lördag, oktober 31, 2009

Uppsala tur och retur

Kom hem igen, från Uppsala. Dit fick jag hasta raka vägen från Forsgrénska, där jag var och tränade, första gången sedan jag skaffade mitt träningskort i början av oktober... Men jag hann inte ens duscha för att hinna med rätt pendeltåg till Uppsala, och där fick jag se glada barn, de hade gjort en kladdkaka med döskalle i florsocker, som vi fikade. Sedan la jag ungarna och kollade på Skavlan med mamma och pappa, så blev det sovning, och i morse efter frukost tog jag faktiskt en joggingrunda, Stadsparken tur och retur, cirka 5 km! Sedan lunch, och så handlade jag mut-godis så de skulle hålla sig lugna på tåget hem igen.

Jag har bestämt mig för att låta joggingen göras på lust, medan styrketräningen bara ska tvingas in. För då kan jag bygga muskler under de kalla månaderna, ha lite sporadisk kondis kvar, och vips när våren kommer, använder jag musklerna till att springa, mycket snabbare än jag springer i dag. Siktet inställt på Milspåret, 10 km, start Sjöhistoriska, i slutet av maj. Klarar jag 10 km under 60 min, ska jag sedan göra halvmaran i september 2010. Det vill säga: om LUSTEN fortfarande finns där. Har bortsett alldeles för mycket från den, men det är ju därför man springer. Det är skönt, helt simplement.

Nu blir det hemmamys all helg long.

Etiketter:

fredag, oktober 30, 2009

Det går inte ihop, Stockholm!

Funderade lite på det här med Stockholm i går. Liksom vad är det för en stad, egentligen? Folk är ganska sura. Staden är full av singlar och den är full av barnfamiljer, den ena gruppen ensam och den andra gruppen översvämmad av folk, det är egna vänner, barnens vänner, föräldrar till barnens vänner, släkten som ska hälsa på, folk folk folk. Samtidigt som singlarna går och drar i sina ensamma lyor. Kan man inte mötas, på något vis? Blanda friskt? Fast singlarna vill verkligen ha barnfritt, det har i alla fall många sagt till mig. De vill ha krogen, barhäng, spontanitet. De vill inte sitta i någon barnfamiljs totalsunkiga barnridna lägenhet och höra ungarna snarka medan man delar en flaska vin och lyssnar till suset i trädtopparna utanför.

Och barnfamiljerna orkar inte hitta femtio barnvakter som kan ställa upp på all spontanitet, de orkar inte vakna kl 6.40 när de kom hem kl 3 natten innan.

Stockholm är mysko. Borde kunna vara så mycket varmare.

Ett halvt dygn senare

Jennie lockade ut mig i Stockholmsnatten i går, ja, det var bara eftermiddag men mörkt som på natta. Så jag tog ett glas på Babylon, sedan blev det tuben till Odenplan, där lyssnade vi på Jennies Malmökompis som spelade musik, med filmer, väldigt speciellt, bra också tyckte jag. Sedan - hemåt med 4an. Sov till halv tio och nu försöker jag få ordning på mitt arbete. Jobbar hemma igen. Snart ska jag till Uppsala igen, till mina små.

torsdag, oktober 29, 2009

Home sweet home

Gick på Modern Psykologis smygläsning i går. Var där en kort stund, hälsade, tog tidningar (jag har skrivit en artikel om föräldraskap, läs läs) och gick vidare, ringde på hos F, vi åt halvgott kött på Texas smoke house, sedan hem och kollade lite på Hallo Baby. En film av Marie Louise Ekman, med hennes typiska signum: En full farsa verkar först rolig men är det inte. Absolut inte.

Nu arbetar jag hemma. Jag ska även laga rispappersrullar med räkor i. Det kommer att bli mycket gott.

(Pratade med Tony. Han hade fått ny traktor. Det var allt han ville säga.)

onsdag, oktober 28, 2009

Jag är lite konstig, jag vet

Mycket av min tid går åt till att fundera på hur New York var på 80-talet. Fråga mig inte varför. Det är en lång historia. Eller en historia som inte riktigt går att förklara. Så berätta bara, ni som vet. Hur var det? Farligt? Jag tänker början på 1980-talet. Kring John Lennons död.

Kafé och kontor samtidigt

Var i Uppsala med barnen i går. Hela dagen, alltså åkte med pendeltåg + Upptåget, det tog en timme, var framme vid 11-tiden. Stannade själv där i några timmar och åt spagetti som pappa gjort. Gick en sväng på stan med Tony, för att köpa present till lilla Signe, nytillskott hos Seiberlichs. Tonys förslag var först en napp, sen en babystol. Det ena lite för billigt, det andra lite för dyrt. Det blev en giraff man drar efter sig. Leksaker man drar efter sig är väldigt långlivade, har jag nämligen märkt. Nadia leker fortfarande med saker i snöre.

