Jag vill helst fantisera

Var hos kiropraktor i dag, rädd som fan. Jag har hört att de kan göra underverk men jag har också hört motsatsen - huva! Men han var trevlig och förklarade noga och sa att jag hade "mjuka leder" så då behöver man tydligen inte knäcka så mycket. Jag hoppas att jag ska bli rakare i ryggen, få mindre ont i axlarna och kanske även i huvudet.

Han säger att folk tränar för mycket, för hårda sporter. Till dessa hårda sporter hör tydligen ashtangayoga och joggning. Hehe.

Så åkte jag över hela stan och gjorde en intervju på Eriksdalsbadet, tog en sallad vid Ringen och skrev på datorn och så for jag över stan igen och gick på utvecklingssamtal med dotter (hon är duktig, hon kan det hon ska kunna förutom räkna från hundra till noll, alltså baklänges). Nu har jag äntligen nått kontoret och kan arbeta OSTÖRT. Vilket lett till att en artikel är nästan klar, en annan är under bearbetning. Om jag får jobba lite ostört i morgon också blir jag kanske KLAR!! Det vore helt jävla underbart. I så fall är nästa vecka som en fri zon att sväva omkring i, som en fantasi.

De blir okej

Brillorna alltså. Frisyren och min rivna näsa däremot. Jeeesus.

Jorden vi ärvde

F köpte en stor jordglob. Vårt klot är fint. Vi måste sluta förstöra det med bilar, kärnkraft, krig och annat helvetiskt. Annars kommer naturen kasta ut oss. Den har medlen. Jag säger bara orkaner, tsunamis, jordbävningar, vulkanutbrott...

Jag har närt en pyroman vid min barm!

Det är fullt ös medvetslös för mig just nu. Jag jobbar och försöker få ihop mina artiklar, samtidigt som jag försöker få ihop artiklar från förra veckan som borde varit klara för länge sen, samtidigt som jag försöker fixa kroppssaker, som träning, kiropraktor och nya glasögon, för att nämna några exempel.

Ja och så har jag ju familj, vänner och kollegor också.

I går efter jobbet cyklade jag till Bergsgruvan där dotterns klass hade korvgrillning i det kalla regn-snöiga vädret. Medan F handlade med sonen, lekte dottern pyroman med sina kompisar, sen cyklade vi hem och hon badade och jag åt och F la barnen och jag läste om apor i Afrika som kanske skräms lite, men slå ihjäl nån har de ingen större lust att göra, och så kollade vi på nyheterna och det känns INTE bra att vaccinet som dottern fick kan ge narkolepsi. Så blev det sova, vakna, hetsa iväg dotter till skolan, jobba, yoga, luncha, jobba.

Nya brillor

Men jag vet inte. Tråkiga kanske?

Projektledaren som sa upp sig, till hälften

Vädret är så hårt och elakt mot oss nu. Vi orkar inte mer! Det har varit iskall vinter och snö sedan november, skona oss! Men nej. På väg mot Urban Deli i dag, snöade det. Visserligen låg inte flingorna kvar. Fast vi orkar ändå inte. Skona oss. Vi ber!

Cyklade med sonen till dagis i dag. Han påminde mig om hur blyg han var när han skulle dit, efter de två veckorna i Indien. Men det gick ju snabbt över.

För att jag inte ska få hjärnblödning har jag bestämt att jag ska fixa dotterns kalas. F får fixa sonens. Alltså inbjudningar, planering, allt det där som innebär projektledarskap. Sen kan jag absolut hysta fram kanelbullar och kaffe, när det gäller. Men allt innan, det där projektledar-aktiga. Jag pallar inte det två gånger i rad, med en månads mellanrum. Det är för jobbigt helt enkelt.

Jag minns inte att jag någonsin bett om att få bli en projektledare. Jag vill göra konst i stället. Eller nåt.

Godheten kommer vinna

Köpte konsertbiljetter till Håkan Hellström. Jag som aldrig - aldrig! går på konsert. Men Grannfrun rekommenderade honom, hon sa att han är så förbannat ödmjuk, varm och omtänksam, trots att han pratar/sjunger för tusentals människor.

Jag är fascinerad av godhet just nu. Läser även "Gryning över Kalahari" av Lasse Berg. Survivel of the fittest är ren bullshit. Såklart är det de TREVLIGASTE som överlever, de som klarar det sociala samspelet, de som är schyssta, de som inte beter sig som as. För asen blir ju förr eller senare utstötta ur den för oss människor så livsviktiga gemenskapen.

Jag tror inte heller på värstingkillar. Jag tror det är en företeelse på väg i graven. I framtiden vill ingen ha er, elaka killar. I framtiden vill alla ha Håkan Hellström-snälla killar.

Kom ihåg var ni hörde det först.

