torsdag, januari 31, 2008

7 sanningar om mig

Jo men höll ju på att glömma. Sju sanningar om mig själv, efter utmaning från masarinmamman:

1. Jag tycker själv att jag är ganska smal. Fast jag uppenbarligen inte är det, det syns tex på bilder av mig eller på att jeans från förr nu fastnar vid knäna ungefär. Det hela är mycket märkligt. Fast samtidigt gillar jag känslan. Jag låter den finnas där, även om den är falsk.

2. Jag läser jättelångsamt. Det är faktiskt ett handikapp i mitt jobb. Visserligen minns jag det jag läser relativt bra, men i alla fall. Sitta och sega med en liten artikel i 20 minuter, det går bara inte. Detta betyder alltså att alla de morgontidningar som passerar mitt hem varje morgon knappt blir lästa alls.

3. Jag är på ett sätt lat, på ett sätt superenergisk. Jag får inte ihop det själv riktigt. Men jag gillar liksom att slappa och jag kan dra mig för att göra jobbiga grejer. Samtidigt kan jag få massor av grejer gjorda på kort tid, jag är ställan stilla särskilt länge, jag GÖR alltid någonting.

4. Jag tror att jag är supersocial men det är jag inte. Eller så har jag bara förändrats med åldern. Jag gillar att vara bara med mig själv. Jag tycker att jag själv är ett väldigt bra, spännande och intressant sällskap. Jag har egen underhållning, och den består av min egen hjärna. Det pågår olika filmer jämt i mitt huvud. Redan på mellanstadiet sa min lärare alltid på kvartssamtalen: "Ana, hon drömmer. Och drömmer rimmar på glömmer". Varenda gång, två gånger per år, i tre år, sa han det där. Ana dagdrömmarn. Det är jag det. Men jag använder mig faktiskt av mitt dagdrömmer i, i jobbet och så.

5. Jag har en hemlig (not any more) dröm att bli en av manusförfattarna till en lika bra sitcom som till exempel "Vänner" eller "Seinfeldt". Jag är ändå ödmjuk nog att inse att jag inte ensam skulle kunna göra ett så genialiskt manus, men jag skulle kunna vara en av kanske tjugo roliga, vitsiga, korkade eller lagom begåvade manusförfattare.

6. Jag blir ofta avundsjuk om F verkar ha kul, tex på jobbet eller när han går ut. Men jag har faktiskt lärt mig deala med det. Det finns bara ett knep, och det knepet är, spärra upp öronen gott folk för detta är Ana Udovics livsvisdom (och jag och F har varit ihop sedan 1991): ATT HA ÄNNU ROLIGARE SJÄLV. Orsaken till att man blir sur och ogin är egentligen inte för att sambon har roligt. Utan förstås för att man själv har tråkigt. Därför gäller det att skärpa sig och have some fun. Det hjälper varenda gång.

7. Jag är fullständigt besatt av mina barn. Och har svårt att tänka mig en passion som kan slå den kärleken som jag känner för dem. Jag diskuterade detta med några vänner och då var det några som trodde att herregud om det kom någon snubbe och bara var larger than life så skulle de kanske svepas iväg trots att det innebar att de skulle lämna barnen under perioder. Jag tror inte att detta kan hända mig. Men jag ska verkligen ta i trä här. Jag älskar verkligen min familj, även F förstås.

Det var bara sushin och jag


Jag använder ju denna blogg för att skriva vad jag sysslar med. Mest alltså för att minnas sedan när jag blir gammal. Det är därför det är så mycket ointressant info här.

Och här kommer dagens tristess:
I går gick jag till optikern, kollade ögonen. Det är något märkligt med det där att de lyser in i ögonen. Det borde vara obehagligt men är ganska behagligt. Sedan valsade jag runt några varv i Söderhallarna och blev som vanligt skinnad eftersom allting kostar ungefär femtio gånger så mycket som på Hötorgshallen trots att det är mycket mer sterilt och trist.

