fredag, september 30, 2011

Festa, 20-åringar! Annars blir det depp

Köpte Hellströms senaste på vägen hem. Barnen fullt upptagna med Bolibompa. De hade ätit hamburgare, jag fick ta resterna av laxquichen i kylen. Pratade med F om hur det varit på Carnaby street.

Sedan la F barnen, jag badade och så kollade vi på en dokumentärfilm om Yves Saint Laurent. Hans sambo sedan de var i 20-årsåldern, Pierre, berättade om deras 50-åriga relation. Med toppar och dalar. Värst var det på 70-talet, när Yves i ett försenat ungdomsuppror började supa och knarka och dansa till "YMCA" på heta Palace i Paris. Pierre ledsnade fett och packade väskan. Men han klarade inte att lämna honom.

Yves tog över på Dior när han var 21. Han bara arbetade. Som en blådåre. Kvar inom honom, när han närmade sig 40, fanns bara tomhet. Hans depression tog över. Fanns ingen poäng.

Livet kan inte endast innehålla arbete. Att dessutom skippa sin ungdom är riktigt, riktigt korkat. Själv tog jag mina 20 någonting och kramade musten ur. Det tänkte jag på när min dotter kom och jag insåg att det inte blir så mycket festande nu framöver. "Men om det är någon som verkligen festat loss, så är det ju jag." Det kändes helt okej att lämna det bakom sig.

Fast då och då rycker det i tarmen. Ytterst sällan. Just nu - lite grann.

Kom igen nu bakåträvare!

Fy fan vilka idioter som är motståndare till att göra om Slussen. Ursäkta mig men det är min ärliga mening. Hur ser Slussen ut i dag? Ja, förjävlig. Farlig, till och med! Och det är ingen risk att det kommer bli ett nytt Sergels torg - risken är att det blir någon jävla hobby-baksträvar-låtsas-vara-sekelskifte-utan-att-vara-det-lyteskomik över det hela.

Det finns ingen fegare stad än Stockholm vad gäller att ta till sig ny arkitektur. Och visst finns det ett trauma i omgörningen av Sergels torg. Men trauman måste kunna läka. Ingen, absolut ingen, arkitekt i dag skulle göra om det misstaget. De skulle göra trevliga miljöer, som känns bra att vistas i. Som bekant befinner vi oss inte i 60-talet. Man lär sig och går vidare.

Ni vet att utländska arkitekter som bygger i vår stad ber att få ta bort sina namn från byggnaden, för att det kompromissats så inåthelvete med fascist-föreningar som Skönhetsrådet och company, att de inte kan stå för hur byggnaden ser ut? Det har hänt FLERA GÅNGER. Det är pinsamt.

Dåtiden var inte bäst. Tänk på det.

torsdag, september 29, 2011

Döden, döden, döden

Ibland slår den en. Man ska kliva in i Dödens boning. En dag ska det ske.

Men helst inte i dag va?

Jag skulle vilja skrida in, ledigt, som om jag bara bytte rum. Från de levande till de döda. Helt lugnt ta klivet genom väggen och in i den andra världen. Fast antagligen blir det inte riktigt så.

Annars har jag i dag gått upp skittidigt för att forsla min dotter till simskolan. Hon frågade hur det gick till när Håkan Hellström började sin bana. Jag berättade som det var. Först var han i ett band med några kompisar, spelade trummor, men de sparkade ut honom så han kände sig helt utanför och var ledsen. Så tänkte han: jag testar att göra mina egna låtar i stället. Och dem älskade alla! Han kunde ge sitt gamla band fingret (sa jag inte). Hon ville veta detaljer. Som exakt vilken låt han gjorde först. Jag gissade på Känn ingen sorg.

Ja, sedan mötte vi klassen utanför badhuset, jag kramade henne adjö och seglade iväg till mitt jobb där jag suttit nu och producerat text, text, text.

Etiketter:

Kvinnlighet, ge mig ett bryt!

"Jag älskar min kvinnlighet." Vad ska man säga. På så många nivåer är det så otroligt ogenomtänkt. Vad är kvinnlighet? Finns det någon som lyckats hitta en gemensam nämnare för cirka 2,5 miljarder människor på jorden? Hur fan ser den ut i så fall? När ska det börja sippra in i våra hjärnor att vi är rätt olika varandra, sett från människa till människa? Att så mycket av det vi kallar "kvinnlighet" respektive "manlighet" bara är föreställningar, som baseras på den kultur vi just nu råkar befinna oss i? Varav väldigt många handlar om att vi ska KÖPA saker. Kvinnlighet, ja det råkar helt random vara skor för 3500 kr. Lustigt va? Eller en handväska. Eller smink. Eller något annat som kostar pengar. Precis som manlighet råkar vara senaste modellen av någon jävla bil alternativt en portfölj i svindyrt läder.

Som jag ser det passar ingen - INTE EN ENDA PERSON - in i schablonbilden av kvinnlighet, inte heller i manlighet.