Så till sist försökte jag ta 17-upptåget till Stockholm, men missade det, så jag tog i stället vanliga tåget och 3an raka vägen till Nytorgets nya saluhall/restaurang. Åt smörrebröd med Karin, Ankan, Sara och den lilla söta bebben. Trevligt. Hem vid halv elva, softade med F i soffan. Svårt att komma upp i dag utan den naturliga väckarklockan Tony, men kom till yogan och därefter lunch med Ann och Karin och nu arbetar jag, på Coffice, ett kaffeställe där alla sitter med sina datorer. Mer om det en annan gång. Hittills gillar jag det skarpt.

måndag, oktober 26, 2009

Så ska höstlov se ut

Höstlov: Stannar en lång stund utanför porten eftersom de tömmer sopor = very interesting ifall du är 4,5 år. Cyklar med en person som kallar sig själv för "Spotify" och sjunger för full hals mot Söderhallarna. Gör olika uppgörelser: Om vi åker till mamma-affären först, kan vi sedan åka till leksaksaffären. Möter sen upp syster, som beställer kycklingspett. Lunch på Orkidé. Snabbt in, snabbt ut. Cyklar med "Spotify" till grannen, barnen leker, jag jobbar med A. Sedan hem, tar med en extra unge därifrån. Måndagmiddag hemma. Livligt. Men eftersom höstlov pågår, är det inte särskilt jobbigt med ständiga gråtattacker. Nu: Brieost och lite tv.

Maskrosbarn, hur mår ni?

Bastade i Tanto med Ida&Mima i går kväll, efter att jag hade lagt barnen. Det var skönt, man blev verkligen ren. Sen lite tv, sen sova, sen upp vid 8 ungefär. F och Nadia stack till hans lokal för något jobb. Tony och jag ska till Söderhallarna, fast först steka en massa pannkakor till kvällens måndagmiddag, räk-crepes blir det.

Höstlovet har börjat. Vi låter barnen ha ledigt eftersom de kommer bli så trötta i höst annars. Men mormor och morfar vill gärna träffa dem, så de åker till Uppsala i morgon.

Funderar lite över maskrosbarn. Man säger att barn som behandlats illa kan klara sig, få ett bra liv. Men är det verkligen så? Drivs de inte av inre ångest? Tänker tex på Michael Nyqvist, som fick veta att han var adopterad då han var sju. Ska läsa hans bok, men i intervjuer låter det inte som att hans liv var tiptop direkt.

Gårdagens bottennotering vad gäller träning: Gick omkring i joggingkläder hela dagen. Utan att jogga. Måste komma igen! Har ju till och med köpt gymkort. Minns varför jag slutade med gymkort: Man har ju aldrig tid att åka dit. Hellre jogging som tar exakt den tid det tar, 40 min jogg = 40 min borta från hemmet. Enkelt.

söndag, oktober 25, 2009

Dragon house, slavdrivare

Visste in om detta! Verkligen upprörande. Jag har varit där flera gånger och ätit. Deras shechuean-kyckling är bland det godaste som finns i Stockholm. Eller, fanns. Men jag kan inte äta något som lagats av en person som måste arbeta 13 timmar, 6 dagar i veckan, för 4000 kr i månaden. Jag är inte Maria Borelius.

Svenssonfest, ostron, sen kakfest

Eller förresten. Jag skiter i var de tagit vägen. Jag vill fortfarande inte bli uppraggad av idioter. Jag vill faktiskt inte bli uppraggad alls. Jag är en girl. Och girls just wanna have fun. Det är inte alltid som desperata 40-åriga raggande män är så fun direkt, om man uttrycker det milt.

Efter fredagsmys och F:s läggning av barn, kollade vi på tv och la oss i vanlig ordning. Lördagen var en städardag, det var ovanligt lätt men F tror att det är på grund av att jag är utvilad efter min NY-vecka. Sedan kom det roliga, som just i går bestod av att handla godis och sticka till Bergsgruvan-parken.

Väl hemma gjorde jag hemmagjord ketchup och hemmagjorda korvbröd. Ja, ni kan klippa ut en bild på mig och skjuta pil därpå. Jag vet att det är tossigt. Men vi liksom försöker föra korv med bröd till högre höjder. Vi hann nästan inte äta för det tog aslång tid. Ketchupen fick jag lämna och koka vidare på i morse. Vi stack på Mimas kalas: Hon firar 1 år som Svensson. Sedan till Lerouge (ostron, kött, drinks). Avskedsmiddag för Bella, som åker till Tokyo i tre månader. Det var skoj. Jag drack margueritas. Det är en drink med sting, måste jag säga. Så hem. Mamma hade tagit barnen från festen vid 21 och lagt dem, plus gett dem frulle. Så vi sov till 9.30, fast egentligen 10.30 för det blev vintertid i natt. Gött.

