fredag, februari 18, 2011

Hejdå Stockholm!

Nu tar den här bloggen lite ledigt. Men vi ses igen! Stay tuned.

torsdag, februari 17, 2011

Nytorgsgatan

I like.

50-tal

Ändå fint.

Ledig. Ledig!

Jag säger bara det - vilken leverans! Jag har skrivit och lämnat artiklar som en blådåre på sistone. Allt är klart, avlämnat, fixat. Nu återstår bara lite ekonomiskt tjosanhejsan och sedan är jag. Ledig. Sedan är jag ledig! Sedan är jag ledig! Sedan är jag ledig!

Tyvärr har ledigheten börjat med en fruktansvärd huvudvärk. Typiskt. Men vi får se, kanske slipper den övergå i kräksjuka/förkylning/feber/annat som kommer sabba ledigheten. Eller så blir det Murphys law - lagen om alltings jävlighet - som styr.

I går hämtade jag dotter+grannson, lämnade grannson, hämtade min son, hem och laga avancerad maträtten spagetti med färdiga köttbullar. Åt laxpudding själv, kollade boli, F kom och gick iväg på middag igen, jag la barnen och sprang upp och ner i tvättstugan och kollade på Mad men. Somnade 23, upp vid sju, gick med sonen till dagis och så jobb dårå.

onsdag, februari 16, 2011

Det fick han inte

Grow old along with me
The best is yet to be

When our time has come
We will be as one

God bless our love
God bless our love

- John Lennon & Yoko Ono, Milk and Honey

De fick göra skiva av den här låten i efterhand eftersom en jävla idiot sköt John. Han fick aldrig växa upp med Yoko som han hade önskat. Jag hatar den där jävla mördaren så mycket. Jag är så nyfiken på vad John menade med att växa upp. Han verkade vara på väg åt ett så intressant, bra håll, där han var då 1980. Men vi får aldrig veta hur han tänkte bli äldre. Vi fick aldrig höra om insikterna man får när man blir 40 och fattar saker På Riktigt. Det gör mig så arg.

Längtar efter ledighet

Ja i natt sov jag ordentligt i alla fall. Länge och väl. F:s väckarklocka ringde, inte min. Han fick ta stresslämningen i dag (till skolan som börjar 8.20 på morgonen!) och jag fick sitta och läsa tidningen medan sonen sjöng och höll igång i sitt rum.

Vi pulsade till dagis i snön, jag stack till jobbet och sen till yogan, yoga nästan två timmar, nu ska här jobbas igen.

Snart åker vi bort. Sportlovssemester. Jag längtar dit.

tisdag, februari 15, 2011

Knasig, trött, förvirrad + porslinshy!

Den här dagen, den var lite speciell kan man säga.

Dels att jag vaknade 5.50, fast jag inte behövde, och inte kunde somna om. Kändes sådär. Dels att jag och dottern faktiskt hann i bra tid till skolan, och jag kom i tid till Hötorget, där det gick bra att göra reportaget jag skulle göra, mot alla odds, och sedan kom jag i tid och lyckades minnas att ta med mig cash till Biologiskt hudvårdscenter, där jag trots tröttheten och stressen fick beröm för min fina hy.

Sedan rusade dagen på, jag missade trean men tog nästa buss till jobbet och åt rester till lunch och satte mig och skrev, skrev och skrev. Tog emot samtal, ringde samtal, mejlade texter, mejlade korrektur, ändrade och donade.

Så var det väldigt förvirrat här alldeles nyss när jag ringde en medicinsk person och frågade en sak som en helt annan medicinsk person skulle svarat på, senare i dag. Och nu sitter jag och knåpar ihop dagens sista text. Snart gör jag dagens sista intervju. Sedan ska ni få se på kraschlandning.

Där missade jag bussfan!

måndag, februari 14, 2011

Få saker gjorda!

Jag gick med dottern till skolan. Jag tog buss 4 sen buss 3 till yogastället. Jag yogade i en timme. Jag gick till jobbet. Jag arbetade som en gnu, åt lunch som I tog med (god sallad). Jag arbetade och skickade mejl och arbetade och arbetade. Jag försökte ta 4an vid Skanstull, den kom aldrig, kom sent till skolan, hämtade dotter+grannson, vi gick hem, lämnade grannson och hämtade min son, försökte värma lasagne och laxpudding så snabbt det går i ugn (mikron har dött), så kom grannar på måndagmiddag och F med hjärtask choklad till efter middagen. Barnen trötta, bryter ihop mycket. Nu ska jag lägga dem. Sen ska jag antagligen jobba lite till - tjoho!