På somrarna vistas vi på en strand där även en Tarzan-liknande man befinner sig. Han har mycket muskler, rör sig lite stelt och ler inte så ofta. Å ena sidan. Å andra sidan är han behagsjuk, otroligt familjekär och spenderar all sin tid med sin autistiska dotter. Jag vet inte - vad bejakar han? Manlighet, kvinnlighet eller mänsklighet?

Newsflash: Vi är inte två saker. Vi är hundratusentals saker. Och vår identitet borde inte få köpas för pengar heller. Men det känns motigt just nu vad gäller den saken.

Etiketter: ,

onsdag, september 28, 2011

Fotbollsmorsan

Tog med bägge barnen idag, hämtade på skolan, cyklade till Urban Deli, barnen fick mat, jag hade möte med Mediesverige, jag och barnen cyklade vidare mot dotterns fotboll. När vi åkte förbi Bar Central frågade jag sonen om han kände igen stället. "Ja. Det är Skit Central."

Etiketter:

Längtan till Languedoc

Gick till Åhléns och sedan på yoga i 1h 15 min i går efter jobbet, mycket skönt. Man är starkare om man yogar på eftermiddagen! Sedan cyklade jag till dotterns kompis, hämtade henne där (hon uppträdde tillsammans med de andra tjejerna och sjöng i mikrofon). Hämtade ett paket och skjutsade dottern på cykeln hem. Där hemma var B och J, vi åt spätze och planerade Languedoc. F la barnen, jag gjorde chokladmuffins och sedan åkte B och J hem. Jag la mig, sov men väcktes kl 5 för då gick F upp och åkte iväg till London.

Jag tog bägge barnen till skolan, sedan joggade jag 4 km och så hem och duscha. Stack iväg till UD och arbetade med JD, dit kom även JM och vi snackade om människor, bråk och annat som hör livet till. Nu har alla utom jag gått härifrån. Men strax går även jag - barn ska hämtas.

tisdag, september 27, 2011

Inte så kul

Måste säga att just nu känns allt mördande trist. Jag vet, jag vet. Hösten är i antågande. Det kommer att bli kallt snart, och mörkt, ett mörker som varar i månader och det ger rysningar. Ekonomin ser förjävlig ut, globalt, nationellt, privat (ännu en stor faktura har inte betalats i tid!!). Det känns som att alla tidningar snart kommer att läggas ner. Och på fritiden kan jag inte komma på något nytt att göra. Allt känns GJORT. Att gå på krogen - GJORT. Att ha stor fest - GJORT. Att ha små vardagsmiddagar hemma - GJORT. En till blir det, redan i kväll.

Det mest spännande i livet just nu är barnen. De utvecklas mycket, dottern som älskar att spela sin gitarr (hon har kommit på helt själv att hon vill gå på gitarr, hon sköter sina spelläxor utan tjat, hon älskar Håkan Hellström och hon är verkligen inspirerad), sonen som hatar skolan och jobbar hårt med sig själv för att försöka fixa det ändå, mot alla odds.

Men jag är ju 40 år nu och erfaren. Jag vet vad jag behöver. Två saker:
1. Tid (dvs allt kommer kännas annorlunda om jag bara väntar lite, ett par veckor från nu räcker)
2. Människor (måste träffa lite sköna typer som tänker på något nytt, något annat, något som jag inte tänkt på)

En vanlig måndag

Jobbade i går, började få lite sväng på en grej jag sysslar med. Sedan stack jag till skolan och hämtade dottern, gitarren, dotterns kompis A, och så skyndade vi oss till bussen och åkte till gitarrskolan. Men först åt vi nudlar med kyckling på en restaurang, riktigt goda. Medan tjejerna hade lektion köpte jag två par skor till dottern, vanliga gympaskor samt fotbollsskor. Fotbollsskorna alldeles för stora, gympaskorna inte riktigt i hennes smak. Men men, de var åtminstone billiga och fötterna lär ju växa.

Vi tog bussen tillbaka, A:s pappa hoppade på i Skanstull och jag och dottern hoppade av vid Södra station, gick hem och gjorde läxan. Sedan läste jag Harry Potter och de la sig. Själv var jag sjukt trött och mycket irriterad på det usla utbudet på tv: Sport, sport, sedan ännu mer sport. Otroligt trist. Gick och la mig 23, sov som en stock, upp i morse och med barnen till skolan. Sonen släpar fötterna efter sig på vägen till skolan. Inte sugen.

Etiketter:

måndag, september 26, 2011

Dagens lunch

Aujalays supergoda lasagne med vitkålssallad på kontorets isande vita köksbord.

söndag, september 25, 2011

Rädda oss från pensionärerna!

Den här helgen var en riktigt soft en. Jag hämtade dottern i fredags, vi gick hem och då låg sonen och sov och sov och sov. Vi andra åt mat, lammfärsburgare, sedan gick jag och dottern till min systers kalas. Vi var där till 21, åt fina cupcakes, myste på balkongen, snackade med syrrans kompisar, sedan gick jag och dottern hem, F la barnen. På lördag stack vi iväg till Rudan allihop, med lunch - grillkorv - som vi grillade på gräsplanen. Där var några huligan-pensionärer som blev så sura för att en tant kom sent, att hon gick därifrån. "På det här sättet får ni inga medlemmar i er förening", sa tanten (de var i Civilförsvaret). "Såna medlemmar vill vi inte ha heller", svarade en surgubbe. Jisses. Vad är det för fel på dem? Hur kan man vara så slut i huvudet att man kör ut någon för att den kommer lite sent?

