lördag, februari 28, 2009

Akut tristess

Tror jag ska ha fest snart. Står fan inte ut med februaritristessen. Det är bara för tråkigt allting. Så fort man ska göra något är någon vuxen eller unge sjuk. Hemma känns det som en bacillhärd och ute är det Världens Tråkigaste Vinter. Pyttelite snö och alltid kring 0 grader.

I går hämtade jag barnen och gick hem. Vi hittade på ett bus, barnen gömde sig, så när F kom vid fem sa jag att de hade gått till en kompis. Han blev jättebesviken, men ta-da! Då rusade de fram. Sedan åt alla utom jag, som gick på Le Rouge och så kom Sara, Martin, Natalia, och vi gick till Bistro Ruby och åt kött, sedan tillbaka till Le Rouge och drack drinks. Sedan tog jag taxi hem. Chauffören var född och uppvuxen på Söder och berättade hur allting såg ut förr, tydligen gick det spårvagn där 4an går nu, på Hornsgatan, Rosenlundsgatan och så vidare. Han kunde varenda bakgård i sitt kvarter. Som alla barn kan. Jag kan alla bakgårdar där jag bodde i Uppsala. Det var Världen. Vi lekte detektiver och spionerade på gamlingar i ålderdomshemmet mittemot mitt hus. (Det hände absolut ingenting.)

Trevligt i går, och i dag är jag ganska pigg fast har ont i halsen. Dock skulle jag gått till akuten med min tå, menade Sara. Kanske kommer jag få problem att gå om den läker fel. Fan också. Jag orkar inte gå till akuten, det är så förbannat trist.

fredag, februari 27, 2009

Let's go ner på stan

Hämtade endast Tony i går. Snackade hela vägen hem. Åt lite rester, gick sedan och hälsade på hos Ida, som hade barskrapad lägenhet eftersom hon säljer den, kolla här. En fin liten etta med ljuvlig utsikt, jag fattar inte att hon ger upp den faktiskt. Men hon vill ha större, svårt att bo två vuxna plus två katter där förstås.

Så stack jag ner till grannen, hämtade bilnyckel, lånade deras bil för att hämta upp Nadia som hälsade på sin kompis Jennifer. De hade lekt och haft superkul. Så hem, så försökte jag lägga barnen men Tony slog mig med en buss så jag blev råarg och skällde, då satt han och grinade en stund men sedan slöt vi fred. Läste saga och la dem. De sov vid 21, bägge vaknade var sin gång på natten (Nadia hade drömt en mardröm att Ariel blivit ett monster, Tony hade sparkat av sig täcket), så gick vi upp vid halvåtta, frukost, sedan mutade jag dem med tuggummi så vi kunde gå till dagis, jobbade, stack på lyxlunch med Martin på Gondolen, så till kontoret, jobbade lite till, sedan blev det Afro Art för en jobbgrej, så snabbt till dagis, hämtade, kom hem, då kom F. Nu lagar han mat. Jag ska snart gå ut. Freedom.

Gör något bra, prenumerera!


Jag gör lite skamlös reklam för mig själv delvis, nämligen: Vill ni ha några andra serietidningar än Bamse (med bara killkompisar) eller Tingeling (med en del unkna ideal) - då ska ni prenumerera på den här härliga tidningen! Tivoli med vänner, en serietidning för barn. 6 nummer för 220 spänn eller 12 nummer för 400. Det är värt det, äntligen något nytt! Något med bra tankar bakom. Läs mer här. Och ja, jag har skrivit manus ihop med Ann-Christine Magnusson.

torsdag, februari 26, 2009

Texter, texter, texter

Ida kom i panik i morse - hon hade låst sig ute. Men det ordnade sig, eftersom extranyckel fanns på kontoret. Själv fick jag bångstyra två ovilliga ungar till dagis, sa hejdå och stack till jobbet. Har skickat text 1. Möjligen hinner jag komma någon vart med text 2, annars är det intervjuer till text 3 som är viktigast i dag.

Ser fram emot i morgon, då F ska komma hem. I dag jobbar han med sina möbler i Småland. Ännu en eftermiddag med härlig stämning... eller? Vi får se.

onsdag, februari 25, 2009

Släck den här dagen tack, godnatt

Hämtade barnen på dagis. Nadia var ute. Alltså påklädd. Puh, tänkte jag, en unge mindre att jaga över hela dagis som bara skriker. Går till Tony. Han skitarg för att jag kommer, vill leka med sitt tåg. Släpar iväg honom. Då ser jag att alla ungar hunnit in! Neeej. Nadia givetvis tagit av sig allting, trots att fröken sagt att jag finns där. Dessutom skriker hon rakt ut för att hon inte får ha mer ansiktsfärg på ansiktet. Helt sjövild. Fick diagnos från kunnig fröken: Sexårs. Lilla tonåren. Helt freakat. Till sist går vi i alla fall hem, så råkar Tony trilla lite och skriker och ryar för typ osynliga skrapsår, precis hela vägen hem. Nadia lyssnar på Askungen i min mp3. Blir otroligt irriterad. Hemma blir det lite bättre. Lagar mat, spagetti med köttfärssås. Kollar Boli. Lägger barnen. Helt slut. Jobbar lite. F är i Småland. Försöker kolla på tv, men surprise surprise, hypertristessen kvar i tablåerna och inga filmer hemma.

