Cykel provocerar

Har just haft en nära fascist-upplevelse. De erbjuder ju så gentilt folk att ta med sig cykel på tåg, pendeltåg såväl som upptåg. Men när jag cyklat rädd och stressad genom kolmörk skog, hunnit med tåg, hakat fast cykel enligt instruktionerna, så fick jag ändå inte åka med, enligt fascisten till tågvärd. Klockan var nämligen 17.27. Först kl 18.00 var det okej att ta med cykel. Det står inget om det på ul:s hemsida! Jag bad och bönade att få gå av i Uppsala istället för allmän förfrysning på landet, fick det. Gick av och satt på bänkbefriad perrong - tre millimeter av mitt arsle fick plats på en betongklump - där jobbade jag eftersom jag inte hann allt jag skulle, eftersom jag följde med barnen på stadsutflykt till orangeriet med Harry Potter-vandring som istället blev safari i domkyrkan, för biljetterna tog slut. Det var schysst! Man blir lugn av kyrkor.

Ja, sedan tog jag tåget 18.13 och så bytte jag till pendeltåg där jag visserligen får vara men jag måste utstå hemska förseningar mellan centralen och södra station. Puh.

Höstjobb

Är kvar på landet, jobbar härifrån. Fast just nu är det lunchpaus. Då jobbar jag med annat krafs.

Tack Finland!

Efter en joggingtur på 5 km njuter jag av den bästa av alla finska uppfinningar: saunan.

Sjukt roligt

På iphones korrigerar telefonen själv vissa stavfel. Men rätt ofta blir det fel. Väldigt fel. Till mångas glädje... Läs här och garva!

Läggs ner

Så tråkigt att denna tidning ska läggas ner, tycker jag! Men så är det tyvärr...

Oj måste visst gå

Efter aw:n på Urban Deli i går, cyklade jag hem och fiskade upp middag på Coop: grillad kyckling, färdig potatisgratäng. Sonen så hungrig att han kastade sig över maten. Så kom syrran och hennes fru lite senare, vi snackade och drack bubbel. Jag la barnen, sedan pratade vi lite till och så gick syrran och hennes fru och vi kollade lite tv och la oss, upp vid niotiden. F stack nyss med barnen till landet. Själv ska jag fira en kompis födelsedag i efterhand. Om bara 40 minuter!

Tuff match

Helt vanlig scen i en familj innehållande dinosaurieintresserad sexåring.

Paris se veille

På Urban Deli är det tema Frankrike just nu.

Ring nu, please! NU!

I går hämtade jag barnen och cyklade hem. De var mycket trötta. Jag lagade den spännande maträtten korv med potatismos och den gillade inte sonen, så han fick i stället lite lasagne från balkongen. Sedan Boli och så kom F och då gick jag ut och blev upplockad i taxi av E och vi stack på Tjallamalla-festlighet där jag köpte ett par tjusiga mysbyxor och sedan gick vi till Ljunggrens och åt (jag bara en förrätt) och så gick jag hem och så sov jag och vaknade kissnödig vid 2 och när jag skulle somna om trilskades sovandet igen (!!!???) men till sist sov jag och så ringde barnens mekaniska väckarklocka och de drällde in och sonen hade dramatisk uppvisning eftersom vi inte tyckte om honom, trodde han, men vi sa emot och då kunde han äta gröt och dottern dukade fram frukost så fint, så fint, och jag tog barnen till skolan och begav mig till jobbet. Hade ett möte om texter jag redigerat, och nu sitter jag och skriveliskriver och hoppas - VERKLIGEN HOPPAS - att jag inom väldigt kort tid kan få göra en intervju. Håll tummarna! Om jag får det, kan jag få gå och ta en aw med B, som är uppe från Göteborg. Det vore trevligt.

Skönhet - inte så spännande

Dagens läsning: En het amerikansk designbloggare har intervjuat F om Bar Central, läs här! Jag gillar det där att man struntar i vackert och går mot det fascinerande i stället. Skönhet är överskattat och ack så ointressant i långa loppet.