Och nu gör jag en minnesanteckning för framtiden: Ana Udovic, få aldrig mer för dig att Indiska har något för dig! Det är bara slöseri med tid att gå in där. Allting på Indiska är bara nästan din smak. Och dessutom illasittande.

Sedan drog jag hemåt och raka vägen till grannen. Onsdagmiddag, tre familjer som kör var tredje gång. Därefter hem, F åkte och storhandlade på Willys med grannen medan jag la barnen. Tony hade tokspel igen. Jag ignorerade honom och läste saga för Nadia med jättehög röst för att överrösta skriken från honom. Till sist slutade han och då sa jag att jag älskade honom och att jag älskade Nadia och så sov de så gott inom 10 minuter.

Familjen vaknade efter 7! Rekord! Jag åt frulle och stack till jobbet, yogade, jobbade, åt sushi för mig själv (underbart), nu ska jag köra slutspurt innan det är dags för dagishämtning. F kommer hem sent för han håller en kurs i kreativitet. Ska inte skriva något vitsigt angående detta även om jag vilar på hanen. Hehe.

onsdag, januari 30, 2008

Kärringkläder nej tack

Måste bara prata lite mode. Dagens mode - det är liksom lite för mycket kärring för min smak. Jag menar små chanel-täckjackepuffiga, midjekorta jackor och knut eller svinrygg på huvudet... eller den där bondromantiken, Odd Molly-helvetet, som Belinda skriver så bra om i sin betalkrönika på Aftonbladet i dag. Det funkar inte för mig. Jag har liksom inte kärringen i mig ännu. Jag är fortfarande rockenroll med en tvist av färgglad töntighet. Men inte fan orkar jag gå i affärer för det. Så min garderob består fortfarande mest av felköp från nätet, jo, förstås kompletterade av asfina Matilda Wendelboe-saker.

Men små cardigans och sånt... nej för fan. Det går inte. Dagens outfit: Fornarinajeans, lätt utsvängda, plast-(läderliknande)-jacka från American Apparel, kroatiskt underklädeslinne (extremt coolt) och så gympadojor, eftersom jag fick för mig att det var varmt i dag. I stället var det kallt och regnigt och riktigt jävligt. Men jag bryr mig inte för jag har varit i Thailand, trala.

Etiketter:

Sjörövarsagor hjälper mot gnäll

I dag gick Tony upp halv sex, jag med. Nadia kom vid 6. Vi åt frukost. Sedan fick de se Hitta Nemo. Sedan GICK vi till dagis, nya grejen. Tony skrek och bråkade och ville att jag skulle bära honom, för att ge moteld berättade jag en snurrig saga. Den handlade om prinsessan Glittra och Sjörövar-Fabbe, som snott en skattkarta av Sjörövar-Jenny som låg bakis och toksov i en dekadent sjörövarstad (det där med bakis gick jag inte in på så noga), och så stack de iväg med ett skepp som Fabbe fick låna av en kompis. En mås fick hjälpa dem hitta ön, men när de kom fram till krysset där skatten grävts ner, var det bara ett hål kvar. Så visade det sig att öns apor hade snott skattkistan och baxat upp den i sin höghuskoja i ett träd. Dit fick Glittra och Fabbe hänga med, men de fick inte lägga vantarna på guldet. Glittra som är en girig typ låg sömnlös i kojan på natten för att komma på något sätt att kringgå detta... fortsättning följer i morgon när vi ska promenera hem från dagis.

Jag ska snart skriva 7 sanningar om mig själv. Men nu har jag mejlat och grejat och förberett för ett jobb jag ska göra. Så det finns inga smitvägar - måste börja skriva artikel.

tisdag, januari 29, 2008

Lite härliga pics









Ja, man kanske skulle vara lite trevlig också även om det är svårt för en gravt sömnberoende person som undertecknad. Jag lägger in lite av våra semesterbilder. Det ser ganska härligt ut eller hur... hehe. Nu blir ni avunsjuka va! Men för fasen, dagisfröknarna har råd att åka till Thailand. Då har ni också det.