Om turen är med mig kan jag lämna en text i morgon, en på fredag, en på måndag. Fan vad jag har jobbat som en förbannad jävla dåre alltså.

Tjejen som räddade sjörövarna


Teaterföreställning på dagis i går. Väldigt skoj! Nadia hade designat biljetterna som kopierats. Det stod även ett meddelande på dem: "Vi tycker om våra mammor och pappor". Biljetterna kostade 10 kr, egentligen mest på grund av semlorna man fick efteråt. Men den som gav en 20-lapp fick inte växel av Nadia Businesswoman. Och ingen släpptes in utan biljett. Hon var stenhård. Fast hemskt nöjd.

Föreställningen handlade om ett gäng sjörövare som fick ballongbomber på sig så de somnade, men Sjörövar-Jenny räddade dem - och hittade skatten.

Sedan semlor sedan hemgång. Där fick barnen tacos, de vräkte i sig! Då berättade jag historien om Teater-Freddan, en pappa som älskade tacos och skrek "tacofestival!" med blicken dimmig av lycka varje gång det vankades tacos. En gång åt han så mycket tacos att han nästan sprack. Tony ville höra berättelsen om och om igen, och åka till Göteborg där den här pappan finns. Sedan la F dem. Sedan såg jag klart "The Departed" som var riktigt bra trots blodet. Så sov jag, upp svintidigt, sedan stack F på en resa, Småland, han är åter fredag.

tisdag, februari 24, 2009

Förtjänar männen barnen?

Okej jag kastar sten i glashus. Men ibland undrar jag: Har gammelfeministerna rätt? Slängde vi ut alla våra rättigheter ihop med skyldigheterna? Kvinnor alltså? Varför ska kvinnor prestera bättre än männen för att nå höga positioner i arbetslivet, när männen inte behöver prestera bättre än kvinnorna för att få full pott där hemma? Eller löser dig sig allt eftersom, bara bollen börjar rulla? (Jag talar inte om mig personligen utan hela jädrans samhället, som det ser ut med utbrända morsor och långa dagisdagar och pappor som inte kan ta en satans föräldradag ledigt och allt det där ni vet.)

Bara en tanke, franke.

Vad välja? Prestationsångest eller ett liv?

Ju äldre man blir, desto mer ökar "I dont give a fuck"-inställningen märker jag. Jag skiter i allt utom det jag verkligen bryr mig om. Folk håller på med så otrevliga, ogina prylar, men det liksom bara rinner av mig. Vissa attackerar en till och med, men jag tar inte åt mig. Jag bryr mig inte, det är lite "din förlust". Väldigt skön känsla.

Många journalister har så svårt att förstå att jag inte söker kredd! Det är ju så himla viktigt med kredd! Jobba för de rätta medierna, skriva om viktiga saker, sånt som är på liv och död. Men grejen är att ju att det inte finns några medier som bryr sig om viktiga saker i det här landet. Och om det gör det, så bryr sig inte läsarna/tittarna/lyssnarna. Ja nu är jag en smula överdriven unt so veiter, men det är i alla fall en sak jag kommit fram till i min yrkeskris. Som jag är övertygad om att alla journalister har. Det borde alla ha!

Precis som man måste fråga sig varför man skaffar barn, måste man fråga sig varför man blir journalist. Göra en utvärdering: Sysslar jag med det jag vill? Ger det mig nåt?

Inte bara göra "rätt" saker, vara kreddig. Det är ju för fasen patetiskt. Jag behöver inte uppskattning. Jag behöver inte prestationsångest. Jag behöver lön. Jag behöver tid som räcker till, för mina barn och resten av mitt liv. Jo jag har ju ändå ett liv.

Etiketter:

måndag, februari 23, 2009

Virus hotar vid horisonten

Jo i dag behövde inga barn lämnas på dagis utan de stannade kvar hemma. Tony eftersom han fortfarande inte är på topp och Nadia eftersom mormor ändå var hemma med Tony. Så F och jag kan jobba och måndagmiddagen flyttades en vecka framåt.

