torsdag, september 30, 2010

Mejl = arbete

Kom till kontoret. Ingen här. Fick ett ryck, gjorde fem solhälsningar i lilla rummet längst bort. Sedan satte jag igång dagens arbete: Skickade text, snackade med Ann o alla andra som dök upp på kontoret om dagens diagnos-samhälle, har verkligen 4 barn per klass ADHD? Är det möjligt? Och så ska jag
1. Mejla en stor sak.
2. Mejla ett par mindre saker, nämligen ingress+rubrik till jobb.
3. Mejla reportageidéer.
Därefter lunch, därefter jobba, därefter åka på mingel, därefter hem.

I går hämtade jag sonen, dottern, sedan lagade jag mat och så kom syster och barnvaktade medan jag drog till ett riktigt, riktigt tungt föräldramöte. Hoppet fanns ändå i att föräldrarna verkade supervettiga och engagerade.

onsdag, september 29, 2010

Ett boktips & lite trubbel


Huvaligen, trubbel i dotterns skola. Känns väldigt komplicerat allting. Önskar jag hade någon lösning. Har insett att jag har en omotiverat positiv bild av verkligheten, detta blev uppenbart inte minst efter det fruktansvärda valet. Livet ser betydligt mörkare ut, på sina håll och kanter.

Annars innehöll gårdagen mest omhändertagande av son, som antagligen fått tillbaka sin barnmigrän, vilket eventuellt betyder trubbel även på dagis.

F hämtade dottern och kom hem, vi åt den godaste mat jag ätit på länge: Markus Aujalays laxbullar (köp omedelbart hans bok måndag-torsdag och laga genast denna rätt, inklusive den kokta blomkålen och yoghurtsåsen - allt passade ihop i en nästan religiös komposition). Sedan la jag barnen och det var mycket tjo och tjim på dottern men sonen, han bara sov som en stock. Dotterns tjo och tjim förbyttes sedan till gråt och ångest över hunden Ciceros förestående dödsfall, om sisådär 7 år. Hon är ute i god tid. Ja, sedan försökte jag kolla på tv men det gick inte, var för tråkigt, i stället läste jag "One day" och jag gillar den!! Mycket bra rekommenderat, Belinda!

I morse - hetsa dotter till skolan, sedan jobbet, sen yoga, nu lunch.

Etiketter: , ,

tisdag, september 28, 2010

Det var tider det





Tänker då och då på den här sköna resan, New York, hösten 2008. Obama hade nyss blivit president, F hade varit i stan i 6-7 dagar och så var vi där tillsammans i 5. Vi bara åt, åt och åt, hela tiden. Det var grymt bra. Och så tog vi den dyraste fikan någonsin, på Plaza hotel, femte avenyn. Men mycket guld var det där.

Ett lyft, tack o lov

Nä men nu orkar jag inte vara mer sjuk - jag sket i min rossliga hals och min bangande syster och gav mig ut och sprang, helt enkelt. Vid sjutiden bar det av, en halvtimmes 5-kilometersrunda, hemma igen halv åtta bara för att upptäcka att sonen inte kunde ta sig ur sängen, låg kallsvettig och vit i ansiktet. Ergo - en dag hemma. I morgon tar F över. Ska ägna dagen åt att fortsätta leta 6årings-förälder: Hur svårt kan det vara? Nu fungerar för övrigt även mejlen, heureka!

Jag mår toppen, så jag tror inte längre på att man ska "vila" när man är sjuk. Man ska skrämma bort sjukdomen genom att gå ut och jogga, och därmed basta. Sedan ska man också träffa sina kompisar, vilket jag gjorde i går (först lunch m ankan, sedan med ankan igen på Ann Söderlunds bokrelease, mycket trefligt, träffade bland annat E och andra sköna typer, drog dock på askungen-manér halv åtta eftersom F vägrade ge upp sin simning, å andra sidan kunde jag sova tidigt och jogga i morse så...). Att träffa dem man gillar och att träna gör att livet lyfter, och en barnkräk-dag hemma känns plötsligt inte så pjåkig.

måndag, september 27, 2010

Feminism är helt oviktigt

Ja, nu är det officiellt - feministisk utveckling går bakåt, inte framåt. Jag vet inte varför, men tydligen tycker folk att följande är positivt:

1. Kvinnor tar ansvar för barnen, och belönas med - att få sparken, alternativt inte få någon bra lön och ingen chans att avancera på jobbet samt att hamna i en ohållbar situation vid skilsmässa, ekonomiskt, vilket gör att hon kanske stannar i många år i dåligt förhållande, vilket drabbar barnen naturligtvis, eller så skiljer hon sig och måste arbeta mer än heltid eftersom hon inte kan försörja sina barn - som hon då förstås har boende hos sig största delen av tiden eftersom barnen inte känner sin pappa, och pappan startar ny familj där han börjar från noll och ÄR med barnen i stället eftersom han inser att det här blev ju inte så bra.

2. Kvinnor trycker ner varandra utseendemässigt: Att vara smal är det enda som verkligen är att ha åstadkommit någonting, vad folk gör yrkesmässigt, eller med sitt liv i övrigt är alltid underordnat. Det spelar ingen roll att att en människa vill ta livet av sig - är hon bara smal har hon LYCKATS.

3. Småflickor ska lära sig att inte ta plats, för allt utrymme i klassrummen ska gå till de livliga pojkarna som slår och knuffar varandra eftersom de har "diagnoser", lite oklart vilka, kanske diagnos dålig uppfostran!? Och så får de omedelbart skolas in i utseendehetsen och att det alltid är viktigast hur de ser ut, fast såklart kan de inte heller flippa i skolan utan prestera 110 procent medan killarna ballar ur och dänger till varandra och inte lär sig ett skit.

4. Vi föds med känslan av att vi inte kan påverka våra liv överhuvudtaget, att det finns två mallar - kvinnans och mannens - att uppfylla, och alla önskningar vi kan ha som individer är helt jävla ointressant.

Ja så blir det, tur att det inte gör något alls, eftersom feminism inte är av någon större vikt...

söndag, september 26, 2010

Handla, städa, i evighet amen

Har varit på jobbet, har hämtat barn, har åkt på landet, sovit och gått långpromenad med F, har bastat, har åkt ensam in till stan, har varit på tjejmiddag, har tagit taxi hem.

Och i dag vaknade jag halv tolv och jag måste storhandla och det är livet. Tydligen.

