Nyårslöfte: Att ha ruskigt kul

Gott nytt år till er alla!
Nummer 8 är ett av mina lyckotal så vi får se om det nya året har bra saker med sig. Jag tyckte att 2007 var helt okej men inte mer än så. Alldeles för mycket stress och alldeles för många måsten. År 2008 ska jag satsa mer på sånt som känns kul. Det är banne mig mitt nyårslöfte. Tills nyligen tränade jag ju faktiskt 3 gånger i veckan så det behöver jag inte lova, jobbandet störde schemat så jag står och stampar på vecka 10, men jag ska fanimig komma igång igen, typ när artikel är skickad i alla fall.

Ett annat nyårslöfte är att jag ska se till att sluta vara så förbannat trött, så jag kan bli en vettigare mamma till mina ljuvliga ungar (som för övrigt åkt till landet, de ska fira nyår hos sin farmor och farfar).

Jag smygstartar mitt nyårslöfte genom att stänga ner datorn, ta ett badsalts-bad och sedan ska jag fixa en dundergod efterrätt till kvällens party hos M. Fira nu ordentligt alla! Det nya året måste festas in rejält, så det blir lite fart. Nästa år gör vi världen till en lite bättre plats att vistas på, eller hur?

Det hade varit bra med RIKTIG information

Tänk om man hade fått veta den VERKLIGA anledningen till varför alla kvinnor beordrats amma på detta galna hysteriska vis som i dagens Sverige (länk saknas men jag vågar ändå inte länka eftersom DN har något pissigt system som gör att jag får en massa läsare, thanks but no thanks, jag skriver bara för det fåtal som hittar mig alternativt känner mig).

I dagens och gårdagens DN (se Essä, kultursidorna) skriver en journalist med kunskap i psykologi om hur viktig anknytningen är (observera, anknytningen, alltså inte amningen - kan man inte amma ska man ändå få veta att det är viktigt att ha fysisk och psykisk närhet till barnet) för det lilla barnet. Jag hade velat att någon på bb inte bara tjatat om ATT anknytningen är viktig utan också berättat VARFÖR. Det fick vi veta nu. Det är nämligen så att man tror att bebisar som är under året och lämnas bort, får uppfuckade relationer i resten av sina liv (eller åtminstone så länge de inte går till botten med sin ångest, tex genom terapi). Där kan vi prata om information man hade haft nytta av! Inte bara "det är så mysigt att amma", det är så "naturligt", "det viktiga bandet mellan mor och barn", yada yada. Det betyder ju ingenting, det låter bara som bladder. Däremot om någon sa: Din unge kommer inte kunna träffa en snäll och omtänksam partner om du och barnets pappa får problem med att knyta an. Eller: Ditt barn kommer utgå från att det blir lämnat, förr eller senare. Shit vad man hade jobbat då!

Nu känner jag mig i och för sig inte orolig eftersom jag och F varit väldigt nära våra barn och fortfarande är mycket med dem, så mycket som det bara är möjligt. Men vi kommer ju ha gott om tid att se hur det går, eller hur?

Skrika sig blå, varför inte?

Äntligen börjar jag se ljuset i min artikel-tunnel. Otroligt nog. Jag har dessutom lagat extremt nyttig mat till barnen, fast nu fick de var sin glass till efterrätt faktiskt. Vi har blivit lite socker-fascister. Jag fick aldrig socker som barn och jag längtar heller aldrig efter socker, eller nästan aldrig. F är klart sockerberoende.

Jag har också blivit lite av en "ut och rör på er"-fascist. Barnen orkar knappt gå själva någonstans - trots att de älskar att hoppa, skutta och klättra så fort man stannar. De tycker själva gåendet är så tråkigt. Att gå är ju oslagbar motion så de måste lära sig. Tony skrek sig blå sist, vi skulle gå till Sös (för att ta bussen till VaccinDirekt), Sös ligger ungefär 175 meter från oss. Alla vände sig om efter oss, stirrade eller bara gapade (okej några skrattade). Men jag har bestämt mig för att strunta i folks "MEN HERREGUD vad han skriker"-look. Vad ska jag göra liksom? De finns ju, barnen, och barn skriker sig blå. Det är deras uttryckssätt. Inte mycket att göra. Däremot kan man ju undra var de stirrande svenne-bananerna har lärt sig att det är okej att glo så ögonen trillar ur.

Vaccinering är dyrt och jobbigt

Det är helt tokigt på VaccinDirekt kan jag säga. Alla som ska utomlands, gå dit tidigt på morgonen! Vi var på väg att ge upp när vi äntligen fick komma fram. Då visade det sig att det var för sent att vaccinera sig mot hepatit B, så det fick bli bara A. Å andra sidan måste man dela blod eller ha sex med någon med hepatit B för att få det så det kanske är lugnt. Tusen kronor var fick F och jag betala. Men då har vi fått polio for life och så var det något annat jag inte minns.

Saker att köpa för Thailandresan:
1. Myggstift
2. Vätskeersättning
3. Decinficerande sprit
4. Något som hjälper mot diarré
5. Malarialäkemedel

Det sista känns lite överdrivet... Men vi får se hur nojig jag hinner bli. Nu är i alla fall vaccinationen gjord, och jag har dessutom köpt skridskor och bandyklubba och hjälm även till Tony. Så nu kan alla i familjen åka skridskor utom jag! Straff eller belöning?

Dags att förstå hat kanske?

I går försökte jag jobba men det går lååångsamt kan jag säga. Har nu accepterat att jag måste jobba konstant varje dag i en och en halv vecka till om det ska bli någon artikel. Det är bara att resignera.