Jag gjorde en investering och köpte månadskort, brukar ha remsa (10-klipp) på bussen annars eftersom jag oftast går eller cyklar. Men nu har foten satt stopp. Jag gjorde en mycket heroisk insats genom att släpa med mig alla kläder som ska till Myrorna. Så på trista listan finns nu inget kvar! Allt är gjort! Otroligt. Men håll i er, snart är det väl dags för en ny tristlista.

Ute ligger faktiskt snön kvar. Jag har längtat efter snö den här vintern. Inne på kontoret jobbar jag febrilt. Man vet aldrig hur länge man får jobba nämligen, i dessa virustider.

söndag, februari 22, 2009

Arbeta och beta av

Mamma var hemma här i Tanto när jag kom hem från Berghs, där jag haft introduktionsseminarium hela dagen för mina journalistik-studenter (jag håller i en distanskurs där). Hon ska ta hand om Tony i morgon när han har feberfri dag. Även Nadia stannar hemma och leker i snön här som faktiskt kommit.

Fick gå omkring i F:s stora skor för att det inte skulle göra fasansfullt ont i min lilltå. Det ser ut som ett stort skämt.

Nu har F lagt barnen och jag ska vila ögonen på tv:n. Ida och Mima var just här med lite möbler, de målar om i sin lägenhet och den ska visas snart.

I morgon: Arbeta. Ska bli skönt att beta av allt jag har.

lördag, februari 21, 2009

En olycka kommer sällan ensam...

När jag kom hem, hann jag vara hemma i en timme - sedan bröt jag tån. Jag skojar inte. Sprang ut från sovrummet mot köket, för att ta av den överkokta kaffekannan från spisen, slog i något under sängen (en brevhållare i metall, tack Tony), upptäckte efter en stund att vänster lilltå stack ut vänster, rakt ut på ett onaturligt sätt. Ringde min läkarkompis som sa att jag skulle dra ut den i samma riktning som den pekade, sedan försöka sätta tillbaka den på plats. F gjorde det, men det gjorde fortfarande ont i tån. Fast jag tror inte man får annat än smärtstillande på akuten så jag tar smärtan som en hel kvinna och går och jobbar i morgon med min fot. Förresten stack jag och köpte glass till sjuklingen Tony ändå, fast med cykel för jag kunde knappt gå. Fick ha F:s skor på mig.

Men springa, det blir det inget av med på ett tag. Hm.

Lunchtävling avgjord

On the road igen. Nu på väg hemåt från de värmländska skogarna. Det blev lunchproblem så Ida och jag tog en Max-hamburgare medan mamma och pappa åt korv på Bauhaus, någonstans utanför Västerås. Vinnare: Mamma och pappa. De hade - otroligt men sant - den godaste korven i världen på Bauhaus, nämligen sremska, juggekorv såklart. På Max fick vi stå i kö i evigheter och det var inte så jättestor skillnad i smak mot Burger King.

Tony är sjuk, stackarn. Nadia på kalas, men snart hemma igen. Och jag dårå - hemma inom en timme hoppas jag.

fredag, februari 20, 2009

Begravningen är över

Bastade med mamma och pappa och Ida i går, sedan kräftor, sedan sovning. Vaknade vid åtta och åt frukost, jobbade lite. Sedan bar det av - mot Karlskoga, i bil, med mamma, pappa, syster. Vi kollade in sommarstugan och så gick vi på begravningen av min morbror, som var mycket sorglig men också fin. Han dog så hastigt, var helt pigg och så bara gick kroppspulsådern sönder och han dog på 2 minuter. Så alla har varit ganska chockade.

Efter kapellet bar det av till Folkets hus, Terrassen, smörgåstårta. Sedan åkte vi till min kusin. Vi ska sova på hennes gård på landet, kom precis fram.

Etiketter:

torsdag, februari 19, 2009

Kladdkakedagen

Tony mådde inte bra i dag, fick vara hemma. Resultat: Stressigt som fasen. Jag stack med totalt galen Nadia till dagis, hon fick något slags mentalt sammanbrott som jag misstänker har med sexårsåldern att göra, "lilla tonåren", sedan växlade hon blixtsnabbt i humör och blev väldigt tillmötesgående. Vi hade trevligt hela vägen dit, hejdå utan problem, jag på jobbet i cirka en timme innan jag fick sticka hem och avlösa F i dörren. Tony verkade inte längre må dåligt alls utan var pigg som en mört, och helt fascinerad över att Bolibompa var på hela dagen för barn som är sjuka.

Vi åt lunch, jag jobbade så gott jag kunde, det gick helt okej, levererade serier och så vidare, bakade kladdkaka ihop med Tony som vi sedan fikade på, så kom F och Nadia och vi åt teriaki-lax med wokade grönsaker, Johanna Westmans recept från den fantastiska kokboken Första kokboken i världen, i stort sett allt är gott!