Etiketter: ,

Tankar kring avundsjuka

Nej men det är ju bara att gå och lägga sig helt enkelt, vid 21-tiden ungefär. Det gjorde jag i går. Är inte lika dimmig i dag som i går heller. Men helt borta är inte jetlaggen.

Avundsjuka är verkligen ett utmärkande drag för svenskar. Med det inte sagt att det finns i Thailand också och Italien och lite varstans. Skillnaden är bara att här SER jag den eftersom jag kan den här kulturen. Folk är ibland avundsjuka på mig, ibland på F, ibland på jag vet inte vad. Och jag verkligen hatar det. Det finns inget här att se, det finns inget att hänga upp sig på. Vi är precis lika jävla usla och misslyckade som alla andra. Schas iväg bara. Sluta fixera er. Get a life. Vi har alla möjlighet nämligen, att påverka vårt eget liv. Är du missnöjd - gör något för i helvete. Ingen annan kan fixa det åt dig. Du måste själv. Seså, börja nu.

måndag, januari 28, 2008

Trött som fan

Det är jävligt synd om mig i dag kan jag säga. Kom hem från Karins trevliga middag kl 23. Somnade omedelbart. Kl 1.48 vaknade jag av att Tony brölade. Gick in och gav honom lite bokar. Han blev lugn. La mig. Han brölade igen. Han ville att Nadia skulle komma tillbaka till deras rum. Gick in och sa: Nadia kommer. Hämtade Nadia - som trots stängd dörr kommit till oss - och la henne i hennes säng. Hörde hur Tony småpratade och höll på. Det blev tyst. Kl 4 kom Nadia in. Pigg. Hon och Tony härjade ett tag. Till sist satte jag på Hitta Nemo. F gick då upp och höll igång med datorn, i vårt rum. Somnade till sist. Vaknade halv sju av att Hitta Nemo var slut. Nadia tjöt av trötthet. Jag irriterad. Till sist gick jag upp gjorde frukost vi gick till dagis inga problem att lämna dem gick till jobbet sitter och försöker få ihop ett och annat är så trött att jag kan döööö. Måste försöka sova lite tror jag. Är liksom inte en människa riktigt.

söndag, januari 27, 2008

Jag är tillbaka (v 3 av 12)


Hej alla, nu är jag hemma igen. Efter en totalt infernalisk hemresa kan jag lova er. Infernalisk. 11 timmar på ett flygplan med mat som mer kändes som kroppsliga föroreningar. Att flyga är inte på något vis lyxigt. F tror inte ens att det är lyxigt i första klass. Jag är böjd att hålla med. Trångt och på nåder. De visade fyra filmer. Tre av dem totalt värdelösa.

Men nu ska jag inte negga utan också komma med positiva nyheter. För det första: MIN BARNBOK ÄR FÄRDIG. Den existerar, nu även i verkligheten. Den finns. Min barnbok heter "Vem är tjuven, Mirjana?" och den ges ut av Olika Förlag. Den ska snart gå att köpa på bokaffärer men även vissa vanliga affärer. De hänger på ett vitt träd, böcker i mjukpack som pixieböckerna, fast lite större format.

Den andra nyheten är att mitt gigantprojekt till artikel, det som fuckade upp hela jul och nyår, nu finns publicerat, i Fokus från förra veckan samt här. En artikel om barnuppfostran och dagens föräldrar, vi som har så fruktansvärt mycket ångest över att göra fel. Traumatisera kidsen. Samtidigt som själva ångesten i sig ju är ett trauma. För barnen ser den och tror att de måste vara lika perfektionistiska själva. För hundrade gången: Barnen gör inte som vi säger. De gör som vi gör. Säg det till dig själv.