Vi kände oss tvungna att röra oss bort från fascist-pensionärerna och gick in mot skogen när vi ätit färdigt korven. Där låg F och jag och vilade i solen medan barnen byggde kojor. Otroligt skönt. Sedan hem igen, vi handlade så vi kunde äta tacos, sonen fick något anfall - sur uppstötning tror jag, själv trodde han han höll på att dö - som han grinade och skrek om i en halvtimme. Sedan la jag barnen, vi läser Harry Potter, äntligen!

På söndagen stack F iväg och storhandlade, sur som ättika för han hatar det så. När han kom tillbaka var barnen på gården och fick lunch där, jag själv stack ut och sprang 7,6 km. Hemma igen kom en kompis till Mart och köpte lite av kläderna jag säljer. Vi drack kaffe, sedan var det dags att städa och även det är något F och jag ogillar skarpt, så vi gjorde det snabbt. Vi åt quiche lorraine, sedan ville sonen till syrran eftersom han missade det i fredags. Han ritade en teckning och var där själv i en timme, sedan badade de och F la barnen medan jag sydde färdigt sonens gympashorts. Vi såg färdigt på filmen Cassavetes-filmen Gloria, inspelad från i går, och åt popcorn.

Men just nu finns absolut ingenting att se på tv. Så jag ska läsa Niceville, en bok jag fick låna i somras. I lördags läste jag ut "Anna och Mats bor inte här längre", så bra. Fristående fortsättning på "Ur vulkanens mun". Jag gillar dessa böcker väldigt mycket - de är så klaustrofobiska, på ett bra sätt. Där finns inga enkla lösningar. Där finns bara stor mänsklig osäkerhet. Ja, ungefär sådan som man ser varenda dag, överallt, i oss alla.

lördag, september 24, 2011

Fikastund

fredag, september 23, 2011

Syrrans födelsedag

Hon har gjort alla själv. Det var lätt som en plätt, sa hon.

Äntligen gemensam matlagning!

Kom hem med barnen i går. Och blev plötsligt så trött. Satte mig och läste tidningen i stället för att i panik laga en massa mat. Till sist började barnen cirkulera kring mig i köket. Då sa jag: Vill ni vara med och laga mat? (Denna fråga har jag ställt i flera år - de vill aldrig.) Men nu: JAAA!

Sonen ställde sig och skar upp skivor av falukorven. Dottern vispade äggen till äggröran. Jag gjorde sallad. Sedan rörde dottern i äggröran medan sonen stekte falukorvskivorna. Han brände sig lite och skrek en stund, men det var ingen större fara. Sedan åt de med god aptit. Jag la dem, jag försökte se på en film från Lovefilm, jag pallade inte utan la mig själv till sist. F kom hem sent.

I morse var sonen dålig, så jag lämnade honom med F, tog dottern till skolan, stack sedan på yoga och där gjorde jag en rörelse i fel ordning. En annan rörelse glömde jag bort. Sedan till kontoret, arbeta, lunch med JD (dumplings!), tillbaka och jobba och nu måste jag tydligen hämta dottern också eftersom sonen kräks och kräks.

Frilansliv

Ifall någon undrar varför jag valde frilansbanan, finns svaret här. Det skulle aldrig falla mig in att låta arbetet bli så viktigt som cheferna på mediebolagen vill att det ska vara för oss.

torsdag, september 22, 2011

Kom och köp!

Förresten säljer jag barnkläder som fan just nu. Passa på, kom och köp!
Barnkläder storlek 98 - här.
Barnkläder storlek 110/116 (den röda jackan stl 122 redan såld) - här.
Barnkläder storlek 74-80 - här.
Typ allt är polarn och pyret.

Dessutom säljer jag åkpåse, amningspump och medtagbar barnmatsburks-värmare - här.

Och ett par fitnesskor, de är för små för mig. Här.

Gryende aggression

Hon har en beige, lång trenchcoat. Glasögon, plastbågar, även de beige. Långt blont hår. Ingen hjälm. På cykelns främre del finns en låda i trä, på hjul, där sonen sitter (han har hjälm). Pappans frisyr spretar uppåt på det rätta sättet, lite punk, lite reklamare. Även han cyklar - på hans cykel en cykelkorg i svartmålat hönsnät, i formen grund och bred. Han böjer sig och pussar sin son farväl. Föräldrarna skiljs åt. De bor i en 60-talslägenhet på Söder SPECIELLT UTVALD. De äter surdegsbröd från Fabrique SPECIELLT UTVALT. Deras cyklar är SPECIELLT UTVALDA, liksom deras frisyrer, kläder, glasögon, vad de har för mat i sina vältrimmade magar - allt är SPECIELLT UTVALT och ändå så likt. Likt alla andra runtomkring. Vi är en armé av trendiga småbarnsföräldrar som larvar omkring i vår fria frilanstillvaro, där man ständigt förbättrar sina små detaljer, sin cykelkorg, sin trenchcoat, sitt levainbröd.