Nu har F lagt barnen och jag åker till Uppsala och i morgon med mamma, pappa och syster till Karlskoga. Begravning.

Etiketter: , ,

onsdag, februari 18, 2009

Tv-panik!!!

Ibland får jag för mig att de som hittar på tv-tablån försöker döda oss långsamt med tristess. Liksom kan jag få sitta och såsa lite framför tvn utan att tråkas ihjäl?? Snälla! /Er sista tittare

Seriestripperi

Nattrapport: Somnade före 22, vaknade vid 7. Helt ostörd sömn. Fantastiskt bra. Sedan upp och göra iordning barnen, som bara ville leka leka leka, gå med dem till dagis, till jobbet och ondgöra sig över det förfärliga vädret - det är iskallt men utan snö. Resultat: Allt är i sten, fast iskallt. Kylig trist grå asfalt som liksom slår emot en på ett ogästvänligt sätt. Torr kyla. Brrr!

Jobbar med seriemanus, det är jättekul, ibland svårt, ibland lätt, helt schizat.

Ska även hämta barn i dag då F är i Söderhamn och fixar företagsgrejs. Blir najs. Nu är jag så glad över barnen så. Fast träna, det går inte.

tisdag, februari 17, 2009

Lunch på Svea hovrätt i dag

Har sovit så konstigt på sistone. I morse vaknade jag jättetidigt och kunde inte somna om. I förrgår natt vred jag mig och höll på. Ska bli intressant att se vad det blir för sovande i natt.

Nu är dagarna på ViLÄSER över och jag ska koncentrera mig på serier och en stor artikel, som jag måste skynda skynda med. Därefter följer två artiklar som jag också måste skynda skynda med. Därefter - en stor tidning som jag måste skynda med. Efter det sommarlov. Sen kommer väl nåt mer att skynda med. Puh.

Det finns inte så mycket att berätta, utom att barnen är hemma igen. De var ganska stasade, som de kan vara när de varit borta. Tror det är något slags irritation riktad mot oss föräldrar. Typ "var har ni varit" fast de vet var vi varit, och själva valde att stanna längre (vem påstår att barns beteende är fylld av logik). F hade i alla fall gjort god hemmagjord pyttipanna. Nu kanske jag måste gå och lägga mig, det vill säga om jag somnar då alltså.

Mycket jurister på Riddarholmen förresten. Åt lunch på Svea Hovrätt, där kryllade det av kostymer. Vi journalister pratade panikångest och självmord.

måndag, februari 16, 2009

De ville inte komma hem

Barnen ville inte komma hem i dag! Snyft. De ville stanna i Uppsala, nu tillsammans hos mormor och morfar. Det är faktiskt helt strange. Jag snubblade hemåt vid 18-tiden, gick till grannen på måndagmiddag utan barn, sen hem där F lagade thaisoppa. Vi åt i lugn och ro och kunde prata om allt möjligt. Nu kan jag göra vad som helst. Men det känns mest lite tomt.

På Vi igen, saknar barnen

Nu är jag på Riddarholmen igen. Den här helgen har varit lång, utan barnen, till och med i morse inga barn. Mamma kommer med dem under dagen. Jag fattar helt ärligt inte vad jag gjorde med min tid förr. Måste bara ha såsat runt.

Åt i alla fall brunch på Kvarnen igen, med Martin o F. Det var gott men det är alldeles för mycket folk där. Blev så mätt att jag bara åt några räkor på kvällen. Sov oroligt. Men det löser sig. Allt löser sig.

lördag, februari 14, 2009

Barnfritt men inte i huvudet

Vad gulligt Hillevi skriver om mig här! Nya mama alltså, med Läckberg på omslaget.

Nu börjar en barnfri lördag. Men jag ska nog höra lite hur det är med barnen i alla fall.

fredag, februari 13, 2009

Ödets ironi

Är det inte ironiskt att av mina två största idoler på 80-talet, Thåström och Whitney Houston (ja lite schizat jag vet), är det ändå den senare som är den absolut sämsta tonårsförebilden, så här med facit i hand? Ödets ironi. Präktotjejen blev knarkarn, knarkarn blev helyllefarsa. Eller nåt.

Nu har jag hittat på igen

Kom precis tillbaka från grannen. Har ägnat dagen åt att hitta på igen. Det är väldigt skojigt! Tivoli... snart kan ni teckna en prenumeration, och vid påskatider kommer första numret, då får ni se vad det är vi gör egentligen.

Nu ska jag göra mig i ordning för kvällens festligheter. F åkte med barnen till Uppsala och de ska delas upp på farmor/mormor för sin egen skull mest. De ledsnar på att vara med varandra jämt. I dag hade Nadia klistrat upp prinsessor på sin säng. Tio minuter senare hittade hon dem sönderrivna på golvet. När jag sa till Tony blundade han bara, ni vet strutsen med huvudet i sanden-stilen. Måste komma ihåg att jag lovade Nadia nya klistermärken.