Läste även ut Harry Potter nummer 6. Nu har jag alltså bara sista boken kvar. Men jag kände någon slags hast över slutet, som jag inte riktigt uppskattar. Skynda långsamt, Rowlings. Alla är beredda att vänta på Harry P.

När jag hade försökt jobba ett tag, tog jag tåget till min hemstad Uppsala. Jag arbetade även på själva tåget och det gick utmärkt. Sedan träffade jag de gulliga barnen och vi åt, busade och så borstade jag tänder och satte på dem pyjamas för att sedan bära ut alla deras grejer i bilen. Vi körde hem. Nadia försökte återberätta hela "Hitta Nemo" men jag blev mest väldigt förvirrad. Någon hatade dock någon annan, det hade hon verkligen registrerat. Tror inte hon hade koll på hat förut. Hur som helst så somnade de där i bilen som jag hade räknat ut, så det var bara för F och mig att stjälpa ner dem i sängarna sedan. Jag jobbade lite till och så såg vi sista avsnittet av Labyrint. Även här blev jag besviken. Varför kunde de inte förklara mer? Jag vet att det är berättartekniskt briljant att inte skriva folk på näsan men det är inte särskilt lyckat att inte ge en enda förklaring heller. Jag blir bara irriterad.

Nu ska jag jobba lite sedan går Tony och jag till skridskoaffären. Han blir så ledsen över att bara Nadia har skridskor. F och Nadia är på isen.

Stockholmare är inte kloka

Om ni vill skratta gott i dag, ska ni läsa DN:s På stan, om stockholmares självgoda dryga inställning till omvärlden. Hahaha! Inte undra på att folk stör sig på stockholmare. Andres Lokkos stående skämt när han kommer till Göteborg är "nu vrider vi tillbaka klockan två år allihop". När han var i Linköping och inte blev insläppt på grund av sina gympaskor sa vakten: "Ni kommer inte in i Stockholm heller". Lokkos svar: "Du, vi ÄR Stockholm!" Och Denise Rudberg som skämdes över sin kille för att han var göteborgare. Det är det märkliga med stockholmare - de är liksom rädda för andra stockholmare! Andra, häftigare stockholmare alltså. Den grejen har alltid varit lite svår för mig att smälta. När jag flyttade till Stockholm tyckte jag det var en pittoresk småstad. Eftersom jag kom raka vägen från Paris där vi härjade vilt, too cool for school. Min europeiska storstads-glidar-attityd gick hem direkt. Man kunde äga Stockholm utan att ens behöva passera gå. Klubb Vegas: insläppt varenda gång. Kön ringlar till East - för mig var det bara att knalla in. Men å andra sidan var det ingen som ville lära känna en. Det tog sin lilla tid. Nu är det i stället problemet - det finns för många som vill lära känna en! Och alla gör så mycket här i Stockholm. En slags frenetisk "vi gör nåt"-lusta. Det organiseras loppis, föreläsningar, pubar, märkliga klubbar, middagar, barnkalas, vuxenkalas, musikprylar, alternativa bokkaféer och gudarna vet. Orka! (Ska uttalas med ja just det klockren Uppsaladialekt, jag är alltså inte från Norrland ni okunniga stockholmare.)

Såklart gillar jag Stockholm nuförtiden, även om jag aldrig blir en riktig stockholmare. Jag bara skäms lite för vissa stockholmare ibland, när man är i andra städer (till exempel i större, häftigare städer, ta med en stockholmare till London eller Paris och du ska få se någon som inte fattar ett skit. Den dryga stockholmsattityden visar sig plötsligt vara en lantis-markör, jag menar, själva sinnebilden för en storstad är ju att alla är vänliga och försöker få det hela att flyta, stockholmare tror att det hela går ut på att vara hård och kall, hahaha tillåt mig skratta ihjäl mig. Stockholmare är ungefär lika coola som Helsingforsbor).

Världen enligt Nadia (hennes bilder)

Tanto, tanto, tanto

Tanto är det finaste område jag vet. Jag gillar verkligen Tanto. Då och då rinner ett tåg förbi på järnvägsbron och skär sig igenom ränderna på de stora böjda huskropparna. Nu när löven fallit av träden kan vi se vattnet också, Årstaviken. I fönstren glittrar adventsljusstakarna.

Jag arbetar så gott det går trots problem med koncentrationen. You bet att jag behöver lov, egentligen. Men nu blir det inte så eller, snarare, bara bitvis så. Mitt lov kommer senare, i Thailand, förutsatt att det inte blir krig där förstås.

Fina pappor bär rosa

Ja och så blev det juldagen, den kanske rödaste dagen av alla, och alla var uppe kring halv nio-nio, även den Harry Potter-bitna mamman. När vi hade ätit frukost var det genast dags att fixa lunch till barnen (äggröra som slukades på nolltid), sedan packade vi väskorna och drog till skridskobanan. Nadia och F åkte, eftersom de är de enda med skridskor som fungerar, jag och Tony tog några till fots turer på isen. Därefter vinkade F och jag hejdå till barnen och gick hem. De ska vara i två dagar i Uppsala medan jag jobbar på här med min stora artikel.

Nu till en favorit i repris:
För cirka ett-ett och ett halvt år sedan sa Nadia till mig, precis när vi skulle stiga av bussen: "Jag älskar inte att gå bredvid pappa."
"Varför då?" frågade jag.
"För att han är så ful."
Jag som är av helt motsatt åsikt, hajade inget tills jag la märke till vad F hade på sig - en trenchcoat i mörk beige.
"Är det hans jacka du tycker är ful?"
"Ja."
"Vilken färg skulle den ha för att vara fin då?"
"Rosa. Eller lila."

