de, förhoppningsvis kommer de att ge sin version, förhoppningsvis fortsätter öppenheten och transparensen som de sociala medierna skapat. Jag vill att mina barn ska beskriva mig, sin far, sin barndom. Ge sin version. Det tillhör den yttersta friheten i ett öppet samhälle, och det gör också att vi människor kan öppna dörrarna till varandra och till alltet.

Jag tror att jag kommer att få en hård dom, delvis. Jag är fullt beredd på det. Ibland är jag tamigfan dum i huvudet, en omotiverat arg, sur, irriterad, stressad förälder. Ibland är jag trevlig. Jag är allting. Men man ser bara några bitar i taget.

Huvudvärk och huvudbry

En huvudvärk har smugit sig på mig, den blommade ut för fullt i natt och jag vaknade flera gånger och hade ont i huvudet, under natten, så konstigt. Fattar inte vad det är - järnbrist? Näringsbrist? Hjärntumör? F tror att det är en förkylning.

I morse gick jag upp lite tidigare än vanligt för att tvätta. Och i går när jag och dottern kom hem från vår utflykt till syrran+till JD i Aspudden, så fick vi dammsuga eftersom männen i familjen hade gjort övrig städning. Innan dammsugningen åt vi thaigryta (som JD fick för hon skjutsade oss och fick middag som tack).

Efter tvättandet i morse gick vi för att titta på en lägenhet som vi inte har råd med. Och nu funderar jag väldigt mycket på om det finns någon kamera som kan ta riktigt fina bilder, typ sådana som går att publicera i resebilagan till både månadsmagasin och dagstidning, stora bilder på stränder, städer, myller och detaljer. Den får inte vara för svår, alltså ha få enkla funktioner, som är begripliga för ett pucko som jag. Den måste vara digital, allra helst ska det gå att sända bilder raka vägen från kameran och till tex en sajt där man kan ladda ner bilderna. Men - viktigast - bilderna måste bli väldigt fina och möjliga att förstora. Help!

Slukad av en bok

Sökandet efter tristessen

Vad jobbig man var förr. Man gjorde så förbannat mycket. Jag gör inte ens en tredjedel av det jag gjorde förr, och jag gör ändå bra mycket mer än många av småbarnsmorsorna jag känner (förresten, hur länge är man småbarnsmorsa? Det kanske beror på hur länge man curlar sina barn).

Jag märker ibland när jag åker på semester med folk utan barn, att de verkligen GÖR mycket saker hela tiden. Själv vill jag inte lyfta arslet i onödan - alltså naturligtvis åker jag gärna på en eller annan utflykt, men det får bli högst en i veckan eller så - för jag vill ha ro, stillhet, jag vill sakta men säkert ta in saker och reflektera över dem. Jag vill läsa massvis med böcker. Jag vill dra ner på allting, alla intryck, allt folk, jag vill fokusera på dem som finns i den här familjen. Tills händelselösheten blir trist. Då är semestern klar.

Harry Potter-frenesi

Dottern har börjat läsa kapitelbok själva, en riktig en. Det är en hård kamp jag har fört för att hon ska få läsa den själv - eftersom det är del 4 i Harry Potter-serien som vi förut läst för barnen tillsammans, högt - men jag kände att nu är hon så på med läsandet och det är nu jag har chansen att låta henne bli en bokslukare. Den här möjligheten kanske inte kommer igen, för i dag läser inte barn böcker på samma sätt längre och det är förfärligt, det tycker jag verkligen. Eftersom man blir så lycklig av att fokusera på en sak, av att uppslukas och få leva i en annan värld. Nu är hon jättenyfiken på Harry och company, hon är inte rädd för tjocka böcker som förut, hon har alla förutsättningar. Och så försöker en skrikande lillebror stå i vägen bara för att han inte kan läsa. Jag tror inte det va. (Han ska förstås få höra 4an när hon läst ut den.)

Jag är oerhört bestämd på den här punkten och kommer inte ge mig. Ingen i familjen får heller falla för lillebrors bönanden utan vänta.

Annars har vi stora brister i vårt badrum just nu. Ingen tandkräm. Vågen har gått sönder (typiskt i nystartstider). Deon på väg att ta slut.

Allt som hänt och vad som ska bli

Så här såg jul och nyår ut om man snabbt snubblar igenom det hela:

* Totalt utmattade ramlade familjen omkring i den grå sörjan som utgör december. Bland annat hade vi storbråk under tiden vi tog oss till Barnpalatset, detta dyra men roliga ställe för barn.

* Jag ledsnade på att folk försöker tolka mitt jag utifrån denna blogg som inte är mer än jag bitvis.

