Fri igen

Sonen gav mig en uppsträckning i dag: Jag måste sluta reta honom när han bölar. Ibland ret-bölas jag tillbaka nämligen. (När jag VET att han överdriver.)

Men visst för fan. Jag ska sluta retas, annars blir de väl religiösa nykterister när de blir stora eller nåt.

Blev avtackad och sa hejdå till alla i dag, det blev fika plus diplom. Och en flaska skumpa, mycket lyxigt! Nedmonterade sakta men säkert lånedator, telefon, passerkort och så lämnade jag en redogörelse för hur jag hade tänkt mig artikelserien jag skrivit.

Lite wham bam thank you mam över det hela.

Sken som solen på väg hem. Nu börjar det igen - frilanslivet.

Snurrig summering

Det var måndagmiddag hemma igår, fullt ös. Jag och M, grannen, gick igen och kollade på samma lägenhet som F och jag spanade in i söndags, en 4,5a i Tanto. Den var lika fin andra gången! (Och kommer bli jävligt dyr så forget it.)

I söndags gick jag även på thaimassage i vår bottenvåning, den var finfin! Barnen var och lekte hos grannen (son) och med gammal bästis (dotter). F och jag städade, lagade tonvis med mat och jag arbetade även på förmiddagen.

I går måndagmiddag, upp i svinottan och släpa dotter till skolan, jobba sista dagen. Ja nu är det snurrigt. Försöker bara summera senaste dagarnas hålligång.

Upp och hoppa!

Waiting for my man... eller kvinna. Som vanligt i telefonkö. Många av mina dagar består av minuter, halvtimmar, timmar väntandes på en eller annan expert som vet något jag måste veta.

I går gjorde jag min näst sista dag på DN. I dag min allra sista. Sedan vidtar frilanslivet. Det firar jag med att göra yoga, ta hand om min son medan dagis har stängt, vaxa benen samt gå till tandläkaren. Förhoppningsvis kommer jag att kunna jogga.

Morgnarna är rent ut sagt överjävliga, eftersom varken jag eller dottern vill gå upp i tid. Antar att man måste tänka lite som systrarna i Askungen: Hugga av sig hälen och bara tvinga in fotjäveln i skon. Typ hugga av den sköna sömnen och bara dra sig själv ur sängen. Den varma, sköna.

Trista saker vi saknar

Måste inhandlas:
1. Ficklampa
2. Förstoringsglas
3. Kamera-minneskortläsare till dator
4. Hörlurar till dator, med mikrofon
5. Flytande tvål
6. Glödlampa, lång livslängd, liten med tjock sockel

Livet är livet, liksom

Jag visste det! Är så ofta frisk nuförtiden. Tänkte att det också hörde ihop med joggningen, men det är väl en härlig kombo.

Frisk. Fast nästan 40 och lite... gråare. Det är tröttheten, visdomen, det ofrånkomliga åldrandet. Inte mycket att göra åt.

Oönskade barn gör sig själva och andra illa

Förutom nedanstående, tycker jag att Lena här har missuppfattat saker och ting: Föräldrar ska inte LEKA med sin barn. De ska FOSTRA sina barn, och ge dem kärlek. Leka klarar de utmärkt själv - och ska så göra. Annars är de alldeles för curlade och beroende av sina föräldrar och får dålig fantasi.

Men jag är en fast anhängare av att de som inte är sugna, verkligen inte ska skaffa barn. Oönskade barn skapar bara olycka, jag säger bara: Tänk på att brottsstatistiken gick ner 15 år efter att fri abort införskaffades i Sverige! Pretty damn interesting, eller hur? Så skaffa för guds skull bara barn om du verkligen vill. Tänk efter mycket noga. För allas skull.

Barnen är små läääänge

Tiden då barnen är små är inte "försvinnande kort": Den är 20 år lång, apropå detta blogginlägg. Jag är så trött på den förklaringen till varför man ska släppa allt i sitt vuxenliv för barnens skull. Tänk bara allt man gör en dag, 12 timmar, det är en hel evighet!