Julen är här och den gick fort

God jul alla.

För mig började julen med Åhléns city. Jag och min son tog ett rejs. Han tyckte Whyred-stövlarna jag provade var snygga, men inget har hittills gått upp mot den röda galonis-Laban-jackan han senare fick i julklapp. Sedan tog vi 3an hem och på vägen författade jag några halvtaskiga julklappsrim. Så försökte jag desperat att städa en smula igen, dammsög, mina föräldrar kom och vi åt god jullunch, inte för överlastad, därefter Kalle Anka, därefter kom tomten (grannen), därefter lektes det med presenter, därefter lagade vi lite lammkotletter och jag gjorde något som inte alls blev gott men nu pratar vi inte mer om det, och så inväntar vi nu att barnen ska sova så vi kan kolla på Aktuellt.

Mina julklappar:
1. Fina muggar från ett konstnärskollektiv väster om söder.
2. Ett pocketbok-skydd, bra för jag har nästan bara pocketböcker.
3. Täcke (hade jag önskat mig).
4. Kuddar (hade jag också önskat mig).
5. Pastamaskin (hade jag önskat mig och glömt bort).

Nadia fick en begagnad digitalkamera av sin far. Hon kan inte sluta fota. Och bilderna blir hur roliga som helst. Bevis kommer senare.

Sämsta julklapps-köps-rejset ever

I dag var inte heller dagen då vi orkade ta barnen till vaccinering. Och all den fina städning vi gjorde i lördags är totalt omintetgjord.

Jag var ute i går, försökte faktiskt gå till Stockholms nya sky-bar i skatteskrapan men det gick inte att komma in, det var "fullt" trots att det endast stod 4 personer och väntade i kö. Det blev Imperiet i stället. Innan dess var jag, A, Juanita plus Juanitas polare på Tranans julfest. Det är bara att konstatera. På krogen känner jag numera absolut ingen. Absolut, absolut ingen. På krogen är också volymen galet hög, och jag gillart inte. Jag är en kärring. Och jag bryr mig inte. Det finns ingen poäng med jättehög musik - om man inte råkar ha dansgolv förstås. Annars är det endast skit, åtminstone för sådana som mig som sällan går ut (eller, sällan och sällan, har lyckats klämma in tre gånger denna vecka) och vill PRATA med dem jag går ut med.

Nu måste jag kolla the news om Thailand, blir det så oroligt att vi inte kan åka dit???

I övrigt åkte vi till Daniel o Jessica och åt lunch i dag, därefter en mycket ansträngande storhandling som tog resten av dagen i inpackande i anspråk. Nu är lilla plastgranen uppe och julstämningen kanske här. Förutom att jag måste rejsa i city i morgon för detta med julklappar. Har aldrig varit så dålig på att köpa julklappar i tid förut.

Julhandel eller Guantanamo?

Nej men inte orkade jag ta barnen på vaccinering på fredagen. Det ska i stället göras i morgon, i samband med storhandling-julklappshandling-glögg hos Daniel och lite annat smått och gott.

I dag städade vi, hjälpligt. Sedan kom farmor och farfar och vi blev bjudna på brunch på Street, gott med bra råvaror. Därefter gick jag tyvärr på stan för att köpa julklappar. Jag har ännu inte återhämtat mig utan känner väl ganska mycket att jag absolutely hatar julhandel. Det är helt vidrigt. Och nu är fortfarande Nadia utan klapp så jag måste ut igen. När vet jag inte.

Nu till nästa uppgift: Författa en storhandlings-lista.

Nu börjar jag fatta

Det är liksom hit (kolla ner till höger, Koh Hai står det men ön heter även Koh Ngai, utanför Trang-flygplatsen) vi ska. Jag fattade inte riktigt vart det låg förut.

Lite mindre stolt mor

Ja nu har alltså lille mister T börjat bitas på dagis. Liksom NU! När han börjar närma sig tre! Han som inte alls varit våldsam förut - alltså inte på dagis. Storasyster däremot är en annan historia...

Men det är ju trotsåldern, helt klart. Måste nu diskutera en strategi för hur fan man ska hantera hans trots. Han är helt vild. Han slår oss vuxna också och grinar och ångrar sig och är helt upp och ner. Det verkar lite som att vara i den vidrigaste fasen av tonåren, det här med trotsåldern. Men vi har ju faktiskt klarat av en unges trots, så nog borde vi klara en till. Nadia var precis likadan, jag känner igen det exakt. Plus att de är trötta nu efter en termin på dagis. I dag börjar barnens jullov.

40-årskalaset i går var härligt värre. Champagnen flödade verkligen, goda snittar och fin chokladtårta och en mycket rolig födelsedagssång av mama-tjejerna. Jennifer, som fyllde, är själv gravid och drack nada men fyllde på desto mer. Sedan lät jag C övertyga mig att gå med henne och Anna på Riche en sväng så halvtvå var undertecknad hemma... Men nu: Julklappar! Och sen: Jobba. Därefter: Lunch med vän. Och så hämta barn. Och så gå och vaccinera barn. Och så gå hem. Och så vidare.