Skolans höjdarspöken

Vad jag gör just nu? Jag vet inte själv faktiskt. Jag vet inte vad jag sysslar med. Jag håller på och försöker få ordning på mitt liv, det är vad jag gör. Jag tjänar pengar, eller försöker. Gjorde intervju i går, ska skriva text inom kort. Träffade även JD i går efter att jag inhandlat en väckarklocka åt barnen, åt lunch på Gondolen minsann, sedan till jobbet och efter jobbet fick jag bege mig till skolan, hämta dottern, tvinga henne att byta om till fotbollskläder fast hon var trött och ovillig, cykla med henne till Shanti och stressa i oss mat, sedan vänta 1,5 timme medan hon spelade fotboll, så cykla hem vilket blev galet tålamodskrävande eftersom dottern var extremt långsam, så lägga barn, kolla Palme-dokumentär, lägga sig själv, vakna tidigt och höra F lämna hemmet vid fem på morgonen, så upptäcka att den nya mekaniska väckarklockan tydligen inte funkade och skynda upp trötta barn, stressa på så dottern kom i tid för att gå med klassen till simskolan, sitta i trappen med sonen och prata om skolspöken i källaren (som konstigt nog låg högst upp i den gamla skolbyggnaden, men han känner nog inte till begreppet vinden), så cykla till Yogashala, träna 1,5 timme i mitt anletes svett, veckla ut morgontidningen på Bakverket där jag unnade mig frukost, sedan arbeta igen och upptäcka att hemsidan återigen gått åt helvete är så jävla trött på den skiten, min hemsida bryter ihop hela tiden.

Ja, så åt jag min lunchmatsäck och nu ska jag försöka söka en tjänst eller två. Alltså ingen av dem inkräktar på mitt frilansliv. Men de kanske ger större trygghet. Vi får se.

Frukost ute

Lämnade barn astidigt imorse eftersom F dragit till Köpenhamn (han stack typ kl 5) och dottern har simning idag. Därför hann jag yoga. Efter yoga: Stockholms godaste utefrukost på Bakverket. Salladen heter matzuhiza och den är to die for.

Hammarby damfotboll

Tjejer födda 2003. De är sjukt söta. Men jag och dottern fick stressa i oss maten på Shanti eftersom det tog infernaliskt lång tid för dem att laga.

Kylan kryper in under höstjackan. Burr!

Omen

Fick sådan otäck känsla plötsligt i dag. Hjärtat sjönk, det var som om ett stort mörker la sig. Hoppas att jag inte är synsk och något dåligt hände på riktigt. Hoppas att det bara var hormoner, väder, ekonomisk kris, vänner som är ledsna eller något annat som går över.

Mot villorna i Nacka

En journalist på väg till morgonens uppdrag.

Noll inredningskoll - men sjörövarkoll har jag!

PANG! Där gick startskottet för vår kapprustning här hemma. Förlåt, jag menade upprustning. Nej alltså inredning. Vi ska inreda och byta rum, fixa köket och hålla på. Ångest, ångest, ångest, jag vet. Vi är inte FixarFamiljen. Sist det fixades här hemma var när vi hade en nyfödd bebis och en tvååring och ja, det blev lite tungt. Nu är det nya tider. Ekonomiska kristider. Tider då man inser att tja, man kanske får sitta still i båten. Bo trångt i en trea fast man är fyra i familjen, hitta lösningar ändå. Som att barnen får det större sovrummet och föräldrarna det mindre. Som att de får våningssängar så de kan ha riktiga skrivbord därunder. Nu när de har läxor och annat Allvarligt.

Jag har inte så mycket att säga till om när det gäller inredning, eftersom jag har noll koll och min sambo har hundra procent koll. Det som jag vill lägga till, tycker han mest förstör. Den här gången vill jag lägga till fototapeter föreställande Världen. Jag älskar Världen. Min idé är att barnens rum innehåller ovanstående sjörövar-tapet. Medan vårt rum innehåller the real thing. Eller om den riktiga kartan ska vara i köket. Jag låter estet-fascisten i familjen bestämma var. Inte om. Utan var. (Han bestämmer ju allt i övrigt.)

Fattigpensionär, det är jag det

Tiotusen kronor. Det är vad jag kommer att få i månaden som pensionär... FÖRE SKATT. Om jag inte sparar mer pengar. Sa han på Folksam. Tuff skit alltså. Samtidigt, jag vill så gärna frilansa. Jag hänger mig fast vid det här livet. Låt mig få finnas, låt mig få vara min egen firma!