Nej nej nej, barnen ska se att vuxna också har ett liv! Att de har roligt. Att de jobbar för att det är kul, att de träffar sina kompisar bara för att de känner för det, att de tränar för att de mår bra av det, att de går ut för att de gillar att äta god mat i härliga miljöer. Om vuxna aldrig verkar ha kul, kommer barnen aldrig vilja bliva stura, som Pippi sa.

Däremot tycker jag att det är rent ut sagt FÖRJÄVLIGT att det är så separerat. Att barnliv och vuxenliv väldigt sällan kan kombineras. Säg mingelpartaj för valfri nystartad tidning: Kanske kunde man ha ett hörn med hoppborg, alkoholfri dricka, några korvar bredvid skaldjurskanapéerna!? Starta kl 17 i stället för 19? Jag menar, vem går på mingelparty för att rå-parta anyway? Varför måste vi välja? Varför inte få allt!? Samma sak med träningsställen: Varför inte ha ställen där barnen OCH de vuxna kan göra av med sin respektive energi, i samma lokal, samtidigt!? Hur jävla svårt är det? En restaurang där man har BÅDE happy meal OCH gourmetmat, samt kanske lite roliga spel eller akrobat-grejer?

Jag tänkte umgås med mina barn i ungefär 20 år, ja, jag inser att de inte vill umgås med mig hela tiden, men mer eller mindre. Jag har kul med mina barn. Men jag har också kul med andra vuxna. Jag tänker aldrig kompromissa. Jag tänker ha både och, samtidigt. Jag ger mig aldrig på den här punkten. Om jag så får starta gymmet själv.

Rekommendation: Kolla in Tivoli

Var på Marabouparkens invigning igår. Försökte vara snitsig och ta med cykeln på pendeltåget. Men åkte fel, till Solna i stället för Sundbyberg. Fick åka tillbaka och krångla in cykel i hissar (för trånga) två-tre gånger. En timme sent kom jag fram, F hade varit där en stund med våra sjövilda barn och ville hem. Men jag hann ändå kolla in rolig och fin utställning med mycket natur, musik och björnar, samt själva parken, härlig var den. Sedan - korvkiosk - hem - barnen sova.

I morse var jag tvungen att sticka omedelbums på jobbmöte, i Alvik, sedan hem med tvärbana plus cykel Årstabron, därefter blev det kolla in nya affären i Tanto, sedan till Wordfestival, hälsade på Tivoligäng med grannen A och tre barn, sedan hem igen. Snart blir det quiche lorraine. Är sataniskt hungrig eftersom lunchen bara blev en kanelbulle.

Och här ska ni kolla in Tivoli, sök på S som i serier.

Konst nu igen!

Oj, jag hinner inte skriva mycket nowadays. Men nu kommer helgen i alla fall. Fast först: Konstfest! Hejdå.

Lite konst till livs

Gick upp tidigt, fick dottern att äta och sedan stack vi ganska omgående för att komma i tid till skolan. Jag vidare mot DN, skrev mina artiklar och höll igång och börjar bli ganska stressad för att inte hinna klart allt som jag vill, åt lunch med Maria och Lotten, och så var det hämta sonen på dagis, parkera cykel vid 3an, ta 3an i hundra år över hela stan, till konstutställning på Nordenhake och Crystal, gillade bägge, sedan mot korvkiosk, t-banan, och så buss igen och så hämtade vi dottern på fotbollen och cyklade hem och de åt lite innan läggning. När de somnat kom F hem. Godnatt.

Kenya, nära Mombasa

Äsch! Jag erkänner! Jag vill åka hit.

Against all odds

Tog ett rejält grepp om min egen nacke i morse och joggade, MOT ALLA ODDS! Ville naturligtvis vara kvar i sängen längre. Försökte även övertala mig själv att halv åtta var alldeles för sen tid att påbörja jogg. Men jag kämpade emot min egen negativism och jag vann!

Fem kilometer på fastande mage blev det. Det var segt, inte jättekul, men känslan efteråt gick som vanligt inte av för hackor. Sedan cyklade jag med söt son till dagis, vinkade hejdå, stack på intervju, sedan ensamlunch, I like, sedan i regnet till DN och nu ska det skrivas och skrivas och skrivas.