Antal julklappar hittills: En

Andra saker som hände i förrgår: Att jag åkte till A:s arbetsplats och satt och snackade och sedan var vi på Bistro Bohem och krubbade (gott, inte så dyrt). I går var det grannar-middag, fick köra rejset själv för F var borta. Gjorde en fänkålssoppa med tjutande trötta ungar i hasorna, de var verkligen asjobbiga, soppan dock god, sedan tog vi det soft och så en läggning där Tony flippade ut totalt igen, för han var för trött. Sedan såg jag Jonas Karlsson berätta om sitt jobb på svt. F var fortfarande ute och svirade när jag somnade men han kom hem vid midnatt. I dag är det min tur att gå ut, ska på 40-årskalas. Annars jobbar jag det allra sista nu innan julen slår till. Har jag köpt julklappar? Svar nej. Alltså är det bara en som fått nåt hittills (Tony, en spöket Laban-jacka). För övrigt skulle jag vilja grava egen lax. Ifall någon kan uppfinna en tidslucka på cirka tolv timmar så finns recept här.

Stolt mor skryter

I går när jag hämtade Nadia på dagis sa hennes fröken att Nadia hade varit så modig på dagen. När de satt och åt sin julmat så berättade fröknarna att tomten skulle komma. Då sa ett barn att man bara fick klappar om man var snäll. Men fröken sa då att det där är bara något som vuxna talar om för barn för att de ska hålla sig på mattan. Att det egentligen var så att alla någon gång var dumma och snälla.

Då hade Nadia sagt: "Det är sant. Jag är dum mot min lillebror ibland. Och så är jag snäll ibland."

När hon hade berättat detta modiga om sina egna dåliga sidor, började alla barnen erkänna att de ibland gjort dumma grejer. Hon är så cool!

Listor är bara för att luras

Okej det här med att göra listor. Det är bara ett journalistiskt lurendrejeri-knep. Jo, så är det, så fort man får se en siffra inbillar man sig att det blir lättare att läsa. Alltså om jag skulle skriva: "Så här blir du av med ett psykfall forever", så skulle säkert några läsa. Men inte lika många som ifall jag skrev: "10 knep för att bli av med ett psykfall forever". Förstår ni? Då kör vi.

10 vattentäta sätt att reta upp folk på
1. Vara jääävligt nöjd med sig själv.
2. Vara jääävligt nöjd med sina barn, sin snubbe, sin familj.
3. Ha kläder som man både trivs i och som man tycker är snygga.
4. Äta vanvettigt god ärtsoppa som man gjort buljongen till själv och skryta med att man är ett matlagningsgeni.
5. Vara bra på det man gör och veta om det.
6. Inte oroa sig särskilt mycket för något (utom möjligen döden).
7. Träna lagom mycket.
8. Gå omkring bland folk trots att man misstänker magsjuka.
9. Se något bra i sånt som ska vara "dåligt", typ amerikanska tv-serier.
10. Låta skit mötas med skit, alltså ge igen direkt till elaka bittra typer som hade hoppats få trycka till en utan motstånd.

Äldre och datorer, ingen bra match

Jag har fått ett underligt dokument. Det är något mysko med den äldre generationen (om man får generalisera) och datorer. Liksom några grejer måste man bara lära sig. Till exempel att ALDRIG bara skicka en fil. ALLTID också kopiera det som står i filen direkt ner i mejlet. Annars kan man ge sig den på att attachment-et inte funkar på mottagande dator.

Jag har varit på intervju. Jag har ätit lunch för mig själv. Jag ska nog ta barnen på vaccination. Därefter hem och äta ärtsoppa med hemmagjord buljong, mums.

(Tränade gång 1 denna vecka = lyfte lite hantlar hemma.)

Min tv-favorit just nu

Ursäkta tjatet men ni missar väl inte Labyrint i TV4 på torsdagar, typ halvelva? Nu börjar det ta sig på allvar. Jag är ett mycket stort fan av Lars Lundström (manusförfattaren) sedan Tusenbröder. Att sedan Jonas Malmsjö gör sin roll som snobbiga snubben Fredrik Hermelin helt jävla magiskt gör inte det hela sämre. De andra är också bra, för övrigt. Kom igen, titta på torsdag nu då!

Lite kom-ihågs igen

Jag börjar nu komma i kapp mig själv så någon slags poäng fanns det ändå med att jobba helg. Fast barnen är oroliga och det förstår jag, det blir så hattigt med såna här helger. Samma sak när F är borta helger. Annars hade barnen det visserligen skoj, Nadia åkte med sin mormor på teater, Pippi på stadsteatern, och Tony och F var på Ögruppen där det var ett gäng keramiker. Hade tydligen gått bra trots elefant i porslinsaffär-varning.

I morse när frukost skulle intas blev det problem. Tony ville vara i fred och det betydde någonstans där Nadia inte var. Så för att få bort henne drog han ner henne från stolen. Han skämdes över det han gjort, men jag fick ju trösta en tjutande Nadia så jag kunde inte riktigt gå igenom alltihop.

Men vi tog det lite soft på vägen till dagis och det gör verkligen skillnad.
Minnesanteckningar:
1. Nadia måste ha skridskor onsdag.
2. Barn och vuxna måste vaccineras.
3. Betala teleräkningen.
4. Ät upp ärtsoppan.
5. Köp alla julklappar.

(jobbet)
6. Ring små myndigheter.
7. Ring annan större myndighet.
8. Mejla Farbror nummer 2.
9. Ring Kvinnan.
10. Ring forskarn.