(Men en gång i tiden var jag så här kul - jag presenterar återigen: Blast from the past!)

fredag, september 24, 2010

Lurad or not?


Min syster fyllde år i går, så jag stack dit raka vägen från hemmet. Sedan kom F med barnen, därefter mamma. Vi åt god lasagne och så tårta på det. Barnen åt cirka 5 bitar tillsammans, och dottern var ute på gården och härjade. Frihetens vindar börjar blåsa för henne, hon vill ut och träffa kompisar i stället för att som sonen sitta i hemmets trygga vrå och softa. Vet inte om det är åldersgrej eller personlighetsgrej.

I dag blev det rena paniken för att komma till skolan, men vi kom fram till sist fast lite sent, och så stack jag till jobbet och så har jag skaffat iphone fast jag vet inte om jag blivit lurad - 700 spänn i månaden, är det verkligen billigt? Fri surf och fria samtal, visserligen. Det var i alla fall ingen poäng att ta mammas gamla iphone och installera mitt abonnemang på. Kostade samma.

Hur som helst känns det lite sisådär när man skriver på något som från och med i dag kostar 700 spänn, fast själva telefonen får jag inte förrän om 4 veckor...

Vit medelålders man

Vill vi ha fler Schyfferts? Jag vet inte. Han vill definitivt inte att vi ska vilja det, i alla fall.

Synd bara att rassarna saknar humor. De kan inte ta till sig den här artikeln. Eller, förresten, tur att de saknar humor. Det blir deras undergång. Ingen orkar ha tråkigt särskilt länge. Och hat är oerhört trist i längden.

torsdag, september 23, 2010

Finfina burkar



Och i dag säger jag grattis till min syster som fyller 34! För övrigt var det här bland det finaste jag sett på länge! Ifall jag hade fyllt år hade jag önskat mig Bento-set samt teburken i samma mönster, geisha. Men - det dröjer innan jag fyller år. Cirka 10 månader. Å andra sidan: Då fyller jag år så inihelvete. 40 närmare bestämt.

Etiketter:

Mejla hit

Maila mig på ana(snabela)mama.bonnier.se om ni har tips på sexårings-trots! Eftersom mejlen tydligen studsar tillbaka kommer jag inte ens få dem i morgon när mejl ska funka igen!
Ana

Egenföretagare, aldrig sjuka

Nej men nu har min mejl lagt av. På två dagar har jag fått två mejl. Folk berättar att de skickat mejl till mig, som inte kommit fram. Vet inte riktigt vad jag ska göra åt detta. Jag kan ju inte MEJLA mitt webbhotell och fråga varför inget funkar, hehe.

I går tappade jag dessutom datorn så den gick sönder lite i ena hörnet, när F och jag försökte gå på Nem nem och äta men fick ge upp och i stället gå till Sushi yama, eftersom vi aldrig fick beställa och hade bråttom för att hämta barn sedan: Dotter hos kompis, son hos annan kompis. Övriga händelser i går: På morgonen yogade jag lugnt eftersom jag har förkylning i kroppen, och fick höra en del om månens påverkan - tydligen ska man inte träna när månen är full eller svart (full=vi blir överenergiska, svart=orkeslösa). Flum? Kanske inte, enligt läraren märker sjukhusens akutmottagningar när det är fullmåne, det händer mer drit helt enkelt.

Sedan jobbade jag, åt indisk mat till lunch, och så gick jag till restaurangen där jag mötte F, tappade dator, till sushistället, pratade med F om att "alla vill jobba" - kanske ett felslut: För om man fick välja, skulle väl ingen jobba, egentligen? Hämtade dotter, hem, F la barnen medan jag kollade in Vänner-avsnitt jag spelat in. Skrattade äntligen, typ första gången sedan rassarna kom in i riksdagen. Somnade kring 23, vaknade halv sju, upp och så iväg med sonen till dagis. Nu ska jag jobba fast jag är sjuk. Ingen karens ni vet. Mejlen ska tydligen funka på fredag. So lång.

onsdag, september 22, 2010

Efterlyser små tonåringar

Efterlyser mammor och pappor som har barn i "lilla tonåren", alltså 6-7-årsåldern, som säger saker som sårar, på riktigt (typ "du är så ful", eller "jag skäms över dig i skolan" och annat som är tungt att höra). Helt okej om ungen blivit lite större nu, men det får inte vara alltför länge sedan.

Du får inte vara journalist, men du får gärna bo var som helst i landet, och det måste vara okej att ställa upp med bild på sig och telning(ar). Mejla mig please! ana(snabela)mama.bonnier.se

7 intressanta saker

Då har vi kommit till avdelningen 7 intressanta saker om mig. Just det där med intressant är ju inte lätt att veta - det får ni avgöra - men vi testar:

1. Jag regisserade min första pjäs på Roliga timmen i 2an, och fortsatte med att sätta upp samma pjäs igen i 3an, på skolavslutningen. Mellan 2an och 3an hade jag flyttat, från Bollnäs till Uppsala. Pjäsen hette "Madicken och Moses i vassen" (tror jag) och var mer eller mindre en direkt ripoff från kassettbandet med Madicken och Lisabets äventyr i bäcken. Sedan spelade jag teater på Ungdomsteatern i Uppsala i många år.

2. Jag har bott på otroligt många ställen i mitt liv: Född i Uppsala, som 2åring flyttade jag till Kiruna, därefter Mariestad, därefter Stockholm, därefter Bollnäs, därefter Uppsala igen, sedan flyttade jag hemifrån och till Perugia, Italien, vidare till studentrum i Uppsala, sedan Paris, därefter Stockholm, sedan Göteborg, sedan Sölvesborg (samt lite Karlshamn), därefter Stockholm/Uppsala, därefter Norrköping i nästan ett år, sedan Stockholm (flytt som barn - på grund av mammas jobb, flytt som vuxen - på grund av äventyrslusta, studier, F eller första journalistjobben).

3. Jag är helt såld på block utan vare sig linjer eller rutor. Gärna i A5-storlek. Svåra att hitta dock. Nördar också mycket in på bläckpennor. Flytet är viktigt, samt en färg som är uthärdlig. Det blir ofta svart eller blått.

