lördag, december 31, 2011

Året som gick (del 2)

Då fortsätter vi

JULI
Vi åkte till Kroatien och jag fyllde 40 och firade med att skriva, göra yoga och gå själv med soporna till sopstationen.

På F:s 40-årsdag gick vi över berget, det var fint.

Väl hemma igen åkte vi till Grinda och jag har aldrig skitit så mycket i att barnen springer omkring och skriker som på hemresan. Det var rätt skönt. Men ohållbart, förstås.

AUGUSTI
Åka på vuxenkollo till Way out west-festivalen i Göteborg var mycket drama och mycket skoj.

Barnens dans på vår 40-årsfest var oslagbar.

Och så började även sonen i skolan, det var stort.

SEPTEMBER
Sonen fick ta medicin för hans migrän kunde tydligen vara en infektion, så vi gav honom penicillin med en bulle eller en bit kladdkaka efter varje.

Jag åkte till Grinda igen, denna gång med jobbet, blev avfirad som 40-åring ihop med kontorets 50-åring. Väldigt trevlig dag.

En kväll sålde familjen korv och fika på Tant Grön, Hammarbys damfotbollskafé (insats alla fotbollsföräldrar måste göra), det var kul.

Och så hade vi en avslappnad dag ute i spenaten.

OKTOBER
Fantastisk ostronätning i Bouziguez, Languedoc-resan som var min 40-årspresent till F, vi åkte med hans bästa vän J+B.

Jag jobbade på bibblan en dag. Det var en skön dag.

NOVEMBER
Jobs dog, men jag fick äntligen min ölindränkta Mac utbytt.

Dessutom var jag på möte med CradleNet som jag gillar och vill hjälpa. Bästa miljöorganisationen!

En kväll på Koh Pangan avslutades med fest på Debaser Medis, dit jag och dottern gick i 40 minuter.

F och jag utnyttjade vår present, att gå och se en pjäs för 40-årskrisande och sedan åt vi på Operabarens bakficka.

DECEMBER
Ännu en intervju för Elle mat och vin, denna gång på iskallt Stortorget. (Berättar inte om vad än.) Sedan ville barnen inte vara med oss så F och jag åt på Babylon.

Att jobba med helt annan grej och fara omkring på tunnelbanan, lite kul.

Och så tog hela familjen det extremt lugnt på landet, hos F:s föräldrar. Sedan åkte vi till Göteborg, där det åter ska firas nyår.

Året som gick

Här har ni Ana Udovics 2011. De händelser som jag minns, av olika anledningar.

JANUARI
Vi var på tyskens roliga 40-årsfest och dansade loss i köket.
Jag var med i Aktuellts direktsändning och pratade om amning.

FEBRUARI
Jag överraskade F genom att boka bord på Matbaren när vi skulle fira att vi varit ihop i 20 år. Sedan kom ytterligare en överraskning: Jag hade inte råd att betala för den dyra maten.

Vi åkte till Indien, var där i två veckor (in i mars).

MARS
Den galna magsjukan från Indien gick över till influensa, jag spenderade tre timmar helt i onödan på akuten.

Jag missade en öl med en kompis, för jag hade missuppfattat tiden. Fick tokångest.

APRIL
Jag och F fixad kalas hela dagen och sedan skulle jag gå på klubb med JD, men det blev hemåkning tidigt i lila peruk.

Jag och S på jobbet var och såg Håkan Hellström på Cirkus.

MAJ
Jag gjorde inte intervju för Elle mat och vin på Djurgården (Villa Godthem), det var en härlig dag, varmt och soligt. Då gillade jag mitt jobb extra mycket.

En av de roligaste kvällarna i år spenderades på La Cucaracha i slutet av maj, lite otippat ställe och otippade människor, men väldigt kul.

JUNI
Jag var en självupptagen feministbitch som drog runt på stan, Mosebacke, tog en öl, gick på Bar Centrals öppning. Härlig dag.

Jag åkte till Falun och intervjuade Carl och Karin Larssons släktingar, gillade verkligen Carl Larssons gård och att åka till Falun, även om det regnade hela dagen.

Dotterns skolavslutning var lite traumatiskt då läraren hade glömt en elevs betyg och ungen började grina och hej och hå...

Sedan slutade sonen på dagis för gott och blev biten av en geting.

