Prickar av och går vidare

Tröttheten förlamande. F också jättetrött i går, efter utflykten till Moss, där de gjort inredningen till konsthallen. Men barnen kom vid 16-tiden, fulla av energi, de hade varit hos mina föräldrar, gått i skogen och plockat blåbär och svamp. Gjorde pasta med kantarellsås. Kollade på Bernard och Bianca. La barnen. Kollade på tv. La oss. Ny måndag. F lämnar Nadia, det var nog inte så roligt. Jag lämnade Tony, lätt som en plätt.

Nu prickar jag av på min eminenta to do-lista igen! Det går framåt.

Frukost på kafé

Det blev inget joggat mer den här veckan. Nu jävlar får det bli ordning. Jag har anmält mig, Hässelbyloppet den 11 oktober! 10 km! Ska klara under timmen.

Vad som däremot blev av, var dels jobbandet, lärare på Berghs introduktionsdag, och så festandet: Martins svensexa. Jag såsom varande tjej och dessutom arbetande, fick komma lite senare, till festlokalen Brofestet i Tanto. Vi hade lektion i discodans och vi fick goda viner, god indisk mat, sedan fortsatte efterfesten i mitt hem (F i Norge, ungarna i Uppsala). Det kändes som alla från Gävle födda kring 1971 var där, ungefär. Men det var trevligt! Klockan halv tre körde jag hem dem, då hade Martin redan lämnat oss. I dag - trötthet. Men det var trevligt att vakna ensam i sin lägenhet. Jag firade genom en frukost på stan, för mig själv, med tidningen, på gamla Kaffebar. Det tänker jag göra om.

Here I am! Rock you lika a...

Är lärare just nu. Och ser ut så här.

Hata och älska

Såg "Scener ur ett äktenskap" med F i går när jag för andra dagen i rad var på Dramaten. Den är förskräckligt bra. Började lite stifft men tog sig mot mitten och segade en smula mot slutet. Men vem bryr sig. Jonas Karlsson är ett sant geni, och Livia har jag haussat förut. Till detta den fasansfullt trovärdiga dialogen och så den frustrerande dubbelheten att hata och älska samma person. Så som det brukar vara ni vet. I kärleken.

The do's and the dont's

Det där manifestet - jeeesus. Jag kan inte säga mer än så. För det skulle inte bli särskilt trevligt.

Pastan ska ätas upp

Stack raka vägen från mitt effektiva jobbande till Dramaten. Där pratade Marie-Louise Ekman på ett reklamjippo för tidningen Vi. Hon är rolig hon. "Det är ju inte trovärdigt att ha 4 manliga regissörer som sätter upp pjäser på alla scener utom en, barnscenen, där en kvinna får hållas", sa hon. Dessutom, när hon skulle sluta sin professur på Mejan, så tyckte hon att de kunde ju ersätta henne med en kvinna. "Det finns inte tillräckligt många bra kvinnliga konstnärer, de är mediokra", se de andra gubbarna då. Hon tittade på dem - från den ena till den andra. En hade inte haft en utställning på år och dar. En annan hade aldrig sålt en tavla. En tredje hade inte gjort nåt överhuvudtaget. Mediokra, hrm... Och på frågan vilken musik hon lyssnar på när hon lagar mat sa hon "Lagar mat? Men jag är ju gift! Min man lagar all mat".

Ja, hämndfeministiskt, men humor.

Sedan blev det KÖTT! som jag skanderade högt, på plejset utanför Berns. Satt ute hela kvällen och pratade med fru Morelli och andra människor. Det var skoj. Nu går jag till min pasta och äter upp den.

Någon får böter just nu

Vad ska jag berätta i dag då. Jo en stackars unge hade rena rama paniken när hon blev lämnad på skolan. Nadia däremot klarade sig galant, tog frökens hand och sa hejdå. De ska besöka bibblan i dag.

Behöver jag berätta att skolbibblan var mitt all time high favorittillhåll när jag var barn? Jag lånade rubb och stubb. Minns framför allt en serieversion av flera Shakespeare-pjäser som jag gillade (Stormen, Hamlet). Annars var det mycket Asterix och Obelix, och så alla böcker då förstås. Jag hade alltid 10 böcker hemma minst, släpade dem fram och tillbaka, satt där och hängde på raster och eftermiddagar innan hemgång.

