Intensivt dygn i Göteborg

Vi åkte i fredags morse, F och jag, till Götet. Vi kom fram 5,5 timmar senare, eftersom vi utan att fatta det hade bokat intercity-tåg, som dessutom blev försenat. Väl framme stack till Rebo och Fred, med presenter, sedan blev det en sväng till schysta restaurangen Stearin - åt jättegott kött - sedan blev det invigning av Göteborgs filmfestival, och då fick vi se Freds film om José Gonzales, som invigde filmfestivalen. Den var bra! Kul tal av Roy Andersson också (det som fastnade var att man på 40-talet frågade om man inte borde skära i kulturbudgeten för att ha mer pengar till försvaret, och då sa tydligen Churchill: Vad har vi då att försvara? Mycket klokt sagt).

Sedan gick vi och tog en öl, stötte på Ali, så vidare till själva festivalens stora fest på Trägården, galet stora lokaler och mycket folk, man bara tappade bort varann hela tiden. Gick till Linnég med F och tog en burgare på vägen. Sov till halv tio, ungefär, frukost, sedan en promenad och så pratade vi med Kent, Pia och Cicci i telefonen eftersom vi missade dem i butiken, sedan var det pizza hos R och Fred, deras minsting körde ett intensivt rejs, sedan måste F och jag dra till tåget. Nu ska vi hem. Och sova. Och sova. Och sova.

Ena stunden uppåt, andra nedåt

(Han blev jätteförbannad och ledsen för några drog honom i tigersvansen. Och lovade och svor att aldrig mer leka med de dagiskompisar som dragit honom i svansen, på väg till dagis i måndags. En av dem var E. Den första han såg på dagis var just E, som blev glad och frågade om de kunde leka. Jaaa! svarade Tony då. Inte så långsint ändå.)

Söta barn

Här är mina fina barn. Nadia på fotbollen (den 17 januari), Tony som tiger (på maskerad, 24 januari).

Terriern anfaller politikern

Som journalist stöter man på scoop ibland. Sedan kanske man inte kan göra något åt dem, men man kan alltid skicka vidare, så tar någon jobbig jävel tag i det hela och vrider och vänder på stenarna.

Men nu har jag kommit på en grej som jag tror jag ska tag i helt ensam. Och det ska vridas och vändas. Det handlar om politik, som är min gamla domän.

Jag är en aggressiv liten terrier, varken mer eller mindre. Men ni ska vara glada att jag finns! Det är ni, eller hur?

Förresten, alla som vill veta vad jag tycker om alfahannar inom film- och teaterbranschen kan läsa mer av moi här.

Fina saker som stannat i minnet
Lunchstunden i går, med Tony, när vi åt sushi. Det var förbannat mysigt. Och promenaden med Nadia hem från skolan i tisdags, när hon påminde mig om mitt eget "have fun not boring"-mantra: När något är tråkigt, gör man det snabbt som fan, för att bli av med det, så frigörs tid för det roliga sen.
Nadia: Som nu, nu borde vi gå snabbt för att din kasse är tung att bära, eller vad tycker du mamma? Du går så långsamt?
Jag: Jo men det är för att jag går med dig. Visst gillar jag inte tung kasse, men jag älskar att gå och prata med dig, så därför kan det få ta sin tid.
Nadia (glad): Vi kan dela på kassen, mamma! Ge mig ena.

Ljuvliga stunder.

Jag ska fixa det!

Vi är hemma nu, min son och jag. Jag har inte sovit så bra i natt. Vi fick gå upp några gånger och kissa på grund av allt droppet. Dra ur sladden, dra med oss droppet, kissa i en flaska, tvätta av oss, gå tillbaka, somna om. Tre gånger.

Sedan tyckte Tony att det var nog med natt. Och då visade det sig att klockan faktiskt var 7. Han fick se Bolibompa och så fick vi frukost. Sedan skulle läkaren komma halv tio, hehe. Halv elva - kvart i snarare. Sedan skulle en sköterska "alldeles strax" ta ur själva droppsticket i handen. Hehe, det tog en halvtimme till. Så irrade jag och Tony omkring tills vi hittade ut, ut i friheten! Efter att en kväll och natt varit fångade i svensk superseg barnsjukvård. Tog 3an och hoppade av på Söder. Tony valde mellan pizza och sushi - det blev sushi. Han åt bra, sedan gick vi förbi mitt kontor och hämtade dator, sedan hem, Tony fick se film, jag försöker jobba, men inget funkar tekniskt. Ska starta om datorjäveln.

Jag kommer bli så stressad av det här. Nej! Rättning! Detta kommer att kräva EXTREMT bra planering av mig, om jag ska få ihop allt efter två tappade arbetsdagar. Men det kommer funka fint. Vänta bara.