Helt slutkörd människa, c'est moi

Jag gick upp lite mindre tidigt i dag, trots att jag var hemma kl 21 i går från trevliga Yourlife-eventet, som avslutades med korv vid den runda fontänten på Karlaplan och en kille som bad oss fota honom medan han badade med kläder på, "ett sista sommardopp", vi orkade inte ens kolla för vi babblade om allt mellan himmel och jord, jag, Ann, Rebecka.

Men, som sagt, hemma tidigt, sov tidigt, upp vid halv åtta, gick lite soft med sonen till dagis, sedan bussen till jobbet, sedan jobba och ringa och tjata in den ena efter den andra, lunchen åts snabbt ur låda, skrev och höll på som en dåre, sedan hem och F vände i dörren, han skulle till tandläkarn, så kom P, kompis, jag intervjuade även honom, sedan hade vi mest lite soft och så la jag barnen. Vill sova. NU!

Och?

Pratade med gammal lärare i dag. Från 1994, då jag pluggade statskunskap i Uppsala. Det var väldigt kul. Jag hade 0 kr i studielån, 0 kr i studiebidrag, eftersom jag inte tog alla mina poäng terminen innan (historia C). Jag jobbade extra som kontorstäderska och så levde jag ofattbart snålt. Mycket popcorn till middag.

Men konstigt nog minns jag jättemycket från den här terminen, än i dag. Jag minns hur problematiskt det var att demokratisera/starta i partier Afrika, eftersom många afrikanska länder saknar klassamhälle, och i stället är uppdelade i etniska grupper (=inte så bra grund för att bygga partier, jag säger bara inbördeskrig, here we come). Jag lärde mig att folk inte röstar med plånboken utan de röstar på det parti de tror är bäst för flertalet. Jag lärde mig en massa grejer. Men roligast var kanske när vi hade gruppseminarium i en mindre grupp, typ jag, JS, Stoffe, Patrik (vår lärare var Stigbjörn Ljunggren, inte helt okänd) och JS hade en lång utläggning om något som gällde svensk inrikespolitik, hon ville verkligen övertala oss om något hon visste. Nnär hon var klar, blev det tyst en liten stund. Sedan sa Stoffe: Och?

(Stoffe är världen snällaste person, men jag vet inte vad som hände med honom just då.)

Måste komma ihåg det där och avsluta lite fler allvarliga möten med - och?
Haha.

Fingrarna får löpa på tangentbordet

Jo men precis som jag trodde kommer de sista 7 dagarna på DN att innehålla en hel del jobb, mycket att göra, många artiklar att spruta i sig. Men jag tar en dag i taget och öser på, helt enkelt.

Dottern såg sorgsen ut när jag lämnade henne på skolan i morse. Det skär lika mycket i hjärtat som alltid. Men i september ska jag vara med en dag.

Förresten - ikväll blir det Yourlife-mingel. Så sjukt att jag gissade vilken som skulle bli omslagsperson i förväg. Jag är Saida.

Helgen, händelser

Hämtade dottern, sen sonen i fredags. Drog hem, åt mat (laxpudding), syster kom med fru, och så la vi barn och väntade tills de somnade - sedan gick F och jag till Bio Rio, Hornstull, satt i foajén till biografen medan de andra kollade på José Gonzales-filmen, sedan gick vi med R och F till Strand och där spelade F plus José en massa bra plattor och vi snackade och så blev det kebab på Folkets innan sen hemgång. Upp vid tio dagen därpå, en riktigt lugn dag fick det bli, men F&R kom förbi och fikade innan de åkte hem till Götet igen. Mycket skoj att träffa dem! Åt mat med familjen + dotterns dagisbästis A, som var här och lekte. Sedan kom A:s mamma och vi övriga tog det soft och stannade i stan i stället för att åka till Uppsala på 40-årskalas. Och i dag har det varit ofattbart mycket syskonbråk, dottern slog ut en flisa i tanden. Så gick vi ända till Hötorget, träffade M&N och såg Shrek 3 ihop. Åt på bowlingställe, Kungsgatan. På väg mot bussen höll sonen på att bli påkörd av en bil, som fick tvärnita. Pust. Tog 43an hem, barnen somnade ilsnabbt, vi kollar tv. Nu: zzzz. Ingen - absolut ingen - träning denna vecka. Nästa vecka, nya tag.