I dag har Nadia bjudit in en massa folk på kakfest. Såna initiativ måste stödjas, även om jag hade velat jogga i stället för att baka fem hundra kakor.

fredag, oktober 23, 2009

Att äta sin gamla kaka

Det som hände i dag var: Ytterst lite. Men jag fick till en jobb-grej i alla fall. Och kunde fakturera. Plus att jag betalade in pension, kändes stort. Och ansvarsfullt. Inte alls likt mig.

Jag tänker inte så mycket på framtiden. Fast jag börjar mer och mer ana vad 40-årskrisen handlar om, egentligen: Oro för att bli ful. Alltså ful som i gammal-ful. Märkligt nog, för väldigt många 40-åringar (och ännu äldre människor) är ju väldigt vackra.

Men jag som hatar att bli uppraggad av jobbiga fulla jävla idioter, börjar nu undra var fan de tagit vägen. Det är det där med att äta kakan och ändå ha den kvar.

Panik, nej tack

Det här med att få panik. Försöker jag sluta med i livet. Ja, det verkade kanske inte så när jag skulle flyga över Atlanten sist, men faktiskt så har jag blivit mycket bättre.

Några av mina före detta typiska paniksituationer:
1. Jag ska resa.
Resfebern är horribel, jag höll på i veckor innan och hade hjärtat i halsgropen, inte bara flygresor utan resor överhuvudtaget. Trodde liksom att allt skulle gå åt helvete. Nu - lugn.

2. Jag ska packa ner maten på matvarubandet.
Har alltid hatat när varorna rullar och rullar och man packar och packar och det tar aldrig slut, och folk är sura och väntar på att man ska bli klar och så ska man betala och så ska man packa och så ska man klara sig därifrån utan att tappa allt... en nagelbitare. Men jag har blivit coolare även med detta. Dock ej helt cool. (Storhandlade nyss på Willys efter att ha lämnat Tony på dagis.)

3. Mingelfester.
Jesus säger jag bara. Helt genomvidrigt. Kommer alltid att må fruktansvärt dåligt de där ögonblicken, då man går in i ett rum, och känner INGEN. Absolut ingen. Där har jag fortfarande panik.

torsdag, oktober 22, 2009

VM i töntiga inlägg

Folk gillar verkligen att skryta om att de är smala, liksom vad är det för jävla töntig grej? Går vi på högstadiet eller? (Läsarbrev i senaste mama, bland annat.) Hur kan man skryta med att man är smal, borde man inte spärras in någonstans, på fängelset för the minorly retarded eller nåt i den stilen. Jag ska starta ett sånt fängelse. Där får även de sitta som måste visa att de har koll på band som ingen känner till.

Det hade varit för er, Ida&Mima

Om jag vågade verkligen vågade allt möjligt som jag inte vågar, plus hade en massa tid extra, så hade jag gjort följande på min systers bröllop:

Lärt mig spela några ackord på gitarr. Skaffat fram en mikrofon. Och för dem sjungit denna sång.

"Is it okay if I call you mine
Just for a time
And I will be just fi-i-ine
If I know that you know that I'am
wanting needing your love
Oh-oh-oh-oh-oh-ooh

If I ask of you is it all right
If I asked you to hoold me tight
Through a cold dark night

Cause there may be a cloudy day in sight
And I need to let you know that am I
being needing your love
Oh-oh-oh-oh-oh-ooh

And what I am trying isnt really new
Its just the things that happen to me
when I am reminded of you

Like when I hear your name
or see a place that youve been in
or se a picure of you
or pass a house that you've lived in
it sets off something in me that I cant explain
And I can't wait to see you again
Oh babe I love your love
Oh-oh-oh-oh-oh-ooh

And what I am trying to say isnt really new
Its just the things that happen to me
when I am reminded of you"

"Is It Okay If I Call You Mine"
av Paul McCrane, från LP:n Fame (soundtrack från filmen alltså)

Så. Bra.

Etiketter:

Kate Bush-nostalgi

Hörde just Wuthering heights med Kate Bush och kastades tillbaka, måste ha varit 1989 eller så. Jag var kompis med F då, bara kompis, vi var kanske 17 år och gick i samma klass på gymnasiet. Han älskade den skivan och spelade den för mig.

Ja, kanske var vi lite förälskade i varann redan då. Men det bidde inget. Jag var tvungen att först vara ihop med en och annan idiot (och själv vara en), precis som F var tvungen att göra samma sak.