Men i dag. Bibliotekarien är bortrationaliserad. Det finns en bibbla-anställd, men han kan bara ha öppet mellan 8 och 11.30, sen är det stängt. I sanning har staten övergivit oss svenskar. Utom när det gäller parkeringsböter, där är det action och många anställda! Står en just nu och fyller i sin lapp här utanför jobbfönstret.

Dröm om danstrikå

Och så funderar jag en del på dans för tillfället. Latino-dans, cha cha och såna konstigheter. Jag borde verkligen inte tänka på det eftersom koordinationen på ett vanligt Friskis och Svettis-medelpass är mig övermäktig. Ändå. Tänker. Jag. Lite. På. Detta. Antagligen för att jag vill ha såna där danstrikåkläder på mig. De är snygga.

Vad gör jag? Vem är jag?

Är det inte kul om man inte presterar? Jag vet inte. Men vi lever i ett fruktansvärt prestationskrävande samhälle, det är ett som är säkert. Jag utgår ifrån att jag inte skulle tycka att det var kul att bara lajma runt. Eller. Låt oss säga så här. Jag HOPPAS att jag gillar att prestera. För vad fan gör jag annars här?

Listar upp livet

Nu är det jävlar i mig uppstyrt här på min jobbfront. Jag har gjort en LISTA! Som är hanterbar! Det är inte vanligt när det gäller mig ska ni veta.

Dagen började först omkring 4 på natten då jag upptäckte att barnens lampor var tända, jag orkade inte bry mig om detta. F berättade sen att Nadia lagt sig i Tonys säng, antagligen mörkrädd och så vet hon att hon inte får komma till oss. Tja, hon löste problemet och Tony klagade inte, så det får vara okej.

Sedan började dagen 7, då kom Nadia till oss (det får hon), och så var det gnäll och bråk som vanligt fram tills F stuckit med Nadia och jag lämnat hemmet med Tony, som började sjunga i stället för att grina och tjafsa - som alltid på den nya danska cykelsitsen. På dagis gjorde jag promotionarbete, Tivoli delades ut, sedan cyklade jag till jobbet och började beta av min Lista. Nu: Artikelskriveri.

Roliga jobb! Många jobb!

Men nu ska ni få se på en som VERKLIGEN undrar var fan krisen är? Jag får så många jobb så jag drunknar! Hela tiden hela tiden. Skitroliga jobb också.

Och det var dagens lyxproblemsrapport.

Så lite tid, så mycket meck

Pust. Dagarna går på utan F. Är lite meckigt alltså. På morgonen, den där stunden innan vi drar iväg, är det absolut inte trevligt här hemma. Det är rent ut sagt förjävligt. Nadia gnäller och sinkar och kan inte få något gjort. Tony blir otålig och börjar bråka. Jag är som ett svin. Ett mammasvin.

I natt kom Nadia in typ 8 minuter efter att jag kommit in i djupsömnen, vid midnatt. Hon skulle kissa. Gick sen in till sig. Så gick det 40 minuter till, då kom hon in och skulle ligga hos mig, vilket är helt outhärdligt om jag ska kunna sova. Så jag gick in och satt vid hennes sängkant tills hon somnade - eller nej, hon var tvungen att kika så jag var där hela tiden men till sist. Stapplade i säng igen. Klockan 6.20 kommer Nadia in och är vaken! Kommer inte vara särskilt pigg i dag.

Lämnade bägge barnen. Har några millisekunders jobbtid och ska då åstadkomma otroligt många saker. Vi får se hur det blir med det!

I dont like mondays

Dagens lämning av Nadia: En katastrof. Hon hängde sig fast vid mig, la sig på golvet, grät och skrek och var totalt knäckt. Hon vill inte gå i skolan, sa hon. Hon vill gå på dagis, eller till mitt jobb. Hon satte på sig skorna för att följa mig. Hon försökte smita ut själv, iväg. Jag var ensam med bägge och fick slita bort henne till fröken. Sedan cykla cykla till dagis med Tony. Sedan cykla till min dator. Nu ska här jobbas på fram till 13.30. Då hämtar jag min dotter. Är det någon som fattar hur det här ska göras? Hur gör man med någon som håller fast i en? Sliter bort, stänger dörren, håller igen den?!

