söndag, oktober 31, 2010

Vårt hus

Här brukar F och jag sova när vi hälsar på hans päron. Samt basta!

En mil

På landet, en mil på ungefär en timme. Så vackert på hösten! (Gäller dock inte mitt fejs, det är mer "ja jag ÄR galen, har du problem med det eller?!")

Strunt är strunt

Visdomsord från släkten: "Strunt är strunt och snus är snus om än i gyllne dosor men rosor i ett sprucket krus är ändock alltid rosor."

lördag, oktober 30, 2010

Främmande fågel i radhusidyll

fredag, oktober 29, 2010

Okej, Stockholm...

.. Du ängsliga, stressiga och överspända huvudstad där alla följer Den Just Nu Hippastes ledband. Du gav mig den här utsikten på väg till jobbet. Allt är förlåtet.

Arbetsdagen är i full gång

Hämtade son igår. Antal sammanbrott innan vi kom hem: 2. Antal sammanbrott den timme jag var hemma med honom: 3. Sedan kom syrran och F och dottern från fotbollen och så gick även F ut fast på blasieholmen. Jag och K höll oss på Söder; bokrelease av En dag på Coffice, middag på Nada och en sväng till MW eftersom det var Sofo night. Hemma halv elva, läste, sov. Upp halv sju, yogade med dotter medan sonen retades, blev fly förbannad, fler utbrott och gråt, med dotter till skolan i tid för en gångs skull. Nu intervju!

Etiketter:

torsdag, oktober 28, 2010

Jag hör dig, gurij

"Do your practice, and all is coming." Okej, Sri K. Pattabhi Jois, jag hör dig. Jag undrar så vad fan det är som ska komma. Och, som den nyfikna kicksökande människa jag är, började jag i dag, med att gå upp kvart över sex och göra yoga. Jag upprepar. JAG GICK UPP KVART ÖVER SEX OCH GJORDE YOGA. Det var fruktansvärt trögt och svettigt och så vidare. Jag var stel som en riddare från medeltiden, fast min rustning bara var i rosa bomullstrikå. Men jag gjorde det, lite grann, 20 minuter ungefär. Jag ska fortsätta så här, Pattabhi, och då är det bäst för ditt eftermäle att du inte har lurat mig! (RIP, förresten.)

Efter yoga väckte jag dotter och så åt vi frukost och hon hade till och med lite tid att måla, eftersom vi äntligen gick upp tidigt för en gångs skull, den fantastiska teckningen på det hon längtar efter mest just nu, att åka skridskor. Sedan gick F och dottern, sonen gjorde ett tv-program åt mig - tv-skärmen var glasdörren till vardagsrummet - om Spiderman som liksom for in och ut ur bild och ibland hade Lilla Gubben-käpphästen som AK4 och ibland bara som någon slags pekpinne, sedan bar det av mot dagis och så hejdå och nu arbeta.

Etiketter:

Som en dröm

Dotterns morgonteckning, skridskoåkning i regnet.

onsdag, oktober 27, 2010

Graningestövlar till långvintern



Så jävla trista, dessutom dyra. Men antagligen de enda skor jag kommer att kunna använda från 1 november till 1 april nästa år, om jag känner det här landets klimat rätt. Och jag har ändå en 39-årig erfarenhet. Men jag köper dem en annan dag.

Könet, alltid könet

Sonen vid frukostbordet i morse: Min kompis A säger att han inte gillar tjejer.
Jag: Vilken löjlig sak att säga. Gillar han inte sin mamma då? Och inte fröknarna?
Sonen: Jo.
Jag: Du då? Du gillar väl tjejer?
Sonen: Jo, det gör jag!
Dottern: Du är ju till och med kär i en tjej, lilla L.
Sonen: Precis. Det brukar jag berätta på dagis.
F: Bra! Det är riktigt modigt, att våga berätta vem man är kär i.
Dottern: Jag har också berättat i skolan vem jag är kär i, A.
Jag: Modigt av dig också!
Dottern: Fast hon är tjej. Jag har en kompis som är kille.
Jag: Du har väl ganska många killkompisar?
Dottern: Ja, jo, det har jag kanske.
Jag: J? E?
Dottern: Just ja!

tisdag, oktober 26, 2010

Knäckig äppelkaka

E:s äppelkaka. Hon fick sin egen kaka till efterrätt när hon kom med 2 av sina 3 barn idag. Varmrätten hade hennes make kommit på, god fiskgryta.

Shake Don

Snart slukad.

Fan! Helvete! Skit!

Sonens dagisfröken: I går satt jag med några barn och de frågade mig vad som var det värsta jag visste när jag var barn. Jag svarade: När mina föräldrar sa att jag inte fick svära - och så svor de själva! Då såg jag i ögonvrån hur din son, som satt en bit bort, lyssnade, och så såg han upp och sa: Precis så är det hos mig! Min pappa säger att jag inte ska svära - sedan går han iväg en bit och svär själv!

Tydligen var min son alldeles högröd i ansiktet när han sa detta, och Väldigt Upprörd. Rätt ska vara rätt!

