måndag, november 30, 2009

Rättning i genusleden!

Nadia hade fått så fina glittriga svarta skor av sin mormor. Direkt när Tony kom hem, satte han dem på sig. Han gillade dem skarpt. Och Nadia grät floder att inte hon också fick ett flygplan, som Tony fått. Nu tror jag vi måste genuskorrigera barnens prylar en smula. Men vi har ju hela julen på oss för det.

Etiketter:

Träningslös slemhostare

Nu vill jag verkligen träna! Men då har jag fått nån förbannad hosta som hindrar mig. Fan också! Jag som hade tänkt mig 2-3 gånger styrketräning (alternativt jogga)+1 gång yoga hela vinterhalvåret här. Ååååå!

Men det är inte svinis. Svinis är TORRhosta. Jag är mer SLEMhostig om ni förstår. Och jag hoppas att ni antecknar detta viktiga.

Grå vardag igen

Och när UC var i Köpenhamn, lämnade de det här efter sig. Och i förrgår, efter att vi hade landat, åkte F till landet och jag åt andra hållet - till storstan. Hem, käkade lunch, iväg till Oskars glöggpartaj, sedan hem igen, där var Nadia och min mamma, de hade sett Nötknäpparen för barn, åt pizza, så kom Ida och Ylka och hälsade på, Nadia la sig, sedan nästa dag fick hon åka med klasskompis M till Andys lekland, jag hos grannen A och jobbade, hem, Nadia och M kom och lekte på gården o inne, så gick M hem, så såg jag och Nadia Chicken Race, om en kycklingfarm, och sedan kom Tony och F, vi åt makaronipudding, F la barnen, i morse upp och iväg med Tony.

Det var festligt i Köpenhamn, mysigt där hemma, nu är den grå vardagen tillbaka.

lördag, november 28, 2009

När Bruce var i Köpenhamn

Fick höra berättelsen om Springsteen, en gång när han gick på Ströget i Köpenhamn, såg han en gatumusikant, och så hoppade han in! Folk blev helt chockade. Alltså Bruce Springsteen, han är inte min idol för intet.

Veckoslutet baklänges

Jag är hemma igen, i storstan. Vi flög vid 9 i morse, från Köpenhamns flygplats. Innan dess åt vi frukost på DESIGNhotellet, innan dess sov vi, innan dess var vi på ett skönt thaiställe som hette Lele, innan dess vandrade vi dit, innan dess hängde vi på hotellet och kollade på tv, innan dess köpte jag asfina högklackade skor för halva priset, innan dess var vi i Christiania och köpte barnsits till cykel, innan dess åt vi smörrebröd och drack ålborg i ett mysigt hus på en kulle, innan dess var vi på Cheap Monday och hämtade F:s jacka, innan dess var vi också på hotellet och vilade, innan dess åt vi frukost med Jonas som for hem igen. Och innan dess sov vi, eftersom vi innan vi sov var på själva Cheap Monday-butikens invigning.

fredag, november 27, 2009

Pjäxans nya butik

Nu är F:s (och Jonas) första butik invigd! I går, med mycket dansk öl. Butiken ligger precis mittemot Sommersko, Köpenhamns klassiska mys-plejs (tänk Kvarnen). Så här skriver de söta modebloggarna i Danmark om "rockenroll"-butiken.

Det var länge sen man var på fest med så många 20-åringar. Nytt för 90-talistgenerationen verkar vara att alltid ge komplimanger för kläder. Kläder överhuvudtaget verkar ju vara grejen. Men hur många outfits kan man ha på en dag? Jag fixar en, ofta mycket ogenomtänkt, plus en sunkigare variant när jag kommer hem på kvällen.

Jag tog bilder, kommer sen. Men ni ser där på Style - såna härliga hönsnät var butiken full av. Heja UC!

torsdag, november 26, 2009

Med hopp om att komma fram

Rekorddag i dag - har aldrig i hela mitt liv ätit så billig frukost! På Centralen. De ville egentligen ha 68 kronor av mig, men eftersom de inte hade växel på min femhundring, och sedan strulade till det totalt när jag skulle betala med kort - själva betalningen som registrerades blev bara 4 kronor - så orkade de helt enkelt inte och gav upp. Du får din frukost för 4 kronor, sa killen i disken. Jag, som vid det laget var så jävla trött på att det ALLTID är så förbannat struligt med betalningar, blev positivt överraskad.

Men nu har det gått åt skogen ändå. För mitt X2000-tåg har problem med motorn. Vi har inte ens kommit ut från Stockholm. Kanske kommer jag att missa hela festligheten i Köpenhamn i kväll.

(Gick upp 6 i morse, drog barnen ur sängarna, klädde dem, stack iväg mot pendeltåget, åkte till Upplands Väsby, sedan byte och så tåg till Uppsala, farfar hämtade Tony, morfar och mormor hämtade Nadia, jag sa hejdå, jag tog tåget till Stockholms C, jag åt min billiga frukost de 45 min jag hade tillgodo, jag hoppade på mitt tåg vid 10, tåget fastnade i Flemingsberg. Det är vad som hänt i dag hittills. Men oj! Nu åker faktiskt tåget igen. Heja SJ!)

onsdag, november 25, 2009

I morgon är det tåg

Blev inte så effektiv arbetsdag i dag. Men jag orkar inte prestera så förbannat. Det får bli jobb i morgon i stället.