Vi tänker inte längre. Vi bara åker med.

Skolans baksida

Hösten kommer smygande. Nu är det inte längre några människor som joggar tidigt på morgonen. Folk vill inte gå upp i förtid när morgonen blivit grå. Snart är den svart.

Men jag är. Ute och joggar. I morse gick jag upp och sprang, 2,5-3 km, på omkring 17 minuter eller något sånt. Den enda orsaken till att jag sprang - i dag igen! - är att jag anmält mig till ett lopp. När jag sprungit loppet kommer det bli svårt med motivationen.

I går var det föräldramöte. Vi lämnade barnen hos grannen och gick bägge två, F till dotterns, jag till sonens föräldramöte. Det var trevligt, men jag fick stå för det svarta: Min son säger att vissa barn slåss. Vissa pojkar slåss. Det gör mig rasande. Ungar som slåss ska mötas av nolltolerans. Skolan ska inte vara en plats där integriteten far all världens väg. Men så är det i dag. Så var det även förr.

Skolan är platsen där barnen stampar på varandra. Sedan går vi vidare i livet, med sår som är mer eller mindre djupa.

onsdag, september 21, 2011

Livsstilstress igen


Jag skulle även vilja ha den här vasen som är HÖG, 290 mm (från Iittala). Behöver verkligen HÖG vas. Alla blommor jag får/ köper/ snor är för långa för de vaser jag har. Den vas jag har. En vit.

Ville inte skiljas

Efter att ha jobbat på Götgatan Stories i går, gick och cyklade jag hela vägen till Skandiabion där Yourlife firade ettårsjubileum med "event", alltså inbjudna gäster som pratade på scen. Jag gillade verkligen Dolph Lundgren, befriande ärlig. "Det man gör är meningslöst, springer runt med vapen", sa han bland annat om sitt jobb som actionskådis. Och lite senare berättade han att han är mitt i en skilsmässa och att han inte ville skilja sig. Väldigt direkt människa.

Även Michael Nyqvist var skön, men hans bok tog slut snabbt annars hade jag lätt köpt den för att ge bort i present till folk. Så grymt bra skriven. I stället köpte jag glas från Iittala eftersom man fick 4 för priset av 3. Sedan cyklade jag hem med mina glas, kollade på Seinfeld och sov och upp i morse och med barnen till skolan - JOGGADE SEDAN - 4,5 kilometer inklusive en backe 2 ggr - och nu gör jag det gamla vanliga: Arbetar.

tisdag, september 20, 2011

Få på nöten


Jag har letat efter detta - lökens egen giljotin, eller nötternas, om man så vill. Men den här går inte att köpa här. Bara på Cordon Bleu i Stockholm, var nu det ligger.

Ack, denna livsstilstress.

Lunch i skatteskrapan

Det så kallade ekorrhjulet

Helgen. Fredag var jag som sagt på Bar Central, drack ölen som tydligen Hitlerrr själv gillade, men som nu tagits över att tyska kulturdepartementet. Så kom K och så kom F och vi åt och F drog i förväg medan jag kom senare hem och så upp nästa dag och sticka iväg till barnen som var på landet.

F:s pappa hämtade oss på tågstationen och han berättade att när han skjutsade vår son hem från vår 40-årsfest, hade han sagt: Vilken succé du och din syster gjorde när ni hade dansuppvisning på kalaset!
Då hade sonen svarat: Ja, det kändes som att jag svävade. Jag bara flög!

Så vår son ÄR de facto Billy Elliot.

På landet tog vi det mest lugnt, satt i solen och läste och nästa dag regnade det så då satt vi inne och läste. F och jag sprang 4,5 km och bastade, sedan tog vi ongarna med oss och åkte hem, men jag gick åt andra hållet och hade ett möte med R om text, sedan hem och sova och så upp och när barnen åkt till skolan och jag läst klart nya DN stack jag till yogan och gjorde 1,5 timme innan det var dags för att arbeta. Jobbade fram till 16, hämtade sonen, åkte hem och serverade linssoppa till måndagsmiddagsgästerna, sedan åkte de och då kom F och dottern hem från gitarren och jag städade och tvättade dessutom! Var helt slut när jag däckade kring halv tolv. Och i morse tog jag ungarna till skolan. Sonen äter för lite, sa fröken.