Mitt kafé i framtiden


Det var kul att träffa mina gamla kursare. Den ena hade två barn och bodde med sin sambo i radhus i Tyresö, den andra hade noll barn och bodde med sin fästman på Söder. Den i radhuset pluggar till gymnaseielärare, och är fd flygvärdinna (SAS har ju sparkat halva besättningen) och den andra är lärare på tekniskt gymnasium, i litteratur, och där petar hon ofta in historia i sitt ämne. Jag är ju journalist, och även om jag inte använder just Perry Andersen så mycket, så har jag ju klart nytta av att känna till SAMMANHANG och hur hela samhället hänger ihop, ja, antiken och hela faderullan, kanske till och med den satans feodalismen, som var urtrist att läsa om.

Så det är inte så illa att läsa "meningslös humaniora" som man kan tro!

Fast konstigt nog svarade jag "jobba på kafé" när sexåringarna frågade vad jag skulle jobbat med om jag inte var journalist. Men jag tänker att jag skulle ha mitt eget kafé. Det skulle vara pyttelitet och jag skulle stå där bakom bardisken och mest bara läsa böcker och ha det mysigt. Inte så många kunder. Men många goda grejer. Hembakade maryland cookies, tex, som är min sons nya drog. Mina berömda sallader skulle serveras. Massa surdegsbrödsmackor. Och kaffet... ni kan inte ana hur gott kaffet skulle vara på mitt kafé.

onsdag, oktober 21, 2009

Plågad av en marxist, i unga år

Jag lämnade Tony på dagis. Han var mycket ledsen. Han hatade samling, sa han. Jag var tvungen att gå. Jag gick till jobbet, jobbade. Jag gjorde yoga. Jag åkte på svindyr, men trevlig, lunch. Jag väntade länge på bussen. I lokalen pågick ett möte jag aldrig hört talas om, men som kan ge mig jobb.

Jag sliter på här. Ska snart sticka iväg. Jag ska ta en öl, med gamla kursare. Mycket gamla - äldre än min och F:s relation, faktiskt! Vi läste Historia A och B ihop, år 1990-1991. Jag säger bara Perry Andersen, "Övergångar från antiken till feodalismen". Vilken jävla plåga.

Recension, av moi (bland annat)



Jag fick ris och ros! Läs gärna, från en tidning som heter Opsis. Och Sjörövar-Jenny, det är min serie ihop med Tomas.

tisdag, oktober 20, 2009

De blir större, ongarna

Det gick fint att prata inför klassen, men de har inte världens längsta uthållighet. Typ 10-15 minuter fick jag prata. Nadia gömde sig en stund bakom en kompis men såg mest glad ut. Skäms ännu inte för sin mamma. Men det lär ju komma.

Sedan åt jag lunch med F, därefter snackade jag med Bella, sedan åkte jag tillbaka till skolan med F för Nadia hade utvecklingssamtal. De är nöjda med allting, och tycker att hon verkar nöjd. Det tycker vi med, allt mer nöjd och glad och hon verkar ha många kompisar nu.

Hem med Nadia, lekte Hotell kantarell och lagade rösti. Nu ska jag grädda Maryland cookies, hemmagjorda. Vi väntar in killarna i familjen. Tony hem till kompis efter dagis i dag.

Många barn på måndagar

Jag ska prata inför Nadias klass i dag. Om hur man intervjuar folk. De ska nämligen göra en skoltidning, ända fram till jul. Ska bli mycket kul att läsa den!

Men jag tycker det är lite svårt, är inte så van vid att lära ut saker till småfolk (förutom mina barn då förstås). Bara ordet - att intervjua - funkar ju inte så bra. Well. En utmaning är en utmaning.

Annars har jag sovit lite för lite i dag, Tony drumlade runt på natten, antagligen för att han frös. Har bytt täcke nu. I går såg jag två avsnitt av desperate housewives och gjorde en kvällsintervju, detta efter att ha varit hos grannarna och ätit kassler med potatisgratäng (måndagmiddag). Nästa gång är det vår tur. Sex barn mellan 8 månader och 6 år (Nadia äldst), sex vuxna - om alla är med. Det är intense. Men kul. De är lite som syskon alla barnen nu, efter dessa år av måndagmiddag. Syskon på måndagar.

måndag, oktober 19, 2009

Att göra-lista


Läste i Topphälsa att Obama alltid börjar dagen med en slags översikt över vad han ska göra. (Egentligen börjar han dagen med att träna men det orkar jag inte tänka på riktigt.) Så, hur ser veckan ut? Hur ser dagen ut?