* Hela familjen åkte till landet, F:s föräldrar, där jag och F la oss och vilade, läste, sov, åt, vilade, läste, sov, åt. Jag joggade varannan dag och tuggade i mig Min kamp 2 och sakta men säkert kom gryningen i mitt sinne.

* Vi hade en skön jul, med många fina presenter, av mig fick F en resa till Paris och han ska åka ensam. Då blev han förvånad, kan jag lova. Dottern fick hål i öronen, det var hon fullt nöjd med. Vi läste massa Harry Potter och såg filmerna och lekte i skogen och gick promenader till ödehus och jag kan med eftertryck säga att mina barn är det absolut bästa jag vet.

* Så den 29 när vi våldgästat i nästan en vecka och bara slöat oss, stack vi hem hela familjen och på kvällen gick jag ut med vänner från Mama, eftersom C fyllde år, det var en skön kväll på AG med mycket kött och snack om relationer och annat, men vi höll på att flyta bort i värmen.

* Den 30 december tog familjen tåget till Göteborg, det gick jättebra eftersom jag hade med en film som barnen såg. Vi bodde först hos R&F, och fick god mat som vanligt, mycket snack om saker och ting, livet och allt däremellan. Under tiden vi pratade trashade barnen ett barnrum och vi fick psykbryt och allt det där som hör livet till.

* Den 31 december tog vi en tur till Haga, fikade enorm Husar-bulle, sedan gjorde vi iordning oss för fest hos A&B, med oss hade vi champagne och humrar. Barnen fick räkor och cider, men dottern älskade hummer. Det var en väldigt trevlig fest med många sköna typer. När klockan slog tolv kändes som att gå från ett rum till ett annat och jag tror att nästa rum blir ett bättre rum

* Vi sov kvar hos B&A och åt fry-ups till frukost i omgångar, alla var trötta, barnen också eftersom de så gärna ville vara med på tolvslaget. Så stack jag, F och barnen iväg till hotell Eggers men det gick inte att äta där utan på Radisson mittemot, som sonen tyckte var mycket finare än gamla skruttiga Eggers, väl tillbaka badade vi, läste Harry Potter och barnen somnade till sist, vi vuxna såg på Stjärnorna på Slottet, mitt favoritprogram, sedan sov även vi och var skönt utsövda när vi åt hotellfrukost, och tog tåget till Stockholm fast där bytte bara jag och barnen och åkte raka vägen till mina föräldrar i Uppsala, firade pappa som fyllde år och åt mat, mammas gamla kompis E och hennes man Vietnamdesertören var där och hade fint vin med sig, syrran kom en sväng, hon läste Harry Potter för barnen och åkte tillbaka.

* Själv sov jag kvar med barnen men nästa morgon var jag tvungen att åka in till Stockholm igen för att jobba. Det gjorde jag, sedan åkte jag hem och arbetade på tills klockan blev 17 och då tog jag mig till UD där jag mötte JD, B&A som hade kört upp från Göteborg, vi åt och så kom F och J och en massa kompisar från Peljesac i somras, bland annat juggen som har samma namn som vår son. Då öppnade Bar Central speciellt för oss, och vi var där länge och pratade om hur man ska lösa världens fattigdom.

* Väl hemma hade F och jag klassisk bråkstund, somnade, han gick upp tidigt men jag gick i stort sett aldrig upp utan vilade hela dagen (jobbade till sängs), tills F kom med take away och vi blev sams igen och kollade på Jönssonligan och guldkuppen. Så fina Stockholmsbilder.

* I morse upp och iväg direkt, mötte B&A på deras hotell, där var även JD och vi pratade om livet och godis och allt möjligt, innan det var dags för mig att bege mig till jobbet där jag är nu. Snart hämtar jag barn igen.

Summan av den här perioden är att livet är jävligt struligt, hårt, ovänligt men också fullt av kärlek, omtanke och ren och skär lycka, även om den kanske bara tittar förbi lite kort. Det enda är att det skulle ju vara dans dans dans! Vilket det också kan bli. Särskilt om JD står vid Spotifylistan.

Reser omkring

Vi firade nyår i Göteborg, den 2 januari åkte vi raka vägen från Götet till Uppsala för att fira pappa, F föll av, jag var tvungen att lägga mig halv elva för jag var vansinnigt trött, och idag tog jag Upptåget till Stockholm. Arbetet kallar.

Födelsedagsvin

Pappa fick vin från 1995 på sin födelsedag, av en Vietnamdesertör. Det är kärvt.

Välkommen 2012