Ida hämtade Tony i dag, så jag bara tog hem Nadia, busade lite med henne, sedan fick hon bada och sedan lagade jag kyckling. Tony och Ida kom, de hade kollat på en Greenpeace-båt. Vi åt, Ida gick hem, jag snackade lite i telefon och så var det läggningsdags. Jag fick dem faktiskt att somna kvart i nio i dag. Då packade jag alla väskor - en för Nadia, en för Tony, en för mig. Pust. Nu, sova!

Den surdegiga Söderfamiljen

Haha detta var otroligt kul! Superpepp, säger jag bara.

Över till min Söderdag: Var på yoga, fast kände mig lite risig så jag tog det rätt lugnt. Men vi jobbade med bäckenbottenmuskulaturen. Tydligen har en miljon svenska kvinnor problems med inkontinens, även unga kvinns. Så det är bara att träna på!

Sedan lunch med G, som är min yogakompis, vi åt på Shanti och pratade om kreativitet.

(I morse åkte F igen, redan vid 7, Nadia grät men kom över det, jag cyklade med 2 ungar till skolan, sen med Tony till dagis, nu: arbeit).

tisdag, november 24, 2009

Jatack, gärna lugn hemmakväll

Jo - i går gick jag liksom aldrig hem från jobbet, utan köpte sashimi på Sono och åt det med Moa, Isabella mfl. Vi hade torsdagspub (fast på en måndag). Det var Moa som pratade, tillsammans med Stephan Mendel-Enk, om att skriva krönikor! Ann Söderlund var moderator. Det var en väldigt intressant och bra diskussion, tycker jag.

Man måste liksom vara sig själv om man ska palla att skriva krönikor, var väl lite av kontentan.

Sedan pratade vi en massa, mycket tjejsnack, och så blev det hemgång. Där hemma var F, hann snacka lite med honom innan jag somnade vid 2. Sex timmar senare väckte mig Tony, frulle, F tog Nadia till skolan, jag cyklade med hjälmlös Tony till dagis (han skrek som en gris för han fick ha en röd jacka, hans blå har gått sönder i dragkedjan, vad är det för fel på alla de här Polarn och Pyret-dyra-vinterjackorna?! Varför går alltid dragkedjan sönder???!)

Nu arbetar jag för fulla muggar. Har precis fyllt magen med Ciaopizza. Ser fram emot en lugn hemmakväll.

Ett hem jag inte förstår

Jag är kanske den människa i landet som är längst bort från det här av alla. Jag förstår ingenting av detta frenetiska putsande av ens perfekta hem. Det är ungefär som att visa en bok för en analfabet - jag fattar helt enkelt inte.

måndag, november 23, 2009

En arkitektonisk attack

Måste bara säga en grej om arkitekter (och det gäller gudskelov inte F): De uppehåller sig ofta kring att saker och ting ska kännas TREVLIGA, att miljöer ska vara INBJUDANDE, att det ska ske SPONTANA MÖTEN MELLAN MÄNNISKOR och bluttan blä i alla oändlighet. Men - och här kommer själva grundproblemet - de själva HAR ALDRIG SÄRSKILT TREVLIGT!!! Hur går detta ihop? Det är för mig en gåta. De liksom gör inget trevligt, utan bara sitter på sina bony asses och skapar sina MILJÖER och MÖTESPLATSER och ÖPPNA RUM DÄR FOLK KAN MÖTAS. Men inte fan möter de någon! Inte fan har de trevligt! Nej de bara går omkring och iakttar hus, studerar folkströmmar, kort sagt, jobbar och jobbar och så jobbar de lite till, sitter och möglar på sina arkitektkontor framför sina datorer... Något har gått väldigt snett här alltså.

(Och jag kan kasta en hel hög skit på min egen yrkeskår, det är inte det, men jag måste säga att journalister har ändå TREVLIGT ibland.)

Måndag på Coffice

Ja, måndag igen dårå. Har lämnat barn, arbetar på Coffice, efter min effektiva lista... F ska ha landat och han hämtar barnen senare. De har längtat en del. Nadia klagade på att helgen var tråkig - inget Vasamuseum, till exempel, men jag försökte berätta att såna utflykter blir jobbiga när jag är all alone med dem.

Jag har kollat på Morden på tv, spelade in och såg flera avsnitt på raken. Bra, men ryslig serie. Fick för mig att någon ryckte i vår dörr i natt... burr. Jag har för mycket fantasi.

söndag, november 22, 2009

Morsan får spelet

Helg ensam, med barnen. Är fantastiskt trött. Det är ändå betryggande att det är jobbigare att vara ensam med barnen än när vi är två vuxna hemma. (För er icke-feminister kan jag förklara att det innebär att F och jag delar på jobbet med barnen. Många upptäcker först när de skiljer sig att de gjorde ALLT.)