Tony har aldrig hållt på så här, bara Nadia. Hon gjorde det visserligen även på dagis. Men det är tungt. Måndagar alltid värst.

Trött surdegsägare

Ska jag eller ska jag inte springa Tjejmilen på söndag? Jag är inte tränad för den, även om jag säkert klarar det - på en pissdålig tid.

I går blev F och jag skinnade på Tantos matfestival, allting kostade ungefär dubbelt så mycket som vanligt. En hamburgare, 75 kr (hade jag gått 50 meter till Hornstull hade jag fått den för 35). Visserligen med när?producerat älgkött i. Hur nära nu Norrland är.

Till F:s irritation stör jag mig på det nationalistiska anslaget på matfestivalen. Som jag sagt förut, Sverige som matland är ingen direkt kanonsuccé. Det finns en anledning till att restauranger föredrar att göra utländsk mat, fransk, italiensk, asiatisk, turkisk och så vidare. Men visst, vi kan ta det landskap för landskap. Fast nu är det ett faktum, att väldigt många av landets restauranger ägs och drivs av utlänningar. Blir det inte lite konstigt att de liksom inte finns här? Var är Grebbestads bästa italienare? Gotlands godaste kebab?

Hur som helst. Kom hem med ett supergott - surdegsbröd. Somnade själv 21.30 ungefär. Är så förbannat slut.

Jag bidar min tid

Regnet öser ner, ungefär som i filmen "Totoro", japansk tecknad. Jag sitter som vanligt vid fönstret i vårt sovrum - där är husets dator - och kommer snart se min syster och hennes fru komma gående för att dricka lite kaffe hos oss. Antagligen kommer de att bära ett paraply. Eller så småspringer de, kanske med hoodien uppfälld.

Det här ska vi göra: Stanna inne. Ha myslördag, hemma, för att ta det soft. Nadia är så utmattad av alla skolintryck och Tony knäckt av all syskonavundsjuka. Det blir hemmamys med avbrott för godisinköp på Tanto livs.

Det här vill jag göra: Åka till Åhléns och shoppa ett schampo som en gång för alla löser mina hårproblem. Aussie finns ju enligt snäll blogg-upplysare på Åhléns city. Åka hem, baka med ungarna. Sedan skulle jag vilja gå ut, med några tjejkompisar, på en lagom stimmig krog där man kan snicksnacka om allt man tänker på, ordet är fritt, inga baktankar, bara utbyte.

Men. Allt har sin tid.

Första kärleken

Tony är kär, i lilla L. Han gav henne ett hjärta i dag, i plast. De tog varandras händer och gick in i sitt nybyggda Delfinen-hus (avdelningen heter så). De är hur söta som helst, det måste man säga. Fast Tony är ledsen för att inte Nadia finns på hans dagis varje dag längre. Han känner också att det är orättvist, att hon får gå i skolan med alla specialgrejer, medan han går på dagis. Vi hade ett litet snack om det där. Han har varit aggressiv och slagits en del på sistone. Men kanske går det att komma åt.

Jogg, dagis, arbete

En ny rutin sattes i morse: Jag ska gå upp och jogga före frukost varje tisdag och fredag morgon, och det ska inte bli någon urspårning där! Bara 30 minuter, lätt jogg. Sedan ska jag förhoppningsvis få till en längre mer utmanande jogg på helgen, men ska vara öppen för spontanitet.

Sedan är jag numera aktiv kursmedlem på yoga varje onsdag kl 10. Det blir finos. Men nu ska jag arbeta. Har ett par artiklar att häva ur mig.

Scener ur en skoldag

Jag har inte lyckats vara framför en dator på hela dagen, först nu. Nu - när alla barn och mannen också är hemma.

I går var jag på releasen av Viktora Myréns bok, som enligt pålitliga källor ska vara jättebra (känner henne och tror också att den är bra, därför). Det dimmade solljuset på de bollformade blommorna i villan utanför Henriksvik låg sådär snyggt snett som det bara gör i Stockholm en augustikväll. Kom hem redan vid halv tio och försökte lägga mig tidigt. Vi har så tidiga morgnar nu för tiden!