Superlägenheten

Från dessa gigantiska fönster i burspråk ser man Humlegården.

Lite fräck får man va

Jag var ute i fredags, som sagt. På lördagen var barnen helt galna och jag fick ta dottern ut ur huset för att ingen skulle slås ihjäl. Vi åkte till Löplabbet och hämtade min nummerlapp för Premiärmilen. Sedan gick vi till en helt otrolig superlägenhet vid Sturegatan, där det var lite tupperware-party fast med keramik och smycken, egengjorda. Dottern var först emot, sedan gillade hon partyt, mycket.

Hon ville köpa en sten med en liten kanin fastlimmad på. När hon frågade efter priset, svarade den som gjort det - säg ett pris du! Då blev hon konfunderad och tänkte en lång stund. Så kom hon till mig och sa: Jag tänkte be att få köpa den för en krona! Jag: Men en krona, det är ju nästan ingenting. Är inte det lite fräckt?
Dottern: Jo men ibland kan få vara lite fräck tycker jag!
Haha.

Sedan åkte vi hemåt via Åhléns och mataffär. Sonen hade fått godis, och syskon-osämjan lugnade ner sig. Middag för barnen bestod av pasta och ketchup. Vi vuxna fick entrecote och bearnaise, haloumisallad och ugnsstekt potatis. Jo, även JD, som kom för att ge mig textkritik. Jag fick ypperlig sådan! Och är nu väldigt laddad för att ta tag i Saker och Ting.

Ja, söndagen var fett kall. Jag cyklade med dotter till kalas, var där en stund och nojade över skolan ihop med andra föräldrar (problems IGEN), och sedan tog jag tuben till Premiärmilen och där nojade över att behöva frysa som ett as men det gick ju snart över när man väl började jogga och det var fantastiskt skönt att jogga och jag hade musik i lurarna och jag liksom var där fast ändå inte, jag var som vanligt i min fantasivärld och då hade jag plötsligt sprungit 3 km och så blev jag lite mer närvarande i andning och så vidare, men på 5 km upptäckte jag att jag måste speeda på lite, så jag gjorde det, hade faktiskt rätt mycket energi kvar när jag kommit 7 km och trots backarna på slutet lyckades jag komma in på 1.01 minut! Två gånger sprang vi förbi mitt barndomshem i Lappis. Som jag verkligen gillade då, när jag var 5-7 år och fick en lillasyster.

Vilade resten av söndagen, badade, åt quiche. F la barnen, vi såg Millennium. Till dagis med sonen i dag. Nu jobbelijobba!

Stolt

Men bara lite nöjd. Premiärmilen tog mig en timme och en minut! Beviset för att träning faktiskt gör skillnad. Klarade mig ju under timmen sist, i oktober 2010. Men det var rätt skönt att springa, trots allt (vädret alltså, kall vind kring noll grader).

Dottern önskar sig

Den vita. Åhléns.

Plock-föräldrarna som sa upp sig

Nu ska jag åka in till stan och hämta nummerlapp för Premiärmilen, detta skämt som jag ska delta i i morgon, trots att jag inte hunnit träna ordentligt. Till råga på allt hann jag inte få in backträning i går eftersom jag var på sonens dagis och sen lagade mat och sen stack iväg på krogen! Och i dag har jag sovit för lite för att orka mig ut.

Annars känner jag mig upplyft eftersom jag träffade folk jag gillar i går, JD, BO, AF, A-LG, med flera.

Men barnen slåss och stökar ner. Föräldrarna får trösta och plocka, hela vår lediga helg ska vi ägna åt detta! Det gör mig ruskigt förbannad. Men mest ger det mig en hopplöshetskänsla. Nu är det dags för ett Allvarligt Familjeråd. Plock-föräldrarna säger upp sig.

Juggefest

Den tärnade osten avslöjar juggepartyt, som jag är på en passant, sen blir det downtown.

En dagisdag

Var på sonens dagis i dag, fast kom lite sent för hade möte att fixa tidig morgon. Så dottern fick lämnas till grannen i en timme, eftersom hon var ledig i dag och farmor kom och hämtade upp henne för heldag på stan.

Jag kom till dagis kvart i elva, ungefär. Vi ritade, byggde, jag kollade in kull-leken och så åt vi lunch. Det är förvånansvärt lugnt trots att de är så många barn, jag är fascinerad! Ändå blev man ganska trött, eftersom något Pågår, hela tiden.

Precis när den sura, iskalla snön föll, gick hela förskolan iväg mot Medborgarplatsen, för att titta på sitt tyg och se uppträdanden på en scen mitt på torget. I två timmar var vi där, fikade, sedan tog jag sonen och gick och handlade och cyklade hem. Hemma gjorde jag soppa, våfflor och farmor, dotter och F kom, så åt vi. Nu kollar de film. Jag ska på fest+på stan. Hasta luego.