Dessutom var han så glad över att ha en frände i detta Svek, att han hade ritat en björn till fröken - hon älskar björnar och det visste han. Så gulligt.

(Att jag kom undan beror nog på att jag sagt att jag tycker det är helt okej att svära, men att jag ska försöka låta bli ifall de andra i familjen tycker illa om det.)

måndag, oktober 25, 2010

Snygg är den...

.. Men funkar gör den inte. Bredbandsbolagsjävlar!

Spöklika grannar

Jo - det var ju helgen dårå. Den gick till som följer - först fredag med trötta barn, hem med sonen, hemma fanns F och dottern, vi åt, sen gick F och dottern på en fest, jag och sonen på en annan (födelsdagsfirande hos A som sagt). Därefter hem, F la barnen, så nästa morgon var det svårt för barnen att sova för de var så ivriga: Vi skulle nämligen ha SPÖKFEST! Grannar inbjudna, samt lite andra. Så vi satte igång rätt snart efter frukost+städning: Bakade gravkaka, bajskaka, spindelvävsmuffins, spyhinksdricka och så pyntade barnen, grannarna och F med spindelnät, spindlar, spegelpapper samt blodsaft och till sist blev det bakning av pizzor, vilket var jäääävligt mycket jobb, svettigt sådant. Barnen lekte en sväng på gården. Sedan kom folk vid 16-tiden och framåt, och ungarna hade riktigt roligt och vi vuxna också - väldigt kul att ha kombo-fest faktiskt! Vid 22-tiden hade alla barnfamiljer gått och grannar och andra var kvar, så jag la barnen, mina plus granntjejen från 7e våningen som ville sova över, och så pratade vi vuxna politik och annat fram till 3-tiden och då zzzz. Trötta var vi hela högen på söndagen men hade en väldigt soft och skön dag, dvs efter att F och jag totalsanerat lägenheten. Vi kollade tv, vi läste böcker, vi gick till ytterligare en granne och kollade in lägenhet, och till sist handlade F på Ho:s och vi åt. Sedan la F barnen och han och jag kollada på filmen "Baksmällan", den var bra men kunde varit bättre, roligare. Och idag kom dottern i tid till skolan, halleluja! Nu: Skriva text.

Handsken är kastad


Viktigt beslut fattat. Urban Deli-skål på er!

Utsikten från mitt kontorsfönster

Luften är sådär hög och klar som den bara kan vara en frostig, gnistrande oktobermorgon. Yogan skippade jag idag; här ska produceras text!

lördag, oktober 23, 2010

Husfrid och iphone går inte ihop

Tog med sonen till A:s trevliga födelsedagsfirande igår, men han ville att jag skulle sitta bredvid honom med de andra barnen hela tiden så det blev lite splittrat. Hemåt vid halvnio, F la barn - dottern hade varit på Halloweenfest på sin skola - vi kollade tv, sov, upp åtta och nu ska här städas och lagas mat. Kan du inte sluta med den där iphonen nu, som F säger. Visst kan jag det.

fredag, oktober 22, 2010

De andra ritade skog

Först direktör, sedan mys

En fantastiskt skön dag, dock var det horribelt att ta sig ur sängen i morse och dottern och jag kom sent till skolan men - men! Jag hade tid att gå på yoga, mysore, och det var hur grejt som helst. Sedan fick jag tag i den intervjupersonen jag behövde, och efter det gick jag och fixade nya linser och efter det på Kvarnen-lunch med Ankan, därefter har jag precis hunnit jobba färdigt feedback på Tivoli och nu är det sonen som ska hämtas.

Fredagsmyset kan börja! Måste bara prata lite med en landstingsdirektör först.

(I går när F och sonen kom hem sent från storhandlingen, la jag barnen och sedan kvistade jag över till syrran där J från Podobuce var, så hem och zzzz men tydligen borde jag lagt mig 21 så trött som jag var 7 i morse.)

torsdag, oktober 21, 2010

Vår färgkodade bokhylla

"Fan vad analt" som vår granne J kommenterade det.

Vem kan handla förutan peng?


Jo men jag impuls-handlar nu igen. Det bidde en resa till Paris, även om det är helt oklart om själva resan har bokats eller inte eftersom sajten "låste sig" precis när jag hade betalat. Hur som helst, jag hoppas på det bästa, och detsamma gör kanske sonen för han ska med.

I går gick jag hem och åt mackor samt vidrig carbonara - funkar inte så bra som rester. Sedan la F barnen och jag kollade på Desperate Housewives och sedan pratade jag med R i Götet och la mig så tidigt det bara gick. Ändå stressig morgon, inte så stressigt på jobbet dock. På lunchen spanade jag på datorer och bestämde mig för en vit en. Pengar saknas emellertid (de gick som bekant till La France).

Nu har min arbetsdag börjat närma sig ett slut och jag måste hasta vidare, ikväll är jag fotbollsmorsa, dottern spelar i kylan. "Det är nu agnarna skiljs från vetet", som en fotbollspappa sa när vi stod i spöregnet och glodde på de 4-5 flickor som orkat ta sig till planen.