Även söndag blev arbetsdag (v 9 av 12)

Upp kvart i åtta, fixa frulle, hämta bilen, köra familjen hem till Anna o Jon, men Anna o jag åkte på ett jobb i Södertälje och var där i tre timmar, sen kom vi tillbaka till Jon o Anna, fikade, gick ut på gården med kids, därefter hem. Sedan har vi varit hemma och softat - jag lagade thaibiff i ostronsås, vi åt, Nadia badade, F diskade undan och la barnen, jag läste ut en bok till mitt reportage, jag kollade tv, ska nu ev försöka träna lite halvhjärtat. I så fall får jag ihop 2 ggr denna vecka 9. Det är inte bra, men heller inte så jävla konstigt med tanke på att jag jobbar oavbrutet.

Lördag blev också arbetsdag

Jotack livet går fortfarande i high speed. I går jobbade jag och var på Myndigheten och ilade omkring på stor-bibblan (avklarat på listan är nu alltså vissa av de små myndigheterna, myndigheten, Farbror nummer 1, och biblioteket. Kvar är Farbror nummer 2, små myndigheter, slutarbetets slut. Men mer kommer att tillkomma hujedamig.) Sedan tog jag fyran till Hornstull och käkade thai med familjen. Buss hem, barnens mormor tillika min mor dök upp, fredagsmys med chips.

Ganska tidig läggning av hela den trötta familjen (jag fick jobba lite med slutarbetets slut först). Upp, frukost, jobba lite till med slutarbetets slut, städade så mycket jag hann innan jag fick skynda mig iväg till Berghs och där hade jag seminarium med mina elever fram till kl 16.30 ungefär. Därefter hem, åt gammal soppa och lekte monster med barnen. Nu ska jag försöka göra det allra sista på slutarbetets slut. Pust.

Dags för ett avslöjande

Nu i dag kom ett nytt nummer av mama ut och då kan jag äntligen avslöja något som ni säkert legat sömnlösa över: Nämligen vem kändisen var som skjutsade mig hem! Jo, trumvirvel, det var ingen mindre än Kjell Bergqvist. Väldigt snällt gjort av honom, måste jag säga. När vi var utanför mitt hus hade jag sån lust att messa F: "Kolla ut genom fönstret, jag blir avsläppt här utanför av Kjelle för faan!" Men så kan man inte bete sig eftersom kändisar också är människor och allt det där ni vet. Hur som helst verkar han vara en väldigt snäll och väldigt vanlig snubbe, och mitt hjärta smälte förstås helt när han berättade att han inte kunde vara utan sina fina döttrar (detta var när de var små, men det gäller än och de finns med på bild i mama, supersnygga förstås, vad annat kan man bli med Yvonne Ryding som mamma och Kjell Bergqvist som pappa).

Å jag är så tjock-skiten

"Vad är tjejhumor.Typ -åh jag är så tjock, titta mina bröst hänger som stekta ägg, hur ska jag kunna leva med min hängmage, jag har mens, jag är så känslig... Det är bara så fruktansvärt förbi och ointressant. Både begreppet och skämten om våra kroppar vi aldrig är nöjda med. Delete. Och töm papperskorg."

Det kunde varit jag som skrev det där men det var det inte. Det är nämligen Mia Skäringer som bloggar på mama. Mia for president!

Kort resumé över i går och i dag:

I går intervjuade jag folk, därefter stack jag till Bistro Sud och satte mig i baren för att intervjua Farbror nummer 1. När det var klart beställde jag helt enkelt en hängmörad biff och åt upp den. Ensam i bar är totalt underskattat! Det kändes som att vara på spa ungefär, fast mer fett- och alkohol-spa då liksom. Hem och strök knögligt lucialinne, därefter tv, därefter la jag mig, så vips blev det morgon och vi fick släpa barnen ur sängarna för att hinna till dagis kl 8.00, då det var luciatåg på Nadias avdelning. Tony tittade storögt i sin jultomtedräkt. Sedan gick jag med honom till hans avdelning där det var sångsamling med föräldrar, barnen bara stirrade, sedan frågade Tony "får vi pepparkaka nu?" högt och ljudligt. Därefter åt han ungefär 17 pepparkakor, 3-4 bullar och 2 glas saft (ja, det är sant - alla runtomkring var helt imponerade av denna fikamästare). Jag snackade med fröknar och päron och sedan var det bara att bege sig till jobbet, ringa och ringa och hålla på med alla dessa miljarder intervjuer och jag är så trött så trött så trött... Någon yoga blev det förstås inte heller, buhu stackars lilla mig.

Mina 7 önskningar

Jag har fått förfrågan från Masarinmamman att skriva mina 7 julklappsönskningar. Här kommer de.

1. Kokbokshållare, som sagt var.

2. Att alla nervösa människor ska finna frid och lugna ner sig. (Obs i denna kategori finns även jag själv, kvinnan med hoppande stresshjärta.)

3. En personlig shoppare som shoppar alla mina julklappar och julklapparna är alla sådant som mottagarna blir glada för, samtidigt tar personen reda på adressen och skriver witty julkort till alla dem som skickat mig saker i jul.

4. Att folk inte ska vara så jävla stiffa och rädda för det som är det minsta annorlunda. Det är alldeles för lätt att betraktas som helt crazy i det här landet. Tro mig, jag vet. Jag är nämligen hur ocrazy som helst men ändå lyckas jag chocka folk jämt. Hur ska det då vara att vara homo, svart, extremt fattig eller rik eller ha Downs eller hörselskada etc?? Man orkar liksom inte alltid vara konstig, förstår ni! Det är NI som är konstiga, som inte kan slappna av! Alla borde stirra och peka på er, för att ni är så sanslöst oartiga och utan medkänsla, det är tamigfan något slags under hur man kan gå genom livet med så lite respekt för andras känslor. Oj där kom jag igång.