Nu ska jag hämta son, sedan äta som en idiot så jag får sova i natt. Vill så gärna sova i natt.

Sömn var visst inget för mig

Nu börjar jag se ett mönster här. Om jag äter för lite på kvällen, kan jag tydligen inte sova. Och det finns inte en chans att jag går upp 2 på morgonen och äter mat! Där går min gräns - det är för tråkigt helt enkelt. I stället kämpade jag med mig själv i två-tre timmar i natt innan jag till sist faktiskt somnade. Så jävla irriterande.

Utan någon (ångestfylld) anledning är jag alltså hur trött som helst i dag. Dessutom var det ingen volym på klockradion så jag hörde aldrig när den skulle väcka mig i morse. Fick hetsa barnen massor och kom 5 minuter för sent till dotterns klassrum.

I går började dagen med yogapass, mysore, sedan arbetade jag och åt lunch på kontoret. Efter jobbet hämtade jag dottern+hennes kompis A, deras gitarrer och vi tog 74an till Hammarby sjöstad för gitarrlektion. Först åt vi kinesiskt (kl 17, alldeles för tidigt på kvällen tydligen eftersom jag blev så hungrig på natten att jag inte kunde sova), sedan gick vi till lektionen, jag handlade mat och så tog vi 74an tillbaka till Söder, A:s pappa hämtade upp henne och jag och dottern gick hem. Jag la barnen ganska omgående och fick sitta en stund i dotterns frisersalong. Duschade, åt en avocado, försökte lägga mig tidigt, somnade aldrig.

Töm och glöm

Gräva, gräva i arkiven. Den här hösten har inneburit en del letande bland mina gamla texter. Annars är det mycket töm och glöm över min arkiverings-teknik. Jag försöker ändå samla på mig texterna jag skrivit genom åren, men de är ju spridda i massa olika tidningar. De gånger jag har tidningarna tillgängliga, kastar jag ner dem i en djuuup papplåda i garderoben. Ett år blev den full. Då skaffade jag en ny, lika stor låda. Snart är även den full. Jag har ingen aning om vilka artiklar som finns var, för jag kastar liksom ner hela tidningen.

Men i dag ska jag göra en ansträngning och försöka hitta en grej jag gjorde för ett par år sedan. Det kan vara ett roligt jobb på g, så jag har mycket att vinna på att hitta den. Wish me luck!

Måndag morgon

Då börjar veckan igen. Efter stora ingenting-lördagen, som avslutades med fläskkarré i hoisinsås-glace och franska filmen le prophet, otäck men bra, blev det söndag. Syrran och hennes fru kom, sedan stack F och jag ner i källaren och röjde. Barnen tog julpyntet och drog ut på gården. Sedan gick dottern till syrran medan F och jag och sonen gick på hans klassfest i Tantos festlokaler. Galet som vanligt när många barn samlas. En sväng på D-husets gård, sedan gick jag med sonen till syrran, och så passade F och jag på att jogga 5 km medan lasagnens köttfärssås kokade. Duschade, gick till syster, vi vaxade oss under armarna, hem med barnen och äta lasagne. F la dem, sedan såg vi ytterligare en film: Puss, den var helt okej. F har gått med barnen till skolan. Friden lägrar sig. Ute råder dimma.

Snygga blev de!

Ingenting-lördag

Vi bestämde att den här lördagen gör vi absolut ingenting. Vi behöver sådana dagar, vi som lever i den här familjen. Fast jag stack iväg på en yoga-session vid 11, mysore, vilket innebär att man själv gör ashtangayogans serie nummer ett i en yogashala ihop med andra yogis. Det var trångt om härligheten och jag blev sjukt svettig. Hemma igen, här lyssnas det på Fred Åkerström och dottern plinkar på sin gitarr. Glad igen efter ett litet haveri i morse då en flaska "smartmedicin", alltså omega3-fett för barn, åkte i köksgolvet och fick torkas upp och det hela gjorde mig en smula sur och det pallade hon inte riktigt. Men med lite kommunikation så löser sig det mesta.