Han verkar frisk, enligt lekmannen jag

Han känns helt frisk i dag, redan under natten var han pigg och undrade hur lång den här natten egentligen skulle vara. Två påsar dropp har han fått i sig, och dessutom ätit frukost. Han har inte spytt sen vi kom, bara i en påse i taxin på väg hit.

Men vi kommer förmodligen få vänta några timmar till hur som helst. Ronden börjar kl 9 och de sa att tidigast halv tio kan vi vänta oss doktorn. Make it halv elva, säger jag, börjar kunna det här nu med svensk sjukvård. De har i alla fall barnkanalen.

Kanske är Göteborg fortfarande på. Blir han frisk i dag och Nadia slipper det hela så kan det funka.

En hel del väntan

Jag ligger på infektionen på Astrid Lindgrens sjukhus med min son. Han får dropp för han tappade så mycket vätska av sitt spyende i dag. Men jag tror - hoppas - att han är bra i morgon. Vi sover över här, lite som ett hotell, egen toa.Vi åkte hit vid halv sju och har väntat. Och väntat. Och väntat. Jisses vad det har varit segt. Nu måste jag sova så jag orkar med allt väntande i morgon också. Hoppas F kommer ihåg hemliga läxan och att ringa dagis och säga att Tony inte kommer. Godnatt.

Det är så trångt! Jag kan inte andas

Ibland känns Sverige klaustrofobiskt. Som när man ser Guldbagge-galan, tex. Eller när man läser artiklar om journalister som skriver om journalister som skriver om mediefenomen. Man kan liksom inte andas! Släpp in ny, fräsch luft! Jag kvävs här! Det är som att man måste åka härifrån ett tag och ta ett djupt andetag. Fast, visst, det räcker ju att åka till Nyköping eller nåt. Detta är ett Stockholmsfenomen.

Min nya Stockholmsspaning är annars att det finns så fantastiskt fina sätt att bo på i Stockholm. Verkligt fina hus, lägenheter, områden som man blir väldigt fäst vid. Som Tanto, till exempel, mitt privata paradis. Det finns också andra, det finns nästan överallt små smultronställen. Man tröttnar liksom inte på ATT BO i Stockholm. Det man tröttnar på, det är väl själva stockholmarna dårå. Trots att man är en själv.

En son som kräks

Kräksjuk Tony i dag. Han kämpar tappert på med rostade mackor som sedan kommer upp igen. Snart ska vi testa popcorn. Jag funderar på ifall jag kan jobba eller så, men det kan jag nog inte, helt enkelt. Det blir alltså vabb.

I går när F för femtielfte gången letade efter Nadias försvunna gympapåse (den är försvunnen igen! Hela tiden borta!) sa Tony: "Det är ett mysterium."
F: "Ja - vi skulle behöva en detektiv som kan lösa det."
Tony: "Jag känner i mitt hjärta att det finns en pojke som grävt ner påsen i snön."

Well. Han är lite udda.

Skulle joggat i morse men det var minus 10 så jag fegade ur. Det ångrar jag nu. Kan inte röra mig bort från huset med sjukt barn. Jaja.

Ingen middag för mig

På sätt och vis tänker vi väl att vi aldrig ska bli pensionärer. Men det vet man ju aldrig. Som han sa: Det enda man vet säkert, är att man ingenting vet. Och det har han förbannat rätt i.

Jag såg "Waitress" i går, den var lite sliskig bitvis och ENORM felcasting av manlig huvudperson, hur tänkte de egentligen? Men jag gillade den ändå. Man blev mycket sugen på paj. Det bakades varmrätts- och efterrättspajer hela filmen igenom. Mums...

Själv får jag ingen middag i dag, eftersom Nadia vill leka hos sin bästis från skolan. Nåväl. Sånt är livet.

Pension eller själ, välj själv

Stekarn verkar faktiskt vara bra, det var ingen stekare i den där dåliga meningen utan mer en rättfram byråkratisk fondförvaltare. Dock förstod han inte vitsen med att ha en firma om man inte ens kunde spara ihop pension motsvarande om man varit anställd. Nej, det är inte alltid så lätt att förstå. Det handlar om att njuta av livet och aldrig sälja sin själ.

Det är det hele.

Stekare, har de verkligen något att ge?

Har just sytt en tigerdräkt till Tony. Det tog många timmar det. Nu börjar jag misstänka att han inte kommer att vilja ha den på sig... suck. Jaja, vi ska i alla fall iväg på maskerad.

Nadia och F är på fotbollen, sedan ska Nadias gamla bästis A vara hos oss en stund och leka. Det kanske blir restaurang för familjen i kväll. Vore skönt - tycker ibland att det enda vi gör är att tömma och fylla diskmaskinen. Fast gårdagens piroger var mycket goda.