I går gjorde vi inte många knop. Jag fick jobba och sätta barnen framför tv:n, sedan åt vi lunch och så promenerade vi till godisaffären, barnen köpte sitt godis. Sedan lekte vi i en lekpark, så hälsade vi på hos Ida som inte var hemma, så gick vi hem, då kom Ida och Mima och åt den supergoda makaronipuddingen jag lagade, sedan gick de, så la jag barnen. Upp vid 8, risgrynsgröt till ungarna, läste tidningen, försökte yoga men då skulle nån bajsa och jag la ner.

Fick fullständigt spelet när jag skulle försöka gå med Nadia till fotbollen: Inga fotbollsskor. Inga kläder. Allt borta. Ringde F i Warsawa, sparkade i dörrar, slet bort alla förbannade vinterkläder från alla krokar i hallen. Nadia grät, Tony skrattade åt mitt utbrott. Men då, till sist, hittade jag andra gympaskor att ta med, lämnade Tony hos Ida, cyklade med Nadia till fotbollen, det gick ganska okej, sedan till Ida, jag jobbade igen, så ut på gården där barnen lekte med kompisar Selma, Jacob, Evert, så in och så lagade jag potatis med bajskorv - alltså köttfärslimpa. Den var inte så god. Nu har jag lagt barnen igen. Och jag är fullständigt slut. Men barnen, de lägger sig inte.

lördag, november 21, 2009

The one and only?

Tolv år. Så länge håller i genomsnitt ett svenskt äktenskap. Det läste jag i DN i dag. I USA håller äktenskapen i genomsnitt åtta år.

Kanske är det så att det tar ungefär sju-tio år att lära känna den man är ihop med. Sedan är det kört.

fredag, november 20, 2009

Glad fast gammal




Fan alltså man börjar bli till åren.

Att stajla eller inte stajla, det är frågan

I Vilnius är det tydligen grått och pissigt, enligt F:s rapport. I går vid 17-tiden hade han en föreläsning. I går vid 17 stod jag och stekte pang-pannkakor med cowboysås som mina barn vräkte i sig. I går vid 21.06 kunde jag slå på tv:n. Då hade jag läst ut Revolutionary Road och höll på att missa nyheterna.

Revolutionary Road var genial.

Nyheterna var småtrista.

Jag såg även klart filmen Pinpongkingen, denna sävliga historia, som nästan fick mig att gå upp i limningen av rastlöshet. Den var bra, förstås, men lite väl poserande (mycket Roy Andersson-wannabe) och stajlad. Jag orkar inte stajlad.

Jag blir väldigt medveten ibland om hur det ser ut hos oss. Tandkrämsprickar i det dammiga handfatet. Leksaker ö-v-e-r-a-l-l-t. Barn som slåss, titt som tätt, om de inte skapar en miljard huvudboningar i papper som sprids ut jämntjockt över golven (Nadia). Det är, kort sagt, inte särskilt stajlat hos oss. Trots att F är inredare.

torsdag, november 19, 2009

Mamman som helst ville sova

Jag fick ägna kvällen åt skrämselpropaganda - berätta att barn som inte sover ordentligt blir sjuka, växer inte, måste gå till doktorn till sist för de mår så dåligt av att inte sova. Nadia kontrade med att hon inte kan sova om jag har tv:n på. Så jag hade ingen tv på, jag satt utanför dörren och vakade över henne. Och - otroligt - hon somnade tjugo i nio! Första kvällen på mycket länge hon somnar före nio!

Tony blev faktiskt skrämd av mitt allvarliga samtal, han la sig direkt. Nadia däremot kunde inte låta bli att köra sin obstinata stil, försökte fly ifrån sovandet, hävdade att hon inte var mörk under ögonen (det är hon), med mera. Men jag vann till sist!

För övrigt grät Nadia när jag hämtade henne, ungefär 10 gånger tills vi kom till dagis, av utmattningen att cykla själv - något hon VALT självmant i morse (men hon somnade alldeles för sent i går, och åkte skridskor med skolan i dag). Sedan hämtade jag Tony + I, hans söte lite blyge kompis, vi gick hem, jag gjorde pang-pannkakor som I vägrade äta, sedan lekte de och så blev det Boli. I:s pappa hämtade honom och drack en kopp te. Sedan som sagt - snabb läggning. Nu blev det en stund för lilla mig. Fast jag vill egentligen mest sova jag med.

Det värsta jag vet

Från halv sju i morse är jag ensam ansvarig för barnen. Jag började storstilat med att be barnen ta extra hänsyn till det. De lovade att ta extra hänsyn till det. Sedan segade Nadia något oerhört så jag höll på att bli galen. Ändå kom vi till skolan i tid, Nadia cyklade dit.

Sedan bar det av till dagis. Nu jobbar jag på här som en gnu, för att bli färdig med det jag ska bli färdig med. Det är mycket nu, milt uttryckt. Men det löser sig alltid, på något vis. Snart ska Nadia hämtas, sedan Tony + kompis, sedan ska mat lagas, därefter ska barnen läggas, och så ska jag jobba igen, sova - och så börjar det hela om igen med lämning, jobbning, hämtning, matlagning, läggning, unt so veiter. Fast sedan blir det helg. Och jag lär ju få jobba på helgen igen - trots att det är Det. Värsta. Jag. Vet.

onsdag, november 18, 2009

Regnet tar aldrig slut

Det blev indiskt. Och jag åt det för mig själv framför Svenska Dagbladet. Sedan gjorde jag kaffe och drack, för mig själv. Som tur är gillar jag mig själv.