Gick med Nadia till skolan i morse, satt utanför klassrummet och var med på rundvandring i skolan samt lunchen. De är så söta, det är inte klokt. Sen cyklade jag över hela stan på min supertjusiga röda cykel, Berghs-lunch, så hämtade jag biljetter till den här föreställningen, så tillbaka till skolan. Dit kom F och Tony. Därför är alla nu hemma, och väntar på att F:s kycklinglaksa ska bli klar. Efter det väntar tvättid. Jesus så boring.

Tips: Tydligen ska "Vems lilla mössa flyger" vara grymmers. Nypremiär 7 oktober.

"Jag kände ingen"

Nadias första dag i skolan i dag. Det gick bra, hon bad oss gå ut (ja, bägge föräldrarna var där). Men sedan hade hon brutit ihop några gånger, för att hon inte kände sina klasskamrater. I morgon ska jag nog häcka utanför.

Nej nu ska jag äta dagens mat, lagad av F. Vi var på Bananza och firade nyss så barnen är inte så hungriga. Det är däremot jag - på rödbetssallad med bacon. Mums!

Smink och schampo-besatt

Är liksom besatt av smink och schampos just nu. Vet inte varför - på grund av att håret är risigt kanske. Ögonen grumliga. Hur som helst. Jag önskar mig den här. Måste antagligen gå till en MYCKET välsorterad sminkaffär för att hitta den. L'ombre eclat mono eye shadow i färg fauve - eller kanske indigo? Vi får se.

(Schampomärken jag obsessar kring: Bumble and bumble, Aussie samt Kerastase. Har hittills köpt Kerastase, hos frisör, men inte helnöjd. Bumble and bumble lär finnas på NK och Aussie kommer snart till Kicks eller Åhléns. En schampobesatt har gjort sin research.)

Någonstans långt borta stans

Här kom några smarta tankar från en smart kvinna, Sanna Lundell, för övrigt min (ex-)kollega på frilanskontoret:

"Men här kommer ändå en liten lektion i att undvika de livsfarliga så kallade Skuldtripparna i livet. Min terapeut har lärt mig att hålla mig så långt borta i från skuldtrippare som möjligt. Med skuldtrippare menas människor som genom att skicka skuld manipulerar sin omgivning på ett otäckt vis. Gärna genom att tycka synd om sig själva, påpeka vad andra borde eller inte, framhäva sin egen förträfflighet och ständigt känna sig förfördelade."

Jag jobbar också en del med att skicka såna här skuldtrippare dit där de hör hemma - det vill säga någon helt annan stans än där jag är.

Valen är alltid många i stor stad

For till Mariefred i dag för att göra ett reportage. Men innan dess tog jag Tony till dagis. F tog Nadia till Sickla, för att handla. När jag var färdig med mitt rep möttes vi hemma, åt fiskbullsragu och nu har F+Nadia gett sig iväg på nästa grej: Nadias fotboll.

Är ganska slut efter en lång och superintensiv arbetsdag. Men det finns ett bokreleasekalas att gå på i kväll. Vi får väl se hur det blir med det. Annars har nya Ikea-katalogen kommit, och jag har barn att lägga och disk att plocka undan.

Det vanliga med andra ord.

Exalterad å dotterns vägnar

Ä men jag sitter på jobbet och arbetar som ett gnu. Jag har en artikel att lämna i dag. Lite saker att köpa för morgondagens inredningsreportage, samt två skruvar att köpa. Till min cykel. Till Tonys sits, som jag kämpade med som en dåre med att få fast på min fina röda cykel, i går framför "Intoreable cruelty", en Cohen-film. Jag gillade den. Den hade rätta twisten. Jag gillar när det är lite klurigt.

I morse kom mamma och tog hand om Nadia. De skulle ha mys och sen lek med gammal dagiskompis - M, som börjar i Nadias skolklass sen (tänkte de skulle leka ihop sig lite så de inte känner sig så lost när de börjar skolan på onsdag).

Nadia har nu: En ny ryggsäck, Fjällrävens Mini (så söt! blå). Blyertspennor, pennvässare, suddgummi, pennfodral, linjal, anteckningsbok. Samt ett underlägg på skrivbordet, där hon kan sitta och läsa läxor. Nu återstår bara "första dagen i skolan"-kläder, nya. Ska inhandlas av hennes far. Åååå jag ser verkligen fram emot det här! Nadia med, som tur är.