(fortsättning följer snart)

onsdag, december 28, 2011

Så onormalt normal

Läser Min kamp 2 och tänker att han är så oerhört normal. Varken manlig eller kvinnlig (vilket verkar viktigt för norrmän), bara väldigt mänsklig och vanlig. Förutom det konstiga då - att skriva alla dessa böcker. Ett mycket märkligt beslut.

Etiketter:

tisdag, december 27, 2011

Mossigt

Lek i skogen

måndag, december 26, 2011

Utsikten från ett ödehus

fredag, december 23, 2011

Julen har börjat

God jul!

torsdag, december 22, 2011

Hej julöl!

På Bar Central, mitt andra hem. Alla julklappar köpta. Alla jobb gjorda - så långt det gick. Två fakturor ännu inte klara, men äsch. Vi tar det nästa år.

Etiketter:

Hej Stockholm

Vad du är fin i gryningsljuset denna årets mörkaste dag.

onsdag, december 21, 2011

Softar med bloggen

Jag softar lite med bloggen just nu för jag har fullt upp med annat förstår ni. Men yogade i går OCH i dag, fast hemma. Och ska äntligen hämta nya linser. Och allt det andra som hör vardagen till.

måndag, december 19, 2011

Sista jobbveckan

Börjar med en evighetsresa till Östermalm.

söndag, december 18, 2011

Fjärde advent

Jävlar vad fort det gick.

lördag, december 17, 2011

Ensam hemma

Ensam hemma, okänt tillstånd för mig. Men jag hade överkurs, ett jobb som inte blev klart i fredags eftersom jag skulle hämta barn, laga knaperstekt kyckling, snacka med F, visa fredagsmys-filmen Lilla Jönssonligan, lägga barn och spela wordfeud. Nu är dock jobbet klart. Dottern som motvilligt gick till sista fotbollsträningen med grannen ville sedan inte komma hem. Vädret är ett skämt, det regnar och är inte direkt kallt men definitivt mörkt och grått. Sonen och F stack iväg till Barnpalatset.

Jag ska ge mig fan på att bli klar så jag får vara ledig i jul. Jag får jobba i 180, så det går. Jag behöver ledighet. Även om allt ledigheten kommer att erbjuda är halvkallt, grått regn.

fredag, december 16, 2011

Knaperstekt kyckling

Dagens fredagmiddag kommer bli mycket god.

Som sagt var

Leka lite mer

Och i går när jag satt och jobbade för fullt kom JD förbi, vi stack till Faros och åt, sedan gick hon mot biografen och jag till A:s butik, dit kom R, vi fortsatte till Bar Central, A slöt an och lite senare även JM. Mycket snack om sociala medier, om kommunikation, om prestation och den hårda konkurrensen i dagens samhälle. Som jag inte riktigt hundra procent tror på faktiskt. Tror det är ett spel för gallerierna, typ: "Psst! Vi säger till alla unga att konkurrensen i dag är stenhård så de jobbar ihjäl sig och blir utbrända vid 22, då kan de inte komma och ta våra jobb, haha!" Eller nåt i den stilen.

Alla arbetsföra utom omkring 9 procent jobbar ju faktiskt. Så så stenhård konkurrens kan det inte vara. Sedan har alla inte så roliga jobb, men frågan är om de "roliga" jobben blir så jävla roliga när själva jobbet bara är någon slags kapplöpning och tävling i vem som är bäst, störst, vackrast. Inte den skojigaste arbetsplatsen om du frågar mig.

Jag säger som Wallpaper: Work is play.

Förr i tiden


Det här känns sååå Göteborg 1996 för mig. Spinkiga killar med jeansjackor och rufsigt hår. Jag bodde där då, drog runt på alla de där gatorna, ständigt på väg någonstans, alltid rastlös, alltid lite frusen, på väg till nästa grej.

Jag var en spinkig tjej med rufsigt hår och jeansjacka.