4. Som 12-åring cyklade jag, mamma och pappa till dåvarande Jugoslavien. Det tog 2 veckor ungefär. Sommaren därpå cyklade jag till England, genom England, färjan till Göteborg och hem. Sista 20 milen körde jag och pappa i ett sträck. Sommaren efter det, som 16-åring, cyklade jag och pappa från Hamburg till Genova, på så kallade liggcyklar, holländska Roulant (man sitter bekvämare som i en stol och trampar framför sig). Sedan tävlingscyklade jag ett tag men det var inte kul.

5. Jag är helt besatt av sallad, och det är ärftligt: Min farmor fick plocka salladen så det fyllde en hink för att det skulle räcka till min pappa och mina fastrar. Fast det MÅSTE vara riktigt sur dressing. Liksom min hädangångne farfar dricker jag gärna upp vinägretten efteråt.

6. Jag gick upp så jag vägde 100 kilo när jag var gravid med dottern. Samlade vatten, men även en hel del mat. Hade gått ner 1 år efter förlossningen. Då blev jag gravid med sonen.

7. Min dotter frågade mig i går kväll vilka jag varit kär i som barn. Här är de: 7 år - Tommy. 8 år - jämnt lopp mellan Tommy och Jonas. 9 år - ingen. 10 år - ingen. 11 år - Patrik. 12 år - alltjämt Patrik. 13 år - en holländare, minns ej namn. Samt Natte. 14 år - Parre. 15 år - ingen. 16 år - Matte. 17 år - Jacob. 18 år - Pelle/Markus. 19 år - F. Still going strong.

Etiketter:

tisdag, september 21, 2010

Deltidsfriheten

Måste bara säga en sak om jobblinjen: Jag tycker att snacket om "deltidsfällan" är idiotiskt. Faktum är, att jag hade låtit bli att skaffa barn ifall jag hade varit tvungen att jobba heltid. Men deltid är för helvete ingen fälla, ifall MÄN OCH KVINNOR bägge går ner!!! Är det en fälla att vilja umgås med sina barn?

I min familj har bägge gått ner på deltid, vilket innebär att ingen av oss egentligen förlorar särskilt mycket i vare sig inkomst eller i tid med barnen - för om TVÅ går ner till 75 procent jobbar man i stort sett som förut, fast 25+25 procent, alltså 50 procent, går till barnen - tid som en av oss eller bägge annars hade suttit och tryckt på något kontor.

Ibland tänker jag att vi skapar sverigedemokrater genom att inte träffa våra barn så mycket som de skulle behöva, vi gör hål i deras själar och där lägger sig rasismen och gror.

Ledsen egoista

Jag ägnar mig mycket åt mig själv just nu. I går: Biologiskt hudvårdscentrum, ansiktsbehandling. I dag: Klippning på före detta Coulisse, numera Egoista (passande namn för kommande mandatperiod om vi säger så). Håret är kolsvart! Haha, jag är en riktig svartskalle nu. Som ett statement mot rassarna.

(Ja, sedan hämtade jag barn, styrde upp diverse lekaktiviteter, var på måndagmiddag med spagge och köttfärssås, samt sket i att springa i morse och tog i stället dotter till skolan.)

Men jag har svårt att hålla humöret uppe. Vill egentligen bara gråta. Vilket skitval. Det är horribelt.

Etiketter:

måndag, september 20, 2010

Mörker över landet

För övrigt känner jag mig totalt knäckt i dag, eftersom rassarna kom in i riksdagen. Nej. Jag känner mig inte bara knäckt - jag känner mig direkt hotad av dessa ondskefulla människor. Jag förstår inte vilka som röstat på de här!? Vad är detta för konstigt mörkerland? Vet ni inte att judar utrotades av såna här partier, för mindre än 100 år sedan!? Fattar ni inte att de som har såna här partier ägnar sig åt våld, grovt förtal av grupper, de ljuger sig fram genom statistik, de har inga kvinnliga anhängare utan bara män som vill slåss och hata!? Är inte det ganska sjukt att rösta på dem då?

Min blogaward


Ja, nu ska jag anta min utmaning: först ska jag berätta att den fina utmärkelsen fick jag av Rebecka Edgren Aldén, med bloggen Skriet från kärnfamiljen. Tack igen! Övriga uppgifter är att:
- kopiera in awardbilden i din blogg för att visa att du har fått den CHECK
- tacka och länka till den som nominerade dig CHECK
- nominera sju andra bloggare och länka till dem KOMMER NEDAN
- berätta sju intressanta saker om dig själv KOMMER SEDAN

Jag nominerar följande bloggers:
1. Jenny Morelli, som vrider verkligheten och ser allt i nya ljus hela tiden och skriver så det känns samt har humor - plus att hon alltid ger en massa energi.
2. Mathimlen - för att hon är så skoningslös i sina recensioner av mat, hon är en geniun matsnobb och det behövs, när man som jag är lite noga med att få jävligt god mat. Dessutom är hon öppen och ärlig, vilket känns friskt och bra som kontrast till lite mer... eh... falska bloggare.
3. Masarinmamman, som skriver så bra och kärleksfullt om sina barn, Masarin och Bombadill och om alla tankar som går igenom huvudet när ett barn föds med downs syndrom.
4. Moas Maraton, därför att hon ger inspiration och är så otroligt fascinerande envis med sin träning - mot alla odds! Knäna bryter ihop - men Moa fortsätter. Tånaglarna ramlar av - men Moa fortsätter. Man inspireras av hennes energi och lutheranska inställning till träningen, och så är hon ändå ärlig med tillkortakommanden på vägen - allt detta plus humor! I like.
5. BookyDarling, en cool ung tjej tycker till och har bra boktips för en bokmal som jag.
6. Tinni, såklart! Så skönt med feministisk guide i barnboksdjungeln. Också blandat med ärlighet, ja, jag är en sucker för ärligt leverne.
7. Emi, med sina mycket skojiga reflektioner om mode och övrigt i livet, jag citerar: "They say China is heading for world domination but I say the scarf is still ahead."

söndag, september 19, 2010

Stolt löperska

Har nu försökt jogga Söder runt men kom bort mig lite, fast till sist blev det 9,3 kilometer ungefär! Innan dess lämnade jag dottern på ett dubbelkalas i närheten, och innan dess var Karin m barn och hälsade på och åt rester, och innan dess åkte F och dottern till stan och köpte ny dammsugare och present. Innan dess röstade vi. Nu - söndagsmys/valvaka/middag/diverse. Jag klarade mina 9,3 kilometer på en timme, trots att jag gick och kom bort mig och trängdes bland massor av folk och var uppe och snurrade på Fåfängan! Tjoho! Söndagsvädret fint och soligt.