Nu - baka chokladbollar till morgondagens klassfest. Sedan återigen ingenting.

Inget större fel

Retrospektiv: Nej det var inget större fel på dig, Bouzigues, du söta lilla franska stad med havet fullt av ostron.

Som en gåva från ovan

Skulle gått med sonen på halloweenfest i skolan idag. Men han föredrog Scooby Doo, chips och hemmamys. Jag kunde inte önska mig något bättre om jag så fick välja mellan allt trevligt i denna världen.

Lilla tärande jag

Kunde inte sova så bra i natt, vaknade plötsligt vid tre och låg vaken till nästan kl fem. Hatar det. Orsaken var ren och skär jobbångest. Det är inte roligt det som händer i vår bransch. Det är framför allt svårt att förhålla sig till. Måste man sluta arbeta som journalist? Det får framtiden utvisa.

Men livet går vidare och jag gick upp, skyndade på ungarna för att få på dem kläder och så iväg till skolan. Dottern blev försenad. Själv cyklade jag på ett frukostmöte, träffade S från DN och E från Mama (fd), pratade med dem och så bar det av till jobbet. Snackade med klok kompis som sa "ibland vet man inte om man tycker vissa saker för att man är feminist, för att man är egoist eller bara för att man är missunnsam" - så bra sagt. Dock - ifall en antifeminist skulle gå igång - betyder ju inte självinsikt gällande VISSA DELAR AV LIVET att man tänker lägga ner sin feministiska kamp. Någonsin.

Så iväg till sonens utvecklingssamtal, verkar som att han fungerar toppen i skolan och tvärtemot allt gnisslande där hemma verkade han plötsligt nöjd med att gå i skolan. Så gick F och jag och åt Bibimpap, sedan gick han för att hämta sin cykel nära mitt jobb och jag - jag arbetar förstås. Mot alla odds sitter jag här och knåpar ihop artiklar, trots att mediehöjdarna tycker att vi är tärande verksamhet vi som gör research, intervjuar och skriver artiklar med stort engagemang. Pissa på oss bara.

Ironin i det hela

Idag, kära barn, blir det köfte till middag. Ni kommer att hata det, vägra smaka, tjafsa och protestera. Likförbannat blir det köfte. Ironin i det hela är att sedan, när ni blivit så stora att ni själva kan laga mat, då kommer ni vilja ha - just det - köfte.

Hämta, lämna, lämna, hämta

Jo i går hämtade jag sonen till simskolan. När vi skulle duscha fick han schampo i ögat och skrek som om han höll på att dö, en bra stund. Sedan blev det lite lugnare, han åt pannkakor och så cyklade vi hem där jag gjorde kantarellpasta. JD kom, vi snackade om livsgåtor och så la jag sonen. När jag läst Bamse kom F och dottern från fotbollen. F la även henne, vi snackade lite och så åkte JD hem. Snackade med F, såg "Seven" och la mig lite för sent.

Cyklade iväg med dottern till hennes simlektion med skolan, sedan till jobbet, har arbetat flitigt i dag. Samt bytt skrivarbläck. Det var dyrt.

Strax: Hämta barn. And the beat goes on.

Ta allt vi har

Om ni inte visste det redan, så stormar det inom journalistiken just nu. Vinstkraven från dem som äger tidningarna mm är enorma, samtidigt som man inte vill betala ordentligt för själva innehållet - journalistiken. Vissa hävdar till och med att journalisterna inte behövs. Hehe. Gradvall skriver väldigt bra här om hur en twittertråd skulle se ut om man tog bort all hänvisning till själva artikeln - den var full av tomma hål. Läs utmärkt krönika här.

Har vi inte journalistik så har vi ingen samlande punkt. Rykten - som att alla brott begås av invandrare osv - får flöda fritt. När vi inte vill betala för journalistik betyder det att vi inte vill ha någon som opartiskt dubbelkollar fakta eller frågar efter bägge sidorna av saken. I stället får vi ett överflöd av skvaller och lösryckt tyckande utifrån våra individualistiska, minimala horisonter.