Korg nummer två

Nu har jag min korg av återvunnet gummi som ska innehålla sygrejer.

torsdag, december 15, 2011

Ett lagomt förhållningssätt, tack

Detta har hänt i min extremt intressanta tillvaro:

1. Jag tänkte en idiotisk tanke att jag skulle hämta dottern tidigare än vanligt på onsdagar och ta henne till jobbet med hämtpizza. Att jag skulle kunna jobba på lite, fast med henne där. Så jag började åka iväg mot skolan, kom dit, släpade henne därifrån (sonen var med mormor på Nötknäpparen), vi väntade i evigheter på 66an tillbaka och satte oss till sist på den, full av skrikiga ungar, sedan kom vi till Primo pizza och då orkade jag inte med min ambition utan vi satt där, helt enkelt, åt pizza i lugn och ro och sedan tog vi buss 3 till Eriksdalsbadet och badade i äventyrsbadet en stund. Sedan var hon på sin simklubb medan jag ägnade 15 minuter åt bröstsim bland tusen långsamma motionärer (dagens andra träningstillfälle, yogade samma morgon). Så hämtade jag upp dottern, vi duschade och tog 3an hem. Mamma läste godnattsagor för dem och så åkte hon hem, barnen somnade på tok för sent och F och jag kollade tv och spelade wordfeud vilket är typ det enda jag gör på fritiden just nu.

2. Sov och gick upp tidigt, kom iväg med dottern och fick gå hela vägen till Forsgrenska där hon skulle simma, igen, fast med skolan. Så gick jag trött som ett härke iväg mot min träff på UD, åt frukost där, så ett möte till på samma ställe och sedan till kontoret och jobba, jobba, jobba.

Slutsats: Det var väldigt skönt att smita från jobbet i går. Att bara hänga runt i lugn och ro med dottern. Köpa fin-kola till fröknarna. Knalla förbi A och prata lite, där förresten dottern berättade att hon vill bli "desajnare" och göra barnkläder eftersom dagens barnkläder är så tråkiga.

Framtida löfte: Jag ska sluta tänka att jag ska jobba mer än jag kan. Jag ska jobba lagom.

Lunch på kontoret

onsdag, december 14, 2011

Frökenpresent - mammans jobb

Efter jobbet i går fixade jag presenter, till dottern (är sjukt nöjd med den presenten!! Vågar inte skriva vad det är för hon kan ju läsa), systern, systerns fru samt svärföräldrar. Sedan gick jag hem, där var barnen, F och dotterns kompis A. De lekte tjuvar på grund av årets tv-julkalender. A blev hämtad, F la barnen i flygande fläng och tog sedan taxi till Vasagatan där han var på bjudfest och Riche. Jag satt ensam i soffan och funderade på livet, la mig vid midnatt, han kom vid 2. Sedan gick han upp tidigt och drog iväg med barnen, jag gick upp, tog en kaffe och stack till yogan. Tränade en timme, sedan fick jag ta trean till Södersjukhuset och göra min mammografi. Deltog också i en stor undersökning som ska göras om varför vi får så förbannat mycket bröstcancer i i-länderna. Kanske är det deon, kanske är det plasten vi förvarar allt vi äter i. Mjukplast - ajabaja.

Nu är jag på kontoret och jobbar på. Jag har egentligen bara tre julklappar kvar - F, mamma och sonen. Ja och så fröknarna förstås... Det är ju av någon outgrundlig anledning alltid mammors ansvar.

Buss på sunksidan av Ringvägen

Kom just från mammografin på SÖS. Tydligen mycket mer bröstcancer i väst. Något med vår sjuka livsstil...

tisdag, december 13, 2011

Mitt i mitten

Sitter hemma i soffan och summerar livet. Hamnade plötsligt i 90-talet tack vare en låt jag hörde mycket på då, någon gång när vi bodde på Kastellgatan i Göteborg. Here comes the sun med George Harrison. Kanske var det för att våren kom och allt verkade lättare plötsligt. Sedan blev den våren och sommaren en av mitt livs värsta. Vilken ironi. Som tur är kan man spela samma låt igen och igen. Men man slipper leva samma liv igen och igen. Man kan lära sig, borsta av sig, snagga håret och gå vidare. Något annat väntar alltid bakom knuten. Bättre eller sämre - nytt i alla fall.

Räknar ner ännu mer

Och nu nio. Jag älskar den där biffsalladen de har på Urban Deli den här veckan. Jag tror jag söker upp den.

Räknar ner

Tio. Nu har jag tio kvar att intervjua.