Nej nu ska jag googla upp fler Bellmanhistorier och berätta för Tony. Imorgon ska F och jag besöka en stekare. Vi får väl se vad som händer med det - blir vi rika? Nja tror inte det.

En hemmalördag

Jo i går städade vi i lokalen, tömde en massa återvinnings-sopor och dammade lampskärmar med mera. Vi belönade oss sedan med efter jobbet-öl och snackade om Livet. Sedan gick vi till UD, alltså Urban Deli, och så mötte jag J och K och vi gick till Sardin och väntade hundra år tills vi till slut fick ett bord och jag åt sniglar, det var supergott, och så gick K hem (gravid, trött), och då tog jag och J ett glas på gamla Mellis, numera Sacre Caeur, sedan blev det hemgång, sova till 10, frukost, även mamma var här. Vi kollade på tyget till Tonys tigerdräkt. Det ska sys i kväll. Annars har dagen bestått av pulkaåkning och matlagning: Nu senast, goda piroger. Snart lägger jag barnen.

Söta pojkkläder

Ja, och så här såg alltså Tonys nya tröjor ut. Han är sanslöst söt i dessa pojkkläder. Och ja, jag vet att det förstås även kan vara flickkläder. Men ibland stör jag mig jävligt mycket på föräldrar som desperat ska sudda ut könsrollerna i vad ungarna har på sig, samtidigt som det bara är mammorna som planerar dagisfika, märker barnens kläder, vet att ägg saknas i kylskåpet med mera. Som sagt: LEV SOM DU LÄR. Det är min absolut viktigaste devis just nu. Barn gör inte som du säger utan som du gör. Det är ett faktum. (Förresten, hur ofta har Söderfarsorna rosa klänningar på sig? Nej just det. Lev som du lär!)

Stum inför tragiken

Försökte lägga mig tidigt i går, men jobbade till 23, läste sedan en spännande bok jag fått av min svägerska i julklapp: Kärlek vänskap hat, Alice Munro. Den verkar lovande.

Tony kom kl 3 på natten och fick ligga kvar, orka. Sedan kom Nadia vid 7, då gick F ut och sprang (jag ska göra detsamma i morgon), och så satte Nadia på sig de nya kläder som hon hade fått från HM-katalogen - turkos kjol, turkos glänsande jacka, vita tajts, sedan satte Tony på sig sin Darth Vader-tisha med gul munkjacka ovanpå, sedan råkade Tony se bilden av en skjuten 15-åring i tidningen, från Port-au-Prince, och vi fick prata en del om det. Han blev alldeles tyst en lång stund. Men så gick vi i sakta mak till dagis, han vinkade hejdå utan problem, jag tog bussen - till jobbet. Här ska jobbas hårt!

En i sanning inspirerande dag

Morgonen började fantastiskt: Vår son drog en Bellman-vits!
"Först gick rysken in till grisen. Han kom ut direkt och sa: grisen fes. Sedan gick norsken in i svinstian. Han kom efter tre minuter sa: grisen fes. Sedan gick Bellman in i svinstian. Ut kom grisen ut, han sa: Bellman fes!"

Jag skrattade åt det hela dagen. En för övrigt jätterolig dag - jag gick på kurs, för frilansjournalister, i att gestalta (show don't tell för de invigda). Det var helkul, och jätteläskigt, eftersom man var tvungen att läsa upp sitt halvkassa alster för de andra - och de andra var grymt duktiga.

Frilansjournalister är helt enkelt bäst!

Gick pyttelite på stan, men jag kunde inte vara kvar. Man fick vänta så länge i diverse köer. Det fungerar inte. Det går inte heller att åka kollektivt hem, det var en mardröm. Hämtade ut paket från HM på vägen så Nadia fick sin beskärda del av utbrott för att det inte var perfekt. Men hennes kompis A var här och de hade ätit en massa pannkakor. Nu måste jag tyvärr arbeta. Fan alltså.

Snöpromenader

Jag kommer att vara mer eller mindre totalt analog i morgon, det känns mysko.

I dag hämtade jag ungar, trots att bussarna aldrig kom och det tog hundra år att ta sig fram kände jag mig inte stressad vilket gjorde allt lite enklare. Men satan vilken pärs det är att hämta barn på vintern! Man måste liksom trixa sig fram helt omöjliga vägar - kana nedför en bergssluttning på dagis, trängas på en buss som är överfylld, kajka sig fram genom snön, hämta Nadia som klär sig hur långsamt som helst, vandra hela vägen hem - ganska mysigt, i dag lekte Nadia att hon var blind - men ändå: puh.

Serverade rester + stekt, "platt" ägg, vilket blev oväntat populärt. F kom hem med tigertyg till Tonys maskeraddräkt på söndag. Bolibompa, sen la jag barn (lyckades få Nadia att somna före 21!) och så blev det jobbelijobb, teveliteve, och nu ska jag sova. Är sååå trött. Det är yogan.