5. Jag vill ha presentkort på Le Rouge. Jag vill gå dit med F, en lååång ensamkväll bara vi två, alltså med barnvakt och möjlighet att smaska i sig, bli mätt och hungrig igen.

6. Jag vill ha en lååång ensamdag med Tony.

7. Jag vill ha en lååång ensamdag med Nadia. (och nu fick jag inte önska mig mer men en lååång ensamdag med mig själv hade annars varit den sista önskningen).

Jag utmanar alla som vill att skriva på sina bloggar. Kom igen!

Ärtsoppan som ska lagas

Ca 1 kg fläsklägg, vaccumförpackat, rimmat. Skölj i vatten, lägg i 5-litergryta, häll på ca 2 liter vatten. Koka och koka upp det och skumma av. När det är färdig-avskummat, ha i 2 morötter i bitar och 1 gul lök i bitar och 6 kryddpepparkorn, 6 vitpepparkorn och 1 lagerblad. Koka 1,5-2 timmar. Du märker att det är färdigt på att köttet släpper lätt från benet.

Sedan tar du spadet som buljong och kokar de blötlagda ärtorna i (500 g). Försök att ta bara spadet, men kan även lägga till lite vatten. Koka ärtor med detta, krydda med timjan och mejram. Då allt är färdigkokt, ta köttet och bena ur så köttbitarna kan läggas i ärtsoppan. Sedan när man värmer soppan igen och igen kan man lägga till lite vatten.

Spadet som blir över kan frysas i iskuber och bli köttbuljong.

Trotsålder nummer 2 är här

När jag hade hämtat barnen i går stack vi hem och satt i deras rum och hade det mysigt, jag läste Topphälsa, de lyssnade på musik och lekte. En stund i alla fall. Sedan kollade de lite anklagande på mig och berättade att de var hungriga. Så då fick jag göra min tomatsoppa med matvete. Det tog lite tid så de blev rätt otåliga. Men åt bra när det väl var klart. F kom också så alla var samlade.

Grannen kom över en stund med sin dotter. Sedan la jag barnen som tyvärr även i dag var vakna till halv tio. Men jag kollade Desperate Housewives, och så snackade jag med R i Götet och så glömde jag fråga om hon skulle komma, och så la jag mig med mitt stresshjärta. Och i dag sitter jag här och ska jobba något helt vanvettigt mycket. Men så är livet. Fram till jul i alla fall.

I morse skrek Tony som vanligt av missnöje över gröten - som han själv beställde till frukost. Jag sa att jag inte kunde ta hänsyn till hans terrorism och att jag minsann hade koll på att han var i trotsåldern. Han vägrade gå med på det - vilket bara var ytterligare ett bevis, hehe. "Jååg ee ente i tåttsålllde" ("Jag är inte i trotsåldern", ja, min son pratar klockren stockholmska, huvaligen.)

Den maniska stålkvinnan moi

Alltså jag gillar faktiskt verkligen mitt jobb, det måste jag ändå säga. Fast det är stressigt som satan i gatan. Det kan vara så himla spännande! Och en utmaning, för hjärnan. Men träna hinner jag knappast den här veckan. Försökte köra lite i morse, tog hantlarna och gjorde några knäböj, situps och sånt. Så hittills har jag klarat 1 av 3 (vecka 9). Klarar jag 3 denna vecka är jag stålkvinnan (eller på väg att bli manisk).

Nu ska jag hämta barnen på dagis. Men i morgon måste jag ta tag i följande på jobbet:
1. Farbror nummer 1 och farbror nummer 2
2. Myndigheten
3. De små myndigheterna
4. Biblioteket
5. Slutarbetets slut

(Ja, det kanske ser lite kryptiskt ut men det är för att man inte i förväg ska ana vad jag gör för artikel. Jag lovar att jag tipsar om den när den väl är publicerad och out there, i butiken. Den kommer att bli fin.)

Håll min kokbok, please

En sak jag verkligen önskar mig i julklapp är en kokbokshållare. Det är så mycket enklare att laga mat då, nämligen. Eftersom jag vill ha kokboken vid spisen är den farligt nära Tony när han geggar runt med vatten och gammal kaffesump. Sist höll han på att sabba hela "Med mycket grönt", Markus Aujalay (även det ett julklappstips, mycket goda grejer, bra även för vegetarianer!).

Äntligen har jag lagt in bilder

Uppifrån och ner: Ida och hennes fru Mima på deras bröllop. Tonys coming outfit den 13 december. Nadias coming outfit den 13 december. Mamma enligt Nadia (hon har fotat). Jag är tjusig i Matilda Wendelboe-tunika på bröllopet (tyvärr klippte F mina snygga ankelboots med klack! Läderimitation-tajts från American Apparel). Vy över Belgrad samt kusin. Ida dansar med sin nya fru.

En skön söndag med skenande hjärta

Om inte mitt hjärta hade bankat i 180 - av stress - hade jag njutit mer av min söndag. Den var nämligen najs. Först upp och gav barnen frukost (F har magsjuka på något vis och bara vilar och vilar men blir aldrig bra), därefter stängde jag in mig och jobbade undan lite, därefter öppnade jag dörren och försökte hinna med bussen men det stupade på att jag glömde saker hela tiden. Till sist tog Nadia och jag pendeltåget till T-centralen, bytte till tunnelbana, kom till Hötorget, och så Chopsticks. I dag var det A, B och J, ursprungsgänget minus F. Nadia var hur soft som helst. Och åt massor av dim sums.