Relation i vattumannens tecken

Jo jag var på Tidningen Vi i går. Det ni! Det var annorlunda, men mycket roligt. Jag fick chefen att skratta genom min redigering, sånt värmer alltid ett journalisthjärta. Hem kom jag vid 18, då fick jag blodpudding vilket jag hatar, men med stekt äpple till vilket jag gillar. Jag fick äran att lägga barnen efter att de sett färdigt på Toy Stories 2 (ja Tony uttalar titeln perfekt) och så var det konstant övertalning för att få Nadia att somna. Tony däckade kvart i åtta, Nadia vid nio. Kollade på diverse saker på tv. Blir lite konfunderad av program som "Lyxfällan". Varför är vuxna svenskar som barn? Liksom ta en halv miljon i sms-lån?! Jag förstår inte. Och jag är INTE någon uppstyrd människa när det gäller ekonomi. Sov, upp vid 7, gjorde en intervju kl 8 medan barnen rev lägenheten utanför ihop med F, nu fortsätter det idoga jobbandet. Barnen åker till Uppsala. Barnfri helg. F och jag har varit ihop i 18 år. Vi hade förut alla hjärtans dag som dag då vi blev ihop eftersom vi inte vet datumet, någon gång mellan januari och mars. Men så blev alla hjärtans dag så outhärdligt. Så vi får väl anse hela februari som vårt datum. Aquarious.

torsdag, februari 12, 2009

Ryska piroger, ny uppdragsgivare

Jag hoppar in på en annan tidning just nu. Mer om det senare. Hur som helst är det alltid bra att se andra världar.

I går hämtade jag barnen och lagade mat till dem. Det var fullt ös med disco. Telefonen ringde och jag hörde inte ett smack. Det var någon uppdragsgivare. Lyckades be dem ringa igen fredag efter många missförstånd. Sen kom F och vi åt de ryska pirogerna med bönsallad. Han la barnen medan jag försökte se alla Top Model-avsnitten på raken men det gick inte F med på. Jag var sjukt trött la mig 22.30, barnen somnade 21, tur att jag la mig i tid eftersom Tony drömde mardröm och grinade vid midnatt samt kom in vid 5-tiden och tjafsade runt och dessutom vaknade och gick upp kl 6.30 på morgonen. Fast då sjöng han några sånger så det var rättså mysigt. Gick med dem till dagis och så till jobbet.

onsdag, februari 11, 2009

Familjen förr och nu



En bild är tagen för tre år sen. Den andra togs för två-tre veckor sen. Vi har förändrats en del. Kanske Tony allra mest. Fotograf: Fantastiska Annarut. (På den senare bilden fick barnen välja själva - det finaste de hade. Tony valde sin falska guld-adidas, från Turkiet. Nadia sin julklänning, som hon för övrigt har varenda dag på dagis än i dag.)

Etiketter:

Februarijogg är inte lockande

Det funkar inte. Joggingschemat. Skulle sprungit i går, 44 minuter. Men när liksom? När ska jag jobba i så fall? Och vädret, det är så fruktansvärt o-joggingaktigt så ni fattar inte. Man blir extremt osugen, det är noll grader, lite fånig fjunsnö, massa is, konstigt fläckvis grusat, mörkt från kl 17, jag är ensam med barnen alternativt måste gå till dagis med dem på morgonen och allt bara skiter sig, skiter sig, skiter sig.

Jag tror jag ska dra ner ambitionerna, jogga 2 gånger i veckan fram tills mars, kombinerat med yoga. Men i mars - då jävlar i min låda.

tisdag, februari 10, 2009

En busslast jobb

Jävlar vad jag fick mycket att göra plötsligt! Men det är kul. Har varit så totally ineffektiv på sistone och det leder inte någon vart det heller. Framför allt ger det inga direkt inkomster.

måndag, februari 09, 2009

Tivoli - it's me! (delvis)


Redan i dag kan ni få veta vad "berg- och dalbanefolket" egentligen handlar om: jag har nämligen varit med och skrivit manus till den här fantastiska nya produkten! Jo alltså jag och en person till har hittat på vad de här figurerna ska göra. Själva handlingen. Så fort ni ser den här fina serietidningen i tidningshyllan, ska ni alltså kasta er över den och köpa!

Man får ringa själv

En unik morgon. Ingen skrek när vi klädde på oss och gick! Har inte hänt på jag vet inte hur länge.