Gör nåt nytt! Tänk själv!

Ja jag håller med. Det kan väl få vara en hobby att baka kakor for crying out loud? Så länge man gör det av lust och inte tvång! Själv fascinerades jag nyss av hur skönt det var att mangla sonens Star Wars-lakan. Bara stå och glo på lakan som far runt, runt på en trävals. Sketasoft. Ungefär lika soft som att stå och gnida in lite olja på sin mc-kedja eller nåt.

Det idiotiska är ju när folk tror att man måste baka, sylta med mera för att andra gör det. Där kan jag känna - saknas intelligens?

Jag gillar följande saker när jag ska softa:
1. Läsa böcker/kolla på bra tv.
2. Laga GOD mat, långsamt och omsorgsfullt. Jag lagar till mig själv eller annan valfri vuxen person som uppskattar god mat.
3. Slösurfa på nätet, alltid på jakt efter människor som tänker själva.
4. Sitta med kompis eller F på krogen/i en trädgård/ i hängmatta och snacka skit.
5. (bubblare) Mangla lakan, fast högst 1 gång om året.

Hellre det än ekologisk snobb

Sonen äter apelsin.
Sonen: Wow! Det smakar som Fanta!
F: Vår son är white trash. Han visste vad Fantasmaken var före smaken av apelsin.
Jag: Shit happens.

Tårtmingel, någon?

Veckan som pågår är veckan då min träning går åt helvete. Det är också veckan då jag känner mig översköljd av aktiviteter. Fan vad det händer mycket! Och som vanligt, roliga saker med mina roliga kompisar, därför - sååå svårt att tacka nej.

Men några nej kommer det definitivt att bli.

Jag skulle önska att fler aktiviteter, mingel, bjudningar och så vidare pågick mellan 16.30 och 19.00, och var barnvänliga. Så slapp man hela tiden slitas mellan två saker. Varför inte tårtkalas, liksom?

Alla var liksom bjudna

Kanske har jag redan sagt detta, men jag måste säga att jag tycker att bröllopet mellan Viktoria och Daniel kändes ganska bjussigt faktiskt. Jag är emot monarki - men ändå. Det var trevligt i stan. Det kändes inte kommersiellt, som alla andra konstiga stiffa festivaler (typ Volvos vidro-festival när ingen kunde röra sig i stan i en månad, strax efter att ha slängt ut sina pengar på någon äcklig festival för rikingar de kände - ingen annan bjuden trots att de TAGIT ÖVER hela Skeppsbron - sa de upp sin personal dessutom).

Alla tillsammans igen

Raka vägen från jobbet till Matilda Wendelboe-show: bland annat visades den här filmen. Mycket fin! Dessutom dansuppvisning för killar i MW-kläder. Jag är så imponerad, att vara så modig! Det är coolt.

Så åt vi några stycken på Arirang, inte så gott, sedan cyklade jag hem och sov så gott det gick (dåligt), upp och så till dotterns första skoldag i ettan! Cyklade till jobbet och nu är det arbeit som gäller igen. Men barnen är tillbaka och det känns fint.

Nej! Inte tillåtet pussa på pojkar!

He he. Nästa komiker-stjärna har vi här.

Småaktiga små mänskor

Alltså lite överdrivet att säga att min hjärna krymper. Hjärnan är full med ANNAN information, är väl egentligen en mer adekvat beskrivning. Nya sociala kontakter, mycket socialt över huvud taget, samt nya uppgifter, nya system, mycket att göra.

Men - det är mycket rolig journalistisk som görs på DN, bra, tänkvärt, viktigt. Och otroligt hur de ändå får ihop tidningen trots färre medarbetare. Läst just den här fantastiska artikeln om energitjuvar. Very intressant. Det är bra ibland att veta att vissa människor skiter i alla andra och bryr sig verkligen på allvar bara om sig själva och aktivt arbetar för att förminska andra. Man tror det liksom inte, det verkar så småaktigt och meningslöst. Men likförbannat är det så.