Det är inget annat än anarki i dess småaktigaste form. Och förstås helt livsfarligt. Men go ahead morons. Kör på bara, krossa demokratin, yttrandefriheten, krossa allt i vårt civila samhälle som faktiskt (oftast) fungerar bra. Låt dem med cashen bestämma, och fortsätta hitta små viktiga samhällsinstanser att parasitera på. Kom bara ihåg - de struntar i dig, i oss, i samhället. De vill bara ta allt vi har. Inklusive vår medborgerliga värdighet.

På simskolan

Är på simskola med sonen, nybörjarnivå (igen). Känner mig helt mosig. Är det för att jag var hos kiropraktorn igår? Tycker det är lite läskigt när de knäcker nackkotor. Men jag tror mer det beror på trötthet. La mig sent igår efter att ha gått med Tinni på förhandsvisning av feministisk pjäs, sedan seminarium om Aktivt föräldraskap (cykla i piskande kallt regn), sedan - guskelov - mys i baren på Vecchia Signora, med italienska charkuterier. Najs. Jobbade hemma idag. Bra koncentration.

Arbetar på bibblan

Finns inget jag älskar så mycket som bibblan. Har idag lämnat barn, yogat och arbetat. Tog med mig dagens lunchlåda på cykeltur över hela stan och åt den efter att ha varit hos kiropraktorn, ute i regnet. Sedan bibblan. Skriva skriv skriv...

Namedropping är inte så kul

Så ännu mer reklam för lilla mig - här kan ni läsa min DN-text om coachning. En lite tveksam bransch, vad det verkar.

Annars bestod gårdagen av färdigställande av FrilansJournalisten-artikel, sedan upptäckte jag att jag vikt mitt personbevis så ursprungsland liksom suddats bort i vik-kanten (Sverige), sedan skulle jag köpa mozzarella på UD men där var F och hans kumpaner, jag stannade och åt fisk med dem, så träffade jag en trevlig person gatan utanför UD och så gav jag mig till kontoret, arbetade och insåg att jag ekonomiskt inte behöver vara så himla stressad, sedan till skolan, hämta sonen, åka förbi korvkiosk och blomsteraffär och så till bokrelease: Stig tittar ut av Ann-Christine Magnusson (text) och Lars Winnerbäck (illustration). En skådespelare läste upp texten för barnen och de vuxna, och en cellospelare gjorde musik till. Mycket bra bok om sura gubbar! Rekommenderas!

Ja, sedan var det hemåkning och så stekte jag helt plötsligt strömming och sonen fick ett litet ben i halsen och skrek i dödsångest i ungefär en halvtimme, jag försökte förklara att det inte var så farligt, sedan läggning pang bom och så läggning av mig själv och jag läste som vanligt min "Just kids" - har aldrig i mitt liv läst en bok med så mycket namedropping. Aldrig någonsin. Hoppas att jag aldrig mer behöver göra det heller - det är inte kul. Särskilt inte när man bara känner igen cirka 25-30 procent av namnen som droppas.

Lite reklam för undertecknad

Nu har ett unikt tillfälle uppstått - jag har lite fri tid att skriva artiklar på! Så om någon hugad redaktör behöver bra journalistik, mejla bara mig så ska jag skriva ihop en skön text åt er. Mig mejlar man på ana( snabela )udovic.se

Storhandling

Nördar in på ljus

Har blivit lite besatt av vackert ljus så här på höstkanten. Men hur det ska fångas på bild är ett mysterium. (Stadsparken, Uppsala.)

Middag på Uppsala tågstation

Livet tar sina märkliga vindlingar. Där jag sitter nu, stod jag för 30-31 år sedan och grät. Jag skulle med tåget till Bollnäs för att åka med min gamla klass på klassresa. Men jag hade börjat vänja mig vid livet i Uppsala och kände plötsligt att jag inte riktigt vågade åka till de gamla kompisarna, inte vågade åka utan föräldrarna och så vidare. Så vi fick boka av. Och nu sitter jag här och ska äta räkor med smörigt vin. Pinot någonting. Har redan glömt druvfan. Men tror det var ifrån Alsace.

Köttig fredag

Efter heldag på barnens skola - som hade öppet hus - gick dottern och jag fikade. Sedan hem, jag jobbade lite i soffan och så kom F och sonen (som varit en sväng på jobbet) med oxfilé och bearnaisesås. Mmmmm...