Sedan gick hon och jag via NK:s julskyltning (där fanns Camilla Läckberg och Wanja Lundby-Wedin plus en massa andra barn och vuxna) till skridskobanan i Kungsan. På med de nya sviiindyra skridskorna, som vi köpte i skatteskrapan i lördags, på med hjälm och så kavade hon ut. Långsamt, men ändå inte så många fall. Helt överlycklig. Hon blev bättre för varje minut som gick. Två varv, yttervarv, gjorde hon innan hon blev hungrig och då tog vi bussen hem. Väl här fick jag laga mat för F kan inte med sina bakterier. Så la jag barnen som höll på och lekte till 22. Då sa jag åt dem på skarpen. Då la de sig och somnade. Men så dunsar det till i deras rum. Jag går in. Tony har ramlat ur sin säng, men eftersom kudden kom med, lägger han bara huvudet på den och fortsätter sova, på golvet. Gulligt.

(På bilden: En magbakterie.)

Några matgrejer att komma ihåg

F var med Tony och storhandlade men fläsklägg fanns inte! Jag ska göra en egen buljong till ärtsoppan förstår ni.

Dessutom måste jag köpa kidneybönor, minimozzarella och ruccola för satan vad det här såg ut som något jag gillar.

Dessutom plastpåsar. Och fikon var det ja. Och stiltonost (till marmeladen som jag själv ska koka av hallon, muscadavosocker och mörk choklad). Har jag nämnt att jag älskar mat?

Läppglans = något slags missförstånd? (v 8 av 12)

Några tankar kring läppglans: Jag gillar det inte. Jag tror att läppglanset är 00-talets svar på 80-talets kornblå mascara. Det ser liksom inte klokt ut, som om man druckit vatten och glömt torka sig. Förlåt men jag tycker detta. Alltså vissa har lite mer sparsamt och då funkar det bättre, men hela konceptet är liksom lite problematiskt. Läppstift - grejt (dock inte på mig, jag äter för ofta). Men läppglans... nej, det är en väldigt märklig produkt. Konstigt nog är det i stort sett DEN ENDA gratisprodukten som finns, eller det verkar så när man tar billiga prenumerationer på tjejtidningar. Presenten är alltid, undantagslöst densamma: Läppglans. Jag har redan en miljard. Alternativ användning vore bra, om någon har tips. Däremot välkomnar jag trenden med glans på kind. Det är väldigt snyggt, liksom något som glimrar till där vid rouget. Den trenden var även stor på 70-talet, såg jag på gårdagens ABBA-konsert, SVT. Det funkade då, det funkar nu.

Kort resumé om senaste 24 timmarna: Hämtade barnen och vi stack mot Naviya, men på vägen ringde F och sa att han inte orkade vara på resto så i stället köpte jag och kidsen med oss mat och tog bussen hemåt igen. Hemma blev det ris så det stod härliga till - plus lite kyckling.

Sedan kollade vi på tv med det obligatoriska fredagsmyset - popcorn. Jag la barn och la mig själv också, efter ABBA-konserten ("ABBA in concert", 1980). Läste även Damernas som hade ett superenkelt recept på god sallad: Fikon, minimozzarellas, trä på tandpetare, droppa olivolja och flytande honung över. Såg mkt gott ut.

Barnen vaknade inte förrän vid åttatiden, då gick vi upp sedan har tyvärr Tony grinat och gnällt fram tills nu. Men snart åker han med sin far och storhandlar. Då blir det lugnt en stund.

För övrigt har jag faktiskt redan tränat tre gånger denna vecka 8 av 12. Vecka sju blev visserligen bara två gånger men ingen är perfekt.

Martin mitt i prick

För övrigt var det väldigt roligt skrivet, Martin. Året då det personliga blev patetiskt. Haha.

Julmyset har börjat

Efter vår årliga julbords-lunch, alltså med alla frilansar i frilansbyrån (det blev Blå porten på Djurgården), bjöd vi in folk på glögg i går i lokalen. Mycket mysigt. Satt mest och pratade lite journalist-skvaller. Sedan gick jag, A, Martin och Oskar på pet sounds bar. Även det trevligt. Sedan hem, läggning, upp åtta, iväg och jobba som en gnu, lunch med K, jobba igen. Snart hämtas barn.

Rolig dotter, svartsjuk son

Ja vad ska jag säga. Jag har en ENORM jobbstress just nu. Den är helt enkelt gigantisk. Men nu har jag lärt mig vad jag ska göra - nämligen jobba. Det är det enda som hjälper mot stress. Alltså satte jag mig vid datorn i går kväll och började min research. Jag ringde lite intervjupersoner. Jag läste lite av min litteratur. På det viset - plus ett glas fil - gick det ändå att somna till sist.

Bra det för vi fick gå upp före sju i morse. Klä barn och rusa iväg till dagis. Utvecklingssamtal kl 8. Vi var där 8.15. Nadia är en glad tjej på dagis, har humor. Hon leker också ganska urskiljningslöst vad gäller kön. Vilket känns bra. Hon är både en koncentrerad ritar-pyssel-tjej och en galen klätter- och springtjej. Över huvud taget är hon inte ensidig. I lekar bestämmer hon gärna men kan ändå förhandla.

Förresten, i går när mamma kom var Tony väldigt sur mot henne. Sedan kom F och Tony var lika sur mot honom: "Gå iveeeg!"