Oj tiden går

Vad som händer, ja nu hände det att jag stack till landet i går. Jag tog ett tidigt tåg, och TOG MED MIG CYKELN och hade en härlig cykeltur på den uppländska landsbygden, kom till barnen på landet, var med dem hela dagen, plötsligt började de bråka med varann en massa, fick god pizza, cyklade tillbaka men då hade Upplands lokaltrafik ställt in ett tåg, så jag satt i en timme och huttrade, sedan cykel på tåg igen hela vägen hem.

Sov lite för lite, upp och till jobbet. Snart ska jag storhandla, och ja, det är verkligen inte kul helt enkelt. Men det är kul att ha mat hemma.

Jag har inget vettigt att säga på bloggen när jag jobbar så här på redaktioner. Det är som att hjärnan krymper. Jag vet inte varför. Så fort jag är frilans, flyger tanken fri igen. Så ni får hålla ut till 1 september. Då är jag hel igen.

Kaotiska tider

När jag hade arbetat klart på Dagens Nyheter i går, stack jag till Slussen och pumpade däcken på den där apparaten som finns där och som är det enda vettiga stället om man vill pumpa sina cykeldäck - pfft och så är det klart - sedan satte jag ensam med blossom magasine och en hallon-mojito på Debasers uteservering och så kom F och så gick vi till Ruby o drack ett glas vitt och så gick vi vidare till Pastis, litet ställe i Gamla stan, åt god mat och sedan hemåt, via Indigo och Babylon. Det var så varmt ute!

I dag är det tvättider igen. Barnen är på landet. Jag saknar dem. Men ska ha en dag att landa lite efter kaotisk vecka tänkte jag. Kaotisk på grund av: 1. Landade söndag, 2. Började nytt jobb direkt på måndag, 3. Sonen oerhört sjuk och ett tag kändes det som att det aldrig gick över, 5. INGEN tid för att handla mat ordentligt eller förbereda för den alltid så stressade kombon arbetsliv+skola+dagis+hämta-lämna+evenemang man borde/måste gå på som alltid är på samma tider som man vill vara med sin familj.

Ofrivilligt nykter

Efterlyser nu igen. Den här gången efterlyser jag någon som av någon anledning inte druckit under en period - kanske är du gravid eller den enda med körkort - alltså ingen nykterist eller så, utan bara en som varit vit för att det råkat bli så. Och som märkt att herregud, vad folk dricker! Ofta! Och mycket! (Även man själv då innan man hade den här graviditeten/whatever att ta hänsyn till.)

Vill du vara med på intervju, med namn och bild!? Mejla mig! ana(snabela)udovic.se
Och det är ganska bråttom så please snabbt!

Fint ute, solfritt inne

Trött som ett härke efter trevlig middag hos J i går, vi fick lax och haricot-verts-sallad. Men så kastade grannen en påse vatten på oss! Sjukt faktiskt. Åkte taxi hem, och gick upp halv åtta, läste lite tågböcker för sjuklingen som nu börjar bli bättre, och så åkte jag med tunnelbana till en intervju och så till redaktionen och så skriva, luncha och snart hemgång.

Det är tydligen skitfint väder ute. Här ser man inte solen.

Att tänka i plus

Men det är ju satans kul också. Jag gillar ju mitt jobb, mitt konstiga, skiftande, röriga arbete som ena stunden består i att räkna ihop ungefär 50 jättelånga siffror och nästa i att sitta och gråta med en människa som varit med om något väldigt tungt.

Sonen har haft feber hela dagen och det bara fortsätter. F ska ta hand om honom medan jag arbetar.

Vad jag gjorde i dag? Jag gick upp halv sju, drack kaffe, stack ut och sprang, kom in, åt frukost och ringde vårdcentral och duschade och klädde mig och stack till jobbet på cykel och jobbade - skrev en lite lustig artikel, letade siffror, fick ett nyhetstips om bulgarer, åt lunch i matsalen och så cyklade jag hem igen och nu är det kanske tjejfest på gång. Vi får se.