Dags igen

Termobyxor på. Minus sexton!!!

söndag, februari 13, 2011

Porslin hemma hos oss

I taxin tog vi reda på vad 20årsbröllop står för, ja, nu har vi ju inte varit gifta ett enda av de 20 år vi varit ihop, men OM vi till äventyrs hade gift oss där i februari 1991, så hade vi i går firat "porslinsbröllop". Jag tänkte att porslinet kanske symboliserar att vi ska renovera köket. F tänkte att porslinet kanske symboliserar "nu går allt i kras". Men man kan ju säga att det hänger ihop i en tvåstegsraket, så här:

Steg 1. Vi renoverar köket (det vill säga F blir besatt av olika arkitekt-lösningar, ritar och bygger väggfasta möbler som han sedan ångrar och river upp och gör om och hantverkare tar över våra liv och jag är förpassad till kvinnosysslor vilket driver mig till vansinne, eftersom F:s jobb blir karlgörat, samtidigt som köket inte går att använda, en mardröm för matmänniskor som jag, osv).
Steg 2. Relationen går i kras (eftersom jag är så frustrerad och förbannad och F tycker att jag är otacksam och INGET blir klart och vi måste äta kall och äcklig mat hela tiden). Men köket, det är fint det!
Spännande fortsättning följer...

Överraskningen som ogillades sen gillades

Detta har hänt, under den barnfria helgen, som var barnfri dels för att mormor och morfar så gärna ville träffa ungarna, dels för att jag och F måste jobba en del.
1. Fredag, ja ni vet, konst, mat, barhäng.
2. Lördag. Vaknade tråkigt nog ganska tidigt, halv nio, åt frukost och så fick vi för oss att vi skulle utnyttja det soliga och härliga vädret. Vi gav oss ut på promenad kring Årstaviken, som de småborgerliga stockholmare vi tydligen är. På Södersidan fanns tyvärr hela Stockholms befolkning, så man fick kryssa fram mellan de surdegsfyllda kropparna. Men på Årstasidan - där solen inte skiner - var det lugnare och man kunde ta i uppför backarna och utveckla en regelrätt power walk genom allt halkande och snömos. Svettig kom jag till busshållplatsen medan F gick hem. Bussen gick givetvis inte men jag lyckades komma på ett pendeltåg och tog det till city/Hötorget och där jobbade jag. Eller, försökte jobba, men det gick sådär. Sedan åt jag kebab, och åkte hem igen. Kollade på filmen "Up in the Air"; bra tycker både F och jag. Stillsam, oväntad.
3. Vi klädde oss "snyggt men casual", mitt förslag, F hade ingen aning om vad vi skulle göra för det skulle bli en överraskning (eftersom vi varit ihop i 20 år, vi vet inte datum men någon gång i februari 1991, vi brukade ha Alla hjärtans dag som dag men det har blivit så fånigt så jag pallade inte utan tog lördagen innan). F kände att han inte riktigt gillade överraskningar. Men jag framhärdade. In i taxi och raka vägen till Grand, där vi hade bord på Matbaren. Plötsligt kände F att han gillade överraskningen mycket! Vi åt så inihelvete god mat så man i dag nästan har träningsvärk i munnen av alla smakexplosioner.
4. Vi tog en sväng tilll Nobis, Norrmalmstorg. Mystiskt nog kände jag igen bartendern EXTREMT väl. Det visade sig att han jobbat på alla barer jag hängde på när jag var 18-23 år och bodde i Uppsala (och blev ihop med F), och det var många barer det.
5. Vi tog taxi hem igen. Jag blev akut trött eftersom jag är lite sjuk. Somnade vid elva redan.
6. Sov äntligen lite längre, till nio i alla fall. Läste tidningen i en evighet. Och jobbade igen. Nu ska en intervju göras också. Hej och hå.

Etiketter:

lördag, februari 12, 2011

Tillbaka igen

F och jag firar 20 år. Naturligtvis på Matbaren.

Etiketter:

Master kebab

I Hötorgshallen. Det finns inget bättre. När jag är här ångrar jag aldrig att jag bor i Stockholms innerstad. Ju lättare jag kommer till Hötorgshallen desto bättre.

Hur går det till?