Ps. Timmarna på dagis känns oändliga, vet inte varför - kanske för att så lite och så mycket händer, på en och samma gång. På jobbet flyger tiden iväg och jag hinner inget. På dagis varar allt i korta stunder, men dessemellan är det kolugnt. Svårt att förklara. Men det känns i alla fall som ett bra ställe för sonen att vara på.

Sonen smyckar Medishuset

Hänger med sonens dagis hela dagen. De har målat tyg som sitter på medborgarhuset. De små medborgarna ska tackas med hurra!

Bildbevis

Fulast hjälm, det har jag

Men nu var det jag som fuckade upp. Jag trodde vi skulle ses för öl halv tio i går, i själva verket var det halv nio. Så mitt sällskap drog, och jag fick grav ångest av att jag missade det trots hoppande i taxi och ilfart till stället.

Gick hem och la mig i stället. Men natten sög fett med ungar som kom in vid tretiden, jag fick lägga mig i soffan. Jag är trött, tröttare, tröttast. Jag klarar inte av att vara trött längre. Det är ett faktum. Jag måste sova varenda natt, utan undantag. Hör ni det barn!

Cyklade till skolan med dotter. Det är kallt, bara få plusgrader. Men ändå - det går att cykla igen! Det är bara lite is kvar på gatorna!

Och jag har den ojämförligt fulaste hjälmen i stan.

För att öka förståelse

Det här händer om någon ändrar saker för småbarnsföräldrar:
Till exempel i dag. Hade dottern utvecklingssamtal, den inte helt optimala tiden 14.00. Därför har F kommit överens med en kollega att flytta sina låsta arbetstimmar till förmiddagen, så han kunde komma kl 14.00. Jag har förberett detta genom att jobba sent och skynda på några intervjuer, i går och i dag, samt matlåda och flyttad lunch med kompis.

I kväll behöver F jobba, och ville eventuellt ta en öl efteråt. Jag hämtar barn och så, men skulle också vilja ta en öl. Därför fick vi komma överens om att F kunde jobba, men fick komma vid 19.30, så jag kunde ta en öl med kompis som annars bor utomlands.

Så är läraren är sjuk. Utvecklingssamtalet utgår, en ny tid ska tråcklas in, även den mitt på arbetsdagen, fast nästa vecka, allt måste stuvas om och arbetas in och förberedas. Vi hoppas verkligen att den tiden kommer bestå!

Hur det blir med ölen återstår att se. Men vi kan ju alltid hoppas att situationen inte blir; Jag hämtar barnen, F jobbar. F kommer hem, jag ska preciiis ut och ta en öl. Men då ställer kompisen in. Hehe.

Ska man umgås med småbarnsföräldrar är det alltså rätt många människor som påverkas när saker ändras. Det fattar inte folk utan barn. Inte alls. Det fattade jag inte själv heller när jag inte hade barn. Därför förklarar jag.

Dåligt!

Stort minus med spiral-kalendrar: De hoppar ur led hela tiden! Och nu är det bara mars. Hur ska det då bli i november? Fy, Burde!

I går var jag på intervju vid Hötorget, sen cyklade jag till jobbet och så hem vid 18, åt, la barn, kollade tv. Slocknade halv elva, vaknade halv sex. Med sonen till dagis, nu: Arbeta.

Här går vi omkring, otecknade

Igår var det måndagmiddag hos oss, så när jag hämtat sonen blev det snabb tillagning av laxstroganoff, samt körv till ongarna. F och dottern kom från gitarrlektionen efter att alla gått. Kollade finalen Top Model (jag VISSTE att Ann skulle vinna redan efter typ femte programmet!), sov - nej svimmade snarare.

Gick upp halv sju, joggade först klockan sju, 4,7 kilometer det blev, kondisen är inte bra med tanke på att jag ska springa ett 10-kilometerslopp på söndag. Men, men. Jag försöker skita i det.

Sonen var motig i dag, ville inte gå till dagis riktigt. Men till sist kom vi iväg. Då hade han läst ut en hel bok om serier.

Sonen: Vilken del av kroppen gillar du bäst?
Jag: Hjärnan, tror jag. Vilken gillar du?
Sonen: Ögonen. Jag tycker om att titta på färger. Tänk om vi var tecknade, då skulle allt vi titta på vara tecknat.
Jag: Hum?
Sonen: Ja, fast nu är vi ju otecknade. Så då ser vi allting otecknat.
Jag: Eh... okej.
Sonen: Tur att vi inte ser allt i svartvitt.
Jag: Ja, det är tur. Det vore tråkigt.
Sonen: Fast många människor har svarta, vita eller grå bilar.
Jag: Jag vet. Jag hade valt en blå eller röd bil, om jag hade köpt en.
Sonen: Jag hade köpt en som var lila på ena sidan, och guld på andra.
Jag: Definitivt inte tråkigt.