måndag, september 19, 2011

Idiotin blev helgens snackis

Diskussion med F i bastun.
Jag: Är verkligen en majoritet människor dumma i huvudet? Jag menar, bildningsnivån måste ändå ha ökat nu när många fler tar studenten jämfört med för 50 år sedan.
F: Jag vet inte... men det kulturella kapitalet är utarmat. Men det beror nog mest på konsumismen. Människor ska vara hjärndöda konsumenter, aldrig själva producera.
Jag: Så du menar att om människor tvingades producera sin egen konsumtion, odla i små enklaver osv, skulle samhället bli bättre?
F: Ja, och i stället för att samla pengar på hög skulle man byta tjänster med varandra.
Jag: Men tänk om jag producerade en bok. De motsvarar ungefär ett hus i arbetsinsats. Då borde jag få byta till mig ett hus mot en bok. Men så gillar inte dem med huset min bok - de tycker inte att det är värt ett helt hus! Hur fan gör man då?
F: Hmm... vet inte. Får fundera på det.

fredag, september 16, 2011

Ensam på krogen

Rätt soft faktiskt. Har idag lämnat barn, samt deras resväska, tagit tuben till en psykolog-konferens, ätit lunch med trevliga J som beställer text av mig ibland, samt åkt buss till kontoret och jobbat infernaliskt. Klar 18. Barnen är på landet. Jag i min bar.

Kroppen-huvudet 0-1

Nu har jag verkligen inte tränat på länge och det känns inget vidare. Varken psykiskt eller fysiskt. Man blir så mycket huvud, och jag är redan så mycket huvud. Behöver liksom fly från mitt huvud och ner i kroppen.

Min kropp är inte mitt tempel - det är min flyktväg - från huvudet. Hehehe.

Stadens kärna

Här ska jag tillbringa halva dagen.

torsdag, september 15, 2011

Arbetarkvinnan är snart klar!

Jesus muthafuckin christ! Vad jag har arbetat! Som en maskin tamejfan! Jag är faktiskt imponerad av mig själv. Som sagt, självgodheten själv, det är jag det.

Så här har det senaste dygnet sett ut på ett ungefär: Jag gick med barnen till skolan, arbetade som en galen dåre, jag skrev ungefär 2/3 av en artikel, jag insåg att jag även måste jobba lite hemma för att hinna, jag cyklade hem lagom till F skulle åka med dottern till fotbollen, jag myste med sonen och så kom F och dottern och fadern la barnen. Jag låg och drog mig för att jobba tills jag ungefär kvart i elva bestämde mig för att nu jävlar. Jag jobbade i cirka 45 minuter och sedan var jag totalt slut, la mig och så upp och väcka dotter och cykla med henne till simskolan, så vidare till kontoret och arbeta klart 1/3 till av artikeln, sedan på spännande möte om framtida jobb, så tillbaka till kontoret och arbeta som en dåre igen och nu - precis just nu - skrev jag min sista tredjedel! Återstår bara att tjoffa ihop texten med en annan text, sticka till skolan, hämta barn, gå på fotboll och hem och laga mat och så vidare.

onsdag, september 14, 2011

Ånej, nu kommer en fyrkantig!

Madonna är verkligen inte bra. Enstaka låtar har varit okej, men generellt sett: Nej. Detsamma gäller Prince, för övrigt.

Dagens insikt: Jag klarar inte av fyrkantiga människor. Jag kan inte hantera dem, jag vill inte vara med dem, jag får kraftiga flyktkänslor. Det är faktiskt ett slags handikapp. Många fyrkantiga där ute.

Artikel full av siffror blir det

Jag var på biologiskt hudvårdscentrum i går, ansiktet fick sig en total genomgång och sedan åkte jag till Kungliga biblioteket, rantade runt och hittade inget, fick hjälp, åkte och åt kebab, åkte tillbaka och försökte läsa två avhandlingar på cirka 45 minuter, spurtade på cykel över hela stan till skolan, hämtade barn, barnen åt kycklingspett på SushiYama, sedan cyklade vi till sonens gamla dagiskompis V, sonen fick stanna där medan jag och dottern cyklade hem.

Hon gjorde läxor i godan ro medan jag lagade fisksoppa och pratade i telefon med kollega. Sedan kom gästerna: Nat&Mart, vi lagade aioli, så kom killarna F, sonen och Fs jobbarkompis J. Soppan blev mycket god. Jag la barnen sedan snackade vi till 23 då gästerna gick hem. Sov, upp, frukost, iväg med barn till skolan, cykla i oerhört blött vidrigt regn till jobbet bara för att se hur regnet gör uppehåll lagom till dess att jag är tryggt inomhus. I dag ska jag jobba så det ryker om det.

tisdag, september 13, 2011

Kebabfingrarna närmar sig det kungliga

Det har verkligen gått åt helvete för min dator. Den är död och begraven. Min smala lycka är att jag hyrde den, så jag får en ny, ja, till en del extra kostnader såklart.

Idag arbetar jag på stan. Lunchen åt jag ensam på Masters kebab och nu dricker jag en dyr cappucino till "sol vind och vatten". Snart är min avhandling hämtad av kufarna på Kungliga Biblioteket.