En förklaring tack

Det sägs att kvinnor bara vill ha "värsting"-män, trubbelmakare, överlägsna machotyper som skiter i alla utom sig själva och är allmänt elaka.

Förklara i så fall fenomenet Håkan Hellström. Världens snällaste kille. Alla - killar som tjejer, verkligen Alla! Vill ha honom.

onsdag, oktober 20, 2010

Karriären spöar yogan

Jag ska sätta igång lite nya projekt nu. Bland annat har jag mejlat några på ett förlag. Och en gammal vän, the Dude, om att sätta igång en större grej. Jag ska skriva ett påhitt till en som illustrerar. Dessutom ska det produceras artiklar för en ny tidning, kanske till och med TVÅ nya tidningar, måste bara hitta en vinkel först.

Men i yogan går det inte framåt. Jag är lika jävla stel som vanligt. Man kan inte få allt.

tisdag, oktober 19, 2010

Spa eller entrecote

Jo, F kom hem vid midnatt söndag, vi mumlade lite men sen blev det sova. Och så blev det måndag, och då bar det av till skolan och sedan till jobbet för mig. Jag och Jenny skulle gått på Storkyrkobadet men de renoverar! Så det gick inte. Jenny tyckte att spa och entrecote var samma sak, så då blev det rödtjut med lammracks på Bistro Ruby och sen vackra drinkar på Le Rouge. Hemåt vid 22, snackade lite med min sambo gondoljären och så sova. Upp och med sonen till dagis, cyklade i regn till jobbet, jobbade, cyklade till skola och dagis i regn igen. Hem med dotter, son plus sonens kompis E, gjorde spagetti till dem och fiskgratäng till mig och F, sedan la jag barn och nu vilar jag ögonen på skärmen. Trött i dag ändå - men kan inte sova för jag måste TVÄTTA.

Enda brudarna på krogen


Jag och Jenny var de enda kvinnorna som gick ut igår kändes det som. Idel affärsmän på krogen: vissa så trötta på varandra att de knappt kunde hålla sig vakna när deras kollegor babblade loss. Men Jenny och jag hade inga problem med det. Tvärtom, vi kunde varit ute forever. Om det inte vore för våra familjer och jobb förstås. Samt ekonomin.

måndag, oktober 18, 2010

För en gångs skull


Fin bild av mig, tagen av en RIKTIG fotograf. Det var rena plågeriet kan jag säga, för solen lyste i våra ögon. Men av plågan blev det fin lyster ändå, det måste man säga...

Mitt arbete, en sammanfattning

Måndag morgon. Allt börjar på nytt, en blank sida öppnar sig. Just i dag har jag veckans stressigaste dag, men det är bara att kavla upp ärmarna och sätta igång.

Så här ser mitt arbete ut:
1. Jag intervjuar någon och ställer tusen frågor, fast det kunde räckt med hundra.
2. Jag skriver texten och skriver tio tusen tecken, fast det hade räckt med hälften.
3. Jag stryker i texten och sliter och jobbar men den blir ändå för lång.
4. Jag skickar texten och ber om ursäkt för att jag är världens uslaste journalist som inte klarar att stryka i min egen text och jag ska slå mig själv och jag blir tokig på mig själv, ska det vara så jävla svårt!?!!
5. Och så börjar jag med en ny artikel.

söndag, oktober 17, 2010

Family living för mig

Vardagsrummet i mitt barndomshem. Lampan från Tjeckien, i porslin.

Mormor förevigad

Helgen, dechiffrerad

Helgen har bestått av följande siffror
3 antal timmar jag var med på öppet hus på min dotters skola
84 antal poäng dottern fick på bowlingen efter skolan med 2 klasskompisar, 1 lillebror o 3 mammor allt som allt
2 av mina dumplings åt dottern upp på sushistället efter bowling
19 var tiden då jag hämtade sonen som var på fredagsmys hos grannen
22 barnen hade sovit en timme o jag såg skavlan
7 barn vakna igen
2 gånger fick r och jag ringa varann för att prata klart
9 minuter sen var pendeln så vi fick vänta 20 min på upptåget
153 kronor kostade godis o tidningar som höll barn lugna på resan
4,6 kilometer sprang jag på Uppsalas gator
6 kräftor åt jag
20.50 gav jag upp och berättade för barnen att jag skulle gå på bio med Ida
1 påse mm åt jag upp under första 20 minuterna av eat love pray
23.30 borde jag somnat men
0.30 det blev på grund av bra bok
7 var barnen uppe igen
2 koppar kaffe gav mig orken att gå till lekplatsen i Stadsparken
13.30 skjuts halvvägs hem

lördag, oktober 16, 2010

Flicka

Pojke

Var spontan, var ensam!

Spontanitet, detta så omhuldade begrepp bland härligt fria människor som har en person att ta hand om - sig själv. Spontanitetens baksida är ju nämligen att den inte alltid synkar med andra människor. Ett färskt exempel: Jag var spontan och gick konst-fest efter att ha varit på Bistro Ruby för ett par veckor sedan. F blir skitarg. Han hade velat gå. Men det var inget han hade planerat, styrt upp med mig så jag kunde komma hem i tid för att han kunde gå på konstfest. Han styrde aldrig upp det med mig eftersom - håll i er - han hade nämligen tänkt att SPONTANT gå dit. I stället gick jag SPONTANT dit, och han fick vara hemma med barnen. Vems spontanitet är det som gäller? Det är den stora frågan. Och nu har vi i denna familj fyras spontanitet att ta hänsyn till. Fyra egon.