Om resan: Vi kom till paradiset. Efter en åtta timmars försenad flight, då vi bland annat slussades till ett hotell i 1 timme, kom vi iväg, åkte 2 på natten. Barnen sov gudskelov mest. Sedan när vi var framme var det natt i Thailand och vi bodde i ett termitrum där jag fick kraftig ångest och Nadia kunde inte sova igen utan låg och vred sig. Men till sist fick vi ta en liten träbåt över havet till vår ö - Koh Hai eller Koh Ngai. Vi bodde på Coco Cottage. Väldigt fräscht och fina små stugor. Bilder kommer senare. När vi såg ut över det glittrande turkosa vattnet och den vita sanden tänkte vi att vi hade kommit till paradiset. Den känslan höll i sig alla de 11 dagar vi var kvar där. Tony trotsskrek första natten. Därefter inget mer, annars sov de tillsammans hela nätterna från åtta på natten till sju på morgonen, inneslutna i sitt myggnät. Jag hade ganska kraftig orm- och spindelskräck första tiden, kanske för att jag läste sista Harry Potter-boken om JÄTTEormar, men det blev bättre sedan. Dödade en kackerlacka som skrek som en bebis.

Sedan åkte vi till Phuket de sista två dagarna, bodde på ett superfint hotell som hette Metropole och hade en pool på taket. Frukosten var fantastisk. De stekte omeletter på beställning. Alla helt besatta av blondinen Tony. Annars var Phuket en väldigt sorglig stad. F kunde inte gå ut ensam på kvällen för alla bara skrek att han måste köpa tjejer. Stankerna från brunnarna med tvivelaktigt vatten i gatan var fruktansvärda. Man såg in i fönstret till restaurangköken och tappade all aptit. Kackerlackor och skabbiga hundar. Smuts, smuts, smuts... Vidrig mat. Men fina tuk-tuks. Vi tog dem till sist eftersom man knappt kunde gå på gatan på grund av värme och stank.

Har fått en utmaning av masarinmamman. Sju sanningar om mig själv! Ska verkligen fundera. Återkommer i ärendet.

ps. Jag joggade längs stranden ett par gånger, körde hela yogapass samt hoppade hopprep och simmadei pool i Phuket. Alltså vecka 2 och 3 klara.

fredag, januari 11, 2008

Bloggen har semester

Nu tar den här bloggen semester i ett par veckor. Vi ses igen. Om jag återvänder vill säga... Jag är lite av en resfeber-freak och tror typ att allt kan hända när jag åker på semester.

I dag blev det morgonjogg, samt packning hela dagen. Nu har barnen kommit från dagis och de ska äta köttbullar innan syrran skjutsar oss till Arlanda. Jag har verkligen packat i sista minuten den här gången. Och jag är inte färdig ännu.

Hasta luego.

torsdag, januari 10, 2008

Snart på pannkakskalas (v 1 av 12)


Trotsy - nej oj jag menar Tony - skrek inte i går. F har kommit på knepet: Att ge dem extremt mycket uppmärksamhet innan de lägger sig. Läsa sagor lääänge osv. Medan han la dem knatade jag gata upp och gata ner för att fixa första hjälpen-apotek till Thailand. Det gick på sju fuckin hundra spänn, alla koltabletter, alkogel, myggstift, solkräm unt so veiter. Därefter köpte jag många paket digestive-kex och annat, men måste nog faktiskt köpa mer matgrejer, för i dag var jag på Fokusredaktionen och där berättade en person som varit på Koh Hai att det inte finns tillstymmelse till butik på ön.

I dag har jag tränat, morgongympa med vikter. Ihop med yogan blir det två gånger denna vecka. Jag tror att räkningen måste börja om från noll efter haveriet vid jul. Alltså: Vecka 1 av 12 klar (förutsatt att jag tränar i morgon innan avgång).