I går var jag förresten på lyxlunch med J, som är hemma från NY! Det var härligt. Vi fick värsta utsikten på Gondolen.

Istappar som hot från ovan

Har vi en sexåring i huset eller inte? Detta nervösa tillstånd, känslan av att vara ingenting värd ena stunden, andra stunden jätteduktig, tredje stunden rent medkännande och fjärde i ett gråtutbrott och viljan att byta familj... jisses.

I dag gick jag in i köket på skolan för att fylla i en sak. Då Nadia inte såg mig i 5 sekunder bröt hon ihop och började gråta, för att hon trodde jag hade gått! Skulle jag väl inte göra!

Ja, sedan försökte jag åka buss till jobbet men inga bussar kom. Så jag gick - förlåt - halkade - genom snömodden med is under, stirrandes mot alla livsfarliga istappar som hänger från stuprännorna.

Sedan, yoga, sedan, lunchlåda, nu, arbeta!!

Bortskämd dirigent

Fan vad frustrerande det är att inte hjälpen når fram till haitierna förresten. Var är Rambo när man behöver honom? Liksom fixa hamnen nu för satan! Laga den omedelbart! Laga vägarna! Kör fram med vattnet, maten, medicinerna, nu! Jag dirigerar lite här från min bortskämda del av jordklotet.

Dålig mamma del 245

Det går ju riktigt bra med morgnarna nuförtiden. Trots joggningen så hann jag och Nadia i tid till skolan. Fast hon säger att hon är ful. Och hon sa att F och jag är snällare mot barn som hälsar på än mot henne och Tony. Som om vi tyckte att de var dåliga barn. Inte bra!

Fast man måste ju vara förälder i bemärkelsen uppfostra sina barn: En mycket svår balansgång.

I alla fall gjorde barnen "konstverk" i går, efter måndagmiddag hos grannarna i vårt hus (då Nadia hämtades av Ida och fick vara där en stund). Nadia förklarade vad konst var för Tony.
Nadia: "Konstverk är att rita något som man inte ser vad det är. Eller, ibland ser man vad det är, ibland inte."
Tony: "Jaha. Jag har ritat ett hus som brinner."

Nadia tillhör tydligen inte verklighetens folk. Tony... nja. Inte heller.

Patriarkatet går inte fritt (i den här bloggen)

Okej. Croneman gnäller i Dagens Nyheter om att skådisar ställer upp i småputtriga program som Teatersupén, Stjärnorna på Slottet och Sommarpratarna (program jag råkar gilla). Det hade minsann inte Carl-Ivar Nilsson (från Hem till byn mm) gjort. Han hade inte fjantat sig och småtrevligt suttit och pratat med kollegor vid ett dukat middagsbord.

Nej just det.

Säg den som hela sitt liv dolt sin homosexualitet och dessutom är gravt alkoholiserad som gärna ställer sig lite vingligt i tv och lagar lasagne med en kock!? Liksom hallå, någon hemma?

Jag tror återigen att vi ser ett utslag av den så vanliga åkomman medelklassmän som måste hylla arbetarklassmän såsom varande de mest "äkta" människorna vi har i vårt samhälle. Alla andra är töntiga fjantar utan verkliga upplevelser. En arbetarklassman slår alltid lite högre än en dito kvinna. En arbetarklassman har alltid lidit lite mer (trots att han i ungefär 100 procent av fallen fått bättre betalt för sitt arbete, självklart ingått i det svenska samhällets trygghetssystem, fått bättre vård inom äldreomsorgen, med mera, än en kvinna med samma bakgrund).

Brasklapp: Jag vet inte om Carl-Ivar var från arbetarklassen men det Cronemanska hyllandet tyder definitivt på det.

Omstart

Måste bara säga en sak: Såg den där dokumentären med ä nu vet jag inte det heller på grund av min mentala meltdown. Carl-Henrik? Han var i alla fall med i en serie som pågick i typ 40 år.

Croneman skrev en sur tv-krönika om att "riktiga" skådisar aldrig skulle ställa upp i tv-serier som teaterköket eller vad fan det där programmet heter (med skådisar som lagar mat och pratar). Som exempel ger han den här Carl-whatever han nu hette.

Ä jag börjar om. Kanske måste jag till en psykdoktor? Eller är det så här när man blir äldre? Man kan inte minnas NÅGONTING. Över. Huvud. Taget.

Recension av helg

En typisk helg, rätt trevlig. En trea-fyra av fem möjliga.

Fredag: Fixade lite Apotek-saker på lunchen, samt köpte vin, så för att slippa bära armarna av mig tog jag taxi, fick ta den raka vägen till affären i Tanto för att fixa Tonys chips-cravings. Åt något som jag tyvärr inte minns, minns bara att det var gott, drack lite av vinet, F la barnen.