Nja, spontanitet passar nog bättre i en tid då man är ensam och inte behöver någon. När den tiden nu ska komma. Om man nu vill att den ska komma.

fredag, oktober 15, 2010

Fredagsmys

Bowlingfredag

Ensam mamma = hårt jobb

Skolan har öppet hus i dag och jag måste jobba. Ett väldigt svårt dilemma. Dottern började gråta när jag berättade hur det låg till och sa att om inte jag kom när alla andras föräldrar kom, skulle hon känna sig utanför. Det sociala spelet är numera allt i hennes värld, och jag förstår det och jag tänker inte slåss för allas våra olikheter i just den här fajten. Jag ska alltså arbeta som en tokdåre och sedan gå dit och vara vid hennes sida, inte för att hon egentligen kanske vill ha mig där. Utan för att hon inte ska känna sig utanför.

Livet är inte enkelt, men livet som gräsänka-mamma är verkligen komplicerat i många dimensioner. Varje gång F är borta slås jag av hur ofattbart jobbigt det måste vara att vara helt ensam, alltid, med två barn, exempelvis. Alltså där barnens pappa dött eller dragit, så man är the one and only, hela tiden, inte ens varannanveckas utan varje veckas-morsa forever and ever. Riktigt heavy faktiskt.

Så var ju även livet förr, när man trodde att män inte kunde ta hand om barn. Det fanns en pappa men ändå inte. Det fanns en pappa som drog in pengar (säkert ingen rolig roll det heller) och sakta men säkert gled allt längre bort från sina barn, med de vanliga följderna i rakt nedåtstigande led: Han skaffar älskarinna-frun ledsnar-de skiljs-frun utfattig-han har barnen varannan helg-barnen måste gå lååånga dagar på dagis/skola för att mamma ska tjäna ihop pengar-och barnen kommer få stora problem i framtiden som hör ihop med att deras pappa övergav dem-droger-fylla-prestationsångest-med mera... men vänta! Är det här verkligen förr i tiden som jag beskriver!? Nej det är ju nu! Haha! Så här vill folk alltså fortfarande ha det, grattis! Vilken tur att vi slipper feminismen!!! Eller hur? Så vi kan upprepa alla misstag från förr år efter år efter år efter år efter år efter år efter år...

torsdag, oktober 14, 2010

Planfritt vore skönt

Sitter och ser på barn med epilepsi på tv ihop m sonen. Snart kommer dottern hem från fotbollen hoppas jag. Alla är trötta och sonen har mest gråtit sen vi kom hem. Men det är mysigt att vara själv med honom, faktum är att även om jag gillar att hänga med hela familjen så är det väldigt trevligt att träffa alla en och en också. Idag, ensam m sonen några timmar, en annan dag m dottern o en tredje m F.

Planerna inför helgen är många och det stressar mig. Men på måndag vill jag bada i gamla stan.

Facklans fiende

Tacksamhet är nys

Tidiga morgnar kan dra åt helvete. Tidiga morgnar är bara skit, särskilt i det här mörka gudsförgätna landet. Nej, det är inte kul att dra upp två barn ur sängen med påsar under ögonen klockan 6.20, nej det är inte kul att de sedan sitter och gnäller och är olyckliga för att de egentligen är trötta. Nej jag är inte tacksam för det, jag tackar inte svenska skolan för att lektionerna startar 8.10 på morgonen. Att vara tacksam är att vara passiv. Jag är inte så passiv. Jag vill ha förändring. Till att börja med har jag bett om 2 sovmorgnar. Vi fortsätter från det och framåt.

Kommer jag någonsin?

Alla dessa böcker på mitt nattduksbord, när ska de läsas?

onsdag, oktober 13, 2010

Glömde bort

Jomen i går så jobbade till kl 17.30 ungefär, sedan bar det av hemåt där jag åt spagetti o köttfärssås och där var F:s mamma med barnen som ritade och stod i. Jag gick på föräldramöte som började 18.30 och de visade bilder från vad barnen lär sig på dagarna, kul, samt bestämde att sonens favort Leksaksdagen ska avskaffas, i stället blir det Bokdag på fredagar, får se hur det tas emot hrm hrm, sedan gick jag hem i sällskap med några andra föräldrar, sonen hade somnat men dottern var för speedad, hon somnade till sist, kollade lite tv med F:s mamma och la mig vid halvelva. Upp vid 6.30, dottern och jag gjorde finfrukost med levande ljus, sedan stack jag med henne till skolan (till hennes stora besvikelse, hon hade hellre gått med farmor) och väl där gjorde jag henne ytterligare besviken när jag insåg att vi hade glömt badkläder för dagens utflykt till simhallen, och då fick jag cykla tillbaka hem och hämta dem, till skolan igen, sedan till jobbet, flitigt jobbande, yoga som vanligt kl 10, kom precis därifrån, skall nu på intervju puh!

tisdag, oktober 12, 2010

En vanlig arbetsdag

Mitt arbete i ett nötskal: Sitta med "jag borde göra något annat"-ångest framför datorn. Därefter cykla över hela stan till Paula's, vaxa armhålor (!), därefter lunch med sköna vänner från mama och numera Vi Föräldrar, därefter köpte jag nya höstskor - eventuellt ett felköp - därefter cykel hela vägen tillbaka, till ett fik nära kontoret, intervju, därefter till jobbet och tillbaka i "jag borde göra något annat"-ångesten, blandat med att jag faktiskt gör det jag borde. Nästan.