Uppskatta det man har

Jag är i virrighetens landskap just nu. Tappar fotfästet, halkar runt, hittar inget som håller. Som står fast. Har alltid haft svårt att hantera att jag har mycket jobb att göra. Men ska börja lära mig att tänka - det kommer gå bra. Det kommer gå finfint. Det går ju alltid bra. Varför inte nu? Varför noja? Varför spendera halva sin tid åt neurotiska funderingar, ältande, ångest och tvångstankar? Varför inte bara ta det här jämrans livet och krama musten ur det. Uppskatta saker. Som att det var skönt att lämna barnen i dag, i tid. Det var trevligt att möta V på bussen, har aldrig riktigt pratat med honom förut. Hans jobb verkar underbart. En platt organisation på riktigt, alla har samma lön. Blir det klirr i kassan får alla bonus. Inspirerande.

Som att jag fick iväg min miljögrej i går, och att det bara återstår lite pill med Frilansjournalisten så är den klar. Som att det bara är elva personer kvar att ringa av 45 i ett stort projekt. Som att jag ska få skriva en artikel helt utan research därför att researchen består av hela mitt moderskap, hittills.

Ja nu ljusnar det lite i virrvarret.

Etiketter:

Tjena!

Streetwise duva på Hornsgatan. Idag härskar glåmighet. Barnen har påsar under ögonen, sonen får ständiga sammanbrott. Men de kämpar på. Under protest. Dottern tog på sig lucialinnet och kronan idag. Ett ljus lyser. Vet inte om batterierna eller lamporna är slut. Har gett upp vad gäller lucialjus.

Etiketter:

måndag, december 12, 2011

Säger vem?

Obegriplig konflikträdsla

Det är svårt att arbeta med svenskar. Vi är så artiga - och kan inte säga rakt ut vad vi tycker. Det säger S som försöker jobba med svenskar. Säg att en svensk är emot ditt förslag, men inte säger hon/han det. I stället låter det "Nja... Jo kanske..." och så blir det lite tryckt stämning. Helt omöjligt för en utlänning att förstå att personen just sa nejtack, kom med annan idé. Av konflikträdsla så kör man lite passivt undanflyende och sedan, när den andre inte fattar, så kommer nästa steg: Den passivt aggressiva. Sura, frustrerade svensken. Som ändå inte konfronterar. Inte lätt!

Grannen barnvaktade så F och jag kunde träffa vår gamle vän P på hotell Nobis i går kväll. Vi åt bresaola och snackade i en timme, sedan åkte F och jag hem och sov.

Det är i alla fall rent hemma hos oss just nu. Men vi är trötta. Barnen är trötta. F tog upp dem extra tidigt (efter radiojulkalendern) för de skulle på julvandring i kyrkan. Själv slet jag mig ur sängen, in i duschen och iväg med 3an till yogashala för att yoga, cirka 1h15 minuter mysore. Så till kontoret. Här är vattnet avstängt hela dagen. Inget kissa, inget dricka vatten, inget kaffe. Alla flyr titt som tätt till fiken runtomkring.

söndag, december 11, 2011

Mycket nu

Nu så är det söndag och det har varit en extremt busy söndag, särskilt eftersom det blev haveri med storhandlingen. Men vi åt frukost, sedan hämtade jag bilen jag bokat på Bilpool, sedan skjutsade jag dottern och F på fotbollen och åkte med sonen till Sickla bara för att upptäcka att vi glömt lappen med allt vi skulle köpa, försökte ta en genväg hem men höll istället på att hamna i Södertälje eller åtminstone Farsta, sedan hem och inse att lappen var borta, skriva nytt och ta med böckerna, äta lunch på gallerian och så storhandla. Sonen var på strålande humör och riktigt hjälpsam. Sedan hem med bilen, lasta ur, åka tillbaka med bilen, stå och packa in i kyl och frys i hundra år och försöka ge feedback på Tivoli med grannen och så kom grannen och så lagade jag hux flux orientalisk lax och så kom syrran med fru och alla åt (grannen hade gått) och så hörde P av sig som tydligen är i stan och så städade vi klart - jag dammsög - och så lagade jag pizzadeg till måndagmiddag och så höll vi på fram och tillbaka och kanske får vi barnvakt så båda kan träffa gamla kompisen P. Eller inte. Hur som helst är det mycket.

Lunch i galleria

Efter haveriet med handlingslistan - som innebar att vi fick åka hem igen fast först åt fel håll, Farsta - tog vi helt enkelt med oss receptböckerna och nu måste vi hämta kraft med hjälp av lunch. Den här handlingen kommer ta tid.

Klantlaget

När vi kom fram till Willys insåg sonen och jag att lappen med allt vi måste handla är hemma.