Man kokar potatis, för att redan vid frukost förbereda den goda lunchen (laxpudding). Allt är frid och fröjd, glad läser man tidningen och Mubarak har äntligen avgått, barnen är med mormor och morfar och man fick sova länge. Men så börjar det lukta bränt - och man inser att ALLT vatten hade kokat bort, och det som rykte var potatisarna som liksom stektes utan smör mot kastrullbotten!

Jag fattar inte. Jag trodde att kokandet var den enklaste formen av matlagning. Men för mig är det det absolut svåraste.

I går jobbade jag så mycket jag bara kunde, och det var mycket. Sedan skulle jag träffa B och vi hattade lite fram och tillbaka, till sist möttes vi hon, jag och J i Skatteskrapan och så gick vi till konstfackselevernas utställning (B är deras lärare) och sedan mötte vi F på Roxy där vi åt mycket god mat. Så fick vi för oss att ta en drink i Skatteskrapans topp, men det är så genuint otrevligt där så vi måste akut sticka, i stället blev det Babylon (där "vårt folk" finns), trevligt. Promme hem i det hala och snötäckta. Vaknade tyvärr halv nio men det är bättre än 6. Dottern ringde. Det är ett under att de faktiskt kunde komma till Uppsala i går med tanke på trafikkaos, men det gick tydligen (mormor hämtade dem).

Nu ska jag tyvärr jobba trots helg. Det är för att jag annars inte får ihop mitt liv. Fast själva jobben är hur kul som helst, så det är inte direkt synd om mig. Tjena hej.

fredag, februari 11, 2011

Gå och se du med!

(även män finns här). I "Under bron"-huset vid Trädgården, under Skanstullsbron. Konsten gjord av konstfackselever.

Mer kvinnokonst

Serbisk kvinnokonst

Kvinnokonst

På kafé nu igen

I går lämnade jag dottern på skolan, stoppade ordentligt tillbaka hennes handduk som torkat sen gympan i måndags, eftersom hon skulle ha handboll eller aikido eller vad det nu var. Sedan stack jag snabbt iväg med tunnelbanan mot slussen, och gick på en av de bästa massagerna jag varit på. Jag har problem med ryggen och vill göra något åt detta. Hon såg precis vad som var fel, men menar att jag måste till en kiropraktor först och fixa till skoliosen, och sedan kan hon massera mig en gång i månaden några gånger, sedan är jag "botad". Jag är alltså lite sned i ryggen och över axlar och nacke.

Hon menade jag kunde rätas ut, och få ordning på hållningen så jag slutade få ont. Toppen! Problemet är bara att jag är oerhört rädd för kiropraktorer. Min läkarkompis berättade att de sett horribla bilder föreställande folks skelett efter att de varit hos kiropraktorer. Typ helt förvridet, felvänt... hemskt! Så jag vet inte om jag vågar. Vad säger ni? Den här som massören tipsade om har jobbat i 20 år och är jättebra, enligt henne.

Nåväl. Sedan jobbade jag på kafé, sedan drog jag på möte på Kungstensgatan, sedan drog jag raka vägen till härliga Gondolen och utsikten var magnfik, snön målade hela himlen vit och vi satt och myste med blodpudding (M) och spätta (jag). Sedan stack jag hem, lämnade ifrån mig väskan, och så till dagis, tog med sonen till McDonalds och simskolan och där jobbade jag som den töntigaste förälder i världen, men jag var tvungen, sedan hem med honom, F gick ut, jag la barn och så tog jag mig en riktig tv night: Såg tre avsnitt Mad men på raken.

I morse upp tidigt, tjata iväg dottern som vanligt, men det gick nästan inte att gå för all snö. Kramade henne hejdå - och upptäckte att hela gympapåsen är borta. Extremt jobbigt. De nya gympaskorna, hejdå, liksom de för dottern så extremviktiga shortsen och tröjan, ja, borta är hela upplägget att det alltid FINNS gympakläder på hennes plats. Är så hjärtligt trött på att hålla reda på deras extragrejer. Så oerhört trött. Men, sedan försökte jag ta 66an till jobbet. Det visade sig att snön gör att inga bussar går. Alls. Så - återigen - jobb på kafé!

torsdag, februari 10, 2011

Tack för lunchen!

Du vet vem du är. Det snöar så inåt helvete just nu, och jag behöver spruta ur mig en massa texter så kom nu lilla buss!