Veckan ser ut så här:
Rätt mycket jobb. Bland annat en kvällsintervju i kväll. En text klar torsdag, textkritik klar samma dag. Plus att jag ska prata inför Nadias skolklass på tisdag! Ser fram emot det med lite bävan, scenskräck som jag har. (Ska prata om hur man skriver artiklar och gör en tidning.)

Vad göra i dag:

1. Notisuppgift, jobba med feedback.
2. Posta många paket.
3. Gå förbi ekohandeln, köpa kakao.
4. Planera min föreläsning i morgon.
5. Mejla fotograf om intervjun.
6. Putsa och mejla intervjun.
7. Kolla in NY-tipset.

(Bilden: En av de bästa filmer jag sett, Orfeu Negro, från 1959. Se den!)

Söndagens mat, mums

Var på 40-årsfest i lördags, efter att barnen somnat trodde vi, men icke somnade de. I stället fick vi tala om som det var: Att Mima tänkte sitta barnvakt och att vi snart skulle komma tillbaka. Vi var tillbaka vid 2.30, eftersom P:s 40-årsfest var kul. Träffade bland annat Jenny där, och dansade!

Söndag stapplade jag upp och gjorde frukost 8.30 ungefär, sen stapplade jag i säng igen och vaknade kring 11. Barnen lekte helt soft hela tiden! Otroligt. Fast F var väl uppe vid 10, vid 11 bad han mig göra lunch. Jag gjorde musslor i vinsås. Det blev gott. Så packade vi ner lite kanelbullar och promenerade över bron, till en ny lekplats som barnen tyckte var awesome. Fikade, gick tillbaka och lagade nästa goda mål mat: Fajitas med hängmörad biff. Jag la barnen, vi kollade på tv, jag somnade kl 23. Vaknade 7. Det känns som att det börjar bli ordning på jetlagen igen. Men träningen har gått åt skogen. Nya tag.

lördag, oktober 17, 2009

En helt vanlig lördag

Klarade hela dagen i går, utan att sova - även om de flesta som träffade mig nog trodde att jag hade intagit någon illegal substans. Tack vare att jag höll igång mig själv gick allting ändå bra.

Först - hem, lämna saker. Sen till jobbet, lunchmöte, sen väntade jag på ett bud som aldrig kom, sen cyklade jag till F och vi bytte cykel, sedan cyklade jag till Nadias skola och hon blev så glad att hon nästan började gråta över att se mig igen, sedan cyklade vi till Tonys dagis och han blev också väldigt glad, sedan cyklade vi hem och de åt blodpudding, jag stekt ägg (blodpudding är för äckligt för mig), de satte på sig sina nya skelett-kostymer, vi lånade bil av grannen och körde till Nadias skola där det var Halloweenfest för alla 6-8-åringar, ordnad av lättstressade och överenergiska femtonåringar i nian, bland annat blev det spökvandring som gjorde Nadia mycket rädd, sedan bil hem, sedan la jag barnen. Försökte kolla på tv men höll hela tiden på att somna. La mig 21.30 ungefär. Sov till 8 på morgonen. Är ändå helt knockad av trötthet.

Men nu är det tvätta, gå på barnbio, softa som gäller.

fredag, oktober 16, 2009

Hemma igen, med jetlag

Jag har landat, allt har gått fint. Snart är jag hemma igen. Fast sova gick inte, jag vilade ögonen i kanske 45 minuter, men somnade aldrig ordentligt. Så nu gäller det att hålla sig vaken, annars kommer det ta tid att komma igen, jetlagmässigt.

Eller så sover jag i 45 minuter till, för att försöka klara av dagen. Snart lunchmöte nära jobbet, sen bud till jobbet, sen hämta alla barn, sen laga mat. Snart vanlig vardag helt enkelt. Härligt.

torsdag, oktober 15, 2009

Flyga tillbaka igen

Regnet faller och jag sitter på Sunburst kafé och skriver. Om ett par timmar ska jag ta en taxi för 600 spänn för att komma till flygplatsen. Sedan är det hemåkning, vid 17-tiden NY-tid, 23-tiden svensk tid. Måste försöka sova på planet, för det är tidig morgon när vi landar. Ifall jag inte får flygskräck kommer jag att sova, men jag vet inte. Tydligen ska man flyga och flyga och flyga när man är flygrädd som jag. Men det är inte så trevligt gentemot naturen.

Jag vet knappt vad jag gjort här i New York när jag ska summera. Var på en ljuvlig halloween-kostym-affär i går. Tänk vad internet är bra, du söker på halloween-kostymer och NY och så ser du att det finns en sån affär, stor, bara tre gator ner. Fantastiskt!

