Sorg, liv och attityden som formade en generation

Ännu en vabb-dag i dag. I går gick jag och la mig vid 23 och sov till 8, då F och dottern gick till skolan. Sonen och jag har inte gjort särskilt mycket. Han älskar att leka ensam i sitt rum. Så jag sitter bredvid och läser, allra mest. Så kallad kvantitetstid, där den enda fostran som pågår är fostran i att sysselsätta sig själv för att man har tråkigt.

I går eftermiddag åkte vi på begravning, med vår bilpool-bil och gps. Det var en fin begravning och rörande trots att hon var gammal. Dottern blev ledsen eftersom "nu kommer jag inte träffa henne något mer, inte på riktigt". Det känns bra att de fick vara med på begravningen, ta adjö och se hur det gick till. Sedan var det mat och kaffe i lokaler i närheten och så till gammelfarmors lägenhet och prata med släkten. Sedan åkte vi hem, jag försökte jobba lite medan F la barnen.

På tv gick det utmärkta programmet "Hitlåtens historia" som jag gillar skarpt, i går om "Kids in America", men den allra roligaste hittills har varit berättelsen om Buffalo Stance med Neneh Cherry.

Jag insåg att den fantastiska attityd som Neneh Cherry har i Buffalo Stance-videon som man såg tusen gånger har format hela min generation (åtminstone tjejerna), att hon var gravid gjorde henne på något sätt ännu coolare - och just i det här programmet visar också att det var just det hon blev - som hon själv säger, det var hennes räddning. Man får sådan bra förmåga att strunta i det som inte har betydelse när man är gravid eller har en liten.