Jobb på kafé

Det är ju faktiskt riktigt trevligt.

onsdag, februari 09, 2011

Utstirrad

Av en liten darrig vithårig person vid namn Snövit. Har just lunchat med trevlig, hårt arbetande Mama-personal, som tyckte jag hade glidarliv som kom direkt från yogan. Men de har Löneutveckling! Pension! Kreditvänlighet! Jag har bara min yogiska smidighet att falla tillbaka på.

tisdag, februari 08, 2011

Avundsjuka och hur den botas

Jag tänker ibland på avundsjuka. Att människor är galet avundsjuka på varandra. Jag tänker ofta på det, för jag har en paranoid känsla av att folk är avundsjuka på mig!!! Det finns ingen som helst anledning att vara avundsjuk på mig. Ta mitt ord på det. Jag lovar er, ni vill inte vara jag. Jag vill inte heller vara ni. Egentligen vill vi nog aldrig ha någon annans liv på riktigt. Egentligen vill vi nog bara ha vårt eget liv, fast lite roligare.

Då är min idé (för jag har också varit/är avundsjuk, såklart, så jag har erfarenhet av detta) - ta avundsjukan ett extra varv! Fundera på varför du är avundsjuk? Kanske fattas dig något? Ja, men i stället för att så otroligt okonstruktivt bli avundsjuk på andra, som har något du saknar, låt dig inspireras! Ändra på sådant som känns värdo, använd andras liv som idéspruta till sånt du kan göra själv.

Det är mitt nya sätt att hantera tillvaron på i alla fall. Jag lägger ner avundsjuka och ser i stället till att ha skoj. Det hjälper alltid. Alltid!!

(För det riktigt knasiga med avundsjukan är ju att den blir självuppfyllande - ju mer man i sin hjärna gnäller över orättvisor, hur förfördelad man är och allt vad andra har, desto mer framstår och blir man ju som någon som HAR det värdelöst, fast det kanske inte alls är så, rent faktiskt. Sug på den!)

Nästan som att träna

Detta har hänt, i mitt oerhört spännande februariliv, där varje dag är en klonad kopia av den förra, med några smärre variationer:

Vi börjar med måndag. Gör vi? Jo det gör vi. Måndag den 7 februari, dagen då min gamla barndomsbästis M fyllde 40, gick jag med sonen till dagis och sen betade jag av min superlånga lista på jobbgrejer, allt utom en sak som hade varit bra för själen. Typiskt att man hoppar över själen, va!? Dumma jag.

Men jag jobbade hårt som ett as, lämnade ifrån mig blogginlägget, medienotiserna, jag intervjuade min expert och enkätmamman (tack E!) och mejlade researchgrejer så det sprutade om tangenterna. Sedan tog jag vägen förbi affären mot bussen hem, fick besked om ett jobb som kommer påverka resten av året, och knallade raka vägen ner till grannen som hade måndagmiddag med min familj och annan grannfamilj. Det var trevligt, och jag fick gratta grannen som även hon fyllde år, dock bara 38 (rena barnet va?).

Hem, jag la barn, de var ganska röriga, men somnade halv nio. F surfade omkring på olika sajter med kylskåp i bänkhöjd, med utdragbara lådor. Ibland undrar man när saker och ting börjar gå över i mani... Men ska inte säga så mycket. Själv är jag besatt av feminism. Vi har alla våra grejer. Somnade tidigt.

Vi fortsätter med tisdag den 8 februari. Sonen överraskade mig fullständigt genom att KLÄ SIG SJÄLV! Jag blev väldigt glad, han med. Han kan detta, givetvis, men har i ett par år låtsats som att han inte kan, hemma med oss alltså. Vi gick till dagis, jag vinkade, jag tog bussen åt andra hållet för att lämna tillbaka gympaskorna från helvetet, sedan bussen åt andra hållet, gick sista biten till jobbet, arbetar nu som en galning för att hinna det här nya jobbet och få in det i det här gamla jobbet. Pust! Som vanligt består arbetet i att researcha fram folk och forskare och fakta, intervjua, skriva, mejla, redigera, skicka till redaktion. Plus att jag bloggar och skriver nya medienotiser för de gamla dög inte.

Hade behövt springa i dag också, men då hade jag fått gå upp i svinottan och det räckte inte viljan till. I stället sitter jag på en boll på jobbet. Tänker alltid är det nåt.

Förresten, rolig blast from the past igen.