Family Living

Enligt sonen.

En helg full av umgänge

Lördag blev städdag och så blev det krogen: PA & Co med Mama-bruttor, kvällen avslutades på Riche. Hemma vid tretiden, upp klockan halv tio, F tog barnen till Andys lekland vilket han av outgrundlig anledning lovat dem - själv handlade jag bröd, gjorde äggröra och bacon och bjöd några kompisar på, det var en skön brunch, och så kom syster och fru strax efter de gått, och så kom S med barnen till vår gård samtidigt, och så kom A och vi beställde pizza, vi pratade om Kerala, Goa och Bali och barnen lekte och F var på jobbet och jag var trött sen när alla gått och barnen ville inte sova riktigt men till sist gjorde de det. Och jag försökte se på tv men jag var till och med för trött för det. Så jag stängde av tv:n och låg en bra stund och bara stirrade på soffbelysningen. Det är något konstigt med den. Det slocknar hela tiden lampor! Vi fixar, så går det några månader. Så slocknar några lampor igen.

Det var det jag tänkte på. Sedan toksomnade jag. Som klubbad.

I dag gick det att cykla med sonen till dagis. Han sjunger alltid när han sitter på den danska sitsen framför mig. Det är bland det mysigaste jag vet: Min sons sång.

Minnesanteckning för mig själv: Att träffa vänner gör livet alltid ungefär tre gånger roligare. Just do it, sega småbarnsmorsa!

På Riche

Det känns som om jag känner den som skrev det här...

Galet stor måne idag!

Och gul... Tydligen närmre än på massor av år.

...och efter

Men vi hatar bägge att städa, F och jag. Det är inte kul innan, inte kul under tiden och inte heller behagligt efter ett tag när man ser hur allt är på väg att bli lika stökigt igen. Men precis efter, som nu. Då känns det bra.

Före...

Svensk marsmark, huva

Jag ugglar hemma en del. Och lägger mig tidigt. Jag är en slags sinnebild av tråkig medelålders småbarnsförälder. I dag vaknade jag tjugo över sex, gick upp först av alla, gjorde frukost till barnen, stack till dotterns fotbollsträning och tog med hennes kompis H hem. Nu leker de medan F handlar gitarr på stan med sonen. När de kommer tillbaka, då blir det festligt: Vi ska städa hemma, tvätta sofföverdraget och äta någon urtrist ugnspannkaka.

Men när våren kommer på riktigt. Då blir det kanske skojigare. När man orkar gå ut. När inte marken är så jävlig som nu, isig, snöig, blöt, otäck.

Vi vill inte ha mer snö!

Eftersom inget av gårdagens kaféer hade eluttag och jag inte hann till jobbet efter alla möten, bidde det så att datorn dog och jag fick sticka och hämta dottern i förtid i går eftermiddag. Sonen var på simskolan med sin pappa, så vi hade hela eftermiddagen för oss själva och det var soft. Dottern var glad för det också, hon är glad för all tid som hon får vara själv med oss föräldrar. Vi började med att gå ner till källaren och hämta våra cyklar, sedan hade vi cykelverkstad hemma och smörjde in kedjorna REJÄLT.

Efter det satt hon och jag med var sin dator och blippade runt, dock i samma rum, så det var mys. Sedan ugnsstekte jag rester till middag, och så fortsatte vi våra datoraktiviteter och sedan kom husets "karlar" och då la jag barnen och så kollade F och jag på hemska bilder från tsunamins Japan med det fruktansvärt läskiga haveriet på kärnkraftsverket, och så la vi oss och så gick jag upp halv sju och sprang 4,7 kilometer och så var det bråttom bråttom till skolan med dotter. Sedan på kafé igen, eftersom jag skulle på möte igen, men efter det kom jag äntligen till mitt kära kontor.

Och här arbetar jag på som vanligt, men nu började nyss snön falla och vi hatar snö nu. Vi hatar det så mycket. Is och snö kan dra åt h-e.

Här fanns el

På grund av
1. Söders otillgänglighet om man behöver åka tunnelbanesnabbt
2. Min dators enorma tröghet vid start och omstart

jobbar jag på kafé igen, ett som har eluttag - heureka!, mellan lämning av dotter och möte vid Zinken på Hornsgatan. Tjuvlyssnar på några unga tjejer som säger att män tänker mer logiskt och har svårare att prata om sina känslor.

Är jag i twilight zone!?