Nu har jag arbetat och lagt en del energi på att älta saker, men det verkar ju vara legio i min värld. På det viset gillar jag inte mig själv.

Hur som helst ska jag ta mig själv hemåt snart. Det regnar oupphörligt.

Lite om nuet

De borrar under oss. Jag är hungrig. Men har ingen som helst aning om vad jag vill ha till lunch. Eller om jag HINNER äta lunch, för den delen. Men jag tror att det blir en sallad här mittemot, jag har ingen fantasi i dag. Då blir det ofta stället här mittemot. Eller för fan. Jag orkar inte äta där igen. Det blir sushi.

tisdag, november 17, 2009

Äsch, här är den



Fint va? Så här på bild ser jag att det är en hel del Grace Jones över det hela. Och det råder inga tvivel om att hon fått i sig fel sorts substanser - särskilt tydligt på den övre bilden. Aciiid!

Där fick jag dig, mamma! (not)

Nu måste jag hylla Örjan på Coulisse (ring 08-6404511), som har gjort det igen! Jag kom dit med orimliga krav på frisyr, och han styrde upp mig och hittade samtidigt på en fantastisk annan frilla, som är såå snygg!

Tyvärr har jag som vanligt inga bilder och som vanligt orkar jag inte fixa med fototeknik men jag hoppas på att Tinni mejlar mig bilden hon tog med sin iphone i dag.

I går när jag kom från jobbet kl 18 och F åkt och storhandlat på Willys i Sickla, försökte Tony och Nadia få mig att baka muffins av ett färdig-bake-paket vi fick i goodie bagen från Årets mama-festligheterna. Jag sa nej, ni fick en miljard kakor i går på festen, era tänder får spelet om de utsätts för mer socker.

Nadia: Men mamma. En sak är väldigt orättvis.
Jag: Vadå?
Nadia (som kom på F och mig när vi åt choklad i soffan FAST DET INTE VAR LÖRDAG): Att ni får äta godsaker på kvällen efter maten, fast inte vi. Vi måste alltid vänta till lördag. Det är orättvist.
Jag: Det har du faktiskt helt rätt i Nadia.
Nadia (ler förtjust).
Jag: Så nu ska jag prata med pappa och så bestämmer vi att vi inte heller ska äta en massa sötsaker någon annan dag än lördagar.
Nadia (ler ännu mer eftersom hon inser att hon blivit manipulerad och tycker att det ändå är ganska kul att bli intellektuellt utmanad): Å neeej...
Jag: Det var inte lösningen du hade tänkt dig va?
Nadia: Meh! Jag vill göra muffins nu.
Jag: Ja, men så blir det inte. Marsch i säng!

Alkis med trist jobb, inte min grej

Kunde inte somna inatt. Typiskt. Nu har min kropp blivit beroende av att jag tränar, på gott och ont. Jag måste helt enkelt träna för att klara av pressen från allt jobberi. Men just när jag har mycket jobb, så har jag inte tid att träna. Se där ett moment 22.

För övrigt läser jag Revolutionary Road just nu. Vilken bra bok! Jag gillar verkligen hopplösheten i karaktären Frank Wheeler. Vissa vill liksom inte ha något förverkligande. De vill bara ha trygghet, i kombination med lagom mycket alkoholism. Tja, vi är alla olika.

måndag, november 16, 2009

Framtiden, kanske?


Här skulle man bo... ta det lite lugnt, vila sig och softa. Kanske boka in lite massage eller yoga. Äta organisk frukost. Snacka vuxensnack. Ett par dagar, det räcker gott.

Jag börjar om i morgon

Nu måste jag gå hem till min familj. Men arbetsuppgifterna hoopar sig och det är inte kul! Det är förjävligt är det. Fan fan fan. Får ta till mitt vanliga knep. Listor. Bocka av. I morgon är en annan dag.

En mörk novemberhelg

Jo. I lördags gick jag upp vid halv nio eller nåt, helt slut, eftersom jag var ute kvällen innan. Sedan var det bara att ösa på. F och Nadia försökte åka skridskor - det gick inte. Allt var stängt/oisat. Jag och Tony stack till Ringen, Tony fick klippa sig och handla godis. Han var så otroligt glad i frisörstolen. Han liksom verkligen lyste av glädje. Blev mycket söt också.

Mindre glad blev han av att behöva gå från Skanstull och hem. Men vi behöver få dem att röra på sig nu när vintern gör det motigt att vara ute. När vi kom hem stack Nadia och F och köpte hämtmat, thai, Tony kollade in sin favorit Spirited Away. Sedan blev det ätning, läggning, även av trötta mig.

Söndag. F och Nadia iväg på fotboll, jag och Tony umgicks och så kommer grannens lille J och lekte med Tony medan jag försökte jobba. HATAR ATT JOBBA HELG. Sedan stack F och jag och barnen till Årets mama-galej. Jistanes, aldrig mer att jag går dit med barn. Men det var festligt. Sedan tog vi vägen via VaPiano, där barnen åt pizza och vi åt pasta. Hemgång, Nadia somnade väl vid 22, vi strax därpå. Hon går aldrig, aldrig, aldrig och lägger sig.