Träffa folk, träffa folk, träffa folk

Jag är så fattig, det är skrattretande nästan. Ändå for jag med Tony i går till Sickla och köpte en cykel. Bara för att jag MÅSTE ha en cykel. Annars kommer det ta oss en timme att hämta och lämna barn framöver. Problemet var bara att jag inte fick på den danska barnsitsen. Tony fick åka bakpå. Han sjöng eurotechnobeaten "I like to move it move it" från filmen Madagascar (alla började skratta när vi åkte förbi) på vägen hem till Markus och Erika i Enskede, där vi fick jättegod mat som vanligt. Nadia och F kom dit, de hade varit på Eriksdalsbadet. Nadia var hur trött som helst, men klarade sig hela kvällen och ända hem. F tog dem i taxi, jag cyklade på. När de somnat såg vi Madagascar - på engelska.

I dag har vi städat. Det var tungt. Det är klart. Nu måste vi iväg för att umgås.

Surdegen tar över våra liv

Pratade med Becky nyss, om alla kravmärkta medelklassmänniskor i innerstan. Typ jag själv. Som bara ska köpa ekologiskt och vara så härlig. Och dessa medelålders medelklassmän som måste göra surdegsbröd. Alla som börjar få ett par kilo extra efter småbarnsårens hemmasittande och nu blivit fanatiska hälsomänniskor. Men att sitta på sitt arsle och se surbrödsdegen jäsa aint gonna let the kilos go! Bara så ni vet.

Grönan var helt super. Jag åkte ensam några grejer, slänggungan, flygande mattan. Gillade inte flygande mattan. Men slänggungan var fantastisk, man blev som drogad nästan. Den är så vacker också, precis där vid Saltsjöns kant med utsikt över hela fina Stockholm.

F sa också det, Grönan är speciellt. Det är så litet och så jävla mysko. Som restaurangen Tyrolen. En bierstube mitt i allt. Gröna lund är liksom mysigt trångt, 70talsestetiskt och inte hysteriskt, trots att det är massor av folk där. Men några rejäla berg- och dalbanor vågade jag mig inte på. Blivit feg med åldern och surdegsmackorna.

Grönan here we come

Nat och Mart kom i går, jag hade glömt bort det men de skulle ju låna vår uppblåsbara madrass - som råkade vara hos Ida! Blev lite spring hitan ditan men det löste sig. Pratade om Polen, tydligen är Warsawa en kul stad. Kanske blir det en liten tripp dit sen.

Såg skitdålig film, Du, jag och Dupree, i går och Madagaskar nu på morgonen. Madagaskar är riktigt skojig måste jag säga.

Sedan jogg. Nu kommer kraftprovet: Gröna lund!

Den eländiga tröttheten

Tröttheten. Varför är jag så trött efter semestern? Det är otroligt konstigt. Jag sover och sover, är ändå jättetrött. Något kaffe har vi visserligen fortfarande inte hemma.

"Ida gick ut i världen och hittade Mima", hade Nadia sagt i går när F tog med henne till jobbet och hon fick snickra en båt.

I dag sa hon "Vuxna kan vara vakna längre eftersom de dricker kaffe". Och så var hon supernöjd över att få vara med sin moster och Mimas lillebror i dag. Själv måste jag jobba. Göra alla dessa intervjuer. Intervjuer är tröttande. Men snart ska jag få mer kaffe. Kanske kolakaka.

Måste jag träna för att bli pigg och kul igen? Är så jävla tråkig också. Alltså jag är trött på mig själv. Vad gör man då? Sväljer sitt huvud och byter kropp?

Mamma, var är du?

Alla letar efter mamma. Hon ska bort på något, med jobbet tror jag det var, men svarar inte i telefon. Ida och pappa ringer och ringer, men hon svarar inte. Hon är dålig på telefonerande, tycker pappa. Hoppas hon snart kommer tillrätta.

Annars stack jag till grannen i dag, gjorde lite jobb och fick bubbel. Därefter bar det av hem till råtrötta ungar. La dem, fick hålla på som en dåre för att få dem att somna, men de sov halv tio i dag i alla fall. Sedan upptäckte jag att bästa träningskortet för mig är Eriksdalshallens halvårskort. Sedan ringde pappa. Ergo.