Annars börjar jobbstressen göra sig hörd här. Vet inte hur jag ska få ihop allt jag måste göra. Det är fyra saker allt som allt, å ena sidan sjöfolk, å andra sidan sängfolk, å tredje sidan krigsfolk, å fjärde sidan berg- och dalbanefolk. Eftersom jag inte kan avslöja i förväg vad jag skriver om så ger jag er bara små ledtrådar. Hehehe.

Nej, ingen ringde och ville ta ett glas vin i går. Men det kom ett barn på besök, på förmiddagen. Han sa dock inte ett ord till mig.

söndag, februari 08, 2009

Alla som vill ta ett glas vin, ring!

Söndag - hetsdag, och ändå har vi inte städat. Vaknade vid 9, upp och åt frukost och så gick jag ut och sprang. Hemma, fick dra fort som bara den till Filmstaden i Sickla eftersom jag köpt biljetter till Bolt, 11.30, vi lämnade Tanto 11.24 ungefär. Men vi hann, fick även popcorn! F storhandlade under tiden, sedan lite hamburgare sedan fick vi skjuts till Tonys dagiskompis V:s kalas i Aspudden. Kom just därifrån, fick åka t-bana plus buss och gå med frusen kille (han hade bara jeans och ramlade i en vattenpöl dessutom). F gör pizzor. Soft kväll I guess. Hade hoppats på en bira med E men det funkade inte.

lördag, februari 07, 2009

I min bokhylla






Jag har ju blivit utmanad av Masarin-mamman (och Grannfrun) att räkna vilka författare som finns mest av hemma hos mig. Nu har jag räknat!

Vinnare är: Martha Sandwall-Bergström, hela 12 böcker, hela serien om Kulla-Gulla men även en bok om "Majken Stolt, född Oskarsson", som är grym. Gillade Martha mycket i typ 9-11-årsåldern. Framför allt kanske Majken-böckerna, måste läsa om och se om jag fortfarande gillar.

Sedan kom Sourze.politik, hade 10 ex, inte konstigt eftersom det är min bok, hehe.

Därefter Camilla Läckberg, har alla hennes 7 böcker på grund av jobbet. Hon delar platsen med J K Rowling, jag har alla Potter.

5 stycken Dostojevski hade jag, lika många Klas Östergren och lika många Maria Gripe.

4 böcker har jag av Jean M Auel, grottbjörnen ni vet. Har även 4 Agatha Christie samt 4 Katarina Wennstam, är väl feminismen kan tro.

3 böcker av kompisar, Jennie Dielemans och Belinda Olsson. (Hade bara 2 av dig, Moa Herngren, å andra sidan är det en och samma bok. Har en av Tinni, Rent hus, men hoppas snart på mer!)

3 Alvtegen hittade jag, lika många av min största idol Selma Lagerlöf, 3 Philip Pullman också, även 3 Oates, men har inte läst mer än en om ens det. Hade även 3 Virgina Woolf, dem har jag läst. 3 Martina Haag. 3 Ulf Lundell.

Av magnater som Strindberg hade jag bara 2 böcker, lika många Åsa Larsson och Jens Lapidus, Kajsa Ingemarsson och Nina Björk. Med flera.

Ja, så förstås serien om "Lilla huset på prärien", Laura Ingalls Wilder, min barndoms största idol, där har jag varenda bok, kanske också 12, ska räkna sen.

Barnen ska inte hänga jämt

Det blev joggning i går i alla fall, därefter hemgång, sprang som värsta tönten på gatorna med en ryggsäck med vattenpåse i. Dont even ask, prylhysterin har tagit över totalt. Jag måste springa på gatorna eftersom övriga Stockholm är totalt mörklagt och dessutom ishalt, på gatorna finns grus nästan överallt. Det kommer bli som en dröm när våren kommer och det inte är mörkt och halt hela tiden.

F la barnen och jobbade hela kvällen, själv kollade jag på Gustaf Skarsgård i Skavlan (ja det var han och zoologen som stack ut), han gjorde en feministisk insats genom att erkänna att han var "den andra mannen", vilken jävla idioti att tro att endast män är otrogna! Är norrmän lite efter ändå? La mig tidigt och upptäckte en liten ljusning i Peter Englunds bok till sist. Kanske finns något spännande däri.

I dag började festligt med tvättning igen. Hatar att tvätta numera. Så kom Nadias dagiskompis över, som lånar gästlägenheten våningen under vår. Men sen blir det brunch med endast ett barn. De behöver separeras.

fredag, februari 06, 2009

Arga anorektikter

Sitter på tåget, på väg till Västerås. Det är vitt därute. Men inte på riktigt. Detta smälter bort innan jag far tillbaka vid 14-tiden. Ska intervjua en person. Intervjun kommer att bli jobbig. Mer om det sen.