Etiketter:

lördag, december 10, 2011

Tomten är vaken

Sanningen om vårt sovrum

Om vi inte var så slöa och sugna på att ta det lugnt skulle vi städa. Men ä. En annan dag. Så länge är det så här det ser ut.

Inte helt ofestligt

Bar Central en fredagskväll i december 2011.

fredag, december 09, 2011

Totalt ofestlig fredag - eller?

För helvete. Det är fredag och här sitter jag och jobbar. Vilken tönt man är. Nu får det banne mig vara nog! Jag betalar en räkning, ber om ursäkt för ett jobb jag inte fixade den här veckan fast jag borde och går härifrån. Med svansen mellan benen.

Nu får det vara nog!


Jag la mig vid 23-tiden i går, sov och gick upp klockan 7 efter att ha lyssnat på SR:s jul-kalender med barnen, duschade och gav dem frukost och stack iväg i regnsnöslask - satte på mig vinterskorna från förra året - insåg att de var helt värdelösa för efter två meter började det sippra in vatten i hälen - lämnade barnen lite för sent, gick till bussen och åkte till yogan, yogade en timme (fick korta för de stängde 10), sedan var det jobb jobb jobb, åkte tuben till kiropraktorn, kom lite sent pga tunnelbanehaveri, sedan fick jag kasta mig in på Babel deli för att fortsätta mina intervjuer per telefon men någons mobil stänger av sig precis hela tiden så det blir inte klart. Kiropraktorn ska få mig att sluta spänna käken. Han knäckte mig i nacken, det var läskigt. Nu köper jag nog ett par riktigt fula jävla stövlar i plast som inte är hala, som är varma, som inte tar in snöslasket. Jag köper dem på bilden här, Icebraker. Trots att jag faktiskt bara använt nuvarande skor i en säsong. Jag har fanimig fått nog.

Några regler för stockholmska småbarnföräldrars vinterskoinköp:
1. Skorna måste vara superenkla att ta av och på, eftersom man ska ta av dem då man ska in och ut på skolan, jobbet, hemmet och varken hinner eller orkar stå och dra upp blixtlås/karborreband/snören eftersom man alltid bär minst fem kassar samtidigt och allt rinner ut och ramlar omkring när man böjer sig. Alltså ska man ha kliv-bara-i-stövlar.
2. Skorna måste klara superslask ena sekunden och iskalla, snorhala gator andra sekunden.
3. Skorna måste vara supervarma ifall det blir minus 20 helt plötsligt, eller om man måste stå i tre timmar vid en lekplats.
4. De måste sitta fast ordentligt på foten så man kan rusa fram i motig snömodd när man håller på att missa buss, tunnelbana, en unges julföreställning och en annan unges julvandring och what have you.
5. Alla dessa regler sammantaget gör att de kommer vara asfula och garanterat i någon supertrist färg typ svart eller brunt. Vilket bara är att hacka i sig.

Etiketter:

Hade hunnit

Jag hade kunnat hinna till kiropraktorn i tid - om jag inte åkte för långt med tunnelbanan. Nu är jag sååå rökt.

torsdag, december 08, 2011

Virrpanna

Då har jag arbetat så hjärnan börjat koka. Inuti skallen är allt ett virrigt nystan. Måste ändå göra två intervjuer innan jag kan åka hem och börja dra in luft i lungorna. Men nu vill jag ha något gott med mig hem. Jag är ändå på ett ställe där det borde finnas god mat, rent statistiskt sett.

Försöker visualisera morgondagen men den är lika virrig den. En intervju 12.15, det måste jag komma ihåg. Kom ihåg det!

Vi säger Godmorgon Bredäng!

Ensam i kontaktlösheten

Jag hatar kontaktlöshet. Att vara i samma rum som en person man känner men inte har en aning om vad den gjort på sistone, vad den tänker på, hoppas på, drömmer om, vill. Det är mitt värsta. Med barnen är det knepigt - de klarar inte att berätta, eller vägrar tills man spenderat minst en timme ihop i full koncentration. Tonåren lär bli tuffa för mig.

Med vuxna kan det till och med gå så långt att jag lämnar människor därhän som inte kan leverera den kontakt jag behöver. Själv har jag ambitionen att leverera så mycket kontakt som möjligt. Kunde lika bra vara ensam annars.