Spelhåla...

...var en av sonens lektioner. Jag satt med de här korten på hand i vänd-tia, men förlorade ändå.

Veckans ögonblick...

...Förra veckan för min dotter var när F och jag kom hem från Frankrike.

Zinkens IP minsann

Tvåtiden en lördagsnatt, Zinkens IP. Har jag gått förbi många gånger, samma tid. Det känns ju sådär. Kvinnohatet lever och frodas.

Release på release

På sistone har som sagt vardagen rullat på, i söndags barnkalas, i måndags yogade jag, skickade feedback på Tivoli, var på möte på Il caffé, jobbade, så gick jag extra tidigt till skolan som hade afternoon tea, så hem med sonen, måndagmiddag hos oss, jag serverade ärtsoppa och ugnspannkaka till barnens förtjusning, sedan väntade sonen och jag in F och dottern som kom från gitarren. Jag la barn och så var jag uppe alldeles för länge. Tisdagen gick F med barnen till skolan medan jag tog mig till jobbet, arbetade och lunchade med T, så hämta barn - inklusive sonens nye klasskompis A - laga fisk, låta dem leka loss, lägga barn. I går, onsdag, åkte jag med barnen till skolan, sedan till jobbet, sedan på yoga kl 10 och så arbete tills 17 då jag åkte på min gamle klasskompis på JMG, OH:s releasefest för sin nya bok, så hetsade jag med tuben över stan till Kägelbanan där N, en gammal kompis från Göteborg, hade sin bokrelease om hur man blir vän med sina ex, efter det tog vi oss till Babylon och så till Bar Central, där vi mötte upp med några från första bokreleasen. Många berättelser om gamla ex - en av oss hade ett ex han var RÄDD för, hon kunde tydligen slåss.

Jag la huvudet på kudden vid 1. Upp halv åtta, med sonen till skolan - han skulle på utflykt och hade många tankar kring det (vem blir min gåkompis? vad blir det för matsäck? ska vi gå hela vägen dit? ska jag ha med frukt? får vi leka eller måste det vara skola hela tiden?)

Nu arbetar jag igen. Projektarbete. Research. Framtidsplanering.

Vackra oktober

Sorgesång över musikaliska trauman

Nu vill jag lära mig spela gitarr. Jag gillar verkligen ljudet av gitarr. Tyvärr är jag musik-traumatiserad eftersom jag är uppvuxen i körernas högborg, där akademiker-ungarna kvittrade i Domkyrkan och var släkt hit och dit med Orphei Drängar. Sjöng man lite halvkasst och missade toner blev man nedstirrad, bortmotad, undanskuffad, en del personer skrek rakt ut av fasa för att de inte kunde tåla ljud som inte passade in i musikharmonin, det var som en allergi. Det gav inte direkt en trygghet i rösten, om man säger så. Därför kluckar jag lite cyniskt åt "alla kan sjunga"-konceptet. Alla kanske kan, men vissa öppnar inte gärna munnen igen efter all musikmobbning som förekom under mellanstadiet. Vissa av oss kommer att mima och mima i evigheter, utom möjligen i duschen eller när den stora tok-perioden kommer på slutet, där strax innan döden.

Ja, sedan var jag inte så bra på piano heller, kom liksom ingen vart. Jag tror att det hängde ihop med allt förtryck under mellanstadiets musiklektioner (på högstadiet blev gudskelov rocken mer intressant). Dessutom var jag ju egentligen inte så intresserad av just piano. Ville spela trummor. Ville spela gitarr. Ville något annat. Men icke får man det i det akademiska kvitter som försiggick i lilla Uppsala. Det var väldigt Svårt, knepigt, korkat att tro att man kunde börja med "fel" instrument. Det gick inte an. Som staden själv skrivit på den gamla universitetsbyggnaden "Tänka fritt är stort, tänka rätt är större". Jag har en slutkommentar till detta - ät bajs.

Fuck you very much

Mammarollen, denna ständiga. Så otroligt krävande. Läs bara Linna Johanssons senaste inlägg på bloggen, här och här. Jag säger som hon - jag vill bara finnas där för mina barn. Det är jobb nog.