Sedan begav jag mig till kontoret, klistrade sista kvittona, så vidare till Hötorget, åt lunch med K, gooott kaffe på Piccolino, K berättade att hon och hennes make brukade gå dit varje fredag för glas vin. Låter underbart. Hur som helst, sedan blev det Fokus där jag skrev lite bildtexter (mitt gigantjobb kommer finnas i tidningen Fokus från och med fredag den 18 januari, nummer 3 08, kolla pressbyrån och sådana ställen). Därefter till revisor, dumpade kvitton med mera, sedan till bibblan, böcker återlämnade, sedan med 59:an till lokalen. F vill att jag köper dubbla hörlurar, kanske gör jag det före dagis. I kväll skulle Ida och Mima bjuda på pannkakskalas. Mima kan Pippi Långstrump-tricket: att vända pannkakor i luften. Blir grejt.

onsdag, januari 09, 2008

Helt utan stress är man ju aldrig

Undantaget förstås RESFEBERN. Har just mejlat anhöriga om vilket bolag som har min livförsäkring om planet störtar eller tsunamin tar oss. Okej, lite överdrivet, men i alla fall. Bolaget heter Fora.

Soldater i trotskriget

Trotsstatus: Tony skrek en timme igen, ändå somnade han inte förrän kvart över tio.

Föräldrastatus: Vi håller fast vid vår plan. Att sitta utanför dörren och lugnt säga "godnatt" och lägga tillbaka honom i sängen tills han somnar. Varje kväll, i två timmar om vi så måste. Trotsåldern - jag vet att fiiina människor inte vill använda det epitetet men i alla fall - är en utvecklingsfas när barnet frågar efter stabilitet och fasthet. Vi svarar, som ståndaktiga föräldrasoldater i ett vansinneskrig som är om möjligt ännu mer obegripligt än Vietnamkriget. Svaret är: Jag fattar inte heller vad som händer, men vi rider igenom detta ihop så kanske det blir bra, någon gång, en annan dag.

Har hittat lite ro i tillvaron och kommer kanske, eventuellt, att slippa känna stress mer denna vecka. Thank god.

tisdag, januari 08, 2008

Bill Murray, försök leva ett tag till


Nästa morgon vaknar han som en sol. Jag förstår det bara inte. Resonerar, sjunger, pratar... Barnens hjärna äro outgrundlig. Nadia sov hos oss hela natten. Men eftersom jag sov så förbannat bra orkade jag inte springa upp med henne. Hon var helnöjd över att ha överlistat oss i "sova i egen säng"-principen.

Har sett lite movies här hemma från julen och fram till i dag. Vi fick hela fyra stycken av Boxman nämligen. Alla var bra, på sitt sätt. Jag räknar upp dem och försöker i ett ord sammanfatta dem:
1. Where the Buffalo Roam (Bill Murray gör samma journalist som Johnny Depp gjorde i Fear and Loathing in Las Vegas) - ångestkul.
2. Little Miss Sunshine (om en liten tjej i en dysfunktionell familj som tävlar i skönhetstävling) - hoppfull.
3. Little Children (om pedofilångest i förorten) - vacker.
4. Thank you for Smoking (om en som snackar FÖR tobaksindustrin, har inte växthuseffekten haft en sån lobbyist, som försöker säga 'ingen fara?') - kärleksfull&ytlig.

Bästa replik var i Buffalo-filmen. En galen advokat har skaffat sig en bit land bland våldsälskande kriminella i Sydamerikas djungel och försöker övertala journalisten att vara med och bygga nytt land: "You don't need a new land. You already live in the land of the lost." (typ)

måndag, januari 07, 2008

Värdelös kväll igen

Ja då skrek Tony igen i cirka 45 minuter, innan han somnade. Nu inser jag att han knappt ätit någonting heller. Blir rolig natt... not. Vi räknar kallt med en timmes råskrik mellan 2 och 3 även i natt. Den här gången får F sitta uppe. Jaja, livet suger. Det är väl bara att acceptera. Åtminstone just nu.