Etiketter:

lördag, september 18, 2010

De där blonda mammorna med tofs...

Gårdagen slutade inte så illa ändå. Kom hem, satte på mig joggingkläder, gick till syrran med barnen, TVINGADE ut mig i parken intill och gjorde backträning, 3 gånger uppför, det hela tog 15 min. Sedan hem till syrran o duscha samt äta räkor och chips och se Scooby Dooo, barnens all time high favorit just nu. Väldigt könsstereotyp, men de älskar humorn. Kanske är de smarta Pixar-filmerna (som jag garvar ihjäl mig åt) lite för smarta för barnen? Typ Madagaskar, Shrek med mera.

Dottern ville sova över, medan sonen vacklade lite. Till sist bestämde han sig för att han inte vågade. Somnade nästan omedelbart hemma i stället. Vid halv åtta vaknade han, och har gått länge och väntat. Nu, äntligen, är syrran tillbaka.

Kom på en genial idé om en bok jag skulle vilja läsa i dag. Den handlar om moderskap och aggressivitet. Antar att jag får skriva den själv.

fredag, september 17, 2010

Dag åt skogen

I dag har jag inte mycket att säga utom att jag har en känsla av att den här dagen sakta men säkert kommer att chansera. Det började redan i går - en rolig torsdagspub på jobbet med Birgitta Ohlsson, om feminismen, MEN jag åt inte mat förrän efter 20, innan dess bara chips och öl. Inte så bra (misslyckande nr 1). Sedan masade jag mig naturligtvis inte hem i tid eftersom jag äntligen fick träffa J & A, ganska nygifta, A hade precis haft vernissage på Nytorget. Somnade vid ett, upp före 8 (misslyckande nr 2, ingen jogg, tre usla solhälsningar) och försöka läsa den kilometerlånga DN och få på ongen kläder och cykla till dagis hur sent som helst (misslyckande nummer 3), så sent att vi MÖTTE sonens dagisgrupp som var ute och fotade saker som var runda.

Förresten - så jävla bra. Man är ute och går. Man fotar saker som är runda. Man snackar om dem. Man går vidare.

Hur som helst, kom till kontoret och kommer inte riktigt i gång med arbetet (misslyckande nr 4) för jag tömmer diverse mejlboxar här och där.

Försöker fråga Morelli om hon vill luncha men får INGET svar. Varför? Vill någon annan vara med mig, eller har jag chanserat även för er? I så fall, mycket stort misslyckande nr 5. Det finns ytterligare ett misslyckande att stoppa in här men det tar jag först efter 23 september.

En utmaning och ett pris!

Shit vad fint skrivet om mig av Rebecka! Och en blogg-utmaning, den ska jag ta tag i inom kort. Du förtjänar verkligen din blog award Rebecka!

torsdag, september 16, 2010

På jobbet igen

Riktigt festlig - vardagsfestlig - gårdag, måste jag säga. Moi och barnen, vi hade en grym after work-eftermiddag.

Hämtade sonen, cyklade till dottern, lämnade cyklar där, gick till t-banan, tog den till Östermalmstorg. Barnen fick välja - äta först, eller till pysselaffären först? Äta först. Strosade gatan fram och kom till en för barnen oemotståndligt glittrig affär på Stureplan med en mycket tillmötesgående affärsägare, som verkligen pratade loss med ungarna, som blev mycket förtjusta. Hon tipsade oss om Pascha Deli, dit gick vi för att äta. Sedan - Panduro. Vilken fullträff! Vi shoppade pysselstuff för 600 spänn!

Sedan gick vi till MIN affär - Intersport, där jag hämtade min nummerlapp och försökte handla till rabatterat pris, men kön var på tok för lång och vi fick åka hem i stället, då var sonen ganska trött och grät lite grann.

Väl hemma var det marsch i säng, fast pyssla lite kunde de inte låta bli, armband och diverse blev det. F kom aldrig hem, till sist ringde jag - han var på bar. Så han kom efter att jag pratat med Rebo och somnat. Upp kl 7, skova iväg dotter till skolan, dra till jobbet. Där är jag nu.

onsdag, september 15, 2010

Arbete, meningen med alltihop

Nej inte har jag övergivit min son - här sitter jag på mitt arsle och tjänar pengar för att han ska ha något att äta! Och kanske får han till och med köpa leksak fast han har en miljard, och ja, just nu ger jag all medelklassångest fingret ("vet ni att dagens ungar har 500 leksaker i var bla bla det är ju förskräckligt omoraliskt miljöfarligt bortskämt unt so veiter").

Jag fortsätter på det nya spåret som jag drog upp, nämligen att testa gränsen för hur rebellisk man kan vara utan att hamna i problem på riktigt.

Övrigt som jag pysslar med är: I går - hämtade dotter, son samt VAR SIN kompis till dem, därav mycket simpel middag, falukorv och spagetti, så kom mammorna och hämtade sina telningar och F la barnen och jag jobbade faktiskt en smula. För att i stället efter lämning i dag ha tid för yoga, och nu arbetar jag så bokstäverna yr omkring mig.

Min son, har jag övergivit dig?

Sonen, den sonen. I dag:
Sonen: Pappa sa åt mig i dag fast jag inte hade retats.
Jag: Jag vet, han missuppfattade. Han sa förlåt också.
Sonen: Hrm.
Jag: Tyckte du pappa var dum?
Sonen: Får man säga så?

Lite senare, strax utanför dagis.
Sonen: När jag blundar på dagis är jag hemma. Mattan växer upp och blir vardagsrumsmattan.
Jag: Längtar du hem när du är på dagis?
Sonen: Jag blundar nästan hela tiden.

tisdag, september 14, 2010

Drömmar för medelklassen


Och här har vi dagens skitdröm: Playacar, Mexiko. Ser pretty najs ut, eller hur?

Apropå medelklassperspektiv, mycket bra av Lars Linder i dag: "Att kalla det kampanj är en överdrift, men överlag har de stora tidningarnas redaktörer visat ett betydligt större intresse för dem som beställer Ruts tjänster än för Ruts arbetsvillkor."

Hur lågt kan ni sjunka?