Nu har Tony lämnats på dagis och jag ska iväg på intervju halva dan. Känns skoj.

söndag, november 15, 2009

Dåligt och bra liv

Kristina Lugn, denna tillgång. Vi ska vara glada att hon finns i vårt land. Läste en bra intervju med henne i senaste ViLäser, där även Jenny skrivit bra. Det är så kul att höra hur andra boknördar håller på. Den där idiotiska grejen att man inte kan sluta läsa fast man egentligen vill. Eller att folk inte låter en läsa, så var det när jag var liten, min farbror och faster fick panik på mig, min morfar sa att jag skulle få dålig syn (det fick jag men det har ju å andra sidan större delen av jordens befolkning).

Jag får för mig att Kristina i intervjun sa att hon måste ha svärtan i livet också, att det måste vara dåligt. Det var bra sagt, tycker jag. Men när jag läser texten igen hittar jag inte det? Har jag drömt igen? Bra drömt, i så fall.

Jag har ägnat mig åt meningslöst ältande i helgen. Det är dåligt. Fast dåligt, ja, sånt är livet ibland.

lördag, november 14, 2009

Vänskap som blir fullständigt ointressant

Om det är någonting som på allvar gör mig rädd, är det när människor uppfattar mig som perfekt, på vilket vis det vara månde. Ja, jag hör hur ni skrattar, hur faaan kan man uppfatta mig som perfekt. Som den som har allt. Mitt svar är: Jag har absolut ingen aning.

Det är väl någon slags projicering. Men det har hänt mig flertalet gånger, och handlar mer om de här människornas egna problem och väldigt lite - om alls - om mig eller mitt liv.

Rättning. Jag blir inte rädd. Jag blir förbannad. När någon är avundsjuk på mig för att jag har "allt" - så ser den personen absolut inte vem jag är. Och jag kan inte ha vänner som inte ser vem jag är. Det blir ju fullständigt ointressant - rent av kontraproduktivt. Allt man säger missförstås. Allt man gör misstolkas. Allt som händer mig omskapas till ett slag i ansiktet på någon - på ett för mig helt obegripligt vis (eftersom allt jag gjort är att leva mitt liv). Allt detta är ju motsats till vänskap, som för mig betyder: Att se varandra, lyssna, stötta om det behövs. Att ha kul ihop, eller gråta om det är så, snacka skit eller diskutera viktiga saker. Att ha ett UTBYTE helt enkelt.

Etiketter:

fredag, november 13, 2009

Sov till mig lite vett

Var hos grannen A i går, skrev på nytt Tivolimanus. Sedan gick jag till porten bredvid, hem alltså, snackade lite med F, läste nya Elle, somnade efter midnatt (dumt!). Upp 7-7.30, frukost, tog med Nadia till skolan på min cykel som håller på att falla i bitar, till Forsgrénska, tränade, till kontoret, snackade skit, jobbade, åt lunch, jobbar. Snart barnhämtning. Sedan mer jobb med Tivoli.

Och jag har kommit på helt nya tankar vad gäller borstar. BEHÖVER VERKLIGEN INGA BORSTAR FÖR 600 SPÄNN! Jag måste ha blivit hypnotiserad eller nåt. De borstar jag behöver kostar högst 200 och de ska inhandlas på Kicks eller annat vettigt ställe. Jesus vad knäpp jag var i går. I dag är det nya tag.

torsdag, november 12, 2009

Mötesfnatt


Reklamare! Haha! De är inte kloka någonstans. Man ser beviset överallt, även om man inte vill. Vissa är ruskigt inkompetenta. Det är hårresande! Ni vet att Mad men kommer sig av att reklamare i USA kallas Ad Men va? Fast de arbetade på 50-talet ofta på Madison Avenue - därav Mad Men, alltså Madison Avenue Ad Men. Detta berättade F för mig i går.

I dag blev det inte mindre än två möten. Fast de var veckans sista. Förhoppningsvis årets sista. Jag älskar inte möten, som Nadia skulle sagt när hon var 3. Jag förstår dock att de behövs, men jag gillar inte den instängda känslan.

Sedan hittade jag saker på Åhléns City - nämligen en foundation, ett rouge och borstar, verkar bra. Allt det här skulle gått loss på en tusing om jag inte haft någon slags inre spärr (eller, okej, om det inte var för att foundationen var slut). Nu blev det 200, mer hanterbart, för det fantastiska rouget Fleur Power, Mac.

Men - och detta kan ju vara lämpligt för vissa som ska köpa julklapp - jag ska definitivt försöka anförskaffa mig Macs foundation "Mineralize Satinfinish NC25", cirka 275 kr, det sista "NC25" viktigt för det är nyansen som passar min kranka vinterblekhet. Obs Mac är inte Max - Mac är ett märke som bara finns på NK, Pub och Åhléns City i Stockholm, och ingen annanstans eftersom vi bor i ett litet land osv osv. Pensel-settet hette "do-the-trick" och kostade 575 vilket är hutlöst egentligen. Ska kanske försöka hitta andra penslar.