Fajt, fajt in the night

Jesus vilka morgnar. Det är rent infernaliskt. Särskilt sonen har väldiga bekymmer med att jag nu är ensam och måste be dem raska på. I dag fick han för sig att hans syster hade spottat på honom - en missuppfattning - därför spottade han på henne, därför slog hon honom med sin munkjacka så han fick metall-dragkedjan i bakskallen. Bägge grät och grät. Men vi samlade oss till sist, cyklade mot skolan, där det varit brand i matsalen under natten pga elfel, läskigt, och så bar det av mot dagis, och nu: arbeta.

I går måndag var det hämtningen som förorsakande en del hell, dottern trillade (ofarligt fall) från cykeln och fick för sig att sonen skrattade åt henne, därför körde hon över hans häl så han grinade och tårar sprutade. Suck. Men sedan var vi på måndagmiddag hos V:s familj, och så hem och så läggning och jag fick ungarna att sova ganska snabbt, därmed fanns tid att skärskåda botoxens hot mot skådespelarkonsten i Nicole Kidmans ansikte. Filmen? Australia.

måndag, oktober 11, 2010

Ensam med barnen

Jo, i går söndag vaknade jag tio halv elva, gick upp och åt frukost, F och sonen kom från en gympa, gick till grannen för att leka, jag och dottern gjorde iordning oss för kalas respektive jogg, vi gick till Tantos festrum och hon kalasade och jag stack ut och sprang 6 km med min iPhone minsann, sedan handlade vi lite och gick hem och så ganska snart kom D och Ida och så åt vi bullar och så gick vi över till Ida och fick kyckling och så gick F hem med barnen och vi andra till Judith och Bertil och tog en drink, sedan promenad hem igen och så sov jag ganska tidigt, och F gick upp 4 och åkte till Venedig och nu är jag ensam med barnen en vecka. Lämningen gick okej, nu ska alla hämtas!

Till Grannfrun

Jo, på Tinnis 40-årsfest var det verkligen härligt festligt och man märkte att Tinni är en mycket omtyckt människa, inte minst av alla fina tal som hölls till henne. Undetecknad blev tårögd flera gånger. Plus att hon höll tal till alla oss! Om hur vi träffades första gången. Mig träffade hon i Bonnier Tidskrifters lokaler på Sveavägen och tydligen hade jag pälsiga tofflor och var snäll och arg, väldigt sann beskrivning av mig utom tofflorna som jag inte minns?! Kanske var det bara ett par som jag lånat.

Jag hade själv velat hålla tal, men jag har ju lite av scenskräck när jag ska prata inför folk. Fast här kommer några ord jag hade sagt om jag inte led av detta:

"Jag hade koll på Tinni redan innan jag lärde känna henne - dels eftersom jag hade redigerat en massa roliga och skarpa texter av henne i mama - dels eftersom jag hade skrivit en artikel i Bang om att köpa städhjälp och då läste hennes (och Lars Strannegård) bra bok Rent hus, som har stycken i sig som fortfarande etsat sig fast, tex den där bilden av hur villamänniskorna lämnar sina hus medan invandrarna kommer - ett lämmeltåg åt ena hållet, ett åt andra. Sån bra bild, som säger så mycket om vår värld och vår tid. Men trots att jag redan innan anade att jag skulle gilla Tinni, visste jag inte att jag skulle gilla henne SÅ mycket som jag sedan gjorde. Men det gjorde - och gör - jag. Det jag gillar allra mest med Tinni är att hon är så förbannat ärlig, så det gör ont ibland. Inte minst är hon brutalt ärlig mot sig själv och har SJÄLVDISTANS, denna min favoritingrediens hos människor. I dag ska vi alla leverera lösningar och käcka utvägar ur det helliga som finns i livet (vid sidan av det som är bra). Men vissa saker löser sig inte - i alla fall inte just precis nu - och konstigt nog kan en skön frukostfika med en vän som har det lika illa vara själva lösningen. Det helliga kanske inte försvinner, men det krymper en smula, för där mittemot sitter ju en varm, rolig, härlig människa och man kommer på - men herregud, det här finns ju också i livet! Tack för att du finns, Tinni! Och tack för att jag fick komma och fira dig!"