Surreal

Diskbänksrealism

Sonen vaknar tidigt, hungrig. Han vill alltid ha samma frukost: Njalla-macka med smör och varm choklad. Dottern vill alltid ha något nytt till frukost, men helst inget alls. Hon blir hungrig först ett par timmar senare. F dricker kaffe utan mjölk, jag med varm mjölk. Jag gör (alltid för stor) smoothie till mig själv - ingen annan i familjen vill ha det, utom ibland dottern. Finns inte gott surdegsbröd eller Fazer rågruta äter jag knäckemacka till. F verkar äta lite olika, vet inte riktigt. Sedan står disken hela dagen på köksbordet och lockar till sig bananflugor. Det är vår morgon det.

måndag, september 12, 2011

Många kommatecken komma skall

Ja i lördags läste jag tidning och bok och tog en jogg. Vi åt lammfärssoppelunch, jag och dottern stack på ett kalas, jag gick därifrån och tog tuben till Åhléns där jag handlade träningslinne, benvax och bh-ar (två stycken) för presentkortet jag fått från min frilansgrupp, trist, jag vet, sedan tuben tillbaks en timme efter det och så med dottern raka vägen till syster där sonen och F var.

Där fick vi köttbullar, jag gick med barnen, syster+fru till aikido-uppvisning medan F gick hem, sedan gick barnen till syster medan jag cyklade till Babylon där jag träffade A-L, JD samt B som var uppe från Göteborg, vi gick och åt på Ljunggrens, dit kom F och Oskar, sedan gick vi på en fest hos N, det var skoj, även Nat&Mart var där, JM och andra trevliga, men blev ganska trött och spak och gick hem vid halvett, sov.

Upp vid 10, barnen kom (de hade sovit hos syster), vi var på gården och drack kaffe och sedan kom barnens mormor, vi var hemma och åt och jag sydde en t-shirt till sonens gympapåse som han inte ville ha. Sedan ville han kanske det. Mamma hjälpte mig fixa shortsen. Jag gjorde osannolikt goda pizzor, barnen lekte med dotterns kompis A som kom på besök (byggde koja i hela vardagsrummet), sedan tvättade F barn och jag+mamma la dem och så var det fascinerande 9/11-reportage på tv. Läste och läste en bok tills jag däckade vid midnatt, läste och läste igen på morgonen medan mamma gick med barnen till skolan. Till jobbet, här skriver jag och håller på som vanligt.

söndag, september 11, 2011

Fett gott

Fy fan vilken god pizza jag gjorde idag! Utbrast jag i min självgodhet. Men alla höll med - utom dotterns lekkamrat som stirrade förskräckt på mig.

"Ursäkta att stolarna är lite små"

lördag, september 10, 2011

Plötsligt i livet...

...befinner man sig på aikidouppvisning.

Etiketter:

Lunch i lammets tecken

Aujalays goda lammfärssoppa fick familjen till lunch idag. Fadern lagade medan modern sprang 4 km. Äntligen är förkylningen över. Men jag insåg att mina mål: Halvmaran&Topploppet är för ytliga, enligt artikel jag själv skrev i senaste Topphälsa. Välmående och förmåga att njuta mer av långa distanser får bli det riktiga målet.

Igår var F och jag och barnen föreståndare för Tant Grön, Hammarby damfotbolls kafé, i ett par timmar. Vi hade cirka tre kunder. Vid sju lämnade vi över, åt pizza och åkte hem. F la barn. Hittills har vi inte gjort något särskilt av denna höstlördag med klar himmel och krispig luft. Men det kommer...

fredag, september 09, 2011

Hur kunde man missa pizzan?

Men i går gillade barnen mig, och snackade loss.

Detta sa min dotter om en kille i skolan (som hon skulle försöka vara fadder åt men det var knepigt): "Han verkade vilja leva sitt eget liv. Det han ville göra med sitt liv var att springa iväg och gömma sig."

Lite senare frågade jag om de ville gå på restaurang i dag. Kanske Bar Central? föreslog dottern (restaurangen som F gjort inredningen till och som blir recenserad i DN i dag men de har satt fel betyg! Maten är asbra - tro mig). Du vet vilken det är va? frågade jag sonen.

Hans svar: "Jag vet vad Bar Central är. Det är den där dumma restaurangen som inte har pizza."

Etiketter:

Ny frisyr

Men inte för den skull så nypon-morgon-fräsch direkt.

I går var jag på kickoff hela dagen på Grinda och det var mycket trevligt, sedan båt hem då vi läste upp våra historier vi skrivit i skrivövningen, sedan cykla hem och lösa av F som gick ut. La barnen, kollade lite på tv, läste manus, upptäckte att klockan nästan var tolv, sov men vaknade klockan tre av att F sa: Oj jag kom hem klockan tre på natten! Kan inte du ta barnen till skolan i morgon och visst gjorde jag det glad och lycklig att få hjälpa till (not!!), okej jag gjorde men jag var både förbannad (hata förlust av veckans enda sovmorgon!) och stressad (hata skolstart kl 8.20!!), sonen tyckte jag gav dem en riktig skitmorgon - han var ärlig i alla fall... Sedan jobbet, sedan trevlig klippning hos Ö. Nu sitter jag här med min nya frisyr och gör en miljard intervjuer. Senare i dag ska jag vara fotbollsmorsa.

Etiketter:

Sonens skolarbete

Så tydligt uttryckt!

torsdag, september 08, 2011

Vad är det med vädret?