Kär i pizzagubben


Vi åkte till Belinda o Ali i går. När Nadia kom in var hon blyg - i ungefär 1 minut. Sedan lekte de loss totalt, E, S, Nadia, Tony. Vi vuxna var helt fascinerade, det var som en film, heeelt crazy, alla bara skuttade omkring som galna cirkusartister. Tony var väldigt intresserad av pizzagubben och tog hoppsasteg när han äntligen kom.

Sedan kom vi hem lite för sent, typ åtta, och då kom Ida o Mima och barnen kom inte i säng förrän vid halv tio! Vad klockan var när Tony somnade orkar jag inte ens tänka på. Jag fick väcka dem vid åtta i morse, och nu är de på dagis, jag jobbar på. Mima bjuder oss på middag i kväll, något serbiskt kantro. Spännande.

söndag, januari 06, 2008

Thailand fick mina stålar

Om barnen är utomhus mycket, sover de bättre. Det är det enda som verkligen fungerar. Allt annat är mumbo jumbo. Det finns ingen shortcut.

I övrigt funderar jag lite på min framtid. Jag har väldigt kort framförhållning. Och inga pengar direkt att tala om. Jag har gett alla till Thailand. Men på något mysko vis känns den ändå relativt ljus. Jag kommer säkert att kunna jobba ihop pengar så småningom. Kanske behöver vi inte gå till BUP med Tony, trots allt. Och eventuellt så kommer jag att få göra sådant jag verkligen vill göra, nu i vår. Vi får väl se.

lördag, januari 05, 2008

Att återhämta sig från trotsålderchock

Orkar inte skriva så mycket eftersom familjen ägnat sig mest åt återhämtning efter att Tony skrikit oss sönder och samman, han somnade skrikande, vaknade vid 2 och skrek till 3. På natten alltså.

I dag är det ett helt annat läge på allting men vi vågar inte hoppas på något alls. En sak vet jag helt, helt säkert: Om jag skulle skaffa en bebis till nu, skulle jag helt enkelt inte klara det. Det skulle bli psykofarmaka direkt. Sånt är ändå ganska bra att veta.

Nu ska jag fortsätta råslappa. Vi kör extremt lugn stil den här helgen hemma hos oss. Men min kyckling i lergryta var faktiskt grymt god. Plus att jag gjorde en superfin snölykta, för att Ida & Mima skulle se, nu hann de inte riktigt innan de skulle på fest men i alla fall: Den var fin. Jo, Ida har flyttat hem från Kosovo nu, med sin fru. Nadia, Tony o jag var där och fick var sin drink. Deras innehöll vatten och is. Min gin och tonic och is. Snön ligger kvar, men det glesnar.

fredag, januari 04, 2008

Lugnare snart

Jag ska inte orda mycket men SHIT vad jag har jobbat. Lämnade alltså kontoret halv elva på kvällen i går. Var ändå här tjugo över nio i dag, efter en dagislämning där Tony var sur på mig. Ska kompensera detta i eftermiddag. När jag skickat denna artikel. Det kommer att bli helt ljuvligt. Ibland förbannar jag mig själv. Varför valde jag ett av Sveriges mest prestationsinriktade yrke? Och gör allt det här vi skriver någon skillnad? Robert Fiske tror det inte. Jag är benägen att hålla med. Alla dessa små bokstäver, de blir bara toapapper till sist. Vi torkar oss i ändan med din artikel, tack så mycket, nu spolar vi. Hejdå.

onsdag, januari 02, 2008

Fångad i en jobbstorm

Jag ska bara kort skriva ner vad som hände i dag. Jag är i en jobbstorm. Apropå värkstormar under förlossningar. Jag är i en jobbstorm. Jag jobbar som en dåre. Och allt som händer är att min artikel blir sinnessjukt lång. Vilket ju är helt fel.