Ja ungefär så hade det låtit. Kram på dig, Tinni.

söndag, oktober 10, 2010

Spökkalas

Härlig lördag

Barnen bestämde att vi skulle till Rudan så Rudan det blev. Så enkelt - bara att ta pendeltåget några stopp söderut, barnen eld o lågor över att få visa OSS något som de kände till (de åker jämt dit m dagis o skola). Kul lekplats, öppet fält o skog. Vi kämpade länge för att få eldfyr o kunde till sist grilla korv. Hemma igen stack jag o köpte present o så till Ida o där var barnen o de ville sova kvar så jag hem o hämta sovgrejer och fixade mig till fest o så bar det av mot tinnis 40årskalas som var himla trevligt, jag hemma vid tre o om jag vågade hade jag sagt några ord men det kanske får bli här istället pga min scenskräck IRL.

lördag, oktober 09, 2010

Lördag morgon

F sitter och ondgör sig över en reklamtext i annonsbilagan till dagens DN. Man ska vilja slippa chefen och åka iväg till Gran Canaria. Men om man är sin egen chef då? Eller om man ĀR chefen? Säger han. Barnen leker charader. Snart ska jag och min iPhone ut och jogga. Igår kväll kollade jag inte på tv. Jag kollade på telefonen. F tror att nu är det kört. Familjen har förlorat mig till tekniken.

fredag, oktober 08, 2010

Bild från min iphone


Det här är den sorgliga sanningen om mitt skrivbord.

Fredagsbestyr

Jag har iPhone 4 men verkar bara surfa pa 3! Och var fan ar a a o?!!!

Telefonen ett minne blott

Sov dåligt i natt igen, precis som förra torsdagen! Whazzup med de här torsdagsnätterna egentligen? Sonen såg också väldigt trött ut när vi GICK uppför backen mot dagis, eftersom fröken sagt till att han har dålig kondis och därför inte hänger med andra ungar i hans ålder. Hrm... Såklart vårt ansvar. Inget mer sitta och softa på mammas eller pappas cykel. Jag förklarade att han skulle gå uppför backen för att få starka ben, och han tyckte det var okej. Han tycker att allt är okej på de heliga Leksaksdagarna, som fredagarna är.

Jag har inte längre någon telefon! Eftersom jag försöker få igång min ipone 4 och det tar ett hundra år att bara installera itunes. Galet idiotiskt jobbigt.

torsdag, oktober 07, 2010

Avslöjad!

Jag har avslöjat mig själv nu. Jag har insett att jag inte betraktar research som jobb! När jag säger att jag inte jobbat alls en dag, så har jag nästan alltid gjort research. En journalists arbete består kanske till 70 procent av research, 20 procent av skrivande/redigerande och 10 procent ren ångest. Så kallad prestationsångest.

Och i går hämtade jag min iphone och jag vet fortfarande inte om jag ska våga sätta igång den för det känns som att så många grejer måste klaffa och så fort jag stoppar in simkortet kommer min gamla telefon att sluta funka med mera med mera.

Nej jag tror det är bäst att jag sätter igång den INNE på affären. Jag vågar inte annat. Men nu ska jag hämta små fotbollstjejer som ska få träna i regnet och det kanske inte är så trevligt egentligen när man tänker efter.

Etiketter:

Min son - en realist

Hämtade son, dotter och kompis i går. Det var mycket tacksamt, eftersom gästen (dotterns kompis A) berömde min spagetti carbonara och sa "jag ääälskar den här maten". Det värme mitt matlagarhjärta! Även mina barn stämde in, när de såg hur glad jag blev över matberöm. Sedan byggde de kojor och kollade barbiefilm om en super-surfartjej som egentligen var sjöjungfru, sedan hämtade A:s mamma henne och F la barnen och så såg vi The Big Lebowski, halva, och den är fruktansvärt rolig. Så i morse kom vi i tid till skolan, jag och dottern, så jag hann se hennes fantastiska teckningar över vårt hus, väldigt bra gjorda, hennes arkitektpappa skulle bli stolt!

(Sonen har för övrigt en skön teckning på dagis, på temat "vad gjorde du i går". Hans teckning föreställer vår röda soffa, Ice Age på tv:n, mamma och han själv som vilar, samt spyhinken. Mycket verklighetstroget!)

Ja så träffade jag Jenny på Rival och vi frukosterade medan Hollywoods version av Stieg Larssons Millennium-film spelades in där utanför, hela Mariatorget avskärmat.

onsdag, oktober 06, 2010

In i lungan ska den!

Många kvinnor har problemet att de andas ut mer än de andas in. De ger mer än de tar, om man ska generalisera eller flumma till det på härligt new age-sätt. Hur som helst har jag märkt att detta verkligen rör mig. Faktum är att det ofta ligger bakom tillfällen då jag känner mig extremt trött - jag andas inte IN, bara ut. Så nu har jag börjat ta några extra djupa andetag vid följande tillfällen:
1. Då jag ska gå uppför en brant backe.
2. Då jag ska gå uppför trappor.
3. Då jag ska tjata på folk.
4. Då jag ska ringa obekväma samtal.
5. Då jag ska jogga eller träna annat.
6. Då jag ska säga saker som kan leda till konflikter.
7. Då jag ska göra sena kvällsintervjuer.