Latte på Zink

På stan, mitt mellan optikerbesök (Mäster Samuelsgatan) och jobblunch (Kungstensgatan). Ingen idé att åka till kontoret, på grund av
1. Söders otillgänglighet om man behöver ta sig fram tunnelbanesnabbt
2. Äsch nu glömde jag det andra skälet

Tjuvlyssnar på unga killar vid bordet bredvid. De pratar om att växa ifrån kompisar. Att gråta, i sömnen och i vaket tillstånd. Att må dåligt över krossat hjärta. Att formas av staden man lever i.

Stockholmskillar är framtiden, det känner jag bestämt.

Jag sprider skräck

De är rädda för mig på jobbet i dag. Jag fick nämligen just ett TOKSPEL!!!! Eftersom min förbannad datorhäck från helvetet låste sig, så jag fick tvångsavsluta. Och allt arbete jag gjort den senaste timmen - ja det gick åt helvete.

Blir man arg eller blir man arg? Jag kastade ett par hörlurar i fönstret, och skrämde som sagt upp mina kollegor. Sedan var jag konstruktiv: Ringde Datalänna och sa - jag vill ha en ny dator. Ge mig en ny! Och Datalänna var så trevlig och ny dator ska det bli! Å vad härligt.

Annars: Gick med dottern till skolan, kom ihåg urdiskad mjölkkartong, heja mig, sedan till jobbet, skriva på text, sedan till yogan, kunde ta i igen, sedan på jobblunch med kära JD, sedan till kontoret och arbeta förgäves och så nu försöka sluta älta och bara fortsätta framåt. Marsch!

Primörmiddag i förskott

Som vanligt: Markus Aujalay! Fläskkotletter med primörer och gremolata. Fast primörerna utbytta till vintergrönsaker, lika gott för det.

Trevlig hämtning av barn idag, de fick bada när de kom hem. Nu går winx på tv. F är på jobbet, de har jippo. Är stolt över mig själv: fem i sju i morse joggade jag 3,5 km! Är också besviken på mig själv: skrev inte klart det jag skulle idag, delvis för att jag åter varit på biologiskt hudvårdscenter. De är så bra! Min hud ser ut som när jag var 20 igen.

Oljig galenskap

Varje morgon tar F och jag en stor vedervärdig klunk Ledins Omega3-fiskolja. "Ibland kan hälsointresset övergå till rena galenskapen", tänker jag, men tar ändå min klunk. Varför? Därför att någon sagt åt mig att göra det.

Någon är egentligen Några: En kvinna och en man som arbetade på hälsokosten. De sa att alla såna här omega 3-kapslar man tar är rena skiten. I stället ska man i hundra dagar plåga i sig en matsked av den där oljan. Oljan ger nämligen ingen effekt om man inte börjar med rejäla doser. Sedan har kroppen hamnat på någon slags bra nivå, då räcker det med en halv till en tesked.

Och det kommer bli lagom till midsommar det. Kan ni fatta hur mycket jag längtar till midsommar.

Min kille är coolast

Gissa vems kontor som är rankade som ett av världens femton coolaste? Jo just det! F:s Cheap Monday-kontor! Kul! Men jag är inte förvånad. Uglycute gör så jävla grymma grejer.

Jag dubbelgrattar härmed min sambo för detta och min mamma som fyller år i dag, och som också är cool förresten!

Solskyddstestarn

Jag fick ju anledning att testa ekologiska solkrämer i Indien, eftersom jag inte vill smörja in mina barn med massa kemikalier i onödan. Vi hade en (eco någonting) som var ekologisk och visserligen hjälpte, men den var sååå oskön! I stället blev det den här Avivirs Aloe Vera Kids Sunsafe-krämen för alla i familjen. Den sjönk in i huden utan problems, och skyddade ändå men låg inte som en vit fet hinna över oss så vi såg ut som spöken halva dagen. Den får fyra plus av fem möjliga! Finns på naturligt.se, men även här i vuxenvariant (dock otestad).

Yogapling!

Är på intervju, snart i en Bonniertidning nära dig.

Annars blev söndagen rätt stressig. Åkte och grattade mamma, fick god mat, barnen kom, men sedan... Jisses. Inget av de två möjliga tågen mot Stockholm gick. Vi fick vänta i 40 minuter på perrong. Sedan rullade det faktiskt på, halleluja, fram till precis EN hållplats innan vi var hemma (personalbrist). Och jag som för en gångs skull hade ett åtagande på söndagkvällen: Att se Mia Skäringer på Cirkus, typ världens ände för SL. Men jag och T kom med Djurgårdsfärjan och såg föreställningen med blandade känslor. Sen bussar hem, läsa, sova, upp, skicka artikel och gå med pratglad son till dagis. Därefter intervju på stället med klingande yogaklocka.

Nästa födelsedag

Mammas firas i förskott.