Lördag: F gick upp med ungarna, jag kunde ha sovit i tusen år men masade mig ur sängen när F stack för att jobba vid 9.30. Jag minns ingenting igen, gud vad konstigt!? Det enda jag minns är att jag fick skynda mig jättemycket för att hinna få i barnen lunch och komma i tid till filmen kl 12, Planet 51, som F hade köpt biljetter till. Vi fick ta taxi faktiskt. Filmen var sisådär, men barnen älskade den förstås, jag åt massa popcorn till lunch och sedan mölade jag i mig choklad. Gick sakta hemåt medan barnen hade lek-stopp på strategiska ställen. När vi kom hem började ett mat-rejs utan dess like. Jag lagade chokladmousse, maränger, thaigryta med kyckling (samt ugnsstekte lite kyckling till morgondagens caesarsallad). Galet! Thaigrytan äcklig, tror det var de besprutade limesen (finns det organisk lime?).

Söndag: Jag gick upp för Nadia höll på att hungra ihjäl. Gjorde frukost och så städade vi, jag höll på att bryta ihop för det var vidrigt att städa barnens rum, alla dessa leksaker!!! Sedan tog Nadia och jag bussen till hennes fotboll, hon gillade det! Sedan ville hon följa med sin gamla dagis-bästis A hem, det fick hon. Jag stack till Ida, jag var hungrig som en varg, till sist fick jag själv hämta caesarsalladen och Tony (F tvättade men kom sen) och vi brunchade hos Ida och Mima, gott! Tony fick dessutom semla eftersom han hade namnsdag. Vi skissade upp sommaren. Sedan gick F, Tony och jag hem och vi vuxna köpslog om det jobbiga som var kvar att göra. Valet var: Hämta Nadia eller dammsuga hela lägenheten. Jag fick det sistnämnda, Tony hängde med och hämtade Nadia. Jag dammsög, stack till Ida och hämtade en grej, lagade en massa mat (skitgod renskav m rotfruktsmos), de kom hem, barnen åt varianten potatismos och bara renkött, jag yogade, F och jag åt, F la barnen. Och i dag kom jag och Nadia till skolan UTAN PROBLEM! Inget tjafs om kläder, ingen stress. Halleluja.

Ilskan lägger sig inte

Det är väl den här backlashen mot feminismen jag inte står ut med just nu. Liksom i hur många år har jag och mina medsystrar inte stått där och pratat om "Under det rosa täcket", och Carin Holmbergs "Det kallas kärlek" och så vidare. Men nej. Inga kvinnor kan ta till sig denna utomordentligt viktiga information, som alltså är själva förutsättningen för att de ska må bra i sina liv. (Några hållpunkter: Är du inte jämställd innan du får barn, lär du inte bli det när barnen kommer - DET ÄR NÄR BARNEN KOMMER SOM ALLT GÅR ÅT HELVETE med jämställdheten, män och kvinnors biologiska skillnader är extremt små och helt obetydliga för vårt moderna liv, kvinnor är inte bättre på att ta hand om hem och barn...)

Varför vill inte kvinnor ta till sig denna information?

Jag tror att det är för att de tror att de står utanför, att de klarar det ändå. Och de får ju vissa fördelar. Nån snubbe säger att de är snygga. De känner sig som praliner, som härliga och vackra objekt. De blir bjudna på saker. De blir SEDDA. (Av moreons i och för sig, men SEDDA.)

Jag kan inte rå för det. Jag känner ett viss förakt. Jag vet att det är synd om dessa kvinnor. Men samtidigt. Hur jävla dum får man vara?

Jag är snart berömd hörni

Ja och för mina fans finns nu ett inlägg av lilla moi att läsa även här. Garbos värld, det är alltså vi som jobbar på mitt frilanskontor Garbo Reportage. Jag kommer få press på det här.

("Få press" = bli omskriven i någon annan tidning, typ att nån annan Söderjournalist som jag kanske redan känner haussar mig, hehe hehe.)

Jogga som en apa

Dessa ska tydligen vara mycket bättre för fötterna att jogga med! De finns på Högbergsgatan nära Götgatan, på någon affär, för en tusing. Jag skaffar dem till sen, när vädret blir varmare, och ja, jag kommer se ut som en grobian, men jag skiter i det! Får jag jogga utan att få ont i knäna så är jag nöjd. Och nu ska det ju bli halvmaran i september, eller hur Belinda?

Två utskällningar på raken, jippie

Har nu tränat core och sprungit på band - i bara strumporna, eftersom det tydligen är bättre för kroppen (då tar inte knäna lika mycket stryk). Innan dess möte på kontoret, innan dess skällde busschauffören på mig för att jag gick in genom fel dörr, innan dess skrek Tony sig blå halva vägen till dagis för att jag hade satt på honom kläderna lite för bryskt (vi pratade ut om det och han var glad igen när vi sa hejdå). Men han bad om att få bli hämtad tidigt.