Efter denna utflykt hittade jag en plats som jag har sökt i dagar, desperat! Det betyder att nästa veckas jobb har löst sig på ett underbart smidigt vis. Känns som en stooor sten lyftes från mina axlar. Nu - familjen!

Etiketter:

Drömmar om drömmar

Haja detta då. Jag drömde en dröm - så tänkte jag: Gud vilken bra story, den hänger verkligen ihop, den måste jag skriva ner, det kan ju bli ett filmmanus/bok/novell, ja, vad som helst! Då kommer vi till den sjuka delen: DET var också en dröm! Haha! Alltså, när jag vaknar finns inget kvar, allt bortglömt, det fanns inte ett skit att hämta där. Hjärnan har humor, det måste man säga.

onsdag, november 11, 2009

Mitt nya realistiska liv

Nu har jag varit ytterst effektiv i dag igen! Heja mig. Jag gjorde nämligen en lista som var realistisk. Detta fantastiska tips, som verkligen gör skillnad! Har precis gjort ännu en lista, för morgondagens jobb, och den ska också vara realistisk. Hoppas jag.

Stark i själ och kropp

Känner mig lite smått risig, typ förkyld. Men - i dag fick jag bruk för mina vackra nya yogapants! Upptäckte att de var för korta i ryggen, liksom gällivare-häng-varning. Ska åtgärda detta. Ha shorts ovanpå, till exempel.

Yogan ska läka min förkylning, får se hur det blir (det här säger proffsen, är du lite sjuk, träna, så blir du frisk. Är du mycket sjuk, träna inte, vila). Nadia blev inte sjuk av sin spruta i alla fall, ta i trä, men hon har ont i armen.

Natten och morgonen var snudd på helvetiska. Natten på grund av att jag plötsligt inte kunde somna. Som vanligt pga hunger. Jag fick gå upp och möla i mig några hasselnötter. Jag HATAR att behöva gå upp och äta på natten! Sedan, på morgonen, fick Tony ett härligt utspel à la sin småbarnsperiod. Vi ignorerade honom medan han satt och skrek och grinade i cirka 20 minuter. Vi sa att vi faktiskt inte orkar med att fyraåringar beter sig som små bebisar. Till sist kunde han acceptera läget och äta sin risgrynsgröt, som han kallar havregrynsgröt, trots att den var "blandad". Alltså att kanelen inte bara låg på toppen utan lite runtikring själva gröten. Detta var alltså anledningen till att han skrek i 20 min, märk väl.

Men efter yoga känns det som att jag kan ta allt. Hit me!

tisdag, november 10, 2009

Byxor jag faktiskt behöver


Kom just tillbaka från mötet, som faktiskt kanske någon gång kommer att leda till lite mer pengar. Eller mindre. Jaja. I morgon är min enda mötesfriadag denna vecka - och antagligen den dagen då jag måste sitta hemma med min dotter som får vaccin mot svinis as we speak.

Här på kontoret var det trevligt nog tårta och kaffe, som på en riktig arbetsplats. Vi pratade lite om ett framtida jobb som vi ska göra, alltså vi på Garbo Reportage.

Är så förbannat stressad nu. Det känns inte bra! Måste köra mer go with the flow. Gjorde ganska bra ifrån mig ändå, lyckades köpa ett par superlyxiga yogabyxor nyss.

Show me the muthafuckin money!

Jag arbetade gratis som pr-konsult i går. Eller gratis, det var snarare ett inkomstbortfall på cirka 3000 kronor, eftersom jag inte kunde skriva en artikel jag annars hade kunnat skriva på de två timmarna som jag agerade konsult åt ett rikt, blomstrande företag.

Ville bara säga det. Börjar bli pissed off. Nu ska jag snart till nästa möte. Det kommer alltså också att innebära minus, nu är vi kanske uppe i minus 6000. Och jag får inte ens lunch.

måndag, november 09, 2009

Trött gympatjej

Var på möte på ett förlag - fick ringa F för att hitta vägen: "Jag är vilse på Östermalm!" Denna hopplösa stadsdel. Men breda trottoarer har de, så man kan cykla där utan att stöta på några gående. Det är nämligen ingen på gatorna på Östermalm. De sitter hellre i bilköer på Strandvägen och flashar.

Så cyklade jag mot Söder efter mötet, till Nadias skola först eftersom det föll sig enklast - men då visade det sig att hon skulle hem med en kompis. Men hon bröt ihop när hon såg mig och började gråta. Hon var så trött, hon hade haft gympa tre gånger sa hon. Sedan ångrade hon sig och ville följa med kompisen hem ändå. Jag satte av mot dagis, hämtade Tony, åkte hem, lastade av, till grannen på måndagmiddag. E fyllde år, så vi fick chokladtårta! Sedan hem vid 19 då alla barnen höll på att flippa. Här hemma fanns F och Nadia, Nadia badade. Nu är det meningen att hennes trötthet ska få henne att somna... men icke. Hon ritar för fulla muggar.