Har ni märkt att vi har nytt väder var tjugonde minut? Det märker man verkligen när man är såhär i naturen som jag idag.

I går efter jobbet drog jag hem, åt snabbt, hämtade dotter och cyklade ända bort till fotbollen på andra sidan Söder. Sedan stack jag en kort sväng till Bar Central där JD var, tog 1 öl, så tillbaka och hämta upp dotter och cykla hem. Softa medan F la barn, kolla tv, sova, upp och med sonen till skolan sedan iväg till båten och kick-offen på Grinda som jag&min frilansgrupp har idag.

Ser ut att bli en trevlig dag

Den börjar bra! (Blir firad av frilanskollegorna på jobbet ihop med A som fyllde 50 nyss.)

onsdag, september 07, 2011

Fotbollsmorsan tar ett kort brejk

Fy fan vad trist

Nu är den här igen: Säsongen då affärerna gör allt för att tråka ihjäl oss med sina färger. Ge mig en pistol så jag kan skjuta någon ansvarig. Alternativt mig själv för jag blir så deprimerad av denna grå-brun-svarta sörja.

Gör inte som jag

Skulle aldrig falla mig in att påstå att min livslösning är bättre än andras. Tvärtom! Gör inte som jag, gör något annat, skulle jag säga. Jag har haft en lång vindlande väg till det som ledde hit och mycket har flutit under broarna. Många saker minns jag inte ens, andra minns jag bara alltför väl, och ytterligare saker gjorde jag aldrig fast jag kanske borde.

Lite svårt har jag för dem som vill pådyvla sin lösning på andra. Vi är inte lika. Vi är olika.

Huvudsaken är väl att vi mår bra - och att de som inte mår bra, hittar en väg ut.

Vår patetiska nutid

Ännu mer designhelvete här. Jag gillade särskilt slutklämmen:

Vi har tänkt riva ut garderoben, sätta in klinkers och ett bastuaggregat. Vi ska bredda balkongen med ett par meter och bygga en gillestuga och ett lusthus därute. Vi ska ta ner mellanväggarna, sätta gipsplatta och treglasfönster, dra in golvvärme, centraldammsugare och rörpost, byta bottenplattan och renovera stammarna, asbestsanera, göra köksö och kakelugn, sänka golvet fyra centimer, plantera konstgräs, schablonmåla, dra in bredband och en minaret. Oskars rum skall bli delfinarium. I Gustavs skall vi plantera braja och föda upp pandor. Ett hem blir aldrig riktigt färdigt. Det är en del av charmen.

tisdag, september 06, 2011

Skrattar bäst som skrattar mest

Skrattade högt i dag åt design-helvetet som skildras i denna skojiga blogg. Skratta själva vetja! Here you go. Apropå designhelvete hade F och jag en frågesport på vårt 40-årskalas, där en av frågorna faktiskt hade två svar (men bara 2an fick poäng).

9. Vad är det största problemet med arkitekter, tycker Ana?
1) Man får komplex för de är så stilmedvetna
X) Man får tvångstankar att man måste slå sönder deras perfekta hem
2) De är kartongmänniskor, fixerade vid att skapa trevliga ”halvoffentliga rum” utan att ha en aning om hur det blir trevligt på riktigt

Det fanns också en fråga som gällde mitt jobb:
10. Vad är det största problemet med journalister, tycker F?
1) De har hybris, tror att de är så jävla goda
X) De har sjukt fula kläder
2) Man får komplex för de formulerar sig snabbt och träffsäkert

He he he

Blomkrukor på jobbet

Tänk att de persbrandtska blommorna ändå klarat sig så bra i sommar, trots att ingen varit på kontoret och tagit hand om dem. Utom den där halvbruna då.

Jag är mitt eget trevliga sällskap

Galet gulligt i går på måndagmiddagen då lille H frågade vår son: "Hej! Känner du igen mig? Vi brukade leka förut." (Förut, det var alltså i juni. Tydligen ett helt liv sedan om du är fem år...)

Annars är det full rulle som vanligt. Läkaren som såg att sonen hade en infektion i kroppen som KAN vara orsak till huvudontet, skrev ut för lite medicin så jag fick stå och tigga och be apotekaren skriva ut mer i går innan jag hämtade kidsen, gav medicin+gudomligt god kardemummabulle från fabrique (VILL NI SPONSRA MIG MEN VARSEGOD FÖR TUSAN), sedan till måndagmiddagen som var ösig med god mat. Så hem och vila kort innan jag var tvungen att göra en intervju kl 20.00, finns inget jag hatar så mycket som att arbeta på kvällen. Så vid 21 klarade jag i stort sett inte att hålla ögonen öppna, sov som en stock och hade svårt att gå upp vid 7. Men gjorde det och tog ungarna till skolan och nu vart det plötsligt fint väder ändå. Trevligt eftersom de ska på utflykt.