Det gick åt helvete med joggandet i går igen. Jag blir så förbannat trött. Hur svårt ska det vara? Nu återstår bara att jogga tidig morgon, allt annat är tamigfan omöjligt.

Annars försöker jag läsa Peter Englunds bok "Stridens skönhet och sorg". Väldigt trögt går det. Massor av personer man ska följa, jag kan inte skilja dem åt. Men det kanske löser sig, bara man läser på. Hämtade barnen hos Nadias bästis A i går, vi tog taxi igen för att slippa utflippning. Men jag flippade i alla fall, var så hungrig, åt rester vid åtta när jag nattat dem. De sov 21. F kom strax därefter med godis.

Tänker lite på att vara anorektisk och mamma. Hur jävla arg är man inte då? Jag klarar inte ens att middagen är en timme försenad.

Etiketter: , ,

torsdag, februari 05, 2009

Fixade. Blev bitter. Könsrollsbitter

Han är väl inte så mystisk, Håkan Hellström, som det kan verka. Han har inte skjutit en hund när han var 12, det är snott från en engelsk låttext, ett litet kreddigt band som jag inte minns namnet på. "I shot a dog when I was 12". Jag orkar inte länka men det var en intervju med Håkan i DN där man drog stort det där. Leta ni.

Mycket bra är snott, så är det. Blir väl på sätt och vis inte sämre för det, jag är inte moralisk i det avseendet.

Annars har jag betat av två vedervärdigt trista saker i dag. Lämnade kvitton i sterila Hammarby Sjöstad, samt lämnade in jacka på lagning. Det kommer att kosta 300 spänn, som ett skämt. Kunde givetvis ha köpt ny jacka i stället. Så dumt.

Nu börjar jag tänka att F ska fixa virusprogram och att han borde göra något åt den där lampskiten som inte har blivit gjort på åratal. Ja jag blir sakta fix-bitter. Det är för att jag verkligen, verkligen hatar att fixa sånt här skit.

Fixarn sätter fart

Var i Uppsala i går, efter jobbet, åkte med syster. Hälsade på mamma och pappa, åt lax och prosciutto och snackade lite om allt möjligt. Så tog vi tåget hem igen. F var vaken när jag kom hem, barnen hade lagt sig 20.30 igen! Vi sov, Nadia kom in i natt igen - är så fantastiskt trött på detta fick värsta vredesutbrottet - och så upp vid halvåtta och nu är det fullt ös! Här ska fixas saker! Många saker!

onsdag, februari 04, 2009

Äntligen tidig läggning

Hungrig sitter jag och försöker komma igång med jobbandet. Så mycket att göra, så lite tid. Det är det där fixet som gnager i huvudet. Linser att hämta vid Söderhallarna, virusprogram att inhandla, allt ligger åt olika håll, det tar minst 20 minuter bara att komma fram... fan vad jag gnäller. Vad hände med "just do it"?

I går kväll hade jag och barnen en lugn, skön kväll. När vi kom hem, satte jag INTE på datorn utan hängde lite med ungarna i deras rum. Så strax efter fem stoppade jag en massa rester i mikron och vi åt dem, hur soft som helst, så hade vi tjugo minuter kvar till Bolibompa som ägnades åt barnstund (skrev text till Nadias saga, och kollade samtidigt på Tonys "film" - han agerade och förklarade samtidigt, det var något slags rymdäventyr som innefattade bilar, ganska oklar handling), så satt vi tillsammans kollade boli och så var de helt möra av trötthet och jag var snabb där - i säng! Tony somnade i stort sett omedelbart efter saga 1, Nadia en timme senare. Båda sov alltså kl 20.30! Rekord. Jag la mig också tidigt. Det var bra för sen blev det haveri-natt som vanligt, Nadia kom in 2 på natten och hade panik över nån mardröm, F kom hem ungefär samtidigt, alla skulle somna om men jag kunde inte, fick gå upp och äta knäckebröd för magen knorrade, ååå vad irriterande! I morse bytte F plötsligt för han orkade inte ta barnen till dagis, så jag fick sticka iväg med dem. I kväll åker jag och syrran till mamma och pappa, äter middag och pratar om Karlskoga. Ja vi är därifrån lite grann.

tisdag, februari 03, 2009

Seinfeld är bara för bra

Om ni undrar varför jag i träningsschemat upprepar vecka 3 av 20 igen så är det för att jag är missnöjd med min prestation förra veckan och bestraffar mig själv genom att göra om veckan igen. Joggade bara 2 gånger i stället för 3 nämligen.