Så jag gick upp före sju i morse (ställde klockan), åt frulle, laddade tvättmaskiner, jobbade, F gick upp och till ett möte, jobba jobba, glömde tvätten i maskinerna flera gånger om, nu är grannarna inte glada på mig, sedan åt jag lite pasta och så hämtade jag bilen, därefter F, därefter tog vi oss till Rasbo utanför Uppsala och hämtade våra underbara ungar plus en maskin för deghantering, minns ej vad de heter men de är verkligen bra! Electrolux, julklapp från F:s päron.

Sedan raka vägen in till Uppsala, Tony somnade, jag köpte ett presentkort på Hambergs fisk till pappa, vi kom till ma och pa, firade pappas födelsedag även om han själv var tvungen att åka och köpa bilartiklar under tiden, så borstade vi barnens tänder och åkte hem. Barnen somnade. Och vaknade igen, när vi burit dem i säng. Och Tony var ledsen arg och frustrerad men somnade återigen. Och jag jobbade på ännu lite mer. Och nu är jag galet, galet trött. Godnatt.

Etiketter:

Lite feminism såhär i början av året

Jag ska bara tipsa er om denna ypperliga krönika av Rebecka. Hon har verkligen rätt. Ni förstår liksom inte vad ni förlorar ni pappor som inte är med barnen. Eller, jo, ni förstår det sen, när ni förlorat er familj.

För övrigt - alla kvinnor jag pratat med som är hemma med barnen i många år, eller tar hela föräldraledigheten och så vidare, de har alltid något gemensamt (nu tror ni jag kommer att säga att de älskar sina barn men tyvärr - det gör vi alla). De hatar sitt jobb. Eller trivs inte med det. Är det inte lite sorgligt? "Jag var hemma med dig i tre år eftersom jag inte gillade mitt jobb. På det viset fick du och pappa inte samma kontakt som du och jag. Men min arbetsplats var faktiskt jättetråkig förstår du."

tisdag, januari 01, 2008

År 2008 har börjat

Nyåret firades ordentligt hemma hos M. Först åt vi hippimiddag med italiensk efterrätt (som jag och F gjort - pannacotta m gräddfil, Markus recept, samt en massa god frukt och hemmagjorda biscotti med nötter i). Sedan var det prat och prat och bubbel och prat och så stack vi iväg om hörnet och såg fyrverkerier över Kungsholmen, och så tillbaka och så var det världens ös fram till fyra ungefär. Då gick F och jag hem. Han kämpar på med sitt halsont men i dag orkade han inte mer så han fick recept på penicillin utskrivet av käre R. Ska bli skönt att slippa den där abnormt lidande looken som klistrar sig fast vid många män med förkylningar.

Om nyårsdagen blir representativ för detta år 2008 - som jag VERKLIGEN hoppas på eftersom jag ju har 8 som lyckotal - så kommer mitt kommande år att innehålla:
1. Träning (jag gjorde faktiskt 3 solhälsningar när jag vaknade vid mitt på dagen).
2. Mycket god, nyttig mat (först grekisk sallad och omelett till brunch, därefter kokade jag rödbetor i fem hundra år och stekte biff till, rucola- och citronsmör passade mycket fint till detta).
3. Kontakt med nära och kära (det skickades många sms och ringdes en del under dagen).
4. Frisk luft (jag och Karin tog en promenad).
5. Onyttig mat som gav stor njutning (Lantchips med gräddfilssmak, what else).
6. Sköna historier om barnen (Nadia och Tony gick med farfar för att smälla några smällare i går. Nadia tjöt av glädje och tyckte det var hur kul som helst. Tony, alltså Herr Försiktig, stod tyst och tittade, inte helt nöjd. De fick övertala honom att få fortsätta efter första smällaren. Men när den tredje smällt av sa han: "Det är nog nu farfar". Och så fick det bli).

Etiketter: , ,

eXTReMe Tracker