Själv behöver jag en lunchdejt. Men kanske blir det helt enkelt lunch med mig själv. Inte så illa.

måndag, september 05, 2011

Måndag betyder måndagmiddag

Vad som hände den här helgen är att det vart fredag och vi hade fredagsmys i kaoset som är vårt hem, när barnen la sig stack jag en kort sväng till Ljunggrens och sen hem igen, och så blev det lördag och vi städade så inihelvete, F tvättade dessutom, barnen ville vara hemma medan F och jag stack till myrorna med massa barnkläder, och så njöt vi av vårt fina hem en stund innan det var dags att åka till dotterns gamla klasskompis T och hennes mamma H som bjöd på riktigt fin middag, trerätters minsann! F fick åka hem med sonen vid 22 för han bröt ihop, jag och dottern cyklade hem 23 och de sov länge söndag. Sedan ägnade vi söndagen åt att göra absolut ingenting.

Jag sydde lite på en gul t-shirt som sonen skulle ha på gympan, men den blev totalt misslyckad eftersom jag inte hade mönster, och så stack barnen till granne och lekte en stund medan jag pratade med R i telefon och så kom barnen och fick en lasagne som var sjukligt god, sedan tv och så la jag barnen och så kollade F och jag omväxlande på James Bond och på en film om delfiner som måste räddas, och så la jag mig fruktansvärt tidigt (21.30) för jag gick upp kl 6, det gick, jag drack kaffe och cyklade till yogashalan och där yogade jag 1,5 timme och så frukost på Urban Deli och jag arbetar nu som faaan innan jag hämtar barn som jag tar på måndagmiddag. Jepp, måndagmiddagarna är tillbaka igen.

Efter yogan - frukost

Det blev lyxfrukost idag. Efter 1,5 timmes yoga bjuder jag mig själv på det.

söndag, september 04, 2011

Träning med mål

Insett en sak: Ska det bli någon joggning måste jag ha ett MÅL. Jag måste liksom ha något att jobba för. Och jag gillar ju faktiskt långdistans mer än korta snabba och intervaller. De senare är bättre för kroppen, men sämre för hjärnan. Jag vill filosofera och befinna mig på mentalt lågvarv, därför joggar jag.

Hur som helst, tror jag att jag hittat loppen för mig: Den 5 maj 2012 - Kungsholmen runt. Sedan, kring 10-15 september 2012 - Halvmaran. Så får jag prestera halvbra på Kungsholmenloppet och spetsa formen till Halvmaran. Redan nu den 1 oktober tänkte jag köra Topploppet, fjösiga 10 km.

Då är det bara att anmäla sig och köra alltså. Och yogan, den behöver ingen motivation. Jag är alltid sugen på yoga. Dessvärre är jag sällan sugen på att gå upp kl 6 och cykla till yogashalan. Men det får bli bättring där.

Sonen vann

Senaste besattheten: Göra "bejblades" (?) av lego och tävla i vilken som snurrar längst. Jag förlorar gång på gång med min El Drago. Sonens heter Alla färgernas tunnor.

lördag, september 03, 2011

Hejdå saker

Nu får myrorna ta er!

fredag, september 02, 2011

På krogen

Kort sväng, med JD och A-L.

Arbeta känns kul igen

Jobbar för fulla muggar nu. Jag har haft så förbannat strulig vecka, lämnat in dator, skrivit på Projekt, hämtat sonen kl 14 för att han inte ska duka under sina första två veckor i skolan, haft möten och ditten och datten. Jisses säger jag bara.

Så nu måste jag ta i allt jag har för att hinna researcha innan en viss intervju ska göras. Jag känner mig fortfarande lite mysko sedan festen, men jag börjar ana att det är någon slags sjukdom, förkylning typ. Och jag börjar faktiskt bli sugen på att jobba, det är härligt det. Jag har liksom svalt förtreten över att inte få vara i Kroatien i 8 veckor som jag hade velat.

Men nästa sommar så...

torsdag, september 01, 2011

Kärringar, nejtack

Gick med dottern på fotbollen i går, men smet iväg en sväng med journalist-F och Pärlan och tog faktiskt en öl på Lokes bar. Sedan tillbaka och cykla hem med dottern som var tröttare än tröttast. F la barnen, jag kollade tv och så ringde grann-A på och vi gick tillsammans till Papa ray ray och firade A, en femtioåring vi känner. Snart hemma igen (efter en timme) för att soooova, upp sju, trött, gick med sonen till skolan eftersom F tog dottern direkt till simbassäng. Så till copacabana och arbeta med JD och sedan cyklade jag raka vägen till kontoret där vi hade månadsmöte med bjudlunch och så jobba lite till och försöka få ordning på alla papper. Kanske kan det bli ordning på riktigt, vi får se!

I kväll ska jag se Belinda på Debatt. Belinda är min gamla vän som jag saknar som fan nu när hon bor i Göteborg. Belinda är nämligen ingen kärring. Det finns alldeles för många kärringar i stan tycker jag. Stockholmsängsliga kärringar. De retar mig till vanvett.

Möte med Garbo

Min frilansgrupp har - som alltid första torsdagen i varje månad - månadsmöte. Kolakakorna är som en dröm.
eXTReMe Tracker