Sur kaffebrist

Jag är på kontoret. Det gör mig lycklig. Jag älskar att vara på kontoret. Det ger mig en känsla av total kontroll, trots att man förstås ingen kontroll har. Jag har börjat med en rivstart. En artikel ska vara klar inom kort, kort tid. En annan ska roddas. En tredje påbörjas. Anyone med barn och grav bacillskräck får mejla mig! ana(snabela)udovic.se

Samtidigt denna usla ekonomiska situation, kanske får jag låna pengar av Isabella, det vore faboulous. Innan jag vet något om något shoppar jag till mig större mängder av ångest. Nya stövlar till Tony. Kontorsmateriel (min svagaste punkt), till Nadias skolstart. Fick givetvis köpa exakt samma saker till Tony, annars blir det problems, det har det för övrigt redan blivit (Nadia fick en ask för 30 spänn igår efter jobbet). Jag ska också skaffa affischer med världens alla kartor på. Han är intresserad av det.

Men. Jag är fånig kanhända, men jag börjar känna att barnen måste få ett eget rum. Det håller inte att bo i ett litet rum med sönderrivna tapeter, trängas ihop med tusentals trasiga leksaker som är spridda överallt.

Jag är också ofattbart trött, befinner mig i ofrivillig kaffe-exil eftersom ingen kommer ihåg att köpa kaffebönor förrän man står där med surögonen på morgonen.

Allra sista rycket

I går efter Spoon kom jag hem till fullt hus. Strax därpå kom min kollega till Tivoli med två av sina tre barn. Vi åt tacos och jobbade lite. Sedan fick Tony ett tossigt utbrott och så la jag barn och så såg F och jag Revolutionary Road och den var bra. Sov ordentligt i natt, puh, sen upp och åt frukost, F och Tony stack till dagis, fixade lite fix, och så gick jag och Nadia och tog bussen till Spoon. Vi åt nyss sushi och ska jobba det allra, allra sista nu. Allra sista på gravidbibel före tryck.

Busschauffören kommenterade klänningen

För övrigt var min klänning hur fin som helst. "Fantastisk" som busschauffören sa. Finaste klänningen, efter Idas brudklänning (som var Matilda Wendelboe), som en gäst sa. Men som sagt - har för evigt förlorat sladden till min kamera. Ska lämna in minneskort och hålla på. Kanske kan jag få bilder av andra snart, då kommer de!

Och nu är de gifta

Ja det var hejdundrande fest! Lördagen började med att vi lagade alla dessa cevapcicis (jag trillade dem, F grillade dem på gården med barnen), sedan gjorde vi oss fina, sedan åkte vi buss nummer 3 mot Stadshuset och höll på att komma försent, sedan såg vi själva händelsen (barnen brudnäbbar i supersöta blåblommiga kläder, Nadia klänning, Tony skjorta), sedan tog vi bilder en masse i solen utanför, sedan 3an till Nytorget, sedan sakta mak mot en gård på Bondegatan, där blev det bubbel, sedan över gatan till festlokalen BUS, alltså barnteaterställe, där blev det mat och dricka och massor av folk att snacka med.

Därefter dans, Nadia och Tony dansade en massa, deras kusiner var också hejare på dansgolvet. Mycket häng på trottoaren utanför. Barnen dock så trötta att F fick gå hem med dem, det gick inte att få dem att somna i dubbelvagnen som vi hade trott. På vägen tappade han väskan. Jag fick gå hem och försöka hitta den. Han satt på gården med barnen som somnat i vagnen.

Nästa dag gick vi på fika hos Ida&Mima, sen direkt och badade på Långholmen, där träffade F en snäll tjej som hade hittat hans väska! Puh! Och så stack vi till Dragon house och åt middag även med Karin och Evert. Och så hem. Och så kollade F och jag på Indiana Jones men jag avbröt för att gå på grill hos Idas kompis som bor på Krukmakargatan, kort sväng, hem, sov. Upp på morgonen, frukost till Tony. Gick med BARA honom till dagis! Snyft. Han babblade oavbrutet. Han var så lycklig att få vara på dagis att han inte ens orkade säga hejdå ordentligt. Jag - på Spoon. Sista dagen i morgon.