Segaste tiden någonsin

Varje dag är en vecka lång. Så känns det nu. Sonen är sjuk i feber som inte går över och det är ett säkert sätt att förlänga tiden, dra ut den i all evinnerlighet: Nämligen oro. Varje sekund blir hur lång som helst, frustrationen blir fysiskt påtaglig, som en stor seg massa som placerat sig precis framför en, precis där vi skulle leva våra liv. Att jag dessutom måste lämna honom varje morgon där i sängen, varm och ledsen och illamående, känns helt fel.

Helt jävla fel.

Men jag vickar i tre veckor och det är liksom som det är.

Gick för övrigt upp kl 6.30 i morse för att jogga 5 km. För att hålla mig frisk. Men det hjälper förmodligen inte. Det får vi se när det har gått 3 månader... förlåt veckor.

Nu åker jag hem igen

Ja så har det gått en arbetsdag till. Nu ska jag cykla hemåt, och förhoppningsvis äta mat. Med vilka som nu råkar vara hemma.

På morgonen cyklade jag till Årsta. Det är förjävla stort ändå, Stockholm. För en sådan småstadsbo som mig blir det liksom vanvettigt att man måste tackla inte mindre än tre backar innan man kommer till jobbet hemifrån. I Uppsala finns en backe. En ås, väldigt rättvis: Lika jobbig att ta sig uppför som nedför. Här i Stockholm... jag säger bara Västerbron. Det är liksom uppför och uppför?! Hur går det till?

Nej som sagt. Hemåt marsch.

Saker som aldrig blir

Så här är det när man vant sig vid att vara med barnen och plötsligt inte kan vara det längre:
Man tänker på en massa saker som måste fixas. Man tänker på att barnen behöver nya trosor o kalsonger, att sonen behöver duscha, att vi måste ha flytande tvål hemma, att vi behöver tvätta lakan, att det behöver köpas mat så det går att laga lunch och middag i åtminstone 2-3 dagar till, att barnens rum borde städas, och så vidare och så vidare. Men allt man kan göra är att gå upp och gå till jobbet och komma hem igen, ganska trött, och så är allt som det var dagen innan.

Sjukdom i familjen

Från det ena till det andra. Semester, sol, bad, världens liv på ungarna, vild lek, vilda bråk. In i ett flygplan, hem till grå, fuktig värme, ingen fart alls på barnen: Sonen sjuk, hög feber. Han bara ligger och ligger, och sover och sover. Hans mormor är här, i dag kom även farmor, de sover över och hjälper oss med barnen. Både F och jag MÅSTE liksom jobba nu när vi varit på semester i 4 veckor. Jag förstår inte riktigt hur man löser sånt här utan släkt eller annan hjälp.

Jag förstår inte heller alltid konceptet att söka bekräftelse. Extra svårt efter semestern att förstå. Att bevisa en massa saker. Jag är ointresserad av att bevisa en massa saker. Den här semestern lärde mig en sak: Var jävligt glad för det du har för en dag kan det vara borta.

Vet ni någon som hyr ut lägenhet eller rum till ung studentska, så har jag en kandidat.

Läser Ayn Rand

Är det inte skrattretande att Timbro trycker en bok om den fria marknadens värde och vikten av arbetet och att vara bra på det man gör - men inte lyckas använda klister så sidorna i boken håller ihop?? Den totala självmotsägelsen. Jag är på sidan 145 och kan inte sluta tänka på det. Och boken är 1200 sidor lång... (Atlas shrugged från 1957).

Hemma igen

Ja, så var man hemma igen. Tre sköna nätter på fint hotell i Korcula, en vidrig natt hos en tjuvakärring i Dubrovnik, dessemellan åkte vi färjor och så vidare och efter den vidriga natten blev sonen sjuk men vi fick ändå åka med buss och flyg till Arlanda, och nu är vi äntligen hemma i kära Tanto igen. (Som barnen började fråga efter efter 1 vecka i Kro... hehe).