Utveckling

Sonens utveckling blir tydlig här: eldmannen högst upp, ritad ett halvår före människorna med mörk hy och hund, som ritades i februari. Helt otroligt.

I närbild

Till detta: Ett gott glas vitt.
(Receptet är enkelt: grilla ciabatta, skala räkor, skär upp sockerärtor, salladslök, avocados som du pressat citron över, blanda och lägg över ciabattan. Sen häller du över själva pricken över i-et: Nobisdressingen, en slags majonnäs som du självklart gör själv. Annars blir hela rätten bara bajs. En äggula, en msk röd vinäger, halv msk dijonsenap, pressad vitlöksklyfta, en tsk salt, mixa och droppa i tre fjärdedelars dl rapsolja. Avsluta med en knivsudd cayennepeppar och en halv dl fint hackad gräslök. Kyl och häll över när du svängt ihop mackan. Källa: en skitgammal Allt om mat.)

Dagen i bilder: Godaste restaurangen i stan

Finns naturligtvis här hemma hos oss. F njuter av "räksmörgås med nobisdressing", en grej vi kör när ungarna inte är hemma (de är hos farmor och farfar). Det är för gott för att de ska fatta.

Dagen i bilder: Vårsolen vid Järla sjö!

På väg till ett ettårskalas.

Dagen i bilder: Snodden!

Sen köpte jag ny halsduk, billigt på KappAhl. Kallas "snodden" och kan även bli turban, berättade kassörskan, som verkligen verkade gilla sitt jobb! Genuint intresserad av kläderna hon sålde.

Dagen i bilder: Master!

Vaknade på grund av indisk jetlag halv sju! Trots att jag somnade vid midnatt, vi såg leon innan vi la oss. Innan dess var F och jag och åt på Bistro Sud, innan dess hämtade jag honom på hans jobb och innan dess tokjobbade jag. Vid elva idag lördag var jag på ett fishy jobb. Sen stans godaste kebab. De känner igen mig på Masters kebab i hötorgshallen nu!

Natt på stan

Vad tror ni? Funkar denna outfit och smetiga vardagssminkning för en night on the town? Ä. Visst fan gör den det. Jag är snart 40. Jag skiter i looken. Det är genom attityden man äger. Och min attityd är alltid tiptop.

Läs och lär, folks, läs och lär.

Dålig i dag, inte effektiv nog!

Mitt joggande är ett skämt, jag som ska springa Premiärmilen söndag om två veckor! Haha! Men jag skiter faktiskt i det. Jag har varit sjuk. Jag har haft mycket att göra. Jag orkar inte noja för allt hela tiden.

Nu arbetar jag i stället så jag kommer ikapp mig själv. Basta cosí.

Annars, vad jag gjort på sistone:

I går lämnade jag sonen på dagis. Han fick själv bära sin ryggsäck med simkläderna till simskolan. "Det ser ju nästan ut som att jag är ett skolbarn", sa han, inte lite stolt. Det gjorde honom glad att folk kunde se honom och tro att han var på väg till skolan. Sedan diskuterade vi lite om hår- och ögonfärger ("kan man ha brunt hår och blå ögon?" frågade sonen), och så kramade jag honom hejdå, och så stack jag till facket och lyssnade på allt tjat om pengar, mitt i fick jag skriva artiklar, göra intervjuer, dirigera folk än hit, än dit, och så stack jag iväg till dagis igen, hämtade sonen, på vidriga McDonalds, åt middag, han tränade simning och jag fick veta att han inte avancerat utan det blir plaskskola en gång till. Vi gick till bussen, hem, jag la barnen och så jobbade jag lite till. Sov som om jag blivit klubbad, gick upp, tog dottern till skolan, stack raka vägen på möte och så vidare till intervju på ett ställe som kallas hubben. Åt ensam på East, sushi Not Worth It, kan man säga, och bussen till kontoret. Nu arbetar jag så effektivt det går, men jag är inte helt lyckad i dag.

Uppåt framåt

Alltså i dag färdigställs en artikel av mig som är hysteriskt rolig. Jag lovar att säga till så fort den går att inhandla på marknaden. Men folk läser här på Garbo och de skrattar högt. "Hur fan fick du tag i den här fantastiska intervjupersonen?" frågar M. Svaret är att jag inte vet själv. Ibland efterlyser jag nån, på fejan, här, via journalistkompisar, och så hux flux hör de av sig. Jag glömmer att fråga hur de hittade mig. Jag bara kör.

Jag bara kör.

Vidrigt

Note to self: beställ aldrig igen McDonalds "ceasar-sallad". Dressingen - vidrig. Den småvarma smaklösa kycklingen - vidrig. Hushållsosten som ska föreställa parmesan - ännu värre. Det går heller inte att äta hamburgarna (köttet tunt som ett havreflarn). Återstår gör pommes fritesen. De är helt ok.