Efter det köpte jag raw-food-sallad, och kan konstatera att raw food är mer som no food eftersom man inte blir mätt. J kom hem, och vi käkade och la oss tidigt. Jag har sagt hejdå till henne nu, och snart är det dags. Att åka hem.

onsdag, oktober 14, 2009

Baren bar är kanske fortfarande öppen

Ny dag i New York. Faktiskt sista dagen här, för i morgon redan vid 13 ska jag åka hemåt. Mot Newark. Mot planet. Mot Arlanda. Hem. Packa upp väskan, sticka direkt på ett möte. Sedan ska jag hämta den ena och den andra av mina barn. Å det blir super.

Var ute på en bar som praktiskt nog hette BAR i går, det blev sent. Jag är så van vid att bli utsjasad kring ettiden, men det verkar som att barer aldrig riktigt stänger här i NY. Och varför skulle de. Detta är ju som sagt New York.

tisdag, oktober 13, 2009

Planer, planer, planer

Frukost på diner snart. Eller något annat. Planer ändras mycket när man är NY. Det finns helt enkelt för mycket att göra, man blir översköljd av möjligheter. I morgon ska jag köpa leksaker till barnen. Halloween-kläder.

Asiatiskt först, mexikanskt sen

Nu har jag varit här i fyra dagar. Nu saknar jag barnen mycket. Jag tänker på sånt som Tonys hår, som luktar så gott. Hur han sitter som en säck potatis i knät. Han älskar att sitta i knät. På Nadias hypnotiska bruna ögon, som är så livliga, pepparkaksögon.

Men snart är jag hemma hos dem igen, bara flygningen går bra (jepp, flygångesten igen). Då åker jag inte bort från dem på länge. Jag tänker inte åka bort en hel vecka i sträck i alla fall.

De klarar det galant. Men jag!? Klarar det inte galant. (I dag efter joggningen åt vi på Dim sum go go, gott, sedan gick vi till Century 21, outlet märkeskläder, sedan till Kiosk och hälsade på A, sedan försökte jag gå på bio men det hade blivit för sent så nu sitter jag igen här på 27e våningen och väntar på att J ska komma så vi kan äta mexikanskt.)

måndag, oktober 12, 2009

Att tillreda en fågel

Sitter på 27e våningen och bloggar lite. Snart ska jag och J åka mot Central Park och jogga, jo det är sant. J ska passa på att bli hurtig nu när hurtiga jag kommit på besök.

Vaknade 7 på morgonen i dag, mer adekvat med min jetlag. Sovandet är lite märkligt just nu, men det gör inget. Huvudsaken är att jag sover lagom mycket för att klara av NY.

Var på upper west side i går och åt ostron, på Mermaid Inn. Otroligt gott. Vi var med kompisar till J, varav en kvinna var totalt besatt av mat. Tydligen ska man smörja in en fågel under skinnet innan den steks (hon pratade så klart om turkey, eftersom det tydligen snart är Thanksgiving). Måste testa det hemma Eventuellt steka fågeln först, sedan smörja in med timjan, citron, olja, salt och peppar. Sen in i ugnen.

Hennes kompis var irriterad - så smal och ändå besatt av mat. Well some people have it all.

söndag, oktober 11, 2009

New York-lothing

Helg i New York. Jag har lyckats sova runt ett dygn nu och vaknade motsvarande kl 19 på söndag kväll hemma (här var klockan nära 13). Blir helt yr när jag tänker på hur jag ska få tillbaka dygnet, men ingen mening att tvångstänka på det nu.

I går var jag och J på Coney Island och gick omkring. Åt på en rysk resto och vandrade på sandstranden. Sedan in till stan, och så ut med en ex-kollega till J, rolig tvillingmamma. Vi var på en bar och jag tror eventuellt jag fixade en bra kontakt till F, en kille som jobbar med att sälja konst och design.

I dag oroar jag mig lite för att F ska glömma gosedjur till skolan i morgon och att det är bokstaven T på tisdag (barnen ska ha med något på t). Men det fixar sig nog. Så typiskt bara att man aldrig kan släppa sin mammaradar. Nu - mot Bryant park!

fredag, oktober 09, 2009

Plötsligt i New York

Jag är faktiskt i New York folks. Och resan gick jättebra, trots att jag hade flygångest. Jag sov, läste och jobbade mig igenom den ångesten. Och i går höll jag mig vaken i 24 timmar, vandrade runt Union square och bara tog det soft. Sedan blev det supergod mat på Graffitti, pytteställe i East Village 10e gatan. Nu ska jag få ordning på jetlagen så man kan ta en tugga av The Big Apple. Tjena hej.

onsdag, oktober 07, 2009

Möte, yoga och te-dagen

Det var Jacques Brels bästa låt, alla kategorier. I dag var det möte och yoga så jag hann inte jobba ett skvatt, sitter därför desperat och jobbar i soffan framför Bolibompa i stället. Det var även Afternoon Tea på Nadias skola, så jag var där kvart över tre. Jättetrevligt! Nadia drog runt med oss i sina lokaler och visade det ena med det andra.