Bättre

Idag ska lunchen bli lite bättre. Jag klarar nästan inte dålig mat längre - systemet brakar ihop, jag darrar och får svimningskänslor.

onsdag, december 07, 2011

Smygäter kola

Idag gick F med barnen, jag sov lite extra och stack sedan ut på hala gator för att komma till Zinkens t-bana (det går inte att cykla längre, för halt). Så åkte jag ut till stället där jag jobbade hela dagen, eller åtminstone fram till 14. Utan lunch. Lite kaffe och några pepparkakor, det var allt. Sedan lite chips på vägen tillbaka med tunnelbanan.

Hämtade sonen som var på väg från Bergsgruvan, tog bussen till Eriksdalsbadet där han bytte om och fick hasta till simskolan. Han ska få avancera till nästa nivå! Han var inte så sugen på att bada i äventyrsbadet så vi stack raka vägen till duschen och sedan upptäckte vi att nycklarna till hänglåset ramlat av gummiarmbandet, så vi gick tillbaka överallt och letade men fick i stället be någon bryta upp låset, så klädde sonen sig och vi gick till Ringen, där han beställde nudlar och vårrullar, medan jag åt stressad kyckling med stark sås.

På vägen hem köpte vi ett nytt hänglås, denna gång med KOD på. Nu ser han på Tjuvarnas jul (julkalender) medan jag försöker hinna med lite allt möjligt. Till exempel att sno åt mig lite kola utan att han märker det.

Dagens lunch

Inte så fancy...

Resa till jobbet

Ska utsocknes för dagens jobb. Dock inte så långt.

tisdag, december 06, 2011

Kolakväll

Har precis gjort en perfekt, seg kola. Man kokade 2 dl socker, 2 dl grädde, 2/3 dl sirap och 1,5 msk kakao i typ hundra år tills den var 122 grader varm. Sedan svalna, skära upp, in i kylen. Ät!

Arbetsklar

I måndags fick jag avbryta arbetandet för att sticka till barnens julkafé, jag var där före 15 och F kom strax efter mig. Vi såg sonen sjunga först, sedan såg vi dottern sjunga i sitt klassrum, sedan stack F till jobbet igen och jag fick med mig barnen först hem sedan till grannen på måndagmiddag: Ugnspannkaka. Vi snackade om ditten och datten och hade trevligt, men barnen blev sjukt trötta efter Bolibompa så vi stack hem. F skulle kommit till läggningen men skickade sms att han skulle missa den så jag la barnen och sedan såg jag en massa Pan Am-avsnitt på raken och så kom F och jag var sur för han messade så sent om ändrade planer och så la jag mig och gick upp och iväg med barnen till skolan och där visade det sig att dottern skulle varit kl 8.00 för de skulle på julvandring i kyrka, jag skjutsade raskt dit henne, jag åkte och yogade en timme, sedan jobbade jag på och gick på lunch på UD med syrran och hon fick ansiktsbehandling och inte jag (vi skulle gått ihop men min ansiktsbehandlare var sjuk) och nu arbetar jag på för att bli klar. Detta ljuvliga ord. Klar. Tänk att få bli det.

Saker jag inte uppskattar just nu

1. Att jobbet krånglar, eller JOBBEN för jag har tusen samtidigt.
2. Att jag inte får åka någonstans där det är 30 plus och varmt hav samt swimmingpool och jättegod afrikansk mat (som till Ghana, där min syrra nyss var, tex)
3. Att min skrivare nästan gjorde mig vansinnig så jag slog och slog och slog den och då plötsligt fungerade den. Men jag vet inte hur länge.
4. Att min ansiktsbehandling ställdes in.
5. Att jag träffar för lite kompisar.
6. Att jag bara springer på aktiviteter och tvångsgrejer med barnen istället för att göra något kul, trevligt, avkopplande ihop.
7. Att F och jag bara försöker synka våra kalendrar men inte hinner göra något kul, trevligt, avkopplande ihop.
8. Att F och jag varken har tid eller koncentrationsförmåga att ta tag i vår lägenhet - den behöver rustas upp och det nu.
9. Att min axel börjat krångla så jag inte får göra yoga som jag vill.
10. Att ingen jävel ringer tillbaka! Särskilt inte de där från skrivar-supporten.

Dagens outfit

Irriterad är dagens look, trots yogan som jag lyckades klämma in.