Jag misstänker att han njöt oerhört av att bli ompysslad under den stund då han mådde dåligt, och inte ville att det skulle ta slut. Han är helt enkelt svartsjuk och vill ha mig för sig själv. Men du ska vara glad för alla du har, Tony. Det kommer du inse en dag. När du är äldre än 2,5 år.

Lite kräks och lite medberoende

Hemma med sjuk son. Han kräktes nyss men sedan beställde han spagetti och köttbullar - halv tio på morgonen. Och nu har han faktiskt ätit detta och sitter rak i ryggen och kollar på Pingu. Själv försöker jag desperat jobba. Jag som har så mycket att göra!

Annars funderar jag en del på medberoende. Det går omkring en massa medberoende-människor här i världen har jag märkt. Du upptäcker dem genom besserwisser-attityden. Det är viktigt för medberoende-människor att vara starka, undergivna (i meningen att de fixar allt åt alla), veta bäst och aldrig visa svaghet. Just såna egenskaper som driver undertecknad till vansinne, alltså. Men nu har jag förstått mer av det hela och kan vara vänligt överseende i stället. Kanske tipsa om närmaste AA-plejs eller nåt annat besserwisser-aktigt, hehe.

Inte rasa samman, snälla artikel!

Vaknade tidigt, före sex. Trots att barnen sov! Men jag vaknade till hela natten och tror att detta hänger ihop med att datorn stod och brummade. Därför blir det brumfri natt i natt.

Så jag såg till att vara extra tidigt på jobbet, kunde därmed göra yoga och har nu tränat 2 av 3 gånger denna vecka 8 av 12. Vad som ska hända efter vecka 12 vete fan. Ska jag då skruva upp det hela till att börja träna 4 gånger i veckan? Då måste jag sluta jobba för att hinna med. Eller komma på något extremt tidssmart, att springa upp och nerför trapporna i 20 minuter var ju väldigt tidseffektivt (om man drar bort de tio dagarnas fruktansvärda träningsvärk som kom efteråt). Eller så tar jag ett hopprep och hoppar medan barnen gräver sandlåda.

I övrigt kämpar jag med en riktig rysare till artikel. Kan också varit därför jag inte kunde somna. Tesen, den viktiga tesen, tänk om den inte håller? Då faller allt som ett korthus.

Snart är jag på dagis och kramar mina gulliga.

Bröllop i Belgrad

Helgen i Belgrad: Vi landade fredag kl 14.20 och tog en taxi in till stan. Vi tog in på vårt lyxiga hotell - hotell Moskva - och vilade en stund, sedan stack vi och kollade på bombade hus i stan, sen drack vi kaffe och så taxi till Idas lägenhet som hon lånat. Fick träffa den blivande frun Mima en kort sväng, sedan åkte alla till en restaurang, där åt vi gott och drack vin och pratade till tolv på natten, kusinerna från Slovenien kom. Sedan gick F och jag hem till hotellet, vi sov till kl 9, upp och åt frukost i lyxiga frukostrummet, vilka sitter där om inte Jovan svt-hallåan samt Kristian Luuk, vi kom på att det ju blir Melodifestival i Belgrad nästa år, sedan mötte jag kusiner och gick sightseeing-promenad medan F kollade på något arkitektoniskt. Därefter intogs burek, jag vilade på hotellet, F och jag vaknade 15.00 - samma tid som vi skulle vara på ön där Ida och Mima hyrt lokal för bröllopet, bråttom bråttom, klädde oss och drack kaffe och stack iväg. Irrade runt på ön runt runt, hittade inte, skällde ut Ida per telefon och var helt stissig, till sist kom vi fram, det var ingen fara för vi missade inte ceremonin där de lästa på serbiska och jag fattade inte så mycket, ringar utbyttes och så var det vals till "That's amore", jag tyckte nästan att valsen var finast och blev tårögd, även F blev det, de var väldigt fina ihop, bild kommer, sedan var det buffémat och dans och en massa snack och vin och raki som Mimas styvfar hade sparat i 12 år speciellt för Mimas bröllop, så blev det nationalist-tjafs om musiken och Idas slovenska kompisar drog, och så vidare hej och hå, och vid tolv var det över för då hade vi festat länge kändes det som, och vi tog alla olika taxis, F och jag till ja just det lyxiga hotell Moskva, och så gick vi ut igen för att äta hamburgare och köpa vatten, sov och vaknade som sagt 6.15.

I dag har jag gått med barn till dagis, därefter tränat, därefter jobbat som en gnu. Snart hem till familjen igen.

Studsa hit studsa dit

Ja vi överlevde och nu har vi även överlevt världens kajkande (vaknade 6.15 i Belgrad, studsade upp och ner till frukosten, sedan taxi 6.45 till flygplatsen, 8.20 skulle flygplanet lyft men avisningen kom för sent, framme 11.30 på Arlanda, tog bussen till Uppsala centralstation, därifrån vidare till nästa buss mot Alunda, alltså på landet norr om Uppsala, F:s pappa hämtade oss och vi fick skjuts sista biten till Tony, gullig, alla tre bastade, sedan åt vi och fick skjuts in till Uppsala centrum igen, hos mamma och pappa och där var Nadia, åt lite till, kollade Bolibompa, sedan iväg till Uppsala central igen och så tåget till Stockholm och på vidriga T-centralen stack vi till pendeltåget, åkte en hållplats till Södra station, gick hem med alla tusen väskor, la barnen så fort det bara gick). Pust.

Jag är mycket mycket trött så jag ska inte orda mer. Godnatt.