Ida hjärta Mima del 2

Ja så var det dags igen. Min syster gifter sig för andra gången, med samma person (Mimas mamma som är här från Serbien har återigen lagat tårtan det tog 8 timmar). Den här gången blir det volangklänning, på mig alltså. Och så får barnen vara med, vara brudnäbbar, i matchande kläder. Bilder kommer! Det är ett löfte. (Här är bilder från förra gången.)

Gifta sig enkelt

Just det. Babylon blev det. Sista kvällen utan barn, och vad gör mamman och pappan? Dricker vin och diskuterar Lewinsky-affären i vanvettiga cirkelresonemang. Ja men det var en trevlig kväll faktiskt. Jag bjussade på middag på Roxy som var mycket god. Roxy är bra! Megabra.

Sov för lite. Igen. Kom försent till jobbet. Igen. Får inte mycket gjort. Igen. Har ekonomisk ångest. Igen.

Men snart blir det cevapcici och giftermål, och min syster är helt desperat och knäckt för allt typ går åt helvete och hon ska fixa tusen bröllopsbestyr och så vidare och så vidare.

Liten to do-lista.
1. Om jag någonsin ska gifta mig, ska det inte alls vara jobbigt. Det ska vara lätt.
2. Köp och gör de där satans cevapen!
3. Instruera barnen om hur brudnäbbar beter sig.
4. Ladda videokameran.
5. Ladda vanliga kameran.
6. Packa: Cevap, kameror, barnsaker så de kan somna på festen.

Vem är jag? Vad tror ni?

Jag fick en valmöjlighet. Jag fick välja mellan att käckt jogga hem med min specialryggsäck och duscha och vara allmänt uppstyrd. Eller gå till Babylon och äta oliver med F och ta en drink. Gissa själva.

Lurad lillasyster

Idas hippa avslutades mycket mysigt, i Alvik. Jag åkte dit direkt efter jobbet och att jag letat efter cevapcici på tre affärer kring Odenplan. Natalie, Lena och Karin kom. Jag och Lena satte oss i en kajak! Och paddlade över vattnet mot andra sidan Tranebergsbron (Kristineberg). Där hämtades Ida och fick åka med oss över. Sedan grillning och snicksnack. Vid midnatt taxi hem. Sov alldeles för lite, upp vid 8 och så iväg mot jobbet. F var nöjd med sin Köpenhamnsdag.

Ida blev verkligen lurad förresten!De tog henne kl 13, då frågade hon flera gånger: "Men är ni säkra på att barnen inte kommer nu då?"Hehe.

Skamlös reklam igen! För mig!

Haha. Just nu blir min syster möhippad! Det är kul. Jag ska joina gänget alldeles snart. Vädret verkar grymmers. Bådar gott för grillningen om ett par timmar.

Och, ett gott tips: Köp senaste numret av Tivoli! Det är faktiskt grymt bra! Jag har gjort en egen serie ihop med Tomas Nilsson som är supermystisk och lite farlig... köp om ni vågar! Lite svår att hitta men prova Ica. Och fråga efter den! Då tar de in den. Mer om Tivoli här. Faktiskt har nästan alla barn som läst den gillat den hittills. Jag ljuger inte.

Malmödrömmar

En dröm jag har. Ta tåget till Malmö. Första klass. Bo på Hotell Baltzar. Enkelrum. Jobba med mitt projekt, sova över 2 nätter (så kallad shoppingweekend fast minus shoppingen dårå). Åka hem.

Först måste ekonomin komma i ordning. Måste. Verkligen.

Parker så gröna

Ja i morse fick jag vara lite ensam. I typ nån timme. F åkte nämligen 5 på morgonen hemifrån. Annars var han hemma i måndags när jag kom hem. Han var hemma igår. Men ensamhet kanske är överskattat.

Tidningen ska bli klar, snart snart. Jag kämpar på här. Folk säger att den är bra. Det blir jag glad av. Jag blir också glad av att vi ska gå ut och äta lunch i en park.

Böcker och böcker

Kunde inte sova i natt - trots att jag var sjukt trött (gick upp 6.30 den morgonen ju). Sedan vaknade jag och läste ut min senaste bok, Democracy av Joan Didion. Läste på engelska så mycket gick mig spårlöst förbi. Men det är bra att kämpa lite, så som förr i tiden, när man pluggade. Man kämpade sig igenom bok efter bok med komplicerad engelska. Lärde sig nåt nytt. Lärde sig att uthållighet lönar sig. Hjärnan gillar det.