Varje dag är det något. Man kan lika bra säga upp sig och bli hemmaförälder. Barnen ska ha med sig tusen saker hela tiden, det är något på bokstaven H, det är två olika läxor som ska vara klara till två olika dagar, det är simskola jättetidigt på morgonen på annan plats, det är gympan som genererar blöt handduk som ruttnar, det är frukt varenda dag och så lite matsäckar och julfika som börjar kl 14 en måndag och dagen därpå ska man ha koll på att den ena ungen skulle ha varit i skolan kl 8 på morgonen för julvandring i kyrka och på torsdag ska hon ha sina skridskor på skolan annars kommer hon missa skridskofritids och en ska ha ett ljus i skolan varje dag och en annan ska ha rena underkläder och den tredje ska ha en ifylld vab-lapp av stressad skolpersonal och det ena med det andra med det fjärde. Jag undrar när teparty-rörelsen tog över svensk kommunal skola. Det känns som ett test - är du bra nog förälder!? Bara för att man lyckas stoppa ner ett äpple i väskan. Jag trodde ändå föräldraskap handlade om att se sina barn. Inte springa stressad omkring och klocka vartenda ställe och tidpunkt de ska vara var med sina prylar, som ständigt måste köpas nya. Förresten har sonens skor sjabblats bort och nu har han några som liknar hans men det står Molly i dem. Ingen Molly finns på skolan. Det är så jävla typiskt.

Etiketter: ,

måndag, december 05, 2011

En fisksoppa bort

Jag börjar känna att det går mot lov. I kroppen, mentalt. Jag är helt slut. Saker som krånglar gör mig vansinnig, handlingsförlamad. Jag är okreativ och tråkig, jag har ingen intressant tanke i huvudet och blir alldeles för lätt sur.

Just nu bråkar jag med Canon laserskrivaren, och det är inget spirituellt bråk om man säger så. Den säger att jag har problem med Paper size. Jag säger Sedan när blev A4 queer din jävla skrivarjävel?!! Jag säger: Jag måste kunna skriva ut saker, annars kan jag förbanne mig inte jobba, fattar du det ditt as!?

Jag sitter förstås i en vanlig telesupport, vår tids lilla helvete, och väntar på en Godot-person som aldrig kommer ringa upp.

Samtidigt försöker jag ringa människor så att jag kan göra mitt jobb, jag försöker mejla människor så att jag kan göra mitt jobb, men det är som att ropa i en tom öken.

Ä. Jag ger upp och tar mig lite fisksoppa med aioli och ser vad som händer - med skrivaren, med hjärnan och kroppen. Lite omega 3 har aldrig skadat.

Etiketter:

Julklappsångest

Fan vad bra alltså. Om man är dålig på att hitta på julklappar beror det inte på problem med inlevelseförmågan/empatin eller prestationsångestblockering utan att man är dålig på att MENTALISERA! Och det går givetvis att träna upp liksom allt annat mentalt. Så här blir man bättre på sitt mentaliserande.

Den här morgonen tog F barnen till skolan, jag gick på yoga (mysore, 1h15min) och arbetar nu medan jag äter frukost. I dag blir en effektiv dag. Ja, jag försöker intala mig det genom mentalisering.

söndag, december 04, 2011

Här kan ingen mossa brinna

Gillar den säkra adventsljusstaken.

Andra advent

Efter dotterns fotboll gick vi hem. Killarna gick på kalas och under tiden bakade vi lussebullar, med kesella i för saftigare smak. Jag yogade (alla stående) i 30 minuter medan degen jäste. Dottern gjorde läxan. Sedan svidades det om till pepparkaksgubbe och lucia. Lagom till fikat efter maten.

Fint på något sätt

Trött eller uttråkad, det är frågan


Min nya obsession - en Jimmy Choo-sko, som man kan ha på alla sorters finfester, till exempel nyår. Det verkar som om jag årligen får en sväng av glitter-besatthet. Men den här tänker jag skulle kunna funka länge - ja, för de flesta finfester jag ska på i resten av mitt liv (det är nog bäst, med tanke på priset). Förutsatt att mina fötter fortsätter hålla storlek 39 förstås... sånt vet man ju aldrig.

Hur som helst - det kommer aldrig att hända att jag verkligen köper något på Net-a-porter. Det är bara någon slags bisarr, masochistisk avkoppling att surfa runt i Det Ouppnåeliga.