Nu har jag ätit min sashimi och ska verkligen - verkligen! Ta tag i jobbet. Känns som det tagit mig en vecka att förstå HUR man jobbar, efter lovet.

Men våren ser ljus ut, jobbmässigt. Annars hade jag lite drömmar om att lägga ner verksamheten och stämpla tills marknaden för journalister såg bättre ut. Men. Marknaden verkar vilja ha mig så det är väl bara att kavla upp ärmarna. Just nu i alla fall.

Morgonhaveri, som vanligt

Tröttheten är stor. Har inte druckit kaffe på ett tag. Dagen började med haveri. Nadia fick sova lite längre mot att hon klädde sig utan tjafs. Det gick bra. Sedan åt hon frukost - och hällde en hel kopp varm choklad över sina kläder. Det var då allt gick åt helvete. Hon grät och hittade inte några kläder som dög. Vi började få riktigt bråttom. Jag fick be henne gå till skolan i trosor för att hon skulle fatta. Det blev världens bråk och hets och skrik för att komma ut ur dörren. Till sist gick vi och då kunde vi prata ut om det som var.

Hon var väldigt orolig för att komma försent, eftersom då hon gjorde det sist (med F) hade fröken bara brytt sig om dagens värd. Ja det är nån skolgrej, en i klassen är värd varje dag.

Men det slapp vi, för vi kom i tid. Fast jag hade glömt hennes skridskor och gick hem och tillbaka. Sedan stack jag på en intervju som tog sin lilla tid. Köpte lunch med mig till lokalen och landade rakt i ett möte. Nu ska jag försöka samla mig och sedan är det barnhämtning. Det var den här arbetsdagen det.

Stiltips från fyraåring

Jo, lite updates: Jag joggade i går morse, det kändes som en ren bestraffning först men sen mycket bra! I morse gick Tony och jag till dagis. Han tipsade mig att man kunde dra luvan över skallen, som ett stiltips. "Gör så här mamma!" (Han har numera också en jacka med pläskantad luva, som jag.)

Jag: "Är det så här man ska ha den?" (se bilden)
Tony: "Ja, precis. Sedan kan man gå där och prata för sig själv."
Jag: "Eh...okej."

Ja, sedan yogade jag och nu jobbar jag för fullt här. Mer om Tonys stiltips kan ni läsa här. (Foto: Tinni.)

Årtiondets fest kommer snart

Vi bodde i Årsta, F och jag, en gång i tiden. Eller, närmare bestämt, för 9 år sedan. Vi fyllde nämligen 30 i den lägenheten, och snart fyller vi 39. Vi hade en sjuhelvetes 30-årsfest, den var verkligen kul. Jag gjorde som så att jag först hade en förfest, alltså en fest två veckor före själv den viktiga festen, för att få igång festkänslan och lära mig av alla misstag. Den var strax före midsommar. Jag minns mest att jag satt på trappen och snackade med E och hennes kompis J, väldigt länge. Sedan kom själva stora 30-årsfesten. Hela kvällen och natten innan gjorde F och jag massor av pajer, och stora haloumisallader. De gick åt på ett nafs. Halva stan var där. Vi satt länge ute på gräsmattan och drack skumpa, våra föräldrar kom och gick, vi fick bland annat en bänkdiskmaskin. Det var tider det.

Snart är det dags igen, för storfest: Nämligen 40 (1,5 år kvar). Det ska bli något i hästväg. Vi ska pressa in alla vi känner, och det lär bli några hundra det.

Äntligen är det (r) på gång

Hon är så jävla bra helt enkelt. Nina for president!

Käkade lunch med Tinni på Urban Deli och planerade revolutionen. Nu ska här arbetas. Började dagen med möte om Berghs, nu följer redigering och sedan följer redigering och leta case och det gamla vanliga. F hämtar i dag. Men jag ska minsann hem till middag.

Hur jävla svårt kan det va!???

Det tråkiga med att vara först med det senaste är att man blir lite ensam. Jag vill hävda att jag är först med att vara feminist i verkligheten. Inte bara snacka utan leva som jag lär. Det är jag, och så är det jag, och så är det jag som gör detta. Alla andra vill hellre gå omkring och manshata eller gnälla offentligt och vad fan de sysslar med. Ja nu låter jag bitter men för FAAAN hur jävla svårt kan det va? Dela! Dela vaknätter, föräldralediga dagar, försörjningsbördan, omsorgen, dela! Fifty fifty and all is well. Jesus. Vi har en framtid att tänka på!

Jag har inget emot Zanzibar

Men det är helt okej för mig att åka hit också. Det som fattas är bara cirka 40 000 kronor... hehe.