Etiketter:

Mötesfobikern får sitt

Söndagen: Upp, frukost, gav F frukost på sängen ihop med barnen (fars dag) gjorde hemmayoga, städade, gjorde omelett till barnen, stack i taxi till Orionteatern för att se "Vems lilla mössa flyger", tillsammans med familjen samt alla i vår frilansgrupp. Sedan bar det av till lokalen, där vi hade Barnens dag på kontoret. Eftersom alla frilansare har barn i samma ålder ungefär, satte vi ihop en liten kalasdag. Ballonger, kakor, korv, fiskdamm - en succé.

Sedan blev det snabb hemåkning i buss med barn som bröt ihop. Väl hemma lekte jag bus i sängen medan F snodde ihop tacofestival. På det Boli, så la jag barnen. Tony somnade omedelbart, Nadia först efter 21. Vi kollade på diverse tv. La mig tidigt.

Måndagen: Upp vid kvart i åtta, fick hetsa Nadia för att hon skulle komma upp, klä sig samt äta frukost (2 kiwis). Så cyklade jag iväg med henne till skolan. De hade vikarie. Nu jobbar jag. Känner stressen krypa på. Har så mycket denna vecka. Plus inte mindre än FYRA jobbmöten. Jesus.

lördag, november 07, 2009

Ät det som är ätbart

Note to self: Om du ska till Sickla Köpkvarters gallerialiknande mardröm, ät då för guds skull på fiket Tartine (?). Deras sallader kostar bara 69 kr och verkar goda. Det konstiga kina-stället jag fick vedervärdiga nudlar på tog 105 för sin usla matkonst.

För övrigt var pastan vi fick i går fantastisk. Med salsiccia. Jag måste skaffa receptet, Jenny!

En grå novemberhelg

På mycket trevlig middag hos Jenny m familj i går. Vi åkte vid 22, barnen megatrötta, tog taxi och de däckade i stort sett direkt. La oss ganska tidigt vi andra också. Känner mig ändå otroligt trött i dag, trots att alla sov till halv nio. Dagens väder: supergrått. Nu går Tony och F omkring i katakomberna under Sös (Södersjukhuset). Nadia och jag ska till Sickla och köpa vinterskor. Hepp.

fredag, november 06, 2009

Först bärs, sedan träning

Det blev - som jag trodde - många journalister i går. Först tog jag mig raka vägen till Kåken, Regeringsgatan, mötte M (Aftonbladet) på vägen. Där åt jag entrecote och hade trevligt med diverse journalister (Stockholm City, DN På stan, DN kultur, Aftonbladet, frilans). Sedan i taxi till Pet sounds, där Uje (SR) höll i en klubb han kallar popvänster. Men kultureliten hade svininfluensa så M fick hoppa in, i stället för Åsa Linderborg (Aftonbladet).

Sedan spelade M skivor medan jag ömsom svettades som en tok, ömsom svalkade mig med öl. Kalle (frilans, BBC) kom, vi gick ihop till våra respektiva hem (han bor nära där vi bor).

Och i morse blev det lämning av Nadia, alltså ytterligare en stressmorgon, men det var mindre hysteriskt, lite trevligare i dag. Sedan tränade jag! Styrka OCH springa på bandet. Jag är en hjälte. Nu: Tokjobba.

torsdag, november 05, 2009

Mitt frilanseri

Jag har sjösatt en hemsida i dag, fyllt med innehåll för frilansjournalister. Samt jobbat med textkritik till mina elever på Berghs. Nu återstår att försöka googla fram ett hemligt ställe dit jag vill gå och göra intervjuer. Jag berättar när text publicerats.

Mitt frilanskontor består av en massa entusiastiska människor, det är skönt när andra drar igång projekt och så får man åka med. I dagsläget håvar mitt frilanskontor in jobb som ger mer i inkomst per månad än vad hyran kostar. Det är ju super. Det är nästan som att jobba på riktigt.

Stress och lite alkohol i journalistiskt sällskap


Morgonstress, jag ogillar mycket. Å andra sidan gillar jag ju att sova så länge som möjligt. Jag gillar också att läsa tidningen och dricka kaffe. I morse var det även extrauppgifter i form av att sticka till grannen med mjölk (emergency, sjuk 7-åring som bara kunde äta mjölk och flingor och så fanns ingen mjölk), ge Tony fem tusen matbitar eftersom han vaknade mirakulöst frisk och helt jävla tok-i-gasen, samt flätning av "inbakade", som tur är vet min dotter inte riktigt vad inbakade flätor betyder så jag kör vanliga.

Men vi kom i tid till skolan. Nu är jag här, helt tagen av den iskalla piskande vinden full av snöblandat regn. Jobbar för allt vad tygen håller. Och i kväll är det utgång för lilla mig. Jag ska träffa journalister, författare, musiker, och så journalister, journalister och återigen några journalister. Hepp.

onsdag, november 04, 2009

Dekorera inte mera

En ganska rolig dag, arbetsmässigt. Inte så rolig dag för Tony dock, han har kräkts och kräkts.

I går lärde jag Nadia att sticka. Hon tyckte det var extremt svårt. Jag misstänker att hennes motorik helt enkelt inte är ordentligt utvecklad för något som pilligt som stickning. Men jag hjälper henne, och snart har hon en alldeles egen, hemmagjord halsduk.