Det är så väldigt enkelt: In-ut-in-ut. Andas, och livet ser plötsligt inte lika tröttsamt ut.

Jobba gratis... ja men vad gör man

Har några beställningar nu. 0 kr i inkomst men desto roligare är de att göra. Den ena "beställningen" beställde jag själv av mig själv, ihop med en viss E, i dag på Sono då vi åt lunch. Den andra har K på ett förlag beställt, och jag får jobba läääänge med den om jag vill.

I går kom M och N hem till oss och åt mat. Vi pratade lite om politiken och allt möjligt. Jag la barnen som somnade ganska tidigt. I dag skyndade jag och dottern oss till skolan men kom ändå lite försent. Det är så svårt med dessa 8.20-morgnar! Riktigt knepigt. Jobbade på kafé och sedan yoga, blev helt yr. Så till Sono på mitt jobbmöte. Nu: Jobba! Snart ska barn hämtas nämligen.

tisdag, oktober 05, 2010

Föräldrar som inte gillar att föräldra

Jo, ni vet att föräldrar inte är lyckligare än andra va? Såklart inte. Vi kan inte begära att barnen ska fylla vårt liv med mening. Barn är människor med ett eget liv. Intressant artikel i New York Magazine.

Uppdatering: Vad lustigt att Natalia nyligen skrivit om detta också, läs själva här. Den hemska skildringen av pappalivet gör henne MER sugen på barn!

Jag var visst bäst!


Och i dag är det tisdag, fast jag tänker hela tiden att det är onsdag. I går kväll, efter makaronilåda-middagen, kom grannen över med sina ungar och de hade bakat kanelbulle, det var trevligt värre. Men sedan berättade dottern att en kompis till henne hade sagt att hennes rum såg ut som en svinstia och att det var otrevligt sagt. Jag kunde hålla med henne, det var otrevligt sagt, men å andra sidan ser ju barnens rum ut som en svinstia, eller snarare som om en tornado har vispat runt deras saker. Tornadon är ingen mindre än vår son, som själv påpekar att han tycker att det är mysigare när alla saker är spridda över hela rummet. Och han kan också fixa det myset på bara några minuter, det är nästan mirakulöst faktiskt.

Vi skulle verkligen behöva ett rum till. Ett tornado-rum, och ett rum som är mer i dotterns stil. Ordning på ett väldigt eget sätt.

Barnen sov, vi försökte lägga oss tidigt, i morse fick jag väldigt fint sms från min kompis A (journalist): "Ana! Artikeln i dn idag var nog det bästa jag läst i ämnet alkoholism." Ja, jag förstår om ni blir nyfikna. Ni kan läsa artikeln här. Och i går var en annan artikel inne, nämligen den här.

måndag, oktober 04, 2010

Yogalivet, dag 2, pass 2


Jo men vi var ju i igår. Efter lunch tog F sonen och åkte till Naturhistoriska, de såg dinosauriefilm på Cosmonova som man fick höra en del om efteråt. Dottern och jag gick på öppet hus hos dotterns före detta klasskompis, T, och där var många föräldrar och vi fick goda bullar och pratade och jag och dottern stannade längst men det var nog bra, för dottern säger att T är hennes favokompis och då behöver de ju ses. Hemma gjorde jag piroger, dottern hjälpte till lite med degen men sedan skulle hon verkställa sin idé: Att göra lego-figurer för en utställning. Gästerna skulle bjudas in och en skål skulle stå framme där gästerna kunde lägga pengar. Pengarna skulle sedan gå till "fattigt folk".

Barnen kollade tv, jag la dem, F och jag kollade tv, jag la mig, upp kl 7 och så frukostrushen, cyklade med son till dagis, kom till kontoret, fick ett ryck och gick på mysore-yog på shalan alldeles intill (fröken gillade min artikelserie i DN om nykterhet), en timme senare tillbaka till kontoret för att köra igång med jobberiet.

Livet i verkligheten

Nu är min joggingperiod på väg mot sitt slut. Jag ska bara jogga litegrann, en-två gånger i veckan. Men yoga desto mer. Mitt yoga-liv började i går, körde en timme i vardagsrummet medan sonen satt bredvid och ritade en teckning över en brand som startat i vårt hus (en dog, och flög iväg ovanför taket, men vi skulle tydligen bli räddade av brandkåren), dottern surfade på Bolibompawebben och F vilade sig eftersom han har halsfluss.

Alla gjorde sin grej, ändå var alla tillsammans. Huruvida det är roligt eller inte kan jag inte säga. Det är livet, som det ser ut hos oss.

Jag tycker att den här uppmaningen att visa att det är roligt eller positivt att vara med sina barn är rent skadlig. Den gör mig sorgsen. Det är för att den innehåller en antites - om du inte tycker att det är roligt är du inte En Duglig Förälder. Men ett liv med barn är inte En Sak. En utekväll med kompisarna är En Sak, en isolerad företeelse, du går ut en kväll och pratar med dina kompisar i ett par timmar. Det är kul. Men ett helt liv tillsammans går inte att beskriva i såna ord. Jag har följande känslor med mina barn: Oro, sorg, glädje, frustration, lycka, harmoni, stolthet, ilska, irritation, kärlek, oro igen, förundran, och, framför allt - en gigantisk känsla av ANSVAR. Jag hänger inte ett par timmar med mina barn och har lite kul - jag LEVER med mina barn. Jag har ett liv med dem. Vi går igenom alla känslor, inte sällan varje dag. Jag och F vill vara så mycket det bara går med våra barn. Jag blir olycklig av att vara borta från dem för mycket. Precis som jag blir olycklig om jag inte träffar mina vänner - då och då, inte hela tiden. Det är en balansgång, men den går att gå!