I dag skrek Tony nästan hela vägen från dagis till Nadias skola. Sedan skrek han medan vi var där. Alla undrar men det är liksom väldigt svårt att förklara: Han skriker för helt sjuka saker som inte ens går att återge. En sak: Han måste gå. En sak till: Vi ska äta broccolisoppa. En tredje sak: Han har någon smärta i pannan som han har hittat på. Det är bara trötthet, helt enkelt. Och bristande självkontroll. Och besvikelse. Men, detta är en ny föräldrainsikt: Besvikelser, det hör livet till. Bara att lära sig.

Annars var det en lyckad måndagmiddag med broccolisoppa och ännu mer raclette här hemma hos oss. F la barnen. De somnade för någon timme sedan. I morgon, nya tag!

Fakturera, check! Redigera, check!

Tillbaka på jobbet! Har jobbat på för fulles här. Det har fakturerats, det har lästs på (research, research, research), det har planerats och det har redigerats en hel del. Samt frilanssnackats.

I går kom Jon o Anna, med tre barn, vi åt faktiskt raclette! Det är gött. Lite vin och prat medan barnen lekte, sen begav de sig hemåt vid 20-snåret, och jag la barnen och jag läste Alfahannen och jag kollade tv och F la sig astidigt för han var uppe före 7 i morse och sprang! Challenge! Och så upp och bråka med Nadia om påklädning. Nu ska alla hämtas så då blir det väl bråk igen. Hå hå ja ja. Måndagmiddag hos oss dessutom, broccolisoppa.

Långt om de senaste dagarna

Vi gick upp tidigt i torsdags, gick med Nadia till Ida och Mima, fick kaffe, sa hejdå och tog pendeltåget till Centralen. Vårt tåg givetvis försenat, tydligen är 40 procent av Malmötågen försenade just nu! Till sist bar det av, till Hässleholm, där bytte vi till Pågatåg mot Helsingborg. Där fick vi ta två bussar för att komma fram via Höganäs. Till sist var vi i Mölle. Vi gick till vårt hotell. Vi fick vårt Marco Polo-rum, litet och iskallt men med hästen-säng och tjusigt badrum (rekommenderar Capten Croneberg eller Mata Hari, de hade utsikt). Vi somnade faktiskt, sedan gick vi ner och tog en drink och åt middag i deras matsal. Inredd i värsta kolonialstil. Vi la oss rätt tidigt, nästa dag hade vi möte med stekarn, efter frukost. Han ville att vi skulle köpa andel.

Sedan gjorde vi dagens insats - promenerade ända till fyren på Kullaberg, säkert en mil eller mer, över klippor, stockar, hedar, små vindpinade träd och makalös utsikt över havet. Det var iskallt, men vi blev ändå svettiga. Sedan tog vi vägen tillbaka, och kom till sist in i Mölle igen från ovan. Åt en sillmacka på Grand Hotel, som hade en fantastisk utsikt. Spanade in Turisthotellet. Kom till vårt rum igen, duschade och fräschade till oss, kollade tv. Sedan en drink i baren och så begav vi oss till Grand Hotel, där vi åt vår middag. Hem igen, la oss och sov gott. Frukost, sedan var vi färdiga med Mölle by winter och tog en tidigare buss mot Höganäs, nästa mot Helsingborg. Vi hade två timmar i Helsingborg. Vi gillade Helsingborg. Och mest av allt gillade vi Café Le Fil de Rasoir, som var ett bistro-ställe i Elite hotell, helt underbar miljö och jävligt god mat (jag: råbiff, F: löksoppa, bägge: creme brulée, to die for). Så Pågatåg och sedan, från Hässleholm, ännu ett försenat X2000 som gick till Stockholm. Hemma strax efter 20, då var barnen här med sin mormor. Det var fullt ös, men de var glada att se dem och vi glada att se dem. Nu ska jag och Tony baka bröder medan F och Nadia handlar mat. Vi ska ha gäster vid 4snåret. Tony lyssnar på Kåldolmar och Kalsipper och jag tänkte läsa utmärkta "Alfahanne" av Wennstam. Tjena hej.

I närkontakt med stekare

Det var kul att vara i Skåne, men också rätt mycket konstigheter, som stekare, till exempel. Alltså såna där försäljarkillar. Jag hajar absolut ingenting. Men de är ju så många! Vem är det som har stekarkenneln? Varför blir alla likadana? Frågorna hopar sig.

Till Skåne ska vi fara

Nä nu åker jag och sambon till Skåne, vi ska bo på ett hotell. Vet inte men det blev liksom bara så här, av lite okända anledningar. Nadia bor hos moster, Tony är redan förflyttad till sin mormor - jag fick ta tåget dit, och vändande tåg tillbaka. Det tog 2 timmar. Tydligen har de haft hur mysigt som helst. Nadia har varit hemma med oss och packat sin väska. Hon var supersugen, ville lämna oss redan i dag.