Jag vet inte vem jag är

Men jag vet att jag är din.
- Håkan Hellström
(eller snarare: var)

måndag, februari 07, 2011

På kontoret: yogateori


Försöker lära mig alla indiska namn på yogarörelserna i första serien (ashtangayoga). Ja, det är jag som försökt teckna själva rörelserna intill. För att kunna förhöra mig själv, kan jag hålla för bokstäverna, och bara titta på teckningen, och försöka memorera vad rörelsen heter. Mina hat-namn just nu är Triang Mukhaekapada Paschimottanasana och Pasvottanasana. GÅR INTE att memorera! De värsta övningarna jag vet är Pasvotanasana och Purvottasana. De är rock hard. Men, naturligtvis, bra för mig.

Etiketter:

söndag, februari 06, 2011

Bio, godis, smocka, jogg

Vi struntade i Tekniska i går eftersom de tar hutlösa priser för sin raketutställning. I stället bussen till Hötorget, köpte biobiljetter, såg Megamind, åt kebab och ölkorv (barnen älskar det) och sen godis på det, och därefter promenad hela vägen hem, via Shanti Soft Corner där vi testade om den indiska maten var bra. Det tyckte dottern att den var - åtminstone de tre tuggor hon tog på sin tandoori-kyckling.

Hem, läggning, lite sent. Kollade på "I huvudet på Malkovich" och la oss. Barnen vaknade först kring 6-tiden, vi bönade och bad dem sova igen, vet inte om det hände eller ej, men vid 8 vaknade vi av att dottern skrek i högan sky: Sonen hade smockat till henne så hon blödde näsblod. "Förlåt, förlåt" sa han och grät själv för han skämdes så. Sen frukost, sedan gick de ut, F gjorde lasagne, barnen och syster kom in, F gick för att jobba, barnen och jag till syster, de kollade film medan jag sprang 9 km på 58 minuter, hämtade även Ellospaket med gympaskor som är helt värdelösa. De ska tillbaka.

Göring på Söder?

Sonen klippte ut en bostadsannons som inspirationsbild till sin far - han var övertygad om att hans pappa skulle älska den här inredningen. F själv tänker mer att typer som Göring skulle uppskatta denna nationalromantiska orgie i trä och rotting.

lördag, februari 05, 2011

Lördagens aktiviteter

Eftersom detta verkar vara första feberfria dagen för dottern, tänkte vi dra till tekniska. Men först ska en drake konstrueras, dotterns present till lillebror. I går tog jag med sonen till indiska stället. Han beundrade tavlan över Taj Mahal och undrade om alla var bruna i Indien. Jepp, där är vi annorlunda, förklarade jag. Vi tog sen buss över hela stan och så båt till Hammarby sjöstad och där någonstans kroknade han, gnöl och gnäll ända till revisorns dörr, som var stängd dessutom! Buss hem, pusta ut, sen smink och hopp iväg med mig ut på krogen, med M, JD, Ms fru N, A-L, samt K, drink i skatteskrapan, mat på nem nem quan, drink på Nada. Sedan taxi hem. Sov strax efter ett.

fredag, februari 04, 2011

Vill ha

Mitt inredningsintresse har börjat vakna till Fs stora fasa. Tacky thats me. Den här lampan gillar jag: fint och fult på samma gång.

Orka

I dag stannar hela familjen hemma. Vi orkar inte gå till dagis med en unge och ha en hemma och ändå behöva hämta den andra ungen och hålla på och fara omkring som en vante i snöyran. Citat från dottern: Jag ville ha hemma min lillebror (hon skrev det själv).

Det visade sig att F och mitt bråk om vem som skulle gå ut i går var helt onödigt. Orsak: Ålderdom. Vi var bägge för trötta för att orka oss ut. Man får inse sina begränsningar.

Dagens utmaningar består i att förbereda lite av nästa veckas jobb trots att man blir konstant avbruten av ungar, samt att lämna kvitton hos revisorn och hämta visum hos indiska ambassaden. Inte det roligaste i världen kanske.

torsdag, februari 03, 2011

Efter simskolan: Lek

Vi har ätit sushi också, sonen och jag. För att avvärja besviken gråtattack över skymfen att få sallad på sin tallrik berättade jag för honom att militären i Egypten nu börjat skjuta, fast bara i luften. Vad en förälder gör för en stunds lugn och ro...

Ljust fortfarande!