Köpte också en Elle Decoration till vår lokal. Jag vet inte varför, men jag får alltid the creeps av alla välstädade, innehållslösa hem. Fåtöljer som skriker "här sitter aldrig någon", kök som vrålar "ät något, ätstörda bosättare", sängar där ingen kan somna, huvaligen.

Fast jag kanske är orättvis. Visst ska hemmet vara rekreation, inte ett bombardemang av motsägelsefulla intryck. Eller?

En i familjen sjuk

Bra förslag på anti-hösttrötthet, hörni! Men i morse vaknade jag lika trött som vanligt. Och Tony var så trött att han var sjuk. Vi vet inte vad det kan vara, men verkar lite magsjuke-aktigt. Stackarn.

Hämtade bara Nadia på skolan i går, eftersom Tony lekte hos sin kompis E. Vi gjorde renskav med trattkantareller, och så kom stolt Tony med sin pappa, så kollade vi Boli och jag rensade tomatplantorna - typ hälften hade torkat - och funderade fram och tillbaka halva kvällen på om jag orkade springa, men det orkade jag inte. Så blev det snack med F och sovning. I dag, jobba som en dåre, yoga, jobba.

Etiketter:

tisdag, november 03, 2009

10 sätt att rycka upp sig

Nu ska jag göra en rycka-upp-sig-lista för höstlig trötthet:
1. Gå ut med jämna mellanrum och träffa folk, vuxet folk.
2. Göra sånt som känns lyxigt utan att kosta mycket. Exempel: Äta frukost på lokal, ibland, eller brunch om det är helg.
3. Träna, regelbundet!
4. Jobba med ROLIGA jobb.
5. Be alla som sänker en dra åt helvete, tex inte ta jobbiga uppdrag eller övergöra saker utan någon uppskattar det.
6. Göra roliga saker med barnen, gärna en unge åt gången.
7. Planera nästa semester, okej kanske blir det inte safari i Kenya men något? En långhelg i Köpenhamn? Tjejhelg i Stockholm? Något!
8. Ha en fest, eller en middag. Eller gå på skitgod restaurang.
9. Sticka, läsa bra bok. Ta ett bad, basta.
10. Ja vad? Fyll på, gärna, i kommentatorsfältet, verkar som att vi alla behöver lyftas ur novembertristessen.

Självförtroende!

Hur fan kan man bli så här trött? Jag fattar inte riktigt. Det är liksom som om man blivit klubbad i skallen. Är det vädret? Novembers gråhet? Varje morgon får jag släpa mig ur sängen, uppdragen av en hungrig fyraåring som vill ha frukost.

I går ritade Nadia en teckning som hon betraktade och sa: Jag förstår inte hur det kan bli så här bra.

Jag leker kontor

Sök ditt jobb igen. Det tycker Dagens Nyheters chief. Herregud det är så skönt att vara frilans tycker jag. Jag har inget jobb att hålla fast vid. Ingen behöver mig, egentligen. Jag lever bara på min egen kunskap och förmåga att leka kontor. Att låtsas att jag är något. Men det går ju finfint.

måndag, november 02, 2009

Nu ska jag äntligen arbeta

Vi var på babyrave i söndags: F ganska trött efter en hård natt, han var på Absolut vodkas galej. Innan babyravet försökte jag och Nadia gå på fotboll, men det gick inte för det var ju inget på höstlovet! Dumt.

Babyrave var kul, men jag tycker nog att det kunde heta barnrave. Är lite trött på den här baby-fixeringen. Liksom barn är bebisar en ytterst kort tid, och man kan inte starta en miljard baby-klädes-nätbutiker, det finns ingen marknad! Starta barnklädesnätbutiker i stället, pls! Ha lite fler barndiscon, mer för barn helt enkelt. Bebisar orkar ändå ingenting. Och de växer ur kläderna omedelbart.

Sedan hemgång via affären, så hade barnen olika shower för sig och jag lagade pizza. Efter Boli kom Ida och Mima och ville basta, den här gången hängde Nadia med. De la sig lite för sent, 21. Morgonen var trög. Nu: Arbeta.

Att trotsa ålderdom och dystopi

Energi som övergår i apati. Är det att åldras? Och vad händer med revolutionen som en gång planerades? När är det dags att överlåta den till nästa generation?

Fast visst pågår en revolution. Alla som uppfostrar sina barn ägnar sig åt revolutionär verksamhet. För varje generation något nytt. För varje generation utveckling. För varje generation blir världen snäppet bättre.

Tror jag i alla fall.

Etiketter:

söndag, november 01, 2009

Jobbarflickor måste vara snygga

Hade en soft lördag i går. F gick ut vid 19, då la jag barn och så försökte jag se på tv. Men där fanns uteslutande skit eller fruktansvärd tristess. Jag fascinerades en stund, av Svetlana från Boljsoj-teatern. Har aldrig sett maken till grace, nästan overkligt. Hon böjde liksom armarna åt fel håll. Men sedan fick jag gå in i mitt dvd-box-arkiv för att uthärda framför tv:n. Det blev en ljuv klassiker: Working girl. "I have a body for sin and a head for business. Is there anything wrong with that?"

Feminismen i mig har en del att säga om det. Men den där rösten är väldigt speciell.

Etiketter: ,

eXTReMe Tracker