"Det här valet ska jag minnas för detta: Hur varje medel var tillåtet för att racka ner på Mona Sahlin, inget angrepp var för lågt eller för plumpt, inte ens från sina egna, dem hon skulle stöda sig mot och förlita sig på, och hur hon själv ändå lyckats fokusera och för varje debatt jag sett henne i blivit tydligare, klarare, ännu mera skärpt."

Just i dag gillar jag Sveriges dramaqueen nummer ett väldigt mycket. Han har så förbannat rätt. Läs hela här.

Jag hatar mobbing så jävla hårt. Och mobbing är vad Mona Sahlin utsätts för just nu. Det är lågt.

Krönika om förebådat nervsammanbrott

Att framkalla bilder. Nej det heter ju inte så längre. Att FÅ FRAM bildjävlarna, de digitala, att få dem till bilder, helt enkelt, rätt och slätt, på papper, ut ur datajäveln och in i handjäveln.

Det är i alla fall mer eller mindre ogörligt. Har nu testat tusen varianter. Men nej. Alltid havererar det. I dag testades varianten: Gå till Crimson. Sitta där med sin hårddisk och mata in alla bilder på webben. Få klicka nej när den varnar om någonting flash någonting, i snitt 30 gånger. Sedan. Puh. Cirka 2000 bilder verkar ändå vara inne, trots flash bla bla bla flash.

Så börjar man uppladdningen. Och inser att datorn säger att den behöver 120 minuter på sig för att göra detta. 120 minuter! Och man sätter sig tålmodigt och man väntar. Och man tänker att man är lite yogisk i sitt tålamod. Att man är ett under av förståelse som inte ställer sig och hackar sönder all digital utrustning i fem tusen bitar för man blir så inihelvete otålig och vill skrika HUR JÄVLA SVÅRT SKA DET VARA HÄR ÄR EN HÅRDDISK MED BILDER GE MIG BILDERNA FYSISKT FÖR FAAAAAN JAG BETALAR VAD SOM HELST!!! GE MIG DEM! I HANDEN!!

Så gör man alltså inte. Man sitter där, med sitt tåååålamoood och bara väntar. Tills man plötsligt får för sig att man kan ju förbereda lite, lägga foton i den digitala papperskorgen (eftersom bilderna ju redan var inne). Det gör väl inget? Men jo. Visst gjorde det något. Plötsligt avbryts uppladdningen. Plötsligt skriver datorn att 1080 bilder INTE blev uppladdade. Då kommer genast frågan från människan till datorn: Men VILKA av de 2000 bilderna är nu uppladdade och VILKA är det inte? Tro inte att datorn tänker svara på det. Nej nej. Så där går man med halvgjort ärende och man beställer bilderna och man betalar tvåtusen och man vill bara fly därifrån. Fast man vet. Att snart börjar skiten om. För bildhelvetet blir aldrig framkallat. Aldrig till 100 procent. Aldrig riktigt klart.

Gaaaah!

måndag, september 13, 2010

Skämmes, journalister!

Stämmer det här det allra minsta, säger jag bara USCH och FY för svensk journalistik. Skämmes! Vår demokrati borde vara okränkbar. Opartiskheten är en samhällsreporters dygd. Fy faaan om nyhetsjournalister ägnar sig åt åsiktsjournalistik på detta vis. Fy. Fy. Fy.

Livets poesi

Man kan vara en duktig jävel i hela sitt liv. Sitta och puttra och tala om för folk hur de ska leva sina små fjuttiga liv, och själv ha det allra fjuttigaste.

Eller så öser man bara på och kanske spricker rösten i falsett och kanske går resan det rakt utför ett stup och upp igen, men levde det gjorde man. Ta mig fan.

Hård och kall, mot mig själv

Gick upp och sprang i morse. Nu är det verkligen satsning som gäller, om två veckor ska jag alltså springa lopp! Men jag har bestämt mig för att sluta hetsa upp mig och bara slappna av. Eller, alltså, träna 3 gånger i veckan, men ändå tänka att vafan det fixar sig.

Jag är en sådan som tävlar mot mig själv. Men vilken tävlan! Gollum, släng dig i väggen. Här råder isklar schizofreni, men kanske inte den onda mot den goda utan mer den bohemiska latmasken mot nazi-kontrollanten. I ständig kamp emot varandra, inombords, inför varenda träningspass.

Cyklade med fin son mot dagis. Han ville vakna i morse. Han hade drömt en läskig dröm nämligen. Att hela familjen var ute, men så glömde pappa honom när alla gick in.

söndag, september 12, 2010

Virrvarret i huvet - vad göra?

Ensam hemma. Konstig feeling. Just den här villrådigheten - vad ska jag göra? Tusen planer, jag ska jogga jag ska gå till jobbet jag ska ringa den ena jag ska fixa det andra jag ska ska SKA hitta höstskor jag ska inte gå ut ur mitt hus jag ska vrålstäda badrummet jag ska absolut inte städa jag ska titta på tv jag ska till syrran och hämta växter nej jag bjuder hit henne nej jag ska skriva lite skriv jag ska förbereda artiklar jag ska inte förbereda artiklar jag ska inte skriva ett skit jag ska dra åt helvete jag ska slappna av jag kan inte slappna av vad faaaan är det här!?

Det är sick, ärligt talat. Att man inte kan hänga längre. Så som man kunde förr, det var ju det man gjorde förr, på helgen (när man arbetade) alternativt jämt (när man pluggade)!? Vad har hänt med ens snart fyrtioåriga lekamen? Kan man beställa INaktivitetsstöd?

Helgen baklänges

Varför man inte använder humor i svensk press? Jo, för att folk inte hajar och blir förbannade. Detta och mycket annat pratade vi om i går på middag hos A.

Innan dess (lördag) - tog jag tåget till Saltsjöbaaaden. Innan dess - missuppfattade jag, och satt och tog en öl på Slussentorget medan min kompis satt ensam på perrongen under mig och väntade. Innan dess - duschade jag och fixade till mig och fick verkligen skynda mig på City bike-cykeln ner till Slussen. Innan dess - cyklade jag på samma cykel från stan, fast blev stoppad överallt på grund av halvmaran. Innan dess - försökte jag köpa skor på stan, men det bidde bara jeans, t-shirt, skjorta. Innan dess - åkte jag i lugn och ro pendeln från Märsta. Innan dess - åkte jag med två barn till Märsta och lämnade hos deras mormor, de skulle till skogen. Innan dess - var vi hos syster och fikade. Innan dess - frukost. Innan dess - sova. Innan dess (fredag) - kolla tv, läsa bok. Innan dess - la jag barnen. Innan dess - åt barnen sitt fredagsmys. Innan dess - kom F hem. Innan dess - tillagade jag en fiskgratäng som ingen direkt gillade utom F och jag. Innan dess - var dottern ute på gården och cyklade och tjurade för att ingen ville komma ut. Innan dess - tog vi oss hem från skolan. Innan dess - hämtade jag sonen på dagis. Innan dess - arbetade jag.