Fin matsal

I ABF-huset, första våningen. Den vill F sätta tänderna i.

Facklig outfit

Dagens outfit, passande för journalist som bevakar Frilans Riks årsmöte för Frilansjournalistens räkning (på ABF-husets toalett): Långärmad t-shirt med puffärm, HM, cirka 180 spänn. Röd knälång manchesterkjol, Benetton, inköpt för cirka 400 spänn i Split år 2002, glittertajts från HM, cirka 150 spänn.

Själva diskussionerna gäller ekonomi, allra mest. Fackliga medlemmar vill inte att en enda krona ska gå till fel sak. Ändå gör de det ibland. Bland annat har de rullat iväg på ett nordiskt frilansseminarium som borde kostat betydligt mindre.

Att säga till är att tycka om

Diskussion kring matbordet vid frukosten: Sonen trackade sin syster när hon skrev dagbok, tog hennes gräddiga sked och rörde runt bland hennes skrivböcker. Vi blev arga och sa till.

Sonen ser ledsen ut och säger: Ni tycker inte om era barn.
Jag och F: Jo då. Såklart vi gör. Men det är vårt jobb som föräldrar att säga till, så ni lär er saker. Vi måste visa er hur allt funkar. Det gör vi faktiskt FÖR ATT vi tycker om er, tro det eller ej.
Sonen ser lite gladare ut, men ändå: Ni tycker mer om henne än om mig.
Jag: Vi tycker precis lika mycket om er bägge två, kommer alltid att göra det.

Sedan var han på topp hela vägen till dagis, där jag sa hejdå och stack och jobbade och yogade och så raka vägen till Roppongi där frilanskontoret hade månadsmöte, och där var Per Moberg med sin fru, och maten var god, och så skuttade vi till facket som berättar hur de själva funkar (vi måste veta, vi gör ju tidningen FrilansJournalisten åt fackanslutna frilansjournalister), sedan bar det av mot bussen, väntan, åkte till kontoret, arbetar som en dåre. Sen hem.

Mår lite bättre i dag. Men yogan var lite för avancerad. Fick köra specialpass, lugnare. Febern är äntligen borta och yogalärarn förklarade att antagligen har den indiska svinstarka antibiotikan slagit ut hela immunsystemet, så jag blev därför superlätt sjuk, tex på planet hem, och det jag haft är alltså förkylning, typ, och magen kommer ordna sig om en vecka. Bara vanlig Delhi belly.

Löss och andra trevligheter

Gick med dottern till skolan i dag, förbannad, eftersom hon vägrade lyssna när jag sa åt henne att skynda sig för att hinna i tid till skolan. Väl där visade det sig att fröken är sjuk - igen! Jag tog buss 66 till jobbet och arbetade på så effektivt det bara gick. Redigerade och skickade en text, svarade på jobbförfrågningar, gjorde intervju, skrev den, letade upp diverse intervjupersoner och så åt jag lunch (nudlar) och pratade med I och S på kontoret, om smådjur som vägglöss, parasiter, vanliga löss och springmaskar. Huvaligen så mycket läskigheter det finns.

Vid 15-tiden bar det av mot dagis, där fröken berättade att sonen varit sååå harmonisk sedan han kom från Indien, glad, entusiastisk, intresserad av småbebisarna på de andra avdelningarna. Men gentemot mig var han helt osannolikt gnällig, allt var fel, han grät av och till hela vägen mot dotterns skola och även där, sedan grät han och höll igång tills vi kom hem och han bröt ihop totalt, grät och skrek på toa i en evighet. Till sist kom det fram: Han var hungrig. Han fick blodpudding och allt blev mycket positivt igen.

F kom, och meddelade att det inte gick att köpa semlor i dag på internationella kvinnodagen slash fettisdagen. Därför gjorde jag semlor. Jag la barnen. Nu är jag på god väg att somna själv. Jetlag, jetlag.

Fet kvinna reder sig själv

Konditoriet i närheten hade förbeställning om man skulle få sig en semla på fettisdagen. Så jag sket i dem och gjorde egna. Till och med mandelmassan är hemmagjord, lätt som en plätt: mal mycket mandel, blanda med en matsked socker, samt liten skvätt grädde. Klart! Mycket godare än köpes.