Sedan stack F för att handla kläder, medan jag gick hem och mikrade lite mat till barnen, badade dem, nu boli och popcorn, sedan ska de läggas. Därefter packar jag. Jag är galet flygrädd. Huvaligen. Men förutom det ser jag fram emot denna resa.

Hamnarna i Amsterdam

Dans les ports d'Amsterdam
il y a des marains qui mortent
Dans les ports d'Amsterdam
il y a des marains qui boivent
et boivent encore
enfin qui boivent au dames
il pissent comme les fleurs sur les femmes infidèles

Svårt att förstå

Ska resa i morgon. En liten trippelipp. Har förklarat för barnen. Tony tycker det är svårt. Jag förklarade att jag alltid annars är med honom, det är bara de här 7-8 dagarna jag inte är här. Resten är jag! Han nickade.

Så tog jag Nadia till skolan, cyklade till jobbet, jobbade, yogade, jobbar igen och så blir det faktiskt Afternoon Tea minsann, på Nadias skola. Nu - action!

tisdag, oktober 06, 2009

Valen vi kan skita i

Valfrihet (apropå sista avsnittet av Svenska Hollywoodfruar i går). Är det verkligen detsamma som att få klaga på hotellpersonalen att de inte strukit barnkläder tillräckligt noga? Att välja med lök, utan lök, vitt mjöl, fet mjölk, skummad sojamjölk, välja skola, dagis, avdelning, välja elbolag, välja välja välja.

Är det den så kallade valfriheten bara ett sätt att få folk att hålla käften och se bort från alla de där andra valen som görs? Som valet att placera en flicka vars mamma dött hos en alkoholist? Som valet att låta fosterhemsbarn flytta, och flytta, och flytta, och placeras i klart olämpliga familjer? Som valet att utvisa apatiska, deprimerade barn? Sådana val är kanske egentligen mer intressanta än huruvida man kan välja eller inte välja SERVICE. Service kan ta sig i bajan.

Själen och inget mindre

Hämtade Tony först, Nadia sen, så hem. Lagade måndagmiddag, alla kom, till sist även F, landad från Köpenhamn. Nadias kompisar S och S kom igen, de stack iväg ut på gårdarna. Jag gick och hämtade henne, de hade gått hem till dem. Nadia svårt tonårsaktig när vi kom hem, bland annat tryckte hon på hissens alla knappar trots att jag bad henne låta bli. Då gick jag ur hissen och tog trappan för jag blev förbannad. Hon lunkade efter mig. Hon skärpte sig.

La barn, kollade på La Zona, ruggig historia, sedan på Svenska Hollywoodfruar, därefter Broder Daniel-filmen. F tycker att Broder Daniel borde bli försörjda i resten av sitt liv för att de gjort så bra musik. Försörjda av staten alltså.

Jag tänker mest på det Henrik, sångaren, sa - man ska inte nöja sig med att göra musik, man ska ge sin själ, bara ge allt, brassa på, övergöda. Less is a bore, helt enkelt. Han har så rätt.

(I morse åkte F iväg igen och jag körde hela morgonrejset en gång till, ska dessutom hämta alla igen. Puh. Efter det, gymintroduktion Eriksdalsbadet.)

måndag, oktober 05, 2009

Mycket kul händer


Var med Nadia och myste med katterna i lördags hos Ida. När Bolibompa var slut, släckte vi (fick förklara noga för Nadia att katterna såg bra i mörkret), gick hem, jag la ungarna, tv, sov, upp vid halv nio, S och S ringde, Nadia gick hem till dem, jag läste Helena von Zweigbergks nya bok "Sånt man bara säger" - mycket bra! Läs! Hon är mästare på att hitta de där jobbiga jävla människorna som alltid finns runtomkring en och gör en komplett vansinnig (som bokens Louise) - så gick F, Tony och jag över röda bron, lekte på en lekplats, jag joggade runt Årstaviken, jag försökte hämta Nadia, hon ville inte, så kom till sist S och S och lekte, sen kom Belinda och Ali och ungar och Jennie och H, hennes kompis, vi åt bosnisk spenatpaj och pratade lite, vid sju gick alla och F la barnen efter lite badande. Tony är väldigt aggressiv. Vi vet inte vad det är. Det går ju aldrig att prata med barn!! Frustration. Vi tolkar i stället.