Tack för det, sol.

Såsen som ska ätas, oavsett gillande

Mamma var hemma i går när jag kom hem, och dotterns feber var kvar. Sonen hade hämtats av sin far, och maten var förstås köttfärssås. Lite lustigt med tanke på att vi numera har sjuttio liter köttfärssås: dottern säger att hon "inte gillar köttfärssås särskilt mycket." Hahaha! Köttfärssås det blir, my dear.

Sedan kollade vi på Mad men, sista delarna i säsong ett. Och så la vi oss, mamma sov över. Barnen vaknade som vanligt tidigt, vi gick upp och åt frukost, F och jag gick tillsammans med sonen till dagis, sedan gick jag till jobbet och klistrade mina sista kvitton - nu är det gudskelov klart. Sedan var det månadsmöte med frilanskontoret, och efter det hade vi städdag på Garbo, vilket låter tråkigt men är mycket trevligt! Nu blir det en slurk kaffe innan hämtning av son och off we go till simskola.

onsdag, februari 02, 2011

Köttfärssås-mani

Kommer hem. På spisen står den absolut största kastrull hemmet kan erbjuda - och den är till bredden fylld av köttfärssås! Har nog aldrig sett så mycket köttfärssås på en och samma gång. Varje gång jag går förbi kastrullen börjar jag asgarva. Om F vabbar en dag till kan vi föda hela Södermalm!

Klistra kvitton

Kollegorna på frilanskontoret sneglar avundsjukt och muttrar för sig själva: Hon har redan kommit till april 2010 i kvittoklistrande. Min revisor kan skatta sig lycklig.

Hotellbygge, svår konst

Ja jisses, det sista mötet satte verkligen mitt huvud i svang. Har mycket att fundera på innan jag kan fatta det beslut som får rätt stora konsekvenser i mitt arbetsliv...

Efter det mötet for jag raka vägen till dotterns skola. Hon satt i korridoren, ensam och ledsen. Eftersom någon hade byggt ett hotell där rummet var för litet! "Hur skulle jag kunna sova i så litet rum!? Rulla ihop mig till en köttbulle eller?" som hon retoriskt frågade. Men hon var också kall och trött och det var bara att konstatera, senare när vi kommit hem - sjuk. Grannens son var med oss hem också, de kollade på konst, pratade om Louvren, Mona Lisa och Notre Dame, och byggde ett hotell med filtar och pallar där rummen var REJÄLT TILLTAGNA, man kunde ligga raklång och äta bananer där, och nyckel fick man, guldfärgad, i papper. Sonen kom stolt och visade sitt rumsnummer - 102.

Sedan gick grannens son hem, jag gav barnen pasta, strax efter det risgrynsgröt, sedan borstade vi tänder innan bolibompa, dottern låg på golvet framför tv:n i sin trötthet, så var det omedelbar läggning, de hade bägge somnat före 20.

F kom hem från Cheap Monday-modevisning samt Kungsholmen, vi snackade lite, vi la oss, vi sov till 05.00 då dotter kom för att meddela oss att hon kände sig bättre, rent av frisk, och ville gå upp. Jag övertalade henne att sova lite till. Sedan kom sonen 7.00 och då var det bara att gå upp, ge barn frukost, ringa skolan och sjukanmäla, ta sonen till dagis och prata om solen som sken (F vabbar). Därefter till jobbet, stryka i en text (bakläxa från redaktör), gå på yoga, nu ska här ätas lunch.

Etiketter:

tisdag, februari 01, 2011

Möte på möte på möte

Denna dag består till 100 procent av möten! Nu är jag på väg till det sista för dagen. Det första var BARA skojigt, det andra var lite blandat nyttigt, kunskapsgivande och hoppfullt, det tredje vet jag ännu inte eftersom jag ska dit i detta nu.

Innan möte nummer ett lämnade jag dotter på skolan, vi hann i tid men hon var motsträvig, tog upp Katitzi som exempel på att man faktiskt inte BEHÖVER gå i skolan... Lite lustigt med tanke på att boken är skriven som exempel på oförrätter som begicks mot romer förr, det är inte tänkt som inspirationslitteratur för skolk.

Efter sista mötet är tanken att jag ska ila iväg och hämta dotter, son, fixa allt själv eftersom F kommer sent, lägga alla barnen och mig själv och så vidare. Jag håller tummarna för en lugn kväll.
eXTReMe Tracker