Democracy var väldigt melankolisk och språkligt experimentell på ett sätt jag inte helt uppskattade. Vad säger man. Forcerat, tillknäppt, försök att imponera. Bitvis. Däremot gillar jag upprepningarna, hon jobbar mycket med upprepningar, med listor. Gillar det.

Apropå böcker ska jag nu raka vägen till stadsbibblan och hitta lite böcker. Jag måste fortsätta läsa serien om Karolin, "Halvvägs till himlen" med flera. Den är faboulous. Går inte att släppa. Rekommenderas! Förutom till snart 40åringar, funkar den nog bra även för 8åringar.

Apropå listor. Här är min to do-lista.
1. Min ekonomi är i ett läge som är riktigt, riktigt uselt just nu. Kommer inte bli bra förrän september. Alltså: Gör något som ger pengar.
2. Min träning känns lite hejsan svejsan. Semesterkonceptet spring varannan dag är nu uttjatat. Måste hitta en plan. Kanske våga anmäla mig? Ska fråga min coach.
3. Syster gifter sig. Alltså - tillreda cevapcici. En masse.
4. Skaffa skolkläder och saker till Nadia, söta flicka, som börjar skolan snart.

Ensamhet är lyx

Två veckor tar det. Att lugna ner sig, när man har semester alltså. Det tog nog minst två veckor för mig i år. Nu drar jag iväg mot jobbet men jag hade hemskt gärna varit ledig ett par veckor till. Ska genast planera nästa resa innan jobbstressen väller över en.

I dag har jag gått upp kvart i sex, åkt till Vattholma tågstation med F, åkt tåg till Upplands Väsby och bytt till pendeltåg mot Stockholm central där jag åt en skön frukost helt för mig själv. Sen gick jag till Spoon med min väska rullandes mot trottoaren. Nu är det tidningsmakeri igen. Snart ska jag gå hem till ensamheten. Jag ser fram emot den.

Sista lediga dagen

Barnen undviker mig. De går från ena huset till det andra, precis när jag kommer dit. Nadia har sagt att hon är trött på mig. Tony säger att han vill att jag ska vara kvar här på landet, men samtidigt bryr han sig föga om mig.

Det är inte konstigt.

Denna semester har vi varit med varandra och med andra människor oavbrutet. Jag blir totalt slut av sådan social intensitet.

I dag är sista dagen jag är ledig. Sedan ska jag göra en tidning. Och en artikel. Och sen vet jag inte. Kanske håller jag en kurs också.

Vackra medelhavssomrar däremot...

Äntligen sovit ut! Mycket skönt. Nu är det allmän uppstyrning. Städning av bil. Eventuell jogg. Eventuell handling av mat. Samt lite annat trixeri. Därpå blir det avresa mot landet. Där ska barnen vara några dagar, jag en dag, och F till tisdag kanske.

Har joggat ganska flitigt i Kroatien faktiskt. Eftersom det var semester och jag inte orkade tänka så mycket, så körde jag idiot-grej: Jogga varannan dag, helt enkelt. Det blev också så, ganska ofta, sen fick jag ont i halsen i en vecka, då la jag ner, och så blev det annat som gjorde att jag ibland körde var tredje dag. Men som semester-princip är det smart. Allt man behöver tänka när man vaknar är: Joggade jag i går? Nej. Det betyder, jogga i dag. Och före frukost, sen blev det helt enkelt för varmt. Nu vaknade vi aldrig före 8 men det var okej att jogga, fram till 10.

Hetta verkar det inte finnas mycket av här direkt. Men jag har lärt mig min läxa: Aldrig tro på svensk sommar.

Det är för övrigt sanslöst vackert i Podobuce. Man tror liksom inte att det är sant ibland. Det tar andan ur en. Och då finns ändå en hel del besvärande omständigheter. Som att man måste bära allting tills man blir galen. Som att grannarna kan göra livet lite surt då och då. Som att man måste klättra som get upp och nerför ett berg i hettan för att bada. Men ä. Skitsamma. Med en eftermiddagsöl på Nikos och en havsutsikt to die for bryr man sig föga.