Och i dag ska jag vila tills de är hemma igen.

fredag, september 10, 2010

I mitt anletes svett

Vanvettigt svettig eftermiddag i går. Helt tossigt faktiskt. Jobbade till halv tre, då fick jag i ilfart bege mig på cykel till Medis, sedan med gröna+röda linjen till Tekniska högskolan, där träffade jag några blocket-försäljare som sålde en flickcykel till mig, för 1500 (skeppshult minsann), sedan försökte jag få åka tuben med den men nej nej, då var blocket-säljarna snälla och skjutsade mig till karlberg, men inte fan fick jag ta med cykeln på pendeltåget heller, så det var bara att sätta sig på den lilla sadeln och cykla på! Det gjorde jag, och på Västerbron höll mina knän på att få spelet för det blev riktigt jobbigt. Men vid Ringvägen ställde jag cykeln och tog en Stockholm City Bike till Medis, för vem vågar lämna en cykel där över natten - not me - och så cykla hem min cykel, samt från Ringvägen och framåt försöka leda både min och dotterns nya cykel med svetten sprutandes.

Sedan gick jag till grannen, A, och såg sonen äta lite korv, mycket bacon och spagetti. Med honom hem, laga jättegod viltskav, dottern kom med F och hade spelat fotboll och haft kul, fast hon var upprörd över att F hade släppt igenom ett mål som målvakt. Ja, nästan alla åt utom sonen som var lite upprörd över diverse saker, som att vi inte hade bananer hemma, men han fick sitta i mitt knä en stund och blev glad igen. F la barnen, jag kollade på Lust, Caution sista lilla biten - guuud vilken lång film! Fast bra! och så var det väldigt spännande dokumentär på kulturkanalen om Mariatorget 1979 - genialisk idé: Hälsa på alla butiker, glasskiosker med mera längs hela torget, och du får veta allt om samhällsandan och om intressanta funderingar om livet du någonsin kan önska. Väldigt bra.

Ja, och så i morse kunde dottern faktiskt cykla på sin cykel trots att den var lite stor, hon var sååå stolt. Och jag gick på mysore-yoga innan jag började jobba (mysore=du måste själv minnas yogaserien och göra i din takt), eftersom shalan så lägligt har öppet 8-10 på fredagar. Det tog 1 timme, och var mycket skönt. Jobba är det jag gör nu!

Ps. Jag bjuder på festlig fredagsläsning: blast from the past. Hehe. Jag gillar min egen bitchiga humor.

torsdag, september 09, 2010

80-talister bör ge 70-talister lite skit

Underbara Clara har skrivit om mig i sin blogg. Jag tycker också det var trevligt, och fick så god mat, sallad och morotsbröd. Då visste jag inte att hon var gravid. Men hon verkade sugen, så jag vet att jag i all tysthet önskade att hon skulle bli gravid snart. Hon verkar så mycket bättre förberedd på att bli mamma än jag var innan jag fick min första. Jag vet inte varför jag är så förbannat barnslig, eller var. Eller är. Var.

Jag gör mitt bästa som morsa. Eller nja, lite bättre kan jag bli. Som yoga - det är en strävan.

Hur som helst finns det hopp när unga människor är kloka som hon. De får gärna kritisera oss som är äldre, ge oss vad vi tål! Vi behöver höra det.

Etiketter:

Skönhet, fulhet och annat prat

Saker vi pratade om i går (downtown)

Man on wire, skönheten och ordet varför

Varför det inte går att bo i New York en längre stund utan att känna att man stödjer ett system där en människa kan vara 20 år och gravid och bostadslös eller där byggnadsarbetare får bo i själva bygget de gör, oavsett vilket vädret är oavsett om det finns väggar golv och tak vilket svineri till kapitalism

Hur finfint de hade stekt entrecoten där på det mystiska stället ovanför Operakällarn

Att våra barn är finfina, tycker deras fröknar, klipska, omtänksamma, fantasifulla

Lundin oils ägande av visst auktionsverk

Att det enda argumentet mot den miljövänligaste kraftkällan vi har, vindkraftverk, är fulhet och att argumentationen liknar rassarnas - vindkraftverken förstör "det svenska"

Saker vi pratar om i dag (kontoret)

Toto - tydligen Littorin, och hur ont i hjärtat det gör när föräldrar inte verkar vilja vara med sina barn

Barn som inte tycker om en lika mycket som de tycker om den andra föräldern

Att ha en knivskarp målsättning i stället för grumliga förhoppningar, enligt Vicky von den Lancken-modellen

P-botar

Datorers batteritid och underbara lätthet

onsdag, september 08, 2010

Barn till pappalediga ammas mest!

Detta är intressant, läs själva. Apropå amningsdebatten som pågår, Rebecka har gjort bra debattartikel bland annat.

I dag, efter dagislämning, yogade jag, åt indisk mat med M på kontoret, jobbar gör jag faktiskt. Men jag bloggar väl allra mest. Äsch, okejdå. Jag erkänner. Snart ska jag till Bukowskis.

Vännerna föll av linan


Kan inte sluta tänka på dokumentären jag såg i går: Man on Wire. Om den sjuka snubben som gick på lina mellan tornen vid World Trade Center, alltså detta var augusti 1974. Han heter Philippe Petit, och alla som kan bör se repriser i dag på SVT1 eller i morgon.

Jag var faktiskt högst upp i ett av tornen en gång, år 2000. Vi tog hissen till baren jag och K, där ölen kostade skjortan. Jag kunde nästan inte gå fram till fönstret, och när jag gjorde det, kände jag bara - det borde vara kriminellt att bygga ett så här högt torn. Det är vanvettigt högt. Just hur högt det egentligen var, kunde inte filmen skildra: Det går liksom inte att skildra höjd i bild, hur det känns att stirra nedför ett sådant bråddjup. Philippe berättade om det allra första steget, alltså när ena foten är på tornets tak medan den andra är på linan. Det är det steget som avgör. Det kunde varit steget till döden. Men så blev det inte, för han kunde gå fram och tillbaka åtta gånger, och lever än.