I morse stack F till Köpenhamn kl 7. Jag cyklade som en dåre för att hinna i tid till skolan, lite långsammare till dagis, stack och gjorde en intervju, skrattade gott, nu jobba. Sen hämta alla. Sen måndagmiddag. Mycket! Det är mycket! Men det är kul.

lördag, oktober 03, 2009

En helt vanlig fejarhelg

Utgång efter kl 20 i går, bestämt sen länge. Men sen ska jag inte gå ut mer - på ett tag. För jag ska bara vara med barnen.

Det blev Teatergrillen i alla fall, med Belinda, Karin, A-L, Ankan (Belindas kompis) med flera. God ceviche, ostron, uteslutande champagne. Hemma vid ett. Då satt en farbror utanför porten i öppen sjukhusskjorta och höll på att frysa ihjäl. Jag släppte in honom i porten och ringde polisen. Men så hann andra poliser hämta före.

I dag har det varit softning med Tony, F och Nadia åkte och handlade. De kom nyss. Antar att resten av dagen blir som en vanlig helgdag: Laga mat, F tvättar, eventuellt städa. Plus vakta lite katter!

fredag, oktober 02, 2009

Pasta carbonara blir det ikväll


Okej, mycket reklam, men jag vill bara poängtera det igen: Nästa nummer av Tivoli finns jag med på många hörn i tidningen! Så skaffa för guds skull Tivoli nummer 7, som ser ut så här tjusigt som ni ser på bilden. Och ja, det utspelar sig i Uppsala, därför är det Domkyrkans torn som syns i bild.

I går gick E med mig och Tony hem (igen, han hade tjatat hela veckan). Jag var tvungen att cykla med dem till Mariaskolan, där Nadia lekte med en av tvillingarna S och S, som går i ettan. De tjatade om att också följa med, men deras mamma föreslog i stället att Nadia skulle följa dem hem. Tydligen hade de härjat runt i Tanto lite för sig själva, och sen lekt hemma hos dem. Tony däremot var lite hellig mot sin kompis: "Tjata inte, jag orkar inte höra en massa tjat och frågor" bara för att E frågade en fråga om en leksak.

Sedan la jag barnen och Karin kom! Det var skoj. Vi åt vår egen mat, nämligen kyckling i lerform, med citron och vinsås. Skönt att snickesnacka lite, och kul att höra om rolig nyhet. Så var natten asjobbig, Tony kom exakt 30 minuter efter att jag hade somnat, jag bar tillbaka honom, Nadia kom i panik vid 4-tiden och låg sedan PÅ mig resten av natten, plus att Tony kom vid 6. I dag har han och jag varit hemma men en liten promenad till Skanstull tog knäcken på oss - Tony skrek som en gris. Jag var sarkastisk tillbaks. Men vi är hemma igen, och rör oss inte ur fläcken.

Hjärnskakad, evenuellt

Det är så svårt att förstå hur det går till. Ens fyraåring kryper på en pall, så - pang - har han slagit bakhuvudet, jättehårt, i kökssoffan i trä. Helt otroligt. Nu måste jag hålla koll på honom, för mår han illa har han garanterat fått hjärnskakning.

Tony är hemma i dag, hela Söders förskolor stängda. Vi har det rätt skönt, ingen av oss är ur pyjamaserna ännu. Men något vettigt ska vi väl få till, så fort jag vet om han fått hjärnskakning eller ej. Under tiden jobbar jag lite sporadiskt.

torsdag, oktober 01, 2009

Topp 5 osexigt

Det osexigaste som en man kan göra:
1. Inte kunna ta hand om sina egna barn.
2. Skämmas över sin fru/ignorera henne.
3. Flörta med andra när frun är närvarande.
4. Vara humorbefriad.
5. Vara utan självdistans.

Ja, jag antar att ungefär samma sak skulle hamna på en motsvarande lista för kvinns.

Chilla på kafé, i dubbel bemärkelse

Vilken träningsvärk! Var och hjälpte min kompis att flytta i går. Hon ska till Hammarby Sjöstad! Verkar grymt, det är en restaurang i varje hörn verkligen. Fast tydligen går de inte med vinst. Dock är de ju väldigt viktiga, för KÄNSLAN så att säga.

Sitter på kafé och jobbar igen, men fattar inte varför det måste vara så förbannat kallt alltid? Dörren vidöppen - men liksom vi fryser ihjäl här inne.

I går kom jag hem efter 18, så jag hann ändå se lite av mina barn innan de skulle lägga sig. Nu la de sig tyvärr inte, i alla fall inte Nadia, så hon är råtrött i dag. Fick skälla som vanligt för att komma i tid till skolan i morse. Tio i var vi där. Hon var så arg på mig och sa att hon skulle döda mig. Har jag en sexåring eller har jag en sexåring?
eXTReMe Tracker