Skridskor och jogg i minusgrader

Håller fortfarande på för fullt med mina fotoalbum. Inga hinder kan stoppa mig! I går köpte jag album för nära tusen kronor, när jag och Nadia var på Nordins Papper, Söderhallarna (mycket gnäll innan vi gick, sen helnöjd när vi fikade och kollade på pysselsaker).

Nu sitter jag och laddar upp bilder för framkallning på nätet, det tar en hel evighet. Fick låta datorn ladda in bilder hela natten. Men jag ger mig inte!

Alla bilder som tas från i dag ska framkallas på ett mycket enklare sätt: Man tar ut minneskortet. Man går till fotoaffären. Man ber att få papperskopior samt bilder på cd. Man går hem med sin papperskopior som OMEDELBART stoppas in i mitt o F:s, Nadias samt Tonys album (beroende på motiv). Så ska det bli. Punkt.

I går var jag och Tony även hemma hos Belinda o Ali, fick god lax (efter det - en sväg på Urban m E). Tony började gråta för han tyckte att det var så kallt, minus 15, och i det joggade jag! F joggade i dag, när det var ännu kallare, och sedan åkte vi skridskor på Zinken, men då blev det grin på Tony igen. Han måste ha varmare kläder.

Magnus Ladulåsgatan eller andra sidan jorden

Denna morgon gick faktiskt F ut och sprang! Det blir min challenge, jag ska ut i morgon före frukost... Bara att köra igång.

Såg klart hela Bonjour Sagan-filmen i går, efter att jag ÄNTLIGEN! börjat sätta in bilder i album. Nya problem uppstod dock alltför snabbt: Nadias album fyllt, F:s och mitt album fyllt, och Tonys första fortfarande halvfullt. Ja, så sorgligt är det med andra barnet att han knappt sett en enda bild på sig själv som nyfödd. Eftersom allt är digitalt och allt har suttit fast i min dator. Men det ska verkligen bli ändring på detta nu.

Annars har vi tänkt oss att gå på "atai"-restaurang i dag, som Tony säger. Han menar thai-resto. Tydligen ska det finnas en jättegod här nära, på Magnus Ladulåsgatan. Fast när jag slog på "Halong Bay" var det den här ljuvliga platsen som dök upp på nätet. Jag skulle bra mycket hellre åka hit än till Magnus Ladulåsgatan faktiskt. Och bo på Cat Ba Sunrise resort såklart.

Etablerad och oimponerad

Vad trött jag var förresten, när det här lovet började. Äntligen börjar systemet fungera igen. Vad är det man gör med sig själv egentligen? Nej nu ska det bli lugnare takter framöver. Jag är ju liksom ETABLERAD och nästan alltid OIMPONERAD. Så varför anstränga sig?

De senaste dagarna

Oj vad tiden går fort!
Vi tar det lite hastigt:

NYÅRSAFTON - kul, åt jättegod cajun-mat, poppade champagnen vid tolvslaget och såg hela alltihop med vy över Riddarfjärden, sen tillbaka till Martin och Natalias lägenhet, och så prata med mera. F blev masserad av en person, och blev antagligen bättre i ryggen!

NYÅRSDAGEN
Ja, hem kom vi vid femsnåret. Så det blev att sova lääääänge, till ett ungefär. Härligt! Sedan såg vi massor av filmer och åt olika matbitar lite som det föll sig, helt befriade från Tonys matmåsten var tredje timme.

PAPPAS FÖDELSEDAG (ja, han fyller 2 januari)
Stack tidigt på morgonen med F:s fars bil till Rasbokil, Ida och Mima fick hoppa av i Uppsala. Hämtade barnen, sedan bar det av till mina föräldrar, F:s mamma hakade en stund. Fick lunch, en massa mat, sedan gick vi en promenad till Musikens hus, det var stängt, tråkiga tråkiga Uppsala, sen via bra arabaffär och hem. Åt lite till, F, Ida och Mima tog tåget till Tanto igen, jag la barnen och kollade på skitbra filmen Darling, medan pappas slovenska kompisar härjade i köket.

3 JANUARI
Vi vaknade halv nio, jag och barnen, vi åt frukost, de lekte lite, sedan åkte vi tåget till Stockholm, barnen blev mer och mer sjövilda allt eftersom att tiden på tåget gick. Till sist framme, F tog ut dem för att åka pulka, jag kollade Stjärnorna på Slottet som jag spelat in, Tony kom ensam tillbaka och grät och var upprörd och fick sitta i knät en stund. Nu kollar de på Karlsson på taket medan jag rensar lite kläder och funderar över ditten och datten. F lagar kycklingben.