Fast han förlorade alla sina vänner som var med på projektet, samt flickvän. De klarade bara inte mer.

Etiketter:

Jag producerade denna lovebomb!

Min son, min son. Han är ljuvlig. I dag på cykeln på väg till dagis.
Jag: Du glömmer väl inte att farmor hämtar dig i dag?
Sonen: Det glömmer jag aldrig. Jag kommer ihåg det i huvudet, och i hjärtat.
Jag: Du gillar farmor va?
Sonen: Jaaa! Autabamycket. Vet du vad autabamycket är?
Jag: Nej.
Sonen: Större än hela jorden.
Jag: Oj. Det måste du berätta för farmor, då blir hon glad.
Sonen: Det ska jag.

(Lite senare. Under vinkningen genom dagisfönster.)
Sonen: Mamma! Jag ska säga det där till farmor i dag!
Jag: Bra.

tisdag, september 07, 2010

Kaféer att jobba på, del 1

Jag ska nu börja en serie: Betygsättning av Stockholmskaféer och då tittar jag på följande - går det att sitta där och skriva (på sin dator)?

1. Bakverket - fantastiskt goda saker, öppnar tidigt på morgonen (=bra), realistiska priser, bra bord - men INGEN EL!! Stor nackdel. Dessutom inget internet, men har man bärbart så...
2. Kaféet inne på Söderhallarna: Hittade inte el, dessutom runda bord=inte bra skrivläge. Verkar inte erbjuda uppkoppling. Öppnar dock tidigt.
3. Urban Deli - bra bord, el fanns, dyr mat, dock ISKALLT! Varför? Har uppkoppling men lite konstig sådan, kastade ut mig från bloggen hela tiden. Öppnar kl 10, vilket är sent, men å andra sidan öppet länge.

Min mediekritik

Och i dag fick jag till det så här bitskt på min andra blogg.

Tålamod inför prylfesten


Hungern river i magen. Samtidigt måste jag komma igång! Någon gång! Har så många små saker att göra. Fyra notiser, tre evenemangstips, måste vara klart inom någon timme. Kanske blogga lite, så har jag tjänat ihop cirka 1500 kr i dag. (Tanken enligt Journalistförbundet är att frilansare ska tjäna 6800 kr per dag HA HA HA!)

I går köpte jag en pryl jag länge velat ha: Ett superplatt mac-tangentbord. Det funkar till PC. Men allra helst vill jag även ha en Mac Airbook. En för 20 000, ja, man måste tydligen köpa office och extern cd-ingång och allt vad det var. Men jag gör vad som helst för en luftig mac. Jag är sugen på mac. Jag är även sugen på iphone. Måste ha tålamod.

måndag, september 06, 2010

Samtal på måndagmorgonen

Sonen: Aj. Jag har ont i magen.
F: Du måste säkert bara bajsa.
Sonen: Ja, kanske. Eller så har jag kanske barn i magen?
F: Det kan jag helt säkert lova dig att du inte har.
Sonen: Nej. Jag måste ju ha en fru om jag ska bli pappa.
F: Eh... Nja...
Sonen: Jag vet vem som ska bli min fru - lilla L på dagis.
F: Låter bra!
Sonen: Ja, vi satt vid matbordet på dagis och pratade om vad våra barn skulle heta.
F: Jaha, vad hade ni för namnförslag då?
Sonen: Jag tyckte Knasen. Men det tyckte inte hon.

Wanted


Yokiono - MINI FOR MANY - Wedges Black
Jag vill NÄSTAN ha de här skorna!!! Fan också att de är svarta. Hade de varit blå eller röda hade jag inte tvekat en sekund...

Etiketter:

Helgen 1 och 2

Helgen 1. Lördag. F stack och handlade. Jag stack sedan ut och sprang, 8 km, vilket liksom tog knäcken på mig, fysiskt. Blev verkligen helt slut, fick sova en stund efteråt. Barnen såg Ponyo. Sedan var det fest vid Sockerskålen, Tanto 30 år (brf). Barnen tyckte helfestligt. Jag cyklade därifrån och till Il Tempo, firade Jennie 38 år. Så till Ljunggrens. A-L och jag konstaterade att 90-talet frodades: De körde verkligen techno som förr. Fast det konstiga var att även publiken var produkter av 90-talet, alltså tillblivna då. Hem tidigt. Var för slut.

Helgen 2. Söndag. Totalt villrådig morgon: Gå på filmpremiär? Ja? Nej? Till Rudan? Ja? Nej? Till Märsta, träffa mormor o morfar? Till sist blev det Sergels torg, köpte nya kläder till dottern för 700 spänn. Sedan pendeltåg till Märsta. Såg flyguppvisning i Vallentuna. Åkte till sloven+polska som bodde i villa som sonen inspekterade medan vi åt surkål på verandan. Betyget var: Jättefint (mkt guld). Sedan pendeln hem, lägga barn. Så började måndagen igen. Men dottern ville rusa till skolan, med nya kläderna var det inga problem att gå upp. Fast sedan fick hon scenskräck och blev rädd att bli retad för nya kläder!? Av pojkarna. Gillart inte.

lördag, september 04, 2010

Toalettdopp

Så blev det dags att ta tag i joggningen på allvar då. Ska snart ge mig ut, står och väger mellan 7 eller 8 km. Vi får väl se.

Gillar inte den här sortens väder - kring 10 grader är det vanligaste Sverige-vädret, året runt är det typ 10 grader, eller är det bara jag som är neggo?

I går kväll var barnen sjövilda, sonen kastade en docka i toaletten, men i dag sov de lite längre så kanske blir det trevligare. Annars firar Tanto 30 år i dag. Korvgrillning, tjusigt värre.

fredag, september 03, 2010

Impulsköpte visst ett 10 km-lopp

Råkade anmäla mig till Topploppet lite väl hastigt. Började räkna veckor och inser plötsligt att det bara är 4 veckor kvar innan jag ska fixa milen, och det under timmen! Jesus. Hur tänkte jag. Har inte sprungit 7 km i sträck sedan i juni. O boy - nu är det hårdträning som gäller!

Nytt väder, hela tiden!