Sedan en sak som på allvar gör mig sorgsen, och jag tror att vår generation kommer att få fruktansvärt mycket skit för detta i efterhand: Det är att människor lägger ner energi på att klaga på fullt fungerande medelklassföräldrar som egentligen inte har problem med något, att det finns folk som på allvar känner ett behov av att tala om hur man ska göra och säga för att det ska låta och vara så härligt och positivt och bra med barnen - och detta samtidigt som det finns barn som lever med föräldrar som slår dem, som missbrukar, som lämnar bort dem eller beter sig illa. Det är en skam, det måste jag säga. Vi kommer mycket skit för det i efterhand, frågor från våra barn: VARFÖR GJORDE NI INGET? Jo för att vi hade fullt upp med att sitta och gnälla över att andra föräldrar har för mycket aktiviteter för barnen, att mamman surfar en stund på webben trots att barnen är hemma, ber om kejsarsnitt eller ger sin bebis flaskmat eller annat som är helt löjligt - samtidigt som vi bor i ett samhälle där det finns barn som är krigstraumatiserade, som har kriminella föräldrar, som blir slagna, sexuellt utnyttjade, mobbade och far riktigt illa. Hur kan man med sig själv, när man gnäller på fullt fungerande, vanliga föräldrar? Det undrar jag. För jag skulle aldrig någonsin i hela mitt liv komma på tanken. Så är det.

lördag, oktober 02, 2010

Under timmen, igen!

Ja, vi tog taxi hela familjen till Topploppet, och så sprang dottern mini-loppet och i några fasansfulla minuter var hon bortttappad, men hittades. Sedan var det dags för mig, och jag började springa kl 14 och fick skavsår efter ungefär 20 minuter, men det inget stort sår och det var strunt samma, för jag sprang riktigt bra faktiskt, mina barn hejade på mig efter halva, och så kom jag - mot alla odds - in på 58.16! Jag som trodde jag inte skulle klara det över timmen på grund av undermålig träning.

Barnen hoppade lite mer i hoppborgen, sedan promenerade vi gatan fram (en ny grej sedan den hos barnen så populära Stureplansutflykten: Vi går gatan fram och SER VAD SOM HÄNDER! Detta för att bryta barnens besatthet av att veta exakt vart vi ska och vad de ska få där osv). Det som hände var att vi hittade en spelaffär för stora barn men ingen godisaffär, men vid Odenplan fanns Konsum och jag köpte bönor och de köpte godis, F drog hem eftersom han är sjuk och jag och barnen åkte ända till Bagarmossen på rysk vodkafest, som min kompis hade. Låter väldigt hardcore men det var verkligen familjefest med många goda ryska läckerheter, som J hade tillagat. Barnen lekte som galningar och kollade film, och nyss tog vi helt sonika taxi hem också.

Medaljen är viktigast

Första lördagen på många många veckor då vi vaknar och inte behöver göra något av följande: Städa, tvätta eller handla. Jag tvättade och vi bägge städade i går kväll medan barnen kollade på Bolibompa till deras stora förtret.

Så i stället har jag ägnat lördagen åt att servera barnen frukost, läsa tidningen, spela Brel på pianot (uselt, enligt F), spelat badboll med övriga familjemedlemmar samt lagat en röd linssoppa och alldeles, alldeles snart ska hela familjen åka till ett lopp jag anmält mig till: Nämligen Topploppet. Ska försöka komma under timmen men eftersom jag varit sjuk och inte riktigt haft disciplinen att träna som jag borde, så får vi se hur det blir med den saken.

Sonen tänker i alla fall springa mini-loppet. Det är det där med medaljen som lockar.

fredag, oktober 01, 2010

Skoldag för mamman


Var på dotterns skola hela dagen. Först var det samling, sedan matte, kort rast, sedan hade 2orna uppvisning i aulan och så lunch, lek ute och efter det fredagsmys (film om pingvinerna) , leken "soffan", mellanmål och så ut och leka på gården, och då stack jag med dotter och dotterns kompis E till dagis, hämtade sonen och gick sakta hem. Hemma var F, sjuk. Nu ska det lagas quiche, tvättas, kanske även städas!?

Livet leker.

(Fast i går var det festligare, var på en författares mingel, hon firade 10 år som författare, Pontus vid Stureplan - bild från utanför, tagen av C på Familyliving.se/redaktionsbloggen, därefter mötte jag upp med Nat och Mart och Uje och åt på Bistro Ruby, de skulle till Moderna och jag hakade, cyklade tidigt hem dock. Sov pissdåligt.)
eXTReMe Tracker