Annars har helgen bestått av rätt mycket vila, vilket var tur det. I går var enda utflykten att promenera till Orionteatern längs vattnet medan barnen plockade upp "fönster" - skivor av is - men när vi kom dit började sonen gråta för han tyckte att det var en värdelös överraskning och han hatar cirkus. Efter cirka 45 minuter började han dessutom tröttna rejält och ville därifrån. Dottern däremot gillade det skarpt. Så gick hela familjen och fikade och jag och dottern var på Åhléns och köpte 3 nagellack för 100 spänn samt ny mössa till henne. Sedan hem, softa och jag stekte färdig pyttipanna och sedan la F barnen och så kollade vi på tv och sov, till nio faktiskt. Nu är jag på fotbollen med dottern. Så fort något blir lite tråkigt ställer hon sig vid sidan av, "trött".

Etiketter:

lördag, december 03, 2011

Köksbordet i realistiskt ljus

Så här ser vårt köksbord ut, om man ska vara helt ärlig. Men vi har i alla fall fått till fyra ljus i adventsljusstaken. Åtminstone det.

Igår efter att ha jobbat utomhus i minusgrader i en timme (Stortorget) cyklade jag stelfrusen till Babylon. F, jag och dottern skulle ätit japansk fondue när sonen var på sitt pyjamasparty, men även dottern ditchade oss för sina kompisar, så få valde F och jag de fantastiska pirogi som finns på Babylon. Cyklade via Ica till gården där barnen var hos var sin familj, samlade ihop dem och gick hem. Jag la dem och läste Harry Potter, sedan sov de som stockar vid 21.15. Vi kollade på tv men fick lägga oss vid 23. Idag blir det cirkus.

fredag, december 02, 2011

Stortorget

Julmarknad på Stortorget. Fråga mig inte vad jag gör här - det är hemligt nämligen.

Att fira med missbruk

Skrivångest ska kunna avhjälpas genom att man installerar den här grejen - write or die. Jag vet inte jag, kanske skulle kunna vara något att prova.

I går var det fullt ös, jag började på en artikel och skickade ett synopsis och drog iväg på möte med en uppdragsgivare, sedan var det raka vägen till kontoret igen eftersom det var Årsmöte, detta årligen återkommande på mitt frilanskontor. Det var trevligt och upplysande och utan chock, sedan cyklade jag och Hanna medan de andra tog 3an till Kungsholmen. Där åt vi julbord förra året också, och det var lika bra i år - nästan - sedan myste vi i Orangeriet och gjorde frågesport, där jag kom två andra året i rad och därför fick Äppelmartini som tröst. Vi snackade på som vanligt om allt mellan himmel och jord (frilanslivet, alkoholism, hästar, feminism, scumdebatt, konst och så vidare), sedan vid midnatt var det bara att grensla cykeln, hur osugen man än var, och cykla hem, sova oroligt på grund av överfull mage, upp tidigt och lyssna på radions julkalender om en fattig flicka vars arbetslösa mamma sticker för att få jobb, frukost, tjat för att få barn i tid, så raka vägen till Ersta Diakoni som firar 25 år med att prata om missbruk ur ett barns perspektiv. Det kallar jag hardcore-fira! Icke desto mindre intressant.

Etiketter: ,

Spritflaskan fram

Fin utsikt, men tungt ämne: Barn till alkoholister. Den här teckningen ritad av ett barn. Jul för alkisungen.

Nu ska det föreläsas

torsdag, december 01, 2011

Julbord med jobbet

Etiketter: ,

Konsten att vara människa

Jag tror att vi måste börja prata om konst och konstens okränkbarhet. För det här håller inte längre. Konst är gestaltning av verklighet. Konst är inte verklighet. Folk verkar ha problem att förstå det. När Lisbeth Salander blir våldtagen är det alltså inte så att hon blir våldtagen. Däremot finns i verkligheten många människor som blir våldtagna. Att påminnas om det - i konst eller andra kulturella yttringar - är bra för oss, det är bra för oss att utmana våra tankar. Vi befinner oss ju inte så ofta i andras huvud. Via konstens föreställningsvärld kan vi få tillgång till andras huvud. Det är vad som skiljer oss från djuren. Vi bör inte vara stolta över att vi inte kan göra den distinktionen. Vi bör fråga oss vad det är inom oss själva att vi saknar förmåga att göra distinktionen. Något har nämligen gått knas om vi inte kan skilja verk från verklighet.
eXTReMe Tracker