Dagis stängt, dag 2 av 2. Hade tid hos tandläkarn 7.45 så fick rusa iväg med sonen dit. Innan dess joggade jag faktiskt, fast bara i 15 min eftersom jag hade så lite tid (samt 5 solhälsningar). Efter tandläkarn stannade vi en stund i väntrummet, sonen lekte med bilar som kraschade i lava - alltså golvet.

Sedan cyklade vi till Bakverket, godast frukost i stan, träffade Kvinnokarln och snackade lite. Så vidare till Medis bibliotek, sedan fick sonen följa med mig till benvaxning på andra sidan stan (t-bana). Och så hem, så kom kompisen E och nu leker de. Snart måste jag hämta dotter. Undrar hur jag ska göra med småkillarna. Kanske kan en granne ta dem?

Vädret är helt tossigt. Varje tionde minut byts blåsten och regnet ut mot sol och blåst och det är kallt som satan. Vad har hänt med klimatet egentligen?

torsdag, september 02, 2010

Eget spejs, plus närhet

Funderingar om kärnfamiljen, igen: Jag tror faktiskt att man kan bo i en familj bestående av två vuxna och x antal barn och ha det jämställt. Jag är helt övertygad om att det går, jag tycker själv jag är ganska nära.

Jag som alla behöver mitt eget spejs, men jag behöver också närhet. Resultatet blir ett liv där - i vårt fall - fyra personers viljor ska synkas ihop. Det är slitigt, vissa får ge efter, men förhoppningsvis kan alla ge efter lite grann, och på det sättet får alla plats. Alla får sitt spejs, alla får sin närhet.

Jag tror på det.

Och det spelar ingen roll om man bor med en kompis. Efter ett halvår är du precis lika irriterad på din kompis som du varit på din partner. Att tro annat är naivt. Det handlar om att kommunicera - och lyssna. Ge och ta. Med en partner har du dessutom ett extra kitt, kärleken, som gör det enklare att kompromissa. Förhoppningsvis. Fast utan kärlek är det skitsamma. Utan respekt, skitsamma. Lyssnar inte den andra kan du ditcha den. Lyssnar inte du, kan du ditcha dig själv. Eller öppna öronen.

Komma igång, någon gång

Hemma med sonen i dag. Hans dagis är stängt. Vi tog pendeln till Åhléns, där inhandlades diverse småprylar vi behövde. Så buss till kontoret, men genast ut och på möte med Garbo i en timme, ungefär. Sonen hade väldigt svårt att sitta - fick muta med besök på leksaksaffär efteråt. Så via Ringen till skolan, där dottern grinade för att vi kom: Ville inte gå hem tidigt! Dagens ungdom. Tog med hennes kompis hem, gjorde fiskgratäng som ingen gillade utom jag, F kom och tog flickorna på fotbollen. Sonen och jag softar i soffan. Jag är sjukt trött - fast jag sov supertidigt i går.

I morgon, då kanske det blir jogg. Hoppas!

Valet vilket skämt

Tror fan att ingen vill kolla på valdebatter förresten. Här har vi ett, jävligt stort problem: Alla politiker vill ungefär samma sak (ytligt sett måhända, men de gör inget sken av något annat heller). Det känns alltså som att det ingen skillnad gör hur vi röstar (ringer klockan kanske nu? Påminner inte detta förskräckande mycket om ett annat sorts styrelseskick, där röstandet inte spelar någon roll!? Just ja - det kallas diktatur!). Och här har vi ett ännu större problem: Inga politiker tar i de riktigt stora, viktiga sakerna - som klimatfrågan. Som fattigdomen. Som det förbannade faktum att vi numera har tiggare på gatorna! Eller att vi importerar småbarnföräldrar från forna östblocket för att de ska ta hand om våra barn eller städa våra hem, medan de får lämna sina egna barn hemma. Rent ut sagt vidrigt! Vidrigt! Jag hatar det så jävla fett. Och nej, jag köper inte städhjälp. Över min döda kropp säger jag.

Vi är många som tycker hemskt illa om att klyftorna i samhället ökar. Att de rika och fattiga rör sig allt längre från varandra. Vi är många som förut varit stolta över Sverige, på grund av att vi inte har så stora klasskillnader här som i andra länder - och kanske framför allt för att vi inte VILL ha så stora klasskillnader. För att ambitionen finns att jämna ut.

Vi är många som är medvetna om vad stora skillnader mellan klasser betyder för ett land - ökad avundsjuka. Med den, ökad rädsla - för vad händer om de fattiga blir allt fattigare? Jo, de blir mer desperata. Våldet ökar i samhällen med stora klyftor. Kort sagt - alla får ett skitliv. Ät det jävla valrörelse.

Blocket-dags


Skulle ni köpa den här, oanvända, Svalan, för 800 kr? Felköp i april - dottern är alldeles för lång.

onsdag, september 01, 2010

Systrarnas namn blev socalito

Fick veta att Thomasine, som varit min yogalärare, dött. Jag kände henne lite sen förut också, Sourzetiden för länge sen.

Det känns så oerhört sorgligt.

Och i kväll grät dottern för att hon inte ville att jag skulle dö före henne. Jag lovade att göra mitt bästa.

Thomasine lät oss aldrig komma undan - hon var säker på att vi kunde fixa genomhopp, om vi bara vågade satsa på riktigt. Jag har tänkt på det varenda gång jag gjort yoga de senaste 2 åren. Under tiden gick hon och dog. Jag vet inte vad jag ska göra med vetskapen. Utom att vara ledsen.

Etiketter: ,

Små projekt som börjar nu

Jag försöker sakta men säkert installera mig i frilanslivet. Började med att ta det lite LUGNT i morse för en gångs skull. F fick stressa iväg med dottern till kl 8.10 då hon egentligen börjar (fast de måste kommit sent för de lämnade hemmet 8.10). Själv cyklade jag med sonen och pratade om ditt och datt. Kramade hejdå, cyklade till jobbet. Och så raka vägen till yogan. Sedan lunch, fick av grannen A på kontoret.

Som vanligt är det räkningar man ska ta tag i allra först, räkningar in och ut, helt enkelt. Andra små projekt jag försöker ta mig an är:
1. Köpa en lägenhet för en massa miljoner vi inte har
2. Hitta en distanskurs för att lära mig kroatiska ordentligt
3. Hitta en kurs som ska lära mig fota bättre
4. Fixa höstens ekonomi, typ sälja in artiklar
5. Ge ut en bok eller två

Ja. Det var väl det hele.
eXTReMe Tracker