Jag undanber mig denna mystiska UPPVISNING, av både det ena och det andra slaget. Jag vill varken visa världen hur fett bra jag är som kan göra tokkarriär och ändå vara mamma, eller visa skolfröken/andra föräldrar/närstående hur perfekt och underbart kärleksfull jag är mot mina barn. Var är kamerorna? Varför är det så noga att visa att vi inte är vilka jävla trash-morsor som helst?

Jag säger som sjukgymnasten: Gå inte på det. Gå emot. Gör motstånd.

Faktum är att jag känner mig som en punkare, helt weird, någon som befinner sig utanför och bortanför alla andra. Varför? Därför att jag skiter i allt, egentligen - utom mina barn.

Spöktjuvarna

Film i 10 delar, del 1. Spöktjuvar cirkulerar omkring ett hus för att ta barnet som sover däri.

Livet, i korthet

Så går dagarna radar upp sig som ett pärlband och det man tänker är vad ska jag äta, vad ska jag arbeta med, hur ser framtiden ut, hur länge får vi människor finnas här på jorden och hur ska allt gestalta sig?

Och vi uttrycker oss och vi önskar att uttrycket ska så att säga trycka av sig, smeta sig fast i andras medvetande och kanske knuffa någon i en riktning, vem vet vilken, bara någon.

Så somnar vi och vaknar och ser dagarna fortsätta rada upp sig, en efter en efter en.

Tillbaks i vardagen

Nu har Tivoli recenserats i Expressen! Läs själva här.

Själv har jag varit på yoga och svettats. Sitter och jobbar stenhårt på jobbet, fortfarande noll frukost, noll lunch, lätt svimfärdig. Ashtangayoga är ganska hårt, så man behöver sin energi. Och massor av vatten.

Barnen hade saknat oss de fyra dagar vi var borta. Dagen då farmor hade sagt hejdå hade dottern gråtit efter oss i skolan och blivit tröstad av sina klasskamrater. Hon är mycket intresserad av känslor just nu. Ville se dokumentären "2 steg från Håkan" om Håkan Hellström eftersom hon hörde att ett fan hade börjat gråta när hon såg hans konsert. Det var intressant, tyckte hon.

Annars var det bra med avbrott från vardagen. Får liksom vardagen att skina upp. Vardag är finfint, det också. Även om kylan är ofrånkomlig nu.

Mat som tar plats

Detta ständiga: Vad ska vi äta. Livet med barn är verkligen måltidsinriktat. Frukost, lunch, middag - vem är hungrig nu? Har någon fått sockeröverdos? Åt någon av dem ordentligt, alternativt ingen? Maten tar mycket plats.

Maten tog massor av plats på vår fyradagars-semester. F och jag åkte med F:s kompis J och B. Till Languedoc, i Frankrike. Vi åkte dit där ostronen var billiga. Första lunchen, i byn Bouzigues: musslor, med 6 ostron som förrätt. Middagen: 15 ostron i var. Nästa dag god frukost, sedan iväg upp i bergen och lunch i en liten stad, trerätters, lammgryta med curry till varmrätt, sallad förätt. På kvällen åt vi ytterligare en trerätters till middag, efter att ha besökt grottor. Den gången chevresallad, entrecote. Dag nummer tre åkte vi till fin by och åt trerätters, sallad på hönshals (?), jättegod, samt anka på grillspett. Den dagen åt vi middag på riktigt fin restaurang i Pezenas, men jag pallade bara varmrätt: tonfisk, samt någon jordgubbsefterrätt. Missade riktigt fin gazpacho med ingefärasorbet. Så kom vi till Sète och där blev det ostronlunch, jag åt 12, därefter gick vi upp och nerför ett berg, och blev hungriga igen till middag - ostron, därefter bouillabaisse, sedan glass. Sov på Grand hotel, sedan bilen mot Béziers och Ryanair hem igen.

De där måltiderna kommer jag minnas länge. Frankrike är bra på mat.

La France

Inget fel på det landet! I synnerhet inte på maten.