I går var det måndagmiddag hemma hos oss, F stod i desperation och försökte få ordning på sin bosniska spenatpaj och barnen bara skrek rätt ut av hunger och klockan var 17.30. Som en superhjälte kom jag in och gjorde makaroner med frysta (sedan tinade och stekta) köttbullar så barnen fick äta. Sedan kollade de på Boli medan vi vuxna njöt av god bosnisk spenatpaj. "Tack Bosnien!" som F uttryckte det hela efteråt. Grannarna gick igen vid halv åtta och då la F barnen och jag spotifyade lite, återupptäcker Thåström och Whitney Houston och West side story och lite annat smått och gott, sedan tv (jag säger bara Seinfeld är genialt - den där lilla pausen som Jerry gör när George säger "alla gäng har en loser, någon som de andra retar, som vi har det med Elaine" och det är alltså då Jerry gör den där lilla pausen), sedan sova, sedan vakna 6 för Nadia grät över nåt helt obegripligt och så upp strax före åtta och äta och F stack med barnen och jag joggade och jag drog och skrev på kafé dit Karin och Sara kom, najs lunch, lite snack, nu jobbet. F ute i kväll så jag är ensam med barnarejset. Nema problema. Säger jag nu.

måndag, februari 02, 2009

Vårt arv från 70-talet


Den här hördes ofta i mitt hem jag var liten. Jag gillade den väldigt mycket. Min vaggsång kan man säga. Jag vaggades av 70-talet, flummet, framtidstron och den obändiga nyfikenheten. Mycket var förljuget, mycket var bra. Kolla in Lukas Moodyssons Tillsammans får ni se själva.

Jag har en teori som gäller just Tillsammans, vet inte om ni fattar vad jag menar, men det är som att vi fortfarande lever i efterdyningarna av 70-talet i Sverige. Det fanns som ett eget kallt krig här nämligen, och det stod mellan flummarna, de som huserade i kollektiven och käkade linssoppor och drog omkring med bar underkropp. Och på andra sidan gatan - grannarna som gluttade bakom gardinerna och suckade och förskräckte sig. Men deras barn stod bakom deras ryggar och kikade. De såg bara det härliga i kollektivet där borta. Medan barnen som verkligen var i kollektivet, de tyckte inte att allt var så jävla härligt.

Sedan gick barnen till de städade familjerna med i Ung vänster och blev rent fascistoida med sina dogmer och sitt glorifierande av kollektivet. Medan flummarnas ungar blev sossar eller folkpartister och framför allt försökte hålla alla vägar öppna. Men många har ändå en viss nyfikenhet kvar, och en tro på mänsklighetens godhet. Förutom ungarna som förlorade sig i all osäkerhet som följer i en tillvaro utan regler, som givetvis innehåller tusentals regler ändå - bara outtalade.

Att få ett eget rum

Dagens läxa: Ta aldrig ut något ur väskan. Sitter här utan mp3 och måste lyssna på en massa ungar och gitarrspelande och skit. Fan också. Behöver skriva i lugn och ro. Men det gick åt skogen med den saken. Ska inte ge mig. Aldrig aldrig ge sig. Jag föddes till kvinna och ingen vill ge mig ett eget rum. Men jag tänker fortsätta drömma.

söndag, februari 01, 2009

Vansinnig tristess

Ofattbart jobbiga trista saker att göra:
- Laga en dragkedja i en jacka (kommer aldrig att minnas detta)
- Fixa körkortsuppdatering (klarabergsviadukten 80, öppet 8-16)
- Fixa virusprogram till datorn
- Eventuellt åka till Ikea - igen!! Bara för två saker, en matta och ett tyg.
- Lämna barnkläder till stadsmissionen
- Försöka lösa det där med trycket i duschen

Ja det är andra saker men dem har jag glömt och förträngt. Det känns som de trista grejerna aldrig tar slut. Fast man betar ju av. I veckan körde vi Ikea, vaccinering och nåt annat... minns ej.

Vad jag har så svårt att acceptera är att det ens finns såna här saker att fixa, jag står liksom inte ut med det. Jag kan städa, jag kan diska, jag kan tvätta, jag kan jobba hyperintensivt och hetsa till dagis och ha några nätter som är struliga och jag kan ha stress för att få ihop livet. Men jag kan inte hålla på och ägna mig åt sånt här skitfix. Har så jävla extremt lite tid, SÄRSKILT UNDER DE TIMMAR SOM AFFÄRER HAR ÖPPET, att det verkligen sabbar mina dagar. Tänk om jag kunde fixa saker nu, till exempel. Eller på väg till jobbet. Nej då är allt stängt.

I dag var vi på promenad, sedan åkte farmor hem, sedan kom H och lekte, men hon ville inte stanna länge, i stället hängde Tony med henne hem till henne, Nadia var hos sin moster och - ta da! Vi fick några lugna timmar som ägnades en del åt extramaterialet på Wall-e. Varför gör Pixar så fruktansvärt bra filmer nu för tiden? Det var det vi försökte förstå.
eXTReMe Tracker