Flickan i Bombay

Hon är kanske nio år. Hon är fruktansvärt vacker. Hon har inga skor. Kring bägge fötterna klingar bjällror i silver. I näsan sitter ett glittrande smycke. Hon viftar med handen mot mig. "Dont give me måååney, gimme food." "No mååney, just food." Hon pekar ivrigt bortåt, mot ett ställe dit jag ska gå med mina pengar och köpa ris till henne, så hon kan äta. Jag skakar på huvudet. Hon följer efter mig. Hon ser på mig. Hon stirrar forskande in i mina ögon. Letar efter svaghet. Så fort hon hittar svaghet, vet hon att hon kommit långt. Att hon kan ta mig dit hon vill, kanske även lura mig, kanske råna mig. Hon har sin fulla rätt. Jag har redan rånat henne på allt. Jag går omkring som en vit jävla plånbok och jag har tagit allt för jag har allt. Jag tog det som var bra här i världen och jag lämnade skiten till henne, där hon vandrar på den heta asfalten utan skor.

Till sist ger jag henne 100 rupees. Men det duger inte. För även om hon har pengar, så får hon inte komma in i affären och köpa sitt ris.

För hon har inga skor.

Jag lämnar henne där. Hon släpper mig. Hennes blickar flackar, hon har börjat söka någon annan att följa efter, någon att penetrera med sina vackra bruna ögon, för att hitta mer svaghet.

Mer menlös medelklassångest.

Rädda tidningen från undergång

Tidningen Tivoli måste läggas ner. OM INTE! Om inte tidningen får 500 prenumeranter till sommaren, senast. Därför ber jag alla människor - tipsa alla ni känner att börja prenumerera. På grund av monopolet på distributionen av tidningar (som gör det skitdyrt att få ut tidningar i hyllan), så går Tivoli sällan att köpa i affären. Ni måste alltså chansa, och sätta igång en prenumeration på direkten. Men, gör ni det, har ni alltså räddat en jättebra barntidning som är SNÄLL som Bamse men med GENUSTÄNK och lite modernare inställning.

Gör en insats. Gå in här och prenumerera, rätt av. Eller köp prenumeration till de ni känner. Säg också åt alla ni känner. Tillsammans får vi ihop 500 prenumerationer på ett par månader, eller hur? Kom igen!

Då är det bara resten av livet kvar!

Jag mår fortfarande risigt. Funderar på om det är influensan, helt enkelt, fast mixad med magsjukan från Indien. Längtar efter att vara frisk.

I går städade barnen sitt rum i cirka 4 timmar, ständigt smitandes, gräl och gnäll och allmänt raseri tills det var klart. F och jag städade under tiden resten av lägenheten, utan att smita, utan gnäll, dock med en smula raseri (mot barnen). Vi åt lunch, sedan stack vi till sist på bio - belöningen för städandet av rummet. Såg Gyllene knorren-film, sedan gick jag och dottern till buss 74 (på vägen växlade jag indiska pengar och vi blev fotade av Metro), som tog oss till Sickla och storhandlade. Det var riktigt, riktigt tungt några gånger, men det gick. Sedan hem med taxi, packade ur, duschade och la barnen, kollade på tv men fick lägga mig halv tio på grund av sjukan och jetlagen. Vaknade kring fem halv sex, jetlag igen, så upp och morgonkruxa. Med ivrig son till dagis, lämnade honom, sedan raka vägen till Rosenlund och lämna prover för mag-koll. Fick bråka och tjafsa eftersom personalen från sös-akuten inte skrivit sig själv som "beställare" och proverna därför inte skulle gå att spåra. Stod och sa i luren "Men snälla ni, jag är sjuk! Kan ni hjälpa mig!!" och till sist tog det skruv.

Vandrade mot jobbet, gjorde min intervju och nu ska jag skriva cirka sex notiser, en artikel, kontakta lite framtida intervjupersoner och planera resten av mitt liv.

Lugnare takt

Kan inte skriva så mycket just nu eftersom
1. Magsjukan kommer och går, knockade mig igår så jag fick spendera fyra meningslösa vidriga timmar på SÖS-akuten.
2. Vi måste städa hemma, även barnen, vilket leder till konstanta bråk
3. Vi har ingen mat hemma och måste storhandla
4. Jetlaggen gör mig trött i kombo med maghellet
5. Vi ska på bio
6. Min takt är kraftigt nedbromsad efter semestern och jag är mindre effektiv och mindre uppkopplad och jag gillar det. Jag gillar det verkligen.

Här är det

Taj Mahal Palace, Bombay. Bombades för något år sen. Men inget kan någonsin helt utplåna överklassen. Vi var lite främmande fåglar på stället kan man säga...

I India land

Ja, jag har alltså varit i Indien, Goa, och badat och solat med hela familjen och två familjer till, i två veckor. Vi bodde på stranden i en hydda, och ett par tre dagar blev toaletten den viktigaste platsen för mig och F som fick en riktig magsjuka from hell som turligtvis kunde botas med tabletter mot magparasiten giarrsea eller nåt i den stilen.

De två sista dagarna bodde vi på megalyxhotellet Taj Mahal Palace och det var också grymt.

Hemma igen

Men våra resväskor... Var är de?