Ses lite senare

Hämtade sonen och gick med honom hem, därefter på måndagmiddag. Hittade mamma utanför dörren, hon fick inte upp den. F och dottern kom (hon hade varit på gitarr) och vi alla kunde komma in. Så gjorde dottern lite gitarrläxa, sonen har börjat skriva ord och ville gärna visa sin mormor. I morgon ska jag på lite semester. Så det blir bloggtorka på några dagar.
So long!

Jag är bara en person

Igår såg vi "Somewhere", Coppolas nya, inte lika bra som hennes andra filmer tycker jag (min favorit är ju Marie Antoinette). LA, vad är det för stad egentligen? Verkar jävligt konstig.

Annars har min mastodontartikel om skilsmässa publicerats i DN Söndag. Jag arbetade och slet för att få fram alla dessa fakta till er, hoppas ni fick ut något av det! Jag älskar att göra massor av research och presentera fakta. Jag högaktar även forskare som tar reda på saker och med sin forskning kan rensa rent i tyckarträsket. Jag är lite trött på tyckarträsket. Trots att jag själv ibland tenderar att tycka en hel del (se bara i stycket ovan). Det blir lätt narcissistiskt med allt tyckande. "JAG känner så här så då ÄR det såhär."

Eller inte, va?

För lite mat för en sprinter

Jag träffade E i fredags, vi tog en aw - after work - redan från halv fem-snåret på Urban Deli, åt mat och pratade med Tjallamalla-A och hennes kompis. Sedan kom JD plus kompis förbi. Vi åt kött, drack vin, tjötade. Satt ute hela kvällen! Det var som sommar! Båda störde sig på mina åsikter - E därför att jag trodde på skilsmässohus där barnen behåller sina rum, föräldrarna får bo på var sin sida och äta det. JD störde sig på att jag tror att integration kan vara möjlig i innerstaden. Yeah well. Jag var hemma redan vid 23-tiden och la mig vid midnatt. F hade varit med barnen i skolan hela dagen och sett att sonen inte hade det så hemskt trots allt.

På lördagen gjorde jag nudelsoppa och sålde lite mer stuff från blocket, sedan stack F med barnen till Nordiska medan jag cyklade över hela stan till Hagaparken. Där var det Topploppet, som jag inte tyckte jag hade tränat tillräckligt för. Men jag körde ändå. Det märktes att jag hade tränat för lite kan man säga! Resultat 1 timme 59 sekunder. Förra året var jag tre minuter bättre. Minnesanteckning: Ingen soppa innan lopp! Skvalpar runt för mycket.

Trött och sliten åt jag en banan plus någon liten choklad-bar. Sedan cyklade jag till Nordiska, hängde där med F och barnen en stund. Vi tog färjan till Slussen där jag cyklade uppför Katarinavägen medan de tog buss 3. Stannade vid ett dumplingsställe men F ändrade så jag fick cykla uppför ännu en backe. När vi till sist åt på En ful och en gul var det i sista stund kan man säga. Sedan hem (jag cyklade), hann precis in på toa då jag hörde sonen skrika utanför. Han var hysterisk och jag fick inte kissa och jag skrek tillbaka. Då sa F att jag retade min son och betedde mig dåligt. Det hade han ju rätt i, men jag var helt slut och det verkade de också vara. Jag la barnen och sedan däckade jag själv framför tv:n. Nu är det söndag och F och dottern stack på match. Sonen och jag promenerade ända till Gallerian i stan, längs Söder Mälarstrand (jag berättade om tunneln de bygger UNDER VATTNET, sonen mkt fascinerad), över bron vid Riddarholmen, förbi riksdagen (där vi hittade en mystisk pelargång och funderade på ifall en vägg kanske ledde rakt in på en magisk gata som i Harry Potter, sonen testade att kasta sig emot den men inget hände - vi är nog mugglare trots allt). Sedan handlade vi på BR leksaker och jag höll på att bryta ihop av hunger igen, men till sist fick vi varsin chorizo. Hem, son och dotter drog till kalas hos H i Tanto. En stunds softande.

Cykla på, hipsters!

Dagens hipsters. F kallar dem köpta, hyperkonsumenter, genomkommersialiserade. Men jag kan inte låta bli att tycka om vissa saker med den yngre generationen. Som att de gillar cyklar. Jag gillar också cyklar. Jag har cyklat genom hela Europa, som